60 år senare…

1951 och 1952 var jag au-pair i en familj i Aylesbury. Det innebar bl.a. besök i Oxford. Bilden ovan är från en intervju som en reporter från den saligen insomnade tidningen KVÄLLsnytt gjorde med mig juli 1952, där man under bilden kan läsa:
Gunilla Huldt pekar ut på Oxfordkartan det ställe där den unge studentciceronen hämtade henne varje dag under vistelsen där. Bl.a. fick hon följa med på en tur på floden i de berömda ”stakbåtarna” 

 Punting on the River Isis 1952
Att göra detta i baddräkt var inte enligt den lokala dresscoden, men det kunde ju inte jag veta…
När jag, 60 år senare, nu återvänder är jag lämpligare utstyrd.
Följ den spännande fortsättningen
  av redogörelsen för mitt Oxfordbesök

Berlin:10 Essen und Trinken

Det är dags att avsluta rapporteringen från femdagarsbesöket i Berlin. Det är bara att hålla med dem som anser att Berlin idag för det kulturella avantgardet är vad Paris var före första världskriget och New York på 50-talet!

OCH
åtminstone om man som vi hade tur med vädret
En fantastisk stad att släntra i!
Den djefla mannen är ju absolutist men den blyga passade på att prova igenom utbudet av Bier
Sista kvällen behövde vi inte gå många meter från hotellet för att äta vår avskedsmåltid på 
Allt var ”trettiotals- Chicago style med Frank Sinatra som muzak
Pizzans storlek värd att fotografera.

I protest mot ”utsikten” unnade jag mig ett glas vitt vin

Berlin:9 Urval

Vi startade i gryningen…
Obs metafor!
Nu hade via bara en dag kvar och det var viktigt att välja RÄTT museum som det sista!

Pergamon på Museuminsel hade jag redan sett – och ungdomarna verkade inte särskilt angelägna.
Förra gången kom vi inte till Charlottenburgs slott där DÅ Nefertiti befann sig.

Var hon var nu var något oklart – över huvudtaget håller de på att sortera ”kvarlåtenskapen” från WW2 och kalla kriget med DDR och muren så att Berlin åter ska fungera som EN stad.

Vi beslöt att uppsöka det ”nyöppnade” (2006)
Deutches Historisches Museum
Vi promenerade från närmaste U-bahnstation och passerade Bebelplatz:

 Mitt på torget finns denna glasskiva genom vilken man kan se en källarlokal med TOMMA bokhyllor
Bebelplatz är stället där den kända bokbränningen ägde rum den 10 maj 1933. Efter initiativ från Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, brände SA och nazistiska ungdomsorganisationer över 20 000 böcker här, huvudsakligen (men inte enbart) av judiska författare,  bland annat Thomas Mann, Heinrich Heine och Karl Marx.
På en minnesplatta finns ett citat från Heinrich Heine från 1820
Das war ein Vorspiel nur, dort wo Man Bücher verbrennt, verbrennt Man am Ende auch Menschen
( i översättning: ”Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor.”

Väl framme fann vi en strålande presentation av tysk historia 100 fKr-1994 eKr uppdelat på nio avsnitt
100 fKr-1500eKr
1500-1650
1650-1789
1789-1871
1871-1918
1918-1933
1933-1945
1945-1949
1949-1994
I boken Berlin finns en ingående redogörelse för perioden 1789 till nutid, så jag valde att koncentrera mig på de tre första.  Särskilt fäste jag mig vid en ypperlig presentation av FOLKVANDRINGS-tiden 400-800 e Kr
2001-3 läste jag av Harrison Dick:
Krigarnas och helgonens tid
Västeuropas historia 400-800 e.Kr
ock skrev följande recension
03-03-03    En underbart utförlig och  samvetsgrann skildring av de kända fakta som finns för den aktuella perioden. Jag har kämpat i 2 år för att ta del av dessa 550 sidor. I början blir man lätt förvirrad av alla folkslag och personer som skymtar förbi, men efter att ha fått samma period belyst ur olika aspekter:politiskt,socialt kulturellt och religiöst då samma folkslag,personer och händelser dyker upp på nytt blir man så småningom orienterad.
Anledningen till den långsamma läsningen är att faktatätheten nödvändiggör pauser.
Nu ÄNTLIGEN, tack vare museets presentation (och med tidigare studium som hjälp) tycker jag mig ha en god uppfattning av vad som man menar egentligen hände!
De övriga i sällskapet ägnade sig åt yngre avsnitt

MEN
Vid lunchtid förenades vi i Museumscafeet  som hade en uteservering mot Unter den Linden. Vi satt längs långa bord i sommarsolens glans tillsammans med ett fotbollintresserat killgäng från Münster, som dock inte visst vem Edith Stein var!

