1886-1945
”Jag börjar misstänka att vi lever i ´Williams tidsålder´och att vår vänskap med dig blir vår enda passersedel till berömmelsen”
Så skrev Oxfordprofessorn C S Lewis, känd som Jack bland vännerna, i maj 1938 i ett gratulationsbrev till till vännen Charles Williams när denne givit ut sin första teologiska bok.
Så inleddes häromdagen understreckaren i SvD
Klicka på Charles Williams ovan och läs resten!
Jag har ju travar med gamla SvD
”som jag ska läsa när jag får tid”
Bland mina gamla sparade understreckare läser jag en från 27/7 2004 :
Golo Mann var den av sex syskon som mest liknade deras far Thomas, till läggning, utseende och åskådning. Genom att inte bli författare konkurrerade han inte med sin far, men
hans livs hemlighet var att han hade velat bli berättare.
÷
Jan Hus, tyska Johannes Huss, född cirka 1371, död 6 juli 1415 i Konstanz,
var en böhmisk reformator. Hus var rektor vid universitetet i Prag samt predikant,
och en föregångare till reformatorn Martin Luther.
I min förstklassiska historiundervisning i realskolan, ledd av ”Klotis”, lärde jag mig att trettioåriga kriget startade genom en händelse i Prag, den s.k. defenestrationen. I samma andetag nämndes Johan Hus som inspiratör. Detta hade till följd att jag trodde Johan Hus var aktiv i början på 1500-talet.
Jag blev därför förvånad
när jag läste understreckaren på 600-årsdagen av hans uppeldning -som skedde 1416!
I am still confused, but…
SEDAN
inspirerade mig att börja läsa den här boken
som legat ”och skräpat” sedan 2004.
Då det var 200-år sedan Napoleon satte kejsarkronan på sitt huvud!
÷
Jag återkommer när jag tröskat igenom de 593 sidorna!
I vår familj har vi ett särskilt förhållande till Vandalerna.
När en av svärdöttrarna mot slutet av 80-talet blev medlem,
berättade hon sedermera som kuriositet, att enda gången hon blev vittne till
en animerad dispyt mellan mor och son, gällde det inte disken etc
UTAN
just en meningsskiljaktighet gällande vandaler kontra normanderna!
(efter trettio år måste jag tillstå att det var jag som hade ca 500 år fel!)
DOCK
Som så ofta efter ett misstag omvänder man sig.
I familjen är vi nog bland de i Sverige som numera vet mest om både vandaler och normander!
När därför Ponthus Hulthen öppnar sitt projekt Vandalorum med en utställning i Värnamo 2001 är jag och den gamle bland besökarna och jag inköper ovanstående bok.
SOM
Jag först nu läst i sin helhet.
Den 4de juni 2011 postulerade jag att jag den 15/9 s.å. skulle ha läst färdigt dessa tolv böcker.
NU
är det bara Strändernas svall och Frøken Smilla kvar!
Nu har målsättningen modifierats till att hoppas det blir i min livstid…
Det är faktiskt en verkligt spännande och omtumlande bok
liksom utställningen var.
Dick Harrison skrev 7 0ktober i SvD en understreckare
(Det är först när det gäller understreckare skrivna from 2012 man bara kan klicka ner en länk!)
Inledningen:
Jag hoppas att han skämtar. Det är det första som slår mig när jag läser Pontus Hulténs publikation Den sanna historien om vandalerna (Museum Vandalorum Publikation nr 1,198s) Jag hoppas att han driver med oss, att boken är ett storslaget skämt, en happening med historiskt tema. Det finns tecken som tyder på detta. Att boken tillägnas en viss Asger Jorn och hans Scandinavian Institute for Comparative Vandalism låter föga seriöst.
(Men vad vet jag?) Dessutom citeras Voltaire på försättsbladet:
”Jag bejakar en idé idag, tvivlar på den i morgon och lever med den i övermorgon,
och jag kan alltid ha fel”
Det låter hoppfullt.
På grund av anledning, som kommer att uppenbaras i morgon ,
har jag som sagt nu äntligen läst HELA boken.
