Nyårsnatt med fullmåne

Nyårsnatt med minusgrader och fullmåne


Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light;
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkeness of the land,
Ring in the Christ that is to be

Lord Alfred Tennyson 1809-1892
Klicka på länken där man bl.a. kan läsa:

”Till väsen och form är väl för övrigt hans poesi en fortblomstring (sic!) av Georgsskedets stora lyrikers (William Wordsworth, Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, John Keats), kanske inte mer genialisk, men med stegring av färg- och klangrikedom och konstnärlig detaljutmejsling samt ett för honom egendomligt ljusdunkel, en ljuvlig skönhetsdager, som gjuter sig över hans brett böljande vers.”

Mellandag

Första mellandagen blev en toppendag:
Ur dagboksanteckning:
Jag har haft en helt underbar dag. När jag vaknade efter min 48de kalkonmiddag, som ju verkligen inte blev någon kalkon, fann jag plötsligt att mina två pågående projekt dvs
1. Avrunda begravningen med tackkort etc
2. Finna en ny livsrytm som änka med delmål första julen utan den gamle
var avklarade.
Jag känner mig så nöjd och LEDIG.

Jag har under hösten funnit att detta att vara ute och motionera,
beskåda naturen och umgås med medmotionärer minst en timme VARJE dag är en absolut nödvändigt för välbefinnandet.


den gamle
på ett skyttevärn 12 februari 2006

Så jag gav mig iväg i gråvädret. All snö har regnat bort, egentligen var det ganska dystert…

Och just därför:
Så vilsamt, så kravlöst ,och så fyllt av möjligheter!
(Varför inte gräva djupt i alla julklappsbokstravarna?)

Föga anade vi…

Vädret var för årstiden tjänligt – + 10°, skrev jag förra onsdagen då veteranerna möttes i Pålsjö skog. Då bestämdes även att vi innevarande vecka skulle samlas för en sista fågelskådning.

När jag åkte iväg 08.20 var det minus 3°, rimfrost och FULLMÅNE!
Sävsparv och skäggmes kvittrade i säven,
hägrar och enkelbeckasin solade sig i strandkanten.
När vi for och fikade vid Norra Heljaröd kunde vi alla notera två havsörnar som satt och filosoferade på samma sten borta vid revet. Sälar, skäggdoppingar, krikor, storspov och gäss av alla de slag njöt i förmiddagssolen. Så även vi, även om det sved litet i fingertopparna.

Komplettering:
Jag glömde ju grönsiskorna!
Komplettering 2:
Hos Eric ser du dem också – klicka på den 2 december:

Han tog också en bild på örnen, men innan den fick sällskap.

Värmebölja

November har varit osedvanligt varm, ssk i förhållande till den kalla oktober:

Vissa platser ser ut att få en medeltemperatur för november som är lika hög eller högre än den för oktober. Detta är mycket ovanligt. Senaste gången det i Stockholm var lika varmt i november som i oktober var 1847, mer än 160 år sedan. Och för att hitta en oktober som var kallare än efterföljande månad får man leta sig tillbaka nästan 250 år, till 1762.

Och rosorna trivs – de bryr sig inte om att regnet öser ner…
Remontering

Vi har ett så kallat sydvästläge vilket innebär att det rullar in det ena lågtrycket efter det andra med regn och blåst. Så vad hjälper det då att det är 10° varmt?

När det gäller nu att välja ut Månadens växt fastnar jag för Slånet, det skänker nämligen tröst även
A Rainy Day!

Morgonrutinen

November är lång och grå
illustrerades i Eva von Zweigbergks och Birger Lundquists Johans jul på första uppslaget av en liggande farbror i trenchcoat och Stetsonhatt.

MEN
Intet ont som inte har NÅGOT gott med sig.
6 september
När jag genomför min morgonritual, dvs går vägen om minnesstenen med en fräsch blomma varje dag, medan teet drar sina 5 minuter under det att jag hämtar morgontidningarna, har inte gårdagens blomma vissnat, utan de håller sig i minst en vecka!
17 november

Seal morning

Redan i februari skickade jag efter denna bok:

Sedan levde vi ju ett lyckligt aktivt liv fram till och med den 1 juli.
Inte förrän i mitten av oktober har det blivit någon reda med läsandet.

MEN

Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning. Jag har till och med dammat av mitt läsprojekt från 2007 som innebär att jag skall läsa om en del av min barn- och ungdoms favoritböcker för att kunna placera in dem på min 10-topplista.
Jag trodde att jag skulle finna ett exemplar av Djungelboken i mina gamla ärvda bibliotek – men fann endast The second:
Så nu har jag äntligen blivit färdig att skicka efter den från amazon.com
(Det är lika bra att läsa originalversionen för att bedöma den litterära kvaliteten)

När jag fågelskådade vid Vegeå och såg prutgäss erinrade jag mig Sälmorgon , mindes , felaktigt som det visade sig, att där omnämndes dessa fåglar och i mitt sorterande av alla gamla bokhögar dök den slutligen upp

OCH
När så jag vid en strandvandring i ett välsignat väder
den 30 oktober 2009 kl 17.24 (sommartid!)

siktat denna säl
blev Seal morning den första av mina gamla legendariska läsupplevelser som jag stiftat NY bekantskap med.

