Kategoriarkiv: Resor

Mera Roskilde

Publicerat av
Svara
 den djefla mannens Roskildeintresse fokuserade kring Vikingeskibsmuseet
Även här upphöjes upplevelsen av det magnifika ”sommar”vädret
De fem Skuldelevskibe
Det var barske og urolige tider i sidste del af 1000-tallet. Derfor anlagde vikingerne et system af spærringer i Roskilde Fjord som værn mod fjendtlige flådeangreb på Roskilde, der dengang var landets hovedstad.

De fem skibe i Vikingeskibshallen stammer fra en spærring i Peberrenden ved Skuldelev, ca. 20 km nord for Roskilde. Derfor kaldes de Skuldelevskibene.

I 1962 blev skibene gravet ud. En spunsvæg af jern blev rammet ned omkring spærringen, så den kunne tørlægges. På mindre end fire måneder lykkedes det at udgrave de fem skibe og tage dem op i tusindvis af stykker. Så forestod et stort arbejde med konservering og ikke mindst med at få samlet brikkerne til de fem puslespil, som udgør vikingeskibene.

Fundet omfatter fem forskellige skibstyper, der tilsammen giver et enestående indtryk af vikingetidens skibsbygningskunst og håndværk.

ALLA

utom Farmor

deltog i barnprogrammet:

Resa i österled II

Publicerat av
1
Efter besök i Eskilstuna var det dags för det sedvanliga kulturbesöket i huvudstaden. Vi äntrade ett dubbeldäckartåg med denna destination.
Alla var välförsedda med förströelseutrustning.
På andra sidan mittgången satt, som det visade sig, med Sigge jämnårige Elias, utrustad med en rikhaltig samling Pokémon.
De hade stort utbyte av varandras expertkunskaper i ämnet så (alltför?) snart var vi framme i Stockholm

Mitt första cluster

Publicerat av
4
Dagen idag – den 9 mars – avslutar mitt första cluster. 

DOCK

Koppen illustrerar  att det  är mycket som inte är som förut
 1. Jag tål inte kaffe…

2. Vi är inte längre två som firar denna dag

 MEN
 Jag är priviligierad som kan blicka tillbaka på så många underbara minnen!:
Här dansar vi runt på vår 25-te bröllopsdag. 
Orkidén fick vi på vår 50de bröllopsdag som vi hann fira 2007!

Das Lesen XIV: Jolo

Publicerat av
4

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet…

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Den gavs ursprungligen ut 1960-67. Sedan dog ju Jolo 1974 – och på bokrean följande år hade Svenska Bokhandlarföreningen tryckt upp en ny upplaga – som vi då köpte.

MEN

1974 dog också mamma Eva och vårt hembiträdes mor*, samtidigt som vår yngste fyllde 10.

1975 var det år då BÅDA föräldrarna  började jobba heltid.

Vi beslöt att avstå från ny hemhjälp – grabbarna fick klara sig själva några timmar efter skoltid.

MEN

Det innebar ju också att marktjänsterna tog så mycket tid och kraft i anspråk – särskilt sedan vi börjat orientera 1977 – att  ingen tid till Das Lesen  kunde disponeras förrän den siste sonen lämnat föräldratjället 1981!

* Vårt hembiträde ”fru Lindberg” bestämde sig för att säga upp sig eftersom hon måste sköta sin gamle far i Landskrona…

Men nu dök de ju lägligt upp!
Jag trodde det var den här boken av Jolo som stod näst i tur!
Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och
som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!

Kilroy was there!

Publicerat av
4
Nu är ju glädjen stor – inte bara på Tahrirtorget utan i hela världen!
MEN
Vi som har varit med ett tag bävar:
Det får inte bli som i Ryssland där februarirevolutionen avlöstes av oktoberrevolution, eller i Iran där mullorna tog över….
SvD idag:

Men i värsta fall, tror skeptikerna, kan det sluta med en ren militärkupp, liknande kuppen 1952 när officerare som Naguib och Gamal Abdel Nasser störtade kung Farouk utan att bana väg för demokrati.

 Den här mannen har alltsedan januari 1955 från väggen övervakat vårt liv!

