Till minne

Stig Hagströms svenska begravningshögtid tilldrar sig i dag  i Hedvig Eleonor Kyrka i Stockholm.
Läs mera

 December 1987, när vi för för första och enda gången var i USA, passade vi på att göra en avstickare till Stig och Brita Stina i Palo Alto. Vi blev utomordentligt väl emottagna.  Ovan en bild från en tur längs Californiens kust ner mot Carmel.
Stig och jag i San Franciscos hamn.

Det lilla livet

2011-07-22
sitter vi tre änkor på Kalvlyckevägen i godan ro och njuter av god mat och dryck  och varandras sällskap.Visserligen hade vi hört om ett bombdåd i Oslo centrum
MEN
Först på TV4 -nyheterna kl 22.00 blev jag varse de ohyggliga händelserna som samtidigt hade utspelats på Utøya!
Jag fick samma känslor som 
20041226, Annandag jul
då vi åt vår kalkon i härlig gemenskap och först dagen efter fick information om tsunamin som samtidigt sköljt in över Phuket…

Födelsedagsarn 16

 = blogginnehavaren själv!
I min aktuella ålder är ju en fotografering alltid ett vågspel…
Ovanstående är jag faktiskt ganska nöjd med!
Det är från en fågelskådning vid Hasslarps dammar.

 Alltsedan barnen cirka 1980 flyttade hemifrån, och i än högre grad allteftersom barnbarnen trillat in, har det varit vanligt med litet festligheter på denna min högtidsdag mitt i fruntimmersveckan.
MEN
Efter pensioneringen 1999 har det varit mer flexibelt – vi har satsat på ETT stort kalas under sommaren, inte just den 24 juli. I år var det ju 40-årsjubileet den 3 juli. Det utmynnade i den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått – denna video:

Bloggmates

Internet är fantastiskt! Tack vare min blogg har jag/vi fått många nya vänner
T.ex Ökenråttan och hennes make

Igår var det dags igen!
Vår kontakt daterar sig från en kommentar av SB på min blogg  3dje december 2008
Sedan har det inträffat en del dödsfall och andra tråkigheter
MEN
I förrgår sammanstrålade vi och samtalade sedan livligt i åtta timmar (Sic!) om våra föräldrar och morföräldrar som ju på tjugo och trettiotalet delade livserfarenheter.

Minnesstund

Yngsta barnbarnet Sigge har visat sig ha en retorisk talang.

 Alltsedan Farfars begravning, då han ännu inte var fyllda 7 år, tar han numera till orda med reflexioner över lifvet vid våra släktsammankomster.

Så även den 2 juli, dagen innan 40-årsfesten.

25-årsjubileum

Vi firade inflyttningen första gången 1996 då det var 25-årsjubileum
Huvudattraktionen var
BRÖDERNA
DÖNICK

i en halsbrytande UppVISNINGI DE HÖGRE SFÄRERNASAKROBATIK

– Program –

1. Dödens uppvärmning
2. Dödens knäkonst
3. Dödens balanskonst
4. Dödens spänning el. magpirr
5. De två dödskallarna

FÖRESTÄLLNING ENDAST DENNA EFTERMIDDAG
FRITT INTRÄDE
Introduktion :
Mina damer och herrar – får jag be om den djupaste koncentration. Från detta ögonblick kan varje distraktion vara rent livsfarlig!
Jag har den stora äran att presentera, för första gångeni Europa!

Farornas okrönta prinsar!
De unga män som satsar allt i ett spel på liv och död – och sedan ökar insatsen!
De unga män som dansar genom livet på eggen av ett rakblad

De unga män som strör nubb på sin frukostgröt, som har kaustik soda i gottisskålen, som läskar sig på Klorin efter varje träningspass.
De unga män som ser Liemannen i vitögat, som skrattar honom i ansiktet, som står honom upp i halsen!
Är de helt från vettet? frågar ni er, ärade publik. Det finns inget annat svar på den frågan än ett rungande JAA!
 Damer och herrar:

De våghalsiga!
De halsbrytande!
De halsstarriga!
De halvtokiga!
Bröderna Dönick!!!!
Det var en relativt gles skara som bevittnade detta världsevenemang.Visserligen kunde vi räkna in 19 gäster, men medelåldern var låg – flera missade uppvisningen genom att sova middag…
Jag vill minnas att den 3 juli det året var en onsdag – många återbud hade inkommit på grund av förvärvsarbete.. I år är det en söndag och vi har noterat att skaran blir betydligt större och den yngste är åtta år!

