Den handlar  om hans tid som svensk kyrkoherde i Rom . Redan 1976 hade han blivit erbjuden denna tjänst, men föredrog att tacka nej eftersom han var relativt nytillträdd kyrkoherde i skånska Björnekulla ”och kände starkt att det var där min plats skulle vara”. Han hade tidigare tjänstgjort för SKUT (= Svenska UTlandsKyrkan) i Brasilien och  efter Romerbjudandet i Spanien i några år.

När det andra Romerbjudandet kom var han domprost i Skara.

Det är relativt svårt att göra en kort och korrekt återgivning av HB:s tid i Rom. Liksom under föredraget har han i boken en, visserligen fängslande, men övergripande ”filosofisk”  för att inte säga ”teologisk” tidsuppfattning. Strax han berättat om sitt erbjudande att bli kyrkoherde i Rom, och jag letar efter en uppgift NÄR detta var, glider han in på skildringen av det första jubelårets (1300)  hur och varför!

MEN

När jag har läst hela boken har jag fått en

TOTALBILD

av ROMA geografiskt (Kapitelindelningen följer de sex broarna över Tibern), den heliga Birgitta och birgittinerorden, påvestolen och påvarnas plats inom kristenheten, med särskild fördjupning när det gäller

Johannes Paulus II  (Karol Józef Wojtyła

* 18 maj 1920 i Wadowice, Polen, död 2 april 2005).

÷
Den andra halvan av boken handlar om förberedelserna för  Vatikanens  firande av det stora Jubelåret år 2000. HB Hammar blir representant för  lutheranerna i en kommitté som skall komma överens  med påvestolen om ”ekumeniken”

÷

”Så kom det sig att en höstdag 1996  det damp ner ett fax på Svenska kyrkan i Rom från

 LWF (=Lutherska Världsförbundet) och dess direktor Ishmael Noko. 

-Skulle jag kunna tänka mig att fungera som den samlade 

världslutherdomens öga och öra i 

Vatikanens ekumeniska kommission?-”

Nu är vi på sidan 145/218 . Resten av boken handlar om arbetet i denna kommission – ett treårigt projekt. Han går  framförsiktigt fram, berättar om alla positiva ekumeniska tankar som uttalats och nedskrivits sedan

Andra Vatikankonciliet, informellt ibland Vatikan II, var ett koncilium i Katolska kyrkan som hölls i fyra sessioner mellan 1962 och 1965. Konciliet sammankallades av påven Johannes XXIII 1959, och avslutades av hans efterträdare Paulus VI. Andra Vatikankonciliet var 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse. Bland de påtagligaste resultaten  finns övergången till att fira mässa helt på folkspråk och ett uppmjukat förhållande till andra världsreligioner.

 DOCK

Till slut blev det knappt en tumme…

= kvar på ruta 1!

Han lyckas på sitt  underfundiga sätt, utan att vara direkt kritisk,

avslöja Vatikanens obeveklighet!

÷

”Det blev alltså inte ett gemensamt Herrens bord i San Paolobasilikan. Den bänkade lutherske prästen blev emellertid inbjuden till påvens bord. Högtiden i basilikan följdes nämligen av en måltid i ett angränsande kloster med Johannes Paulus som värd.Av sjutusen gudstjänstdeltagare var vi 86 som fått inbjudan”