Das Lesen XIV: Jolo

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet…

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Den gavs ursprungligen ut 1960-67. Sedan dog ju Jolo 1974 – och på bokrean följande år hade Svenska Bokhandlarföreningen tryckt upp en ny upplaga – som vi då köpte.

MEN

1974 dog också mamma Eva och vårt hembiträdes mor*, samtidigt som vår yngste fyllde 10.

1975 var det år då BÅDA föräldrarna  började jobba heltid.

Vi beslöt att avstå från ny hemhjälp – grabbarna fick klara sig själva några timmar efter skoltid.

MEN

Det innebar ju också att marktjänsterna tog så mycket tid och kraft i anspråk – särskilt sedan vi börjat orientera 1977 – att  ingen tid till Das Lesen  kunde disponeras förrän den siste sonen lämnat föräldratjället 1981!

* Vårt hembiträde ”fru Lindberg” bestämde sig för att säga upp sig eftersom hon måste sköta sin gamle far i Landskrona…

Men nu dök de ju lägligt upp!
Jag trodde det var den här boken av Jolo som stod näst i tur!
Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och
som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!

4 svar på ”Das Lesen XIV: Jolo

  1. Jolos 1900-talshistoria är definitivt en av de böcker som gjorde att jag har blivit så intresserad av historia. Att i princip skriva en hel bokserie med bara långa bildtexter är smått genialiskt.

  2. Den finns i en upplaga med större dimensioner, och där får bilderna ta lite större plats. Sånt man hittar för några tior i den inte speciellt bokintresserade staden E-tuna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.