Kategoriarkiv: Resor
Oxford: End of Day 1
60 år senare…
1951 och 1952 var jag au-pair i en familj i Aylesbury. Det innebar bl.a. besök i Oxford. Bilden ovan är från en intervju som en reporter från den saligen insomnade tidningen KVÄLLsnytt gjorde med mig juli 1952, där man under bilden kan läsa:
Gunilla Huldt pekar ut på Oxfordkartan det ställe där den unge studentciceronen hämtade henne varje dag under vistelsen där. Bl.a. fick hon följa med på en tur på floden i de berömda ”stakbåtarna”
av redogörelsen för mitt Oxfordbesök
Berlin:10 Essen und Trinken
Det är dags att avsluta rapporteringen från femdagarsbesöket i Berlin. Det är bara att hålla med dem som anser att Berlin idag för det kulturella avantgardet är vad Paris var före första världskriget och New York på 50-talet!
Berlin:9 Urval
Nu hade via bara en dag kvar och det var viktigt att välja RÄTT museum som det sista!
Pergamon på Museuminsel hade jag redan sett – och ungdomarna verkade inte särskilt angelägna.
Förra gången kom vi inte till Charlottenburgs slott där DÅ Nefertiti befann sig.
Var hon var nu var något oklart – över huvudtaget håller de på att sortera ”kvarlåtenskapen” från WW2 och kalla kriget med DDR och muren så att Berlin åter ska fungera som EN stad.
SÅ
Vi beslöt att uppsöka det ”nyöppnade” (2006)
Deutches Historisches Museum
Vi promenerade från närmaste U-bahnstation och passerade Bebelplatz:
Krigarnas och helgonens tid
Västeuropas historia 400-800 e.Kr
Anledningen till den långsamma läsningen är att faktatätheten nödvändiggör pauser.
De övriga i sällskapet ägnade sig åt yngre avsnitt
Farmorsbesök
Berlin:8 Shopping
År 2000 var vi ju i Berlin. Då var man fortfarande ifärd med att restaurera området intill muren som ruinerats 1961-1989. Friedrichstraße som ju under trettiotalet varit en fashionabel affärsgata var under återuppbyggnad. Bilden ovan är från ett alldeles nyöppnat varuhus där vi satt i loungen och drack te och lyssnade på en livs levande pianist.
Berlin:7 Gendarmenmarkt
Kapitel 3 i boken om Berlin är Preusserkonungarnas Berlin ss 37-61
Där berättas om hur Fredrik den III av Brandenburg blir Fredrik den I i Preussen:
Den 18 januari 1701 kröntes den ”store kurfurstens” efterträdare Fredrik III till Fredrik den I av Preussen. Han satte själv kronan på sitt huvud, precis som Napoleon senare gjorde, och liksom den franske uppkomlingens kröning var Fredriks lite speciell.
I hans fall skedde detta inte i den egentliga residensstaden Berlin utan i Königsberg, numera Kaliningrad i det numera ryska Ostpreussen. Dit begav sig den praktälskande Fredrik med tusen hästar, trehundra karosser och en kröningsmantel vars värde lär ha motsvarat ett ton guld. Sålunda blev han inte ”kung av Brandenburg” utan ”kung av Preussen”, ett område nordöst om Brandenburg som inte hängde ihop med baslandet vid tidpunkten för kröningen. Först när Västpreussen erövrades från polackerna av Fredrik II 1772 kan vi tala om ett någorlunda sammanhängande kungadöme – bortsett från diverse enklaver ända borta vid Rhen och rentav Schweiz.
Han var praktälskande, byggde 24 slott! Hans andra hustru , Sofia Charlotta, lär ha varit mycket vacker och vitter, omgav sig med tidens lärde. Till henne byggde han slotten Charlottenburg som är ett av de få 1700-tals slott som klarade både andra världskriget och Ulbrichts härjningar!
Fredriks efterträdare var sonen Fredrik Vilhelm I som regerade 1713-1740. Det var han som var ”soldatkungen”. Han reducerade hovstaten till en femtedel, bl.a. genom att enbart använda sex slott, resten såldes eller arrenderades ut. Pengarna som frigjordes satsade han på armén.
1740 tog Fredrik II, kallad ”den store” över. Han var ju betydligt mera positiv till humaniora och de sköna konsterna. Utöver sitt Potsdam med Sans Souci och Neues Palais förskönade han även Berlin.
Old age
som ju handlar om JoJo – kort. Jag har sedan något år tillbaka njutit av denna innovation. Genom att ladda Jo-jo-kortet och sedan vifta med det på buss, tåg och färja i hela Södra Sverige, inklusive Själland åker jag vart jag vill. Sedan jag blev änka är det ju högst oförmånligt att ta bilen.
Brevet från kommunen handlar om att vi som är 75+ nu får ett GRATIS-kort som från den 15 augusti ger fritt bussresande överallt inom Höganäs.
Jag störtade omedelbart ner till busshållplatsen ”Viken Fortet” (fortet, ett Per-Albinvärn, är rivet men dröjer sig kvar i hållplatsnamnet) och gjorde min FÖRSTA bussresa till centralorten på de fyrtio år vi bott i kommunen!
Das Lesen XVII
Fjärde juni var jag fylld av tillförsikt. Här skulle läsas!
Den nittonde juli hade jag återvänt till verkligheten – det bidde en tumme…
När det i juni blev överenskommet att den djefla mannen med sina två döttrar och jag skulle resa till Berlin tillsammans, satte jag igång att läsa:
Boken är på 365 sidor uppdelade på 12 kapitel . När vi anlände till Berlin var jag mitt uppe i det åttonde ss 213 -267 som handlar om tiden 1925-1945.
Kapitel 1 Hur börjar Berlin?
ca 1200 – 1500 10 sidor
Berlins historia kan sägas börja på 1200-talet då det fanns två samhällen: Berlin på högra stranden av Spree, och Kölln på en ö i floden. De bildade 1307 en union för at hävda sig bättre mot markgrevarna av Brandenburg.
Det bedrevs faktiskt omfattande skeppsfart på medeltiden i detta område. Från Berlin skeppades råg och ekvirke, medan berlinarna ville ha tyger från Flandern och sill och andra fisksorter från Östersjöområdet. Från öst importerades skinn och pälsar. Öl, humle och vin var också begärliga artiklar, fastän berlinarna själva bryggde öl och till och med odlade vin. Visserligen dominerade ölet både som kall och varm dryck, men 1565 fanns inte mindre än 70 vinberg och 26 vingårdar i Berlin, bl.a. på Prenzlauer Bergs sluttningar.
”Redan 1290 fanns det judar i Berlin. Eftersom det var förbjudet för de kristna att ta ut hög ränta var judarna de enda som kunde bedriva penningaffäre, vilket var nödvändigt för handeln. De skyddades genom privilegier både av den tyske kejsaren och av påven, men det var privilegier de var tvungna att betala höga avgifter för. de var också tvungna att klä sig på ett igenkännbart sätt och tvingades bl.a. bära en spetsformad hatt. Men judarna kunde liksom andra invånare erhålla medborgerliga rättigheter, och något getto existerade inte. De hade egen skola och en egen lärare och de jordfäste sina dö på en särskild begravningsplats i Spandau. den första judeförföljelsen satte in efter den stora pesten 1348-49, vilket man enligt känt mönster gav judarna skulden för. Sedan dröjde det ända till 1500-talets början innan judepogromer ägde rum.
”Luthers reformation som startade i Wittenberg spred sig snabbt till Brandenburg.”
Intressant är att de följande konflikterna inte rörde sig om en trosstrid gentemot katolikerna utan en rivalitet mellan lutheraner och kalvinister! Ända upp i furstehuset fanns skärningspunkten: Kurfursten Johan Sigismund var reformert, medan hans gemål, liksom borgerskapet var lutheran.
psalmförfattaren som bl.a. givit oss I denna ljuva sommartid och O huvud blodigt sårat
Brandenburg blev mycket drabbat av 30-åriga kriget. Tronföljaren, sedermera ”den store kurfursten” Fredrik Vilhelm skickades på grund av oroligheterna till Holland för utbildning.När han återvände 1638 var Brandenburg ett förstört land:
När han 1640 tog över tronen efter den bräcklige Georg Vilhelm bjöd Berlin en deprimerande anblick:nästan hälften av all hus var förstörda, och stadens invånarantal hade reducerats till hälften sedan krigets början.