Under mitt uppsorterande är det inte bara tidningar och korsord
utan även utrivna tidningssidor med gamla understreckare att ta hand om
SOM
denna från den 27/5 2008 om
Katedralen i Modena
Som börjar:
”Begreppet ”den mörka medeltiden” har i dag förlorat sin makt om våra sinnen. Vi ser inte längre perioden mellan antiken och renässansen som en historisk parentes, en dyster epok präglad av obildning och livsfientlighet, tekniskt och vetenskapligt stillastående, ekonomisk och kulturell stagnation. Vi har lärt oss skilja den tidiga feodalismen, befriande och nydanande, från den förtryckande och förkvävande senfeodalismen. Ja, vi räknar rentav medeltiden som början på vår egen tidsålder och ser 1000- och 1100-talen som en period av framsteg och utveckling, konstnärlig blomstring och nya tänkesätt.
Om jag ombads nämna en enskild företeelse, lämpad att förkroppsliga denna tid, skulle jag utan tvekan svara: katedralen i Modena, en byggnad som dessutom, sedan 1997, finns upptagen på Unescos världsarvslista. Men för att rätt förstå denna byggnads specifika betydelse – och inte bara se den som en i raden av Italiens hart när oräkneliga konstskatter – bör man veta något om dess tillkomst. Och då slumpar det sig så lyckligt att författaren och Nobelpristagaren Dario Fo som tidigare skrivit en mycket inspirerande bok om staden Ravenna och dess mosaiker (”La vera storia di Ravenna”, Den sanna historien om Ravenna) även utgett en bok om katedralen i Modena. Den senare heter ”Il tempio degli uomini liberi” (De fria människornas tempel) och är rikt illustrerad både med fotografier och färggranna målningar, de senare av författaren själv. Båda böckerna är utgivna av förlaget Franco Cosimo Panini i Modena, 1999 resp 2004. —”
Den är väl värd att läsa!
Man blir bl.a. informerad om kejsar Herik IV:s vandring till Canossa 1077!
Han lärde sig läsa och skriva som vuxen, ändå har han mer än någon annan påverkat Europas språk och utbildningsväsende genom att återuppliva latinet.
I dag är det 1201 år sedan Karl den store dog.
”Karl den stores regering (748–814) blev en nystart för ekonomi, politik och kultur.
Karl den store avled för i dag 1201 år sedan, varför dagens namn i almanackan är Karl, och 16 fiktiva eller verkliga kungar i Sverige bär hans namn.”
—
När Karl den store fick idén att blåsa liv i det gamla romarimperiet och dess institutioner tog han hjälp av en skara intellektuella, som själva utbildats av irländare. Den främste av dem var anglosaxaren Alcuin från York (730–804), som Karl träffade under det italienska fälttåget 781 och kallade till hovet i Aachen. Han blev chefsideolog i utbildningsprojektet. Övriga medhjälpare rekryterades från Italien, England och Spanien. De bildade ett lärt kotteri, i ett rollspel med antika namn och med Karl själv som kung David.
—
Karls och Alcuins insatser förklarar det faktum att det mesta som producerades av de bildade i Västeuropa skrevs, lästes och sjöngs på latin under tusen år, grovt räknat från 800 till 1800. Här börjar det klerikala paradigmet i Europas historia, efter hand unikt kreativt och fröet till Västerlandets särprägel.
—-
Karl talade latin obehindrat och förstod grekiska men kunde knappast skriva. Han hade en skrivtavla under kudden för att fördriva sömnlösa timmar, men han började för sent i livet för att lära sig skriva ordentligt, berättar hans biograf Einhard. Karl tog befälet över skriftbilden och lät Alcuin designa en tydlig och skrift, den karolingiska minuskeln, som senare blev typsnittet antiqua och standardfont i datorerna världen över under namnet Times New Roman eller andra varianter av karolingisk skrift.
—
Men kan man mobilisera ratio et oratio, tanke och språk,
förvandlas vildar till fogliga lamm, så tänkte (Cicero och) Alcuin.
÷
Aldrig har förmågan att läsa och skriva korrekt värderats högre än i denna miljö, där man längtade att höja sig ur sekler av barbari.
Den karolingiska skolan och dess standardiserade mönster
är fortfarande grundritningen i västvärldens skolsystem,
(utom i Sverige…)
... Fyrahundra år senare ledde bildningsreformen till universitetens framväxt.
i denna SvD-understreckare från 2014 av Anders Piltz
född 7 mars 1943 i Ödeborg, Dalsland,
är en svensk latinist och romersk-katolsk präst samt biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift. Han är tillika medlem i dominikanordens sammanslutning för sekularpräster, prästvigd 1987, professor emeritus i latin vid Lunds universitet samt författare, psalmdiktare och översättare. Han är ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien och andra akademiska samfund.
XENOFON-
den förste inbäddade reportern
heter en understreckare i SvD
publicerades i år för att uppmärksamma den första fullständiga utgåvan på svenska av Anabasis.
”Anabasis har varit obligatorisk läsning i den gamla lärdomsskolan och senare i gymnasierna, vilket ligger bakom dess något överskattade rykte” Eftersom jag var realare och därför ej utsattes för denna text, vilar för mig ett romantiskt skimmer över skildringen. De aktuella krigen i regionen har ju också aktualiserat verket!
När jag så letar efter bilder på X. hittar jag denna hänvisning till honom på Minervas blogg 2009( Sic!)
”Venanzio uppmärksammar Stig Strömholms understreckare om Xenofon. Käre gamle Xenofon. Hans Anabasis var det första vi studenter fick läsa efter grammatikkursen (Lunds universitet, 1995). Bland studenterna hade han rykte om sig att vara tråkig, men – kärringen mot strömmen som jag är – jag gillade verkligen Xenofon. Det kanske mest var känslan av att kunna ta sig igenom en text på klassisk grekiska som var svindlande, för visst, jag minns att det upprepades i det oändliga hur långt soldaterna gick och hur de slog läger. Men känslan när ”Thalatta, thalatta” (”Havet, havet”) dök upp var speciell. Då hade soldaterna nått fram till det efterlängtade havet efter sin mödosamma färd, och jag som student hade läst min första text på grekiska.”
I sommarvärmen sitter jag och ströläser litet sparade understreckare
SOM
publicerades 12 februari 2013 och är skriven av alltid
intressante Stig Strömholm
Påverkad av läsningen av Stolpe nappar jag åt mig en sparad, oläst, SvD – understreckare från 2007. Det är Knut Ahnlund (1923-2012) som recencerat en utgivning av diverse brev från och till Pär Lagerkvist.
MEN
Det som gör att jag bloggar om den är KA:s suck inledningsvis
som knyter an till SS:s synpunkter i boken om Olof Lagercrantz
”Under den kompakta bullermatta som dagens trender lagt över vår tillvaro hörs då och då signaler från ett landskap som för inte så lång tid sedan var fyllt av klara röster. Jag tänker på de riken av ord och tankar som för varje år blir alltmer okända för unga som växer in till vuxenhet och delade erfarenheter. Och på de mänskor som byggde dessa riken. Snart finns de bara som aktörer i en underjordisk motståndsrörelse, bortsmusslad i demokratins namn, hemlös i en navelbeskådande kultur fixerad kring sig själv och sitt eget nu, och försjunken i dyrkan av sina fetischer: mat, vin, kroppskult, kläder, ålder, sexvarianter, bantning och avgudade kändisar.
Från denna försvunna värld kommer en hälsning från Pär Lagerkvist, en samling brev från och till honom. Den får mig att läsa hans verk på nytt. Några böcker av honom saknar jag. Jag prövar i den lokala bokaffären. Man har där ingenting av honom. Inte heller i den Akademibokhandeln lite längre bort. På ett tredje ställe känner man inte hans namn. Men där finns en mataffär där kvällspressens två drakar står skyltvakter som inkastare. Instinktivt oroad av skrämseln från stora rubriker går jag närmare löpsedlarna. Den ena av dem lovar att det går att få större bröst på en kvart, utan operation, den andra förkunnar att Skrällsonja fått en nervkollaps. Jag handlar och i betalkön hör jag att folk diskuterar frågan om detta sammanbrott. Somliga håller på att det verkligen ägt rum, andra menar att det varit fingerat eller obefintligt. Intresset är livligt.—-”
”Den får mig att läsa hans verk på nytt”
Jag har skrivit en del om hans poesi
MEN
inte läst någon av hans prosaböcker de senaste
60 åren!
Så
Liksom Ahnlund inspekterar jag hyllorna
OCH
HITTAR EN
men en baddare
från 1950
Han fick inte Nobelpriset förrän 1951
Nu har jag en bok till att lägga i läsa snart högarna…
