Den innefattar perioden från andra världskrigets slut fram till dess publicering 1976. Han berättar färdigt om sin ”kamp med Gud”. Inte så att han ifrågasätter  existensen, han har ju varit djupt religiös  alltsedan han drabbades av sin livshotande tuberkulos, utan i valet mellan trosinriktning, konverterade till katolicismen 1947.

Efter publiceringen av ”Den kristna falangen”:

I föreliggande bok presenterar Sven Stolpe de franska författarna Ernst Psichari, Jaques Rivière, Jaques d’Arnoux, Paul Claudel, Henri Bremond och Charles de Foucauld. De båda samlingarna Den kristna falangen I och II utkom första gången 1934 respektive 1936.

 ”Den kristna falangen är fortfarande lika aktuell som när den första gången publicerades och den räknas nu som något av en klassiker. Många anser att det här är det bästa som Sven Stolpe har skrivit.”

 ”För egen del vill jag bekänna, att jag – som ung och osäker kritiker – snart nog märkte, att jag stod inför en högre intellektuell kultur än den hemma i Sverige men framförallt inför andliga upplevelser och öden som jag tidigare aldrig hade snuddat vid”
÷

...blev han ett villebråd för den svenska litteraturkritiken, han var FEL,FEL, FEL; bekylldes för att vara nazist mm  En av hans bittraste fiender var Eyvind Johsson.

Efter att ha varit ”dödssjuk” sedan  1927 i sin tbc, påspätt med följderna av en allvarlig trafikolycka, överlevde han de flesta av sina jämnåriga och dog först 91-årig!

De sista 25 åren slog han igenom som en hejdundrande TV-stjärna, där han roade oss alla med sin  humor och slagfärdighet – den ende som på 70-talet vågade och framför allt genom sin genomtänkta livsåskådning och stora beläsenhet kunde, utmana vänstermaffian !

Nu är jag så tänd på SS att jag beställt Svante Nordins biografi :

Blåsten av ett temperament