Fira livet!

Jag har min klockradio inställd på 0649, så jag vaknar varje morgon till programmet ”Tankar för dagen” Midsommarafton var det Annika Borg som berättade om sina reflexioner efter att ha sett en bild på en rektor borta i tsunamidrabbade Japan, utmynnande i uppmaningen:

Fira Livet
OCH
 Det kändes bekräftande
Det har vi i pappa Calles efterföljd (han som alltid skulle ha KIFF), verkligen gjort!
Nu får jag fortsätta mina förberedelser för festligheterna den 3 juli!

Bort gå de, stumma skrida de en efter en till skuggornas värld.

Stig Hagström

Stanford’s Stig Hagstrom, emeritus professor of engineering, dies at 78

Stig Hagstrom was a central figure in the Stanford School of Engineering in the ’70s and ’80s for his understanding of electron spectroscopy and his role founding the Stanford Synchrotron Radiation Lightsource. In his life he aided a Nobel Prize winner, helped found a Swedish university and established the Stanford Center for Innovations in Learning.

 Idag begravs vår käre svågers berömde bror med stor pompa borta i Amerikat….

Vi var väldigt stolta över att vara ”släkt till släkten”
MEN
mest tacksamma över att ha  lärt känna denne underbare man  som vän.

Här är lillebror Görans minnesord:

.
Det skiljer ju några år mellan Stig och mig. Trots det hade vi alltid en djup och god kontakt med varandra. Ju äldre vi blev desto intensivare var kontakterna, det långa avståndet till trots.

Stig betydde så mycket för vår familj. Hans ansvarstagande i stort och smått var allmänt känt. Det var Stig som såg till att veden blev huggen och hemforslad. Han var flitig i bärmarkerna och på torvmossen. Han var lika flitig vid skrivbordet och kom alltid väl förberedd till skolan. Det var inte bara det att han hade det ”lätt för sig” som gjorde honom så framgångsrik. Det var lika mycket hans energi, hans nyfikenhet och starka vilja.

Vi syskon minns hans handskrivna devis ovanför ottomanen 
”Was Du Heute tun kannst, verschiebe nicht auf Morgen”, det var ett ordspråk han lärde sig på sitt första främmande språk, vilket var tyskan på den tiden.

Vi kan  lätt konstatera att vår barndom inte präglades av stor munterhet och många nöjen. Det var först en fråga om att överleva, inte behöva frysa alltför mycket och att inte behöva vara hungrig jämt.
Det vore dock orättvist att säga att barna- och ungdomsåren endast var mörka och allvarliga.
Mamma och vi syskon hjälptes åt för att att göra livet lite omväxlande och trevligt. Utflykter, läger och annat bidrog till att vi inte blev alltför isolerade i lilla Äng.

Ofta kunde vi uppleva stor hemtrevnad hemma. Minns med glädje och tacksamhet när Stig översatte direkt och läste ur den bok han fått från sin tyske brevvän. Vi yngre syskon trodde att den hette ”Filibaba och de förti rövarna” och det var ju ganska likt orginalets titel. Det var högtidsstunder och vi kröp varandra närmare också för att hålla värmen bättre.

Minns Stigs tid i Jönköping vid A6 då jag gick på gymnasiet i samma stad.
Vi fann tröst i varandra på kvällarna.
En dag fick Mamma i Nässjö en flygbiljett till Californien. Hon ringde mig och frågade hur hon skulle ställa sig till en ev. resa. ”Åk Mamma det ångrar Du aldrig.” Hon lydde rådet och kom hem solbränd och med många ljusa minnen från B-S, Stig och Er alla.

Om Stigs stora insatser runt omkring i världen är det många som kan vittna om.
Vi förstår nog inte fullt hans betydelse men gläds åt den mitt i sorgen.
Till sist vill jag erinra om Stigs stöd för mig redan från barna- och ungdomsåren. Det var alltid tryggt att vara i hans sällskap och han var ett föredöme.
Han framhöll ofta att det var en stor fördel om man var ”steget före” både i skolan och även annars.
Det var ett bra råd även om det inte alltid var så lätt att följa.
Jag vill skicka med det som en vänlig hälsning till Er alla. Det hjälper i alla situationer.

Ett uttryck på det klassiska språket passar bra som avslutning:
Optimus es, amice. Tu me servavisti. 
Det betyder ungefär Du är min bäste vän. Du har räddat mig.
Nu borde latinet ändras från  ä r  till v a r  men det vore bara en formsak.
Andemeningen ändras aldrig.
Göran