Berlin:8 Shopping

År 2000 var vi ju i Berlin. Då var man fortfarande ifärd med att restaurera området intill muren som ruinerats 1961-1989.  Friedrichstraße som ju under trettiotalet varit en fashionabel affärsgata var under återuppbyggnad. Bilden ovan är från ett alldeles nyöppnat varuhus  där vi satt i loungen och drack te och lyssnade på en livs levande pianist.

Samma plats 2011!
När vi nu kommer tillbaka efter ytterligare 10 år finns det tre stora varuhus i fil! Moa och jag valde att njuta av stillheten och en kopp kaffe resp te medan resten av sällskapet shoppade loss! Pianisten var dock bortrationaliserad….
I varuhus nummer två uppsökte vi bokavdelningen där jag inköpte nedantående bok för att
”Brush up my German!”

Den kostade 10 Euro
350 tätskrivna sidor =
Böcker är billigt i Tyskland!

Berlin:7 Gendarmenmarkt

Gendarmenmarkt ca 1900

Kapitel 3 i boken om Berlin är Preusserkonungarnas Berlin ss 37-61

Där berättas om hur Fredrik den III av Brandenburg blir Fredrik den I i Preussen:
Den 18 januari 1701 kröntes den ”store kurfurstens” efterträdare Fredrik III till Fredrik den I av Preussen. Han satte själv kronan på sitt huvud, precis som Napoleon senare gjorde, och liksom den franske uppkomlingens kröning var Fredriks lite speciell.
I hans fall skedde detta inte i den egentliga residensstaden Berlin utan i Königsberg, numera Kaliningrad i det numera ryska Ostpreussen. Dit begav sig den praktälskande Fredrik med tusen hästar, trehundra karosser och en kröningsmantel vars värde lär ha motsvarat ett ton guld. Sålunda blev han inte ”kung av Brandenburg” utan ”kung av Preussen”,  ett område nordöst om Brandenburg som inte hängde ihop med baslandet vid tidpunkten för kröningen. Först när Västpreussen erövrades från polackerna av Fredrik II 1772 kan vi tala om ett någorlunda sammanhängande kungadöme – bortsett från diverse enklaver ända borta vid Rhen och rentav Schweiz.

Han var praktälskande, byggde 24 slott! Hans andra hustru , Sofia Charlotta, lär ha varit mycket vacker och vitter, omgav sig med tidens lärde. Till henne byggde han slotten Charlottenburg som är ett av de få 1700-tals slott som klarade både andra världskriget och Ulbrichts härjningar!
Fredriks efterträdare var sonen Fredrik Vilhelm I som regerade 1713-1740. Det var han som var ”soldatkungen”. Han reducerade hovstaten till en femtedel, bl.a. genom att enbart använda sex slott, resten såldes eller arrenderades ut. Pengarna som frigjordes satsade han på armén.


Enligt den franske politikerna Mirabeaus berömda yttrande vid Fredrik II:s död var Preussen ”ingen stat med en armé, utan en armé med en stat”
Kända är ju ”de långa karlarna”:
”Under Fredrik I var Berlin ett Nordens Aten, under Fredrik Vilhem blev det ett Sparta skriver Fredrik II i sin krönika. De frigjorda pengarna satsade han på en slagkraftig armé och på de ”långa karlarna”, ett livregemente med omkring två meter långa soldater, som värvades inte bara i hemlandet utan också från andra länder. De var inte bara för syns skull som i fallet med Adolf Hitlers långväxta SS-garde, de gamla mynningsladdarna kunde nämligen hanteras bättre om skytten var lång”

Snoilsky har ju förevigat de långa karlarna i sonetten Gammalt porslin

1740  tog Fredrik II, kallad ”den store” över. Han var ju betydligt mera positiv till humaniora och de sköna konsterna. Utöver sitt Potsdam med Sans Souci och Neues Palais  förskönade han även Berlin.

 Under våra strövtåg den tredje dagen hamnade vi så på Gendarmenmarkt.
Soldatkungen lät bygga kyrkor både i Potsdam och i Berlin, alla med höga torn som en parafras på ”det långa gardet”, men det var sonen Fredrik II inte så värst intresserad av. Han tog i stället itu med den gamla religionstvisten mellan reformerta och protestanter som gick likt en stafettpinne mellan tronföljarna. Han dekreterade allmän religionsfrihet och ett ofta citerat yttrande av honom lyder:Alla religioner måste tolereras och vederbörande ämbetsman måste hålla ögonen på att ingen av dem sätter krokben för den andre, i övrigt får var och en bli salig på sin fason”
Intressantast blev förskönandet av Gendarmenmarkt med dess två kyrkor, en tysk och en fransk med ett teaterhus* emellan sig. Den franska kyrkan som byggdes i början av 1700-talet, var ytterst enkelt inredd och efterbildade templet i Charenton utanför Paris, hugenotternas centrum, tills Ludvig XIV lät riva det 1685
.
Den hugenottiska arkitekten Gontard fick av  kungen i uppdrag att förse båda kyrkorna med arkitoniskt identiska 71 meter höga kupoltorn, mest för syns skull och åter utan egentlig funktion.
 Framför Konzerthaus * står en staty av Friedrich Schiller

Nuvarande Konzerthaus´, tidigare Schauspielhaus´, ursprungligen designat av berömde Schinkel , öden avspeglar en hel del av Berlins senaste 200 år!

Old age

Vad skönt att jag inte är ung!
sjöng Zarah
Häromdagen fick jag detta brev från min kära kommun:

som ju  handlar om JoJo – kort. Jag har sedan något år tillbaka njutit av denna innovation. Genom att ladda Jo-jo-kortet och sedan vifta med det på buss, tåg och färja i hela  Södra Sverige, inklusive Själland  åker jag vart jag vill. Sedan jag blev änka är det ju högst oförmånligt att ta bilen.
Brevet från kommunen handlar om att vi som är 75+ nu får ett GRATIS-kort som från den 15 augusti ger fritt bussresande överallt inom Höganäs.

Jag störtade omedelbart ner till busshållplatsen ”Viken Fortet” (fortet, ett Per-Albinvärn, är rivet men dröjer sig kvar i hållplatsnamnet) och gjorde min FÖRSTA bussresa till centralorten på de fyrtio år vi bott i kommunen!

Det var en provresa för jag visste inte ens var hållplatsen numera är belägen.
MEN
Den ligger lägligt till för matproviantering. Priserna på de stora matvaruhusen underskrider ju väsentligt lokalaffärerna. Jag tjänat t.ex 4 kr på varje liter Proviva, och 3 kr per liter Vaniljyoughurt….

Däremot köpte jag inga äpplen….
Många bäckar små!

Das Lesen XVII

Fjärde juni var jag fylld av tillförsikt. Här skulle läsas!
Den nittonde juli hade jag återvänt till verkligheten – det bidde en tumme…

MEN
Orsaken har varit något positivt: Jag har verkligen upplevt en härlig sommar med familjeliv, sol och bad, och nu senast resan till Berlin som jag alltfort håller på att redovisa – tiden och orken för läsande har varit sparsam.
Sikta mot skyn för att nå skogsbrynet!
Den minnesgode och flitige läsaren av denna blogg kanske erinrar sig bakgrunden till mitt införskaffande av denna bok?
När det i juni blev överenskommet att den djefla mannen med sina två döttrar och jag skulle resa till Berlin tillsammans, satte jag igång att läsa:
Boken är på 365 sidor uppdelade på 12 kapitel . När vi anlände till Berlin var jag mitt uppe i det åttonde ss 213 -267 som handlar om tiden 1925-1945.

Kapitel 1 Hur börjar Berlin?  
ca 1200 – 1500  10 sidor
Berlins historia kan sägas börja på 1200-talet då det fanns två samhällen: Berlin på högra stranden av Spree, och Kölln på en ö i floden. De bildade 1307 en union för at hävda sig bättre mot markgrevarna av Brandenburg.
Det bedrevs faktiskt omfattande skeppsfart på medeltiden i detta område. Från Berlin skeppades råg och ekvirke, medan berlinarna ville ha tyger från Flandern och sill och andra fisksorter från Östersjöområdet. Från öst importerades skinn och pälsar. Öl, humle och vin var också begärliga artiklar, fastän berlinarna själva bryggde öl och till och med odlade vin. Visserligen dominerade ölet både som kall och varm dryck, men 1565 fanns inte mindre än 70 vinberg och 26 vingårdar i Berlin, bl.a. på Prenzlauer  Bergs sluttningar.

 Den äldsta kyrkan är Nikolaikyrkan som anlades under 1200-talet. 
Berlin har alltsedan tillblivelsen varit en multikulturell stad :
”Redan 1290 fanns det judar i Berlin. Eftersom det var förbjudet för de kristna att ta ut hög ränta var judarna de enda som kunde bedriva penningaffäre, vilket var nödvändigt för handeln. De skyddades genom privilegier både av den tyske kejsaren och av påven, men det var privilegier de var tvungna att betala höga avgifter för. de var också tvungna att klä sig på ett igenkännbart sätt och tvingades bl.a. bära en spetsformad hatt. Men judarna kunde liksom andra invånare erhålla medborgerliga rättigheter, och något getto existerade inte. De hade egen skola och en egen lärare och de jordfäste sina dö på en särskild begravningsplats i Spandau. den första judeförföljelsen satte in efter den stora pesten 1348-49, vilket man enligt känt mönster gav judarna skulden för. Sedan dröjde det ända till 1500-talets början innan judepogromer ägde rum.
I söder hade tempelriddarna slagit sig ned. Om det vittnar namnet Tempelhof... ”
Kapitel 2 Det protestantiska Berlin  1500-1700 11 sidor
”Luthers reformation som startade i Wittenberg spred sig snabbt till Brandenburg.”
Intressant är att de följande konflikterna inte rörde sig om en trosstrid gentemot katolikerna utan en rivalitet mellan lutheraner och kalvinister! Ända upp i furstehuset fanns skärningspunkten: Kurfursten Johan Sigismund var reformert, medan hans gemål, liksom borgerskapet var lutheran. 

En som blev inblandad i striden mellan lutheraner och kalvinister var Paul Gerhardt, 1607-1676
psalmförfattaren som bl.a. givit oss I denna ljuva sommartid och O huvud blodigt sårat 

Den kalvinistiska bildstormen (när de gjort sitt  fanns det stort sett inte mycket kvar av inredningen utom ett bord där altaret stått) upprörde de lutheranska borgarna och natten mellan den 3 och 4 april 1615 gick de till öppet motangrepp: de kastade sten på de reformerta predikanternas hus och plundringar och blodsutgjutelse följde.

Brandenburg blev mycket drabbat av 30-åriga kriget. Tronföljaren, sedermera ”den store kurfursten” Fredrik Vilhelm skickades på grund av oroligheterna till Holland för utbildning.När han återvände 1638 var Brandenburg ett förstört land:

När han 1640 tog över tronen efter den bräcklige Georg Vilhelm bjöd Berlin en deprimerande anblick:nästan hälften av all hus var förstörda, och stadens invånarantal hade reducerats till hälften sedan krigets början.

MEN
Den enes död den andres bröd
När Ludvig den XIV 1685 upphävde ediktet i Nantes tvingades de franska protestanterna, hugenotterna, som var kalvinister att emigrera. Det rörde sig om cirka 200 000 personer, en tjogondel av den franska befolkningen.
Kurfursten tog chansen att förstärka det avfolkade Brandenburg, han tog emot 20 000, varav 6000 hamnade i Berlin. Staden blev den mest hugenott-täta i Europa, var femte berlinare var hugenott.
Hugenotterna bodde avskilt från den inhemska befolkningen, de hade egen stadsförvaltning, egen kyrklig förvaltning egen domvärjo, ett franskt gymnasium och särskilda skrån.
Läs den spännande fortsättningen!