Resultatet? Jo:

Som sagt några prutgäss fanns inte röken av. Boken var betydligt mera matter of fact, jag mindes den som romantiskt magisk. RF kommer som 10-åring att bo tillsammans med en faster som beslutat sig för att leva på ett torp i Sutherland, i norra Scotland. Där bor de långt från ära och redlighet i 7 år.
To get medical aid entailed a journey on foot or by trap to the nearest clachan, or village, some nine miles away, to put through a call to a township, for no doctor or nurse lived in the clachan.
(1 mile =1609 m dvs 9 miles ~15 km)

Telefon, elektricitet etc var det bara inte tal om.
De har bara två grannar inom räckhåll: en äldre fårfarmare Mr Mc Nairn 4 miles away, och som i sin tur har ytterligare 2 miles to mrs and mr Frazer. Den senare visar sig vara någon form av ”wise man”.
Det sällskap de hade bestod av djur: ett ekorrpar, 2 uttrar (en present från mr Mc Nairn…), en vanlig råtta ”Rodney”.
The first winter in our new home was a particularly exhausting one. For days at a time we were unable to leave the croft because of the heavy falls of snow.

Slutligen kompletteras hushållet med en säl LORA, som visar sig vara mycket musikalisk. Det upptäcktes på grund av det piano som aunt Miriam tagit med till torpet. När hon spelade på det lyssnade Lora som trance . Rowena fick en sångbok och ett munspel i present. När hon övade började Lora högljutt sjunga, lärde sig spela på munspelet och fick en omfattande repertoir.
De blev inbjudna till en ceilidh i Aberdeen, där Loras talanger skulle demonstreras innan huvudgästen, en sångare skulle uppträda. Det var bara det att när Lora kom igång vägrade hon sluta…
Även om det berättas mycket om djuren, inte bara de i hushållet utan alla tillfälliga gäster som de tar hand om, skadade fåglar mm, är det framför allt landskapet, naturen som är huvudperson
Ex
Clouds unfurled in the silvery sky as they were blown to the south. Walking against the wind, I tucked my chin into my collar and attempted to gain headway. Whenever I reached the shelter of a rock I would rest in the lee a moment in order to gain breath before battling onwards. For several miles the only trees in view were a few scatterede birches which bowed and rose at the touch of the wind like swimmers breasting huge waves. These supple trees are seldom much damaged by even the fiercest gales. Exept for the boulders, everything was appeared to be in motion; clouds, birches, even the hills which rolled away to the four horizons did not convey immobility but a smooth movement forwards and outwards. The fascination of this barren scenary I find hard to describe but much of its fascination lies in this very barrenness which impells continous awareness of the sky as well as the earth. Here one senses a great freedom of the spirit. One does not yearn for a variety of scene where there is space.

Efter snart 50 år är det fortfarande en fascinerande läsupplevelse, men helt annorlunda än jag mindes den!

Tidens gång

Strax före den gamles bortgång filosoferade jag om olika tidsperspektiv, dvs longitudinellt eller cykliskt. Redan som pensionär, men framför allt nu som änka har jag återgått till fädernas kalender:
Från Vikens horisont har jag sedan flera år definierat vinter som tiden från 15 november till 15 februari.

MEN

Efter en ovanligt kylslagen oktober hade vi igår 11° varmt!
Stranden myllrade av söndagsflanörer.
DOCK
I kikaren kunde jag se att de längst ute simmande änderna var vintergäster= bläsänder.
Jag får nog skaffa mig något slags teleobjektiv….
OCH
Redan 15.19 börjar det skymma…

Lördagsnöje

När jag sist gick ut att vandra *, dvs när jag igår utnyttjade solskenet för att ta mig en snabbtur längs stranden med mina stavar , fann jag på återvägen denna lilla grupp som utnyttjade glipan mellan lågtrycken till en sista grillunch innan fimbulvintern är över oss.!

Man har inte roligare än man gör sig, skulle min far ha sagt.

*När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra först en herre, stolt och tvär, han spatserade så här: hm hm hm, hm hm hm, hm hm hm, å hm hm hm.

När jag sist gick ut att vandra mötte jag bland många andra sen en dam, så nätt och fin, trippa fram med vänlig min: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra liten jänta, kvick och nätt, kasta boll på detta sätt: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en soldat, som gick >>takt tu>>, solbränd rakt som en hindu: takt å tu, takt å tu, takt å tu å takt å tu.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en trumpetare till häst, ut han red som till en fest: tro tro tro, tro tro tro, tro tro tro å tro tro tro.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra min kusin från Härnösand, hem vi gick då hand i hand: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

Ord och musik av Alice Tegner,
sid 98 i Nu ska vi sjunga.