Sittande under
Vikenrabatt 25/10-10
Häromdagen hade jag post! Det är ju inte så ofta nu för tiden när räkningar betales elektroniskt och e-mejl utgör den huvudsakliga korrespondensen.
Idag begraver viVi träffades sent i livet, men hann ändå som ömsesidiga svärmödrar bli goda vänner.
Det finns ett hav,
som ingen ser
Det finns en grav,
där ingen dör
Det finns en sol,
som ej går ner
Det finns en strand
i varje själ
Bo Setterlind
Vi minns den ljuva tiden….
” Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.”
kom jag att tänka på när jag tog del av dagens AH:
SKIFTE
Fullmånen lyfter sin sköld i den mörknande kvällen
och päronen svullnar till mognad, storpolitiken
är stingslig och hektisk, åskregnet piskar ibland.
Randiga getingar bygger i uthusets tak,
vassen begynner sin blomning, teaterfolket
samlas ånyo och börjar en ny säsong.
Gräshoppan spelar i gräset, och gulnade blad
faller ett efter ett ur lövverkets grönska.
Semestern är slut för de flesta.
Varvet kring solen 1959
Ur mejl 19/4:Det är ingen bok man läser i en handvändning – även om den är lättläst!
Inledningsvis berättar Bengt Jangfeldt på 77 sidor biografiskt om Iosif Brodskijs liv fram till den 4 juni 1972 då han – troligen på grund av att man rustade för ett besök i Moskva av den amerikanske presidenten Nixon – med omedelbar verkan blev utslängd ur CCCP : sattes helt sonika på ett plan till Wien….
”När Brodsky vid 32 års ålder av sovjeterna bara sattes på ett plan till Wien, utan returbiljett uppsökte han Wystan H Auden”
sid 14:
Våren 1964 dömdes Brodskij till fem års förvisning i norra Ryssland för ”lösdriveri”. Under tiden drabbades han av något som bäst kan beskrivas som en uppenbarelse. En vän i Moskva skickade honom en antologi med engelsk poesi på originalspråket. ”Av en ren tillfällighet” mindes han, ”föll boken upp på Audens ´In memory of W.B. Yeats” där han bl.a. kunde läsa följande rader:
Worships language and forgives
Everyone by whom it lives;
Pardons cowardice, conceit,
Lays its honours at their feet.
Han hade inte läst fel:Auden hade verkligen skrivit att tiden avgudar språket – vilket innebär att språket är större eller äldre än tiden, vilket i sin tur är större än rummet.
Efter inledningen betitlad La bolce vita kommer ett antal essäer under titeln
Språket är Gud eller Pojken på förstukvisten.
La bolce vita är en travesti. Bolshoj = STOR på ryska – här illustrerat med Bolshoj-teaterns logo!
Avslutningsvis är sidorna 197-362, ”Brottstycken”, små 2-3 sidor korta stycken med Jangfelts personliga episodiska minnen av Brodsky 1978 -1996.
(BJ ändrade i och med förvisningen från Sovjetunionen stavningen till det västerländska Joseph Brodsky)
Efter ett stopp på Ravlunda kyrkogård med Fritiof Nilssons berömda epitaf var det så dags för Haväng. Det dåliga vädret kunde inte förminska platsens magiska skönhet, odödliggjord i Anders Österlings dikt:
I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.
En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.
Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan rullar.
I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.
Anders Österling
1884 – 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933
Se även
Redan på 60-talet när vi prenumerade på Dagens Nyheter blev jag en beundrare av Alf Henrikssons dagsverser.
Somliga sörjer över sitt trumpna kynnemedan andra fröjdar sig över sitt goda lynne.
Den senare raden gäller för både mig och AH – en egenskap att stilla njuta av!
där ju saknas LJUDET från bränningen med rasslet från ”the pebbles”In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown’d,
Crooked elipses ’gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty’s brow,
Feeds on the rarities of nature’s truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand.
Som våg mot strandens stenar slå
vårt livs minuter ila mot sitt slut
i ständig ström de tränga häftigt på
och maka undan dem som gå förut
Födelsens stjärna i sin fulla sfär
till mognad hunnen når sitt krön och dör,
krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,
och Tiden själv sin gåva grymt förstör.
Så mejar Tiden vårens blomsterfång,
i unga pannor ristar han sitt spår,
förstör det liv som spirar blott en gång,
och intet upprätt för hans lie står.
Och ändå skall min dikt stå orörd kvar
och vittna om hur värd dess pris du var
Den gångna helgen har varit besöksintensiv. Yngste sonen ”den djefla mannen” passade på att göra en avstickare till Viken när han uträttat i Lund.
Han inspekterade vår isiga strand som dock i tövädret hade börjat ”kalva”:
Även om han själv föredrog att uppdatera sig avseende dinosaurer (se ovan) medförde han till Mmammma betydligt mer litterär lektyr:
Efter att ha sett reprisen på Svensktriumfen genomförde jag en första genombläddring :
Den är uppställd först landskapsvis 1. Blekinge 2. Halland 3. Skåne , sedan orter i bokstavsordning.
Jag går direkt på Skåne, kanske jag kan hitta något som kan redovisas vid årets kulturutflykt.
Den första orten av intresse blir Bökeberg:
Bökeberg ca 15 km öster om Malmö bryter av mot slätten med bokskogar och lummiga ekdungar, som omger den vackra sjön Yddingen.
—
Anders Österling har i sina memoarer berättat om en skolutflykt på 1890-talet, när klassen tågade från Bökebergs järnvägshållplats med musik och fanor i spetsen, sjungande Stenbocksmarschen för full hals. När pojkarna vandrade in i skogen stod en blek man i regnkappa och betraktade dem tankfullt. Det var August Strindberg*, som vi denna tid reste omkring i Skåne för att samla material till tidningsartiklar om Skånes natur.
Under 1950- talet och till sin död vistades Hjalmar Gullberg långa tider vid Bökeberg.
—
Åtskilliga dikter i dessa samlingar hör omisskännligt hemma i det lummiga landskapet kring Bökeberg och sjön Yddingen;
—-
Hjalmar Gullberg brukade gå ner till en badbrygga vid Yddingen. Där inträffade det som gav anledning till dikten Häger på bryggan.
* den ursprunglige ”djefla…”
Uppdaterin 09.40:
Avstickaren blev längre än planerat: Tågkaoset innebär att han fortfarande är i Skåne….
Nyårsnatt med minusgrader och fullmåne
Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light;
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.
Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.
Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.
Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.
Ring out the want, the care the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.
Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.
Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.
Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkeness of the land,
Ring in the Christ that is to be
Lord Alfred Tennyson 1809-1892
Klicka på länken där man bl.a. kan läsa:
”Till väsen och form är väl för övrigt hans poesi en fortblomstring (sic!) av Georgsskedets stora lyrikers (William Wordsworth, Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, John Keats), kanske inte mer genialisk, men med stegring av färg- och klangrikedom och konstnärlig detaljutmejsling samt ett för honom egendomligt ljusdunkel, en ljuvlig skönhetsdager, som gjuter sig över hans brett böljande vers.”