Bröllopspresent 2:3

Vid mitt inlämningsbesök försökte jag försiktigt förhöra mig om mattans kvalitet utan att få något säkert svar.
Efter hemkomsten gjorde jag därför litet research på webben:
Om man bara söker efter Bochara-matta får man många träffar ex Afgansk, pakistansk, kinesisk;

Jag har kommit fram till att Bochara numera betecknar ett MÖNSTER och kan appliceras på mattor framställda på vitt skilda platser och inte bara handknutna. Prisbilden är därför högst varierande.

MEN

Det som vi kallade Bochara matta – och matthandlaren ”rysk” Bochara heter nu Tekke rug efter folkslaget som väver dem, som ju de senaste 100 åren bytt nationalitet flera ggr om, just nu bor de i Uzbekistan…

As a group we now call them Turkmen Rugs. The old name in common usage was Turkoman Rugs but the trend today is to drop Turkoman rugs in favor of Turkmen rugs because Turkmen is the accepted English translation of the name of the people and their language. Earlier the rugs were called Bukhara or Afghan rugs.

When we wish to identify ethnicity political or geographic names are so fleeting as to be meaningless. Recently one national appraisal exam listed the correct answer for all Turkmen rugs as Russian. Obvious this is so meaningless as to be ludicrous. A number of years ago Dr. Jon Thompson was highly influential in the move to language names. It gives us a meaningful framework in which to understand the rugs so following Thompson I use the language names for the rugs.

Therefore Turkmen rug because the weavers are Turkmen who speak one of the dialects of the Turkmen language. When in doubt we can categorize people by their ”milk” language. If a woman’s primary language is the Teke/Tekke dialect of Turkmen then we call her a Teke/Tekke Turkmen and if she weaves a rug then it is a Tekke Turkmen Rug. It would be more correct to say Teke Rugs but Tekke rugs is accepted in the rug dealer/collector community. Interestingly the rugs generally fall into groups that correspond to language. This has caused me to come to the conclusion that weaving is an unspoken language.
När jag så den 25 maj kom för att avhämta den lagade och tvättade mattan, och såg den i sin nya silvriga vithet, slog det mig att den här och var skimrade litet grönt….

Men visst är den tjusig!

Jag bad om ett äkthetsintyg. Det hade till följd att ”the boss” måste tillkallas. Han studerade och fotograferade och mätte, vilket två veckor senare resulterade i att jag fick nedanstående certifikat på posten!


Bra jobbat, eller hur?

Bröllopspresent 2:2

Jag föddes 1935 och det första man fick lära sig när man börjat gå var att vara rädd om Bocharamattan…

Desto större blev katastrofen när – en kväll då jag hade en skolkamrat på besök – vi skulle passa min lillasyster när föräldrarna var bortbjudna – det bar sig inte bättre än att vi lyckades SPILLA UT ETT BLÄCKHORN MED GRÖNT BLÄCK på mattan!

Vi ringde i panik till skolkamratens mamma som gav rådet att suga upp bläcket med fransbröd – allt fransbröd som fanns tillgängligt 3-våningshyreshuset gick åt!

Vi gnodde med såplösning, så framåt sena kvällen var den någorlunda ogrön.
När min moder sent omsider kom hem kunde hon inte begripa varför det luktade tvål i hela lägenheten….

Nåväl den blev så småningom än mer skamfilad och var smutsig och sliten när min mor dog 1974 så jag slängde in den på golvet i bastun…
Och där har den legat och samlat damm i 44 år.

Nu stundar ju 125-årskalas
OCH
EFTERSOM jag vet att den är värdefull.
(och hunnit bli antik!)
tänkte jag det kunde bli en bra present
To a man who has everything

I mars mejlade jag till Nessims och fick anvisning på en firma i Arlöv.

13/4 anträdde jag så färden dit.

Jag har ingen GPS men var utrustad med en karta som jag tryckt ut från ENIRO.
Jag körde omkring i Arlöv/Burlöv i säkert en timme och frågade efter Limvägen – ingen visste.
Till slut fick jag en anvisning från en Statoilmack
Det visade sig att LIM-vägen var en liten sidogata till Företagsvägen som var ett stort område med småindustrier.
Väl framme vid rätt nummer på Limvägen låg där en skamfilad fabrikshangar med en liten, liten dörr men med stora skyltar om att jag var videoövervakad...

OCH
Väl inne möttes jag av mattor på längden och på tvären.
MEN
När jag avslöjat mitt ärende blev jag hänvisad till verkstaden
Jag hade ju irrat kring i grannskapet så jag nästan missade reparatören, som var på väg hem:
MEN
Vi överenskom om tvättning och lagning, framför allt av mattfransen som var nästan helt bortsliten.

Följ den spännande fortsättningen!

Bröllopspresent 2:1


Som den flitige läsaren av denna blogg är medveten om har jag (och tidigare den gamle) som livsfilosofi att ”här ska bare inte köpes och köpes”

UTAN
Man ser sig om, om inte bland den nedärvda bråten kan finnas någon dyrgrip


Vi får gå tillbaka till Kreugerkraschen:
När min far var i Berlin 1920-23 (jag har så småningom upptäckt att han startade sin Sportaffär redan 1924

träffade han där andra svenskar – han berättade livfullt om umgänget på ett ”svenskcafé” på Unter den Linden där t.ex den unge Jules Sylvain= Stig Hansson (Det är inte helt klart när och varför Stig Hansson förvandlades till Jules Sylvain någon gång i mitten av på 20-talet. Det har påståtts att det var Ernst Rolf som tyckte att ingen framgångsrik schlagerkompositör kunde heta något så vanligt som Stig Hansson.) och Sven Jerring före sina svenska karriärer fanns med i gänget.

Min dyslektiske fader, som ju inte hade gått i läroverk fick där , på grund av de många besökarna med kulturella konstnärliga förhoppningar,en introduktion till kulturen – som ju bl.a. avspeglat sig i vår familjetradition att gå på konstmuseum

Nu kommer vi fram till det här med Kreugerkraschen:
Mina föräldrar gifte sig 1930.
Många i borgarklassen förlorade ju alla sina tillgångar på debentures , och det blev utförsäljningar av bohag på exekutiv aktion.
Jag minns från mina tonår hur min far fortfarande hade auktionskataloger kvar där han suckande kunde se hur priserna steg på då försålda Carl Larsson, Zorn etc –

”Tänk om jag haft de pengarna då”

Vilket han inte hade för dessa även på rea dyrgripar

MEN

Han köpte ändå på sig bohag: mattor och boksamlingar som gick för en spottstyver;

På tavlan ovan, som är målad av en av hans Berlinkompisar : Carl Ljungberg och som är en interiör från mina föräldrars första hem på Björnmarksgatan 2 i Helsingborg, finns en del av det inköpta att beskåda.

Observera särskilt mattan under bordet i det bortre rummet.
Följ den spännande fortsättningen!

Louisiana än en gång!

Det underbara har hänt:
När jag häromveckan var nere i Lund i andra ärenden gjorde jag en avstickare till Hjärup.
Då frågade Lisa, 17 om inte jag kunde följa med henne till Louisiana.
Hon går estetisk linje och hade hört av en kamrat om utställningen Farven i kunsten.
Där har jag ju inte varit sedan april 2009.

På självaste Grundlovsdag åkte vi.

När vi kom fram visade det sig att man dagen innan hade haft premiärvisning för sommarens utställning Warhol efter MUNCH så den började vi med.

Efter en stärkande lunch och en titt på Ven
det kalla vattnet och den varma sommarluften svepte in ön i
Caspar David Friedrich-töcken

var det så dags för vårt egentliga ärende,
att se Farven i kunsten innan den slutar 13/6
I sanning en samling i verdensklasse!

Det var längesedan jag såg så många förstklassiga moderna verk på en och samma gång – när vi var på Salvador Dali – utställning i Stockholm hade de bara 12 originalmålningar!

Moderna museet: My foot
jfr Louisiana!
Vems tavla är nu detta? Var det han Schmidt?
Lisa du har katalogen!
Karl Schmidt-Rottluff som var medlem i Die Brücke
liksom Emil Nolde av vilken det fanns åtskilliga verk.
Det här är en annan favorit : Oscar Kokoschka
– Det fanns bara en tavla av honom vad jag kunde förstå –
Nu blev jag dessutom fångad av vakten No fotografering!

När vi åkte till Köbenhavn och Statens Museum for Kunst på 40-talet avslutade vi alltid på Tivoli

Det fick bli en Is i stället…
Hon åt inte två – den ena är fotografens…

Hamnbesök

Senast jag rapporterade om ett besök i Vikens hamn var den 15 februari:

Även om det på tre månader inte blivit så våldsamt mycket varmare syns det att båtfolket ändå anar att sommaren närmar sig….

Inte bara i, utan även vid hamnen var det aktivitet:
Sagt och gjort – jag klev in
beskådade de utställda alstren,
OCH
Efter samtal med föreståndaren Åke Larsson är jag numera medlem i Hamnens konstklubb!

Följ den spännande fortsättningen!

Örkelljunga än en gång

Så här i vårens tid är det tradition med veteranorientering i Örkelljunga. Ulla och Åke Strand arrangerade dagens i den ur många synpunkter ”förtjusande” terrängen i Östra Ringarp =vacker nyutslagen bokskog i småkuperad orienteringsspännande terräng .

OCH
spännande undervegetation
På bilden harsyra Oxalis acetosella
Bonus: Vädret var årets bästa med solsken och 22°!
Se även (den 19/5)
där bilden nedan kan beskådas
tagen av Eric som är den röda figuren på översta bilden!
Bosse berättar mera

Kulturutflykt:2

Efter ett stopp på Ravlunda kyrkogård med Fritiof Nilssons berömda epitaf var det så dags för Haväng. Det dåliga vädret kunde inte förminska platsens magiska skönhet, odödliggjord i Anders Österlings dikt:

I Haväng

I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.

En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.

Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.

Forellen spritter i den klara strömmen.

Väduren betar, medan åskan rullar.

I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,

en amulett, i minnets kedja buren,

där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.

Anders Österling
1884 – 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933
Se även