Jag tjatade på den gamle att han skulle på sin blogg berätta om sina äventyr under den spännande resa i östra Medelhavet han gjorde med simklubben Lugi sommaren 1953. Det var ju året innan vi sedan träffades i september 1954 ochjag har sedan i 50 år underhållits med alla spännande äventyr i Wien, Jugoslavien, Grekland, Egypten, Libanon och Italien!

Det blev bara ett avsnitt – men från Kairo!

Kompisarna gav sig i väg på sightseeing tillsammans med våra värdar = den officersklubb som dagarna innan avsatt kung Farouks son Fuad II och utropat republik. Farouk hade sedan ett år tidigare avsatts och flytt till Italien.

Per berättade livfullt hur de en kväll blev inbjudna till en societetsfest där de fick träffa officersjuntans chef Msk Naguib Major General Cairo, 5/7/53 som texten ovan lyder.

Fotografiet är ju glasinramat och därför svårt att scanna!

Egentligen var simmarna ”underhållning”:medan gästerna minglade fick de tävla i en swimmingpool i anslutning till festlokalen.

MEN
Per berättade också hur det viskades att EGENTLIGEN var det inte Naguib som bestämde utan en överste Nasser…

As Naguib wrote later in his book, Egypt’s Fate,

”at the age of 36, Abdel-Nasser felt that we could ignore Egyptian public opinion until we had reached our goals, but with the caution of a 53-year-old, I believed that we needed grassroots support for our policies, even if it meant postponing some of our goals. I differed with the younger officers on the means by which to reach our goals, never on the principles.”
 
Nasser, by contrast, thought that any talk of democracy, or of a multi-party system, or of the withdrawal of the army from politics, would allow the Wafd, the Muslim Brotherhood and the other political parties to regain the ground they had lost in 1952. In addition, although on paper Naguib appeared to wield a lot of power, being simultaneously president and prime minister, his authority was curtailed by the fact that he needed a majority vote of the RCC for any decision to be taken, and his opinion was often ignored. The offices he occupied meant that Naguib was responsible for the government’s decisions, even though he rarely sanctioned or supported them, and this meant that he was increasingly becoming merely the puppet of others. Eventually, Naguib presented Nasser, by now the real power in the RCC, with an ultimatum: either he was given real power, or he would resign.
In late 1954, however, Nasser accused Naguib of supporting the recently outlawed Muslim Brotherhood and of harbouring dictatorial ambitions. A brief power struggle broke out between Naguib and Nasser for control of the military and of Egypt. Nasser ultimately won the struggle and managed to force Naguib to resign from the presidency of Egypt in November 1954.
 Vi håller tummarna för Egypten denna gång!!

Vår saga 5:Jullov

Publicerat av
6

Köpenhamnsäventyret tilldrog sig i mitten av december. Jag minns inte att vi ventilerade det verbalt, men efter det var det liksom underförstått att vi var ett par.

MEN

Det var ju strax jullov. Den då unge Per skulle resa till till Frankrike för att fira jul med sina föräldrar och jag var inbokad som julvikarie i Killbergs bokhandel i Hälsingborg.

Det var ju via Morbror Rulle som jag fick denna möjlighet.
Pers far Kalle Bergman tjänstgjorde i kontrollen på Bofors. Som framgår av länken var han under flera år under 50-talet stationerad i Frankrike. Själv for han ikring till olika tillverkningsställen, men hade den medhavda familjen i Tarbes.

Här är ett foto som Per tog under julvistelsen 1954. På åsnan lillebror Björn.Mor Gunborg längst upp till vänster.
Med på resan var även morbror Gottfrid.* Efter julfirandet passade de båda tillresta gästerna att kvista ner till Barcelona:

Till höger är Per fotograferad i Barcelona. Bilden till vänster bör vara från Ramblan

*Som framgår av länk var Morbror Gottfrid SJ-anställd och hade en fri utlandsresa per tåg om året som löneförmån

Das Lesen: Axel Munthe

Publicerat av
2

Den 20 december skrev jag:

Efter det började jag läsa En osalig ande, Bengt Jangfeldts biografi över Axel Munthe. När jag så läst tre kapitel om hans liv fram till han 19-årig åker till Paris upptäcker jag att jag nog måste läsa om Boken om San Michele först….

Sedan har jag under hela julhelgen läst och läst. Varje kväll efter vederbörligt julfirande, isläggningsstudium och ev TV-tittande har jag läst några kapitel  parallellt i de båda böckerna.
Boken om om San Michele läste jag första gången som 17-åring inför vår resa till Italien 1953, en resa som ochså innehöll ett besök på Capri och då främst Anacapri och San Michele

Denna bild är till visshet gränsande sannolikhet tagen just på San Michele…i slutet av juli 1953
Vi hade ingen kamera med – den här bilden blev mig tillsänd av en engelsk ung man vi träffade.
Bengt Jangfeldt har skridit mycket omsorgsfullt till verket. Han har av Munthes familj fått tillgång till personlig korrespondens, som han ner till minsta ”tvättnota” studerat och sammanställt för att detaljerat beskriva AM:s väg från att den 31 oktober 1857 blivit född i Vimmerby till att den 11 februari 1949 dö på Stochholms slott.
Axel Munthe värjde sig hela livet mot att bli avbildad så det finns få bilddokument från hans  92-åriga innehållsrika liv.

För att förmedla berättelsen om Axel Munthes person och långa, märkliga liv krävs mer än ett blogginlägg. Bengt J. behövde 672 finstilta, tättsatta pocketbokssidor för sin redogörelse.
Det är först 1930, när Munthe är 73 år som ”Boken om San Michele” kommer ut på svenska (utgavs först i en engelsk version 1929). 

Det blev den bok av en svensk författare som funnit den största spridningen under 1900-talet!
Han dör 1949, testamenterar egendomen San Michele till Svenska staten och förordnar att den skall förvaltas av Svenska institutet i Rom. Den 16 juni 1950 grundades den statliga Stiftelsen San Michele, med syfte att gynna de kulturella förbindelserna mellan Sverige ich Italien.

Villan San Michel rymde redan från början två verksamheter – den fungerade både som gästhem för stipendiater och som museum. Stipendiaternas bodde i foresterian och, från mitten av 1950-talet i nyuppförda lägenheter på vinberget därbakom.

Föga anade jag att när jag var där 1953 det knappt hade börjat!
När Axel Munthe, 19-årig, avreste för studier i Frankrike var det på grund av att han börjat hosta blod=insjuknat i tuberkulos och ordinerades att vistas på sydliga breddgrader.
 Jag inskjuter här ett påpekande för sena tiders barn: Tuberkulos är en sjukdom som följt människan sedan urminnes tider – påträffats hos egyptiska mumier och behandlats av Hippokrates. Det är först på 1900- talet som kunskaperna om sjukdomen genom RÖNTGEN, BCG-vacination och antibiotika lett till att det bland en befolkning som Sveriges inte längre är ett folkhälsoproblem. Då, 1876, då Munthje befaras ha insjuknat, var sannolikheten för snar död  erfarenhetsmässigt 50%. Detta i kombination med hans personliga läggning kan ju förklara mycket av hans livsval.

Han återvände först 67 år senare!
Undantagandes korta ferievistelser i Sverige
 
Jag tillgriper artikeln i Nordisk Familjebok för att göra en kort sammanfattning inför följande utläggningar:

Stjärnjul

Publicerat av
Svara

  Min resa till Stockholm förra helgen tidsbestämdes av svärdotter Ingrids deltagande i Stjärnjul
Vi hade biljetter till föreställningen på Filadelfiakyrkan kl 17.30 den 11 december.

Föga anade vi…
när vi lyssnade till ALLA di gamla kära med magnifika solistinsatser, svängande gospel och modernt julmys, och inte minst kraftfull körsång,
att
I mitten syns”huvudpersonen”
  
vi hade
 
vistats i dödsskuggans dal!
Psalt 23:4
Först följande dag fick vi klart för oss att vi i detonationsögonblicket hade varit på vandring på väg till vår konsert mindre än en km från självmordsbombaren!