Kategoriarkiv: Paris

Snopet!

Publicerat av
1

Under mitt återställande av ordningen i mitt bibliotek dök den här boken upp.

Det är en gammal läsecirkelbok från 1967, en roman av Georges Simenon ”La mort d´Auguste”.

På 60 – 70-talet läste jag ju åtskilliga av hans Maigret-deckare, gärna på franska, ofta som reselektyr vid besök i Frankrike.

DÄRFÖR

Blev jag inspirerad att börja spontanläsa.

OCH

 det gick som tåget

(Den var översatt till svenska)

Även i romanen har han en enkel, korthuggen prosa. Mannen som dör är en 78-åring, en ”lantis” som i 20-årsåldern kommer till Paris, öppnar bistro, som han tillsammans med en son arbetar upp till en tvåstjärnig restaurang.

På romanens fjärde sida faller Auguste, mitt under pågående middagsservarande, plötsligt död ner. Sonen Antoines och den övriga personalens viktigaste uppgift blir att skyndsamt undanskaffa liket så att  middagsätarna inte blir störda.

Efter stängningsdags blir det aktuellt att kontakta Antoine´s båda bröder. De kommer på natten och är endast intresserade av hur mycket de kommer att få ärva…

÷

ALLT

som har med restaurangen och dess drivande att göra är ordrikt och detaljrikt skildrat 

MEDAN

 människoskildringen är ytterst karg .

FÖRST

tycks de båda bröderna misstänka Antoine för att ha stoppat Faderns pengar i egen ficka

SEDAN 

hittar man en nyckel , troligen till ett bankfack.

MEN

Det är söndag

SÅ

det blir till att vänta till måndag för att lura ut VILKEN bank.

Jag läser och bläddrar

OCH

PRECIS som HEMLIGHETEN

är i färd med att avslöjas

TAR SIDORNA SLUT

De sista 10-20 ss fattas!

Jag kommer ALDRIG att få reda på vad som fanns i bankfacket!

Utsupet sa´ Wadman!

Publicerat av
1

sa´s det ofta i mitt barndomhsem vilket betydde att det mest fanns tomglas i skafferiet.

Det var bara ett talesätt

MEN

Nu kan man ju  på Google få reda på bakgrunden!

Nåväl

Häromveckan var det dags att sätta undan dessa tompavor:

1. Jelen är ett serbiskt öl som vår helnykterist DDM hade hamstrat

vid sitt besök i Belgrad i september

 OCH

 som jag kunde njuta av under Sigges födelsedagsfirande

tillsammans med

utflykter i Sörmlands natur.

Pernodflaskan har funnits i spritförrådet ”en femtan år”.  När vi våren 1955 åkte till Paris för att jag skulle träffa den gamles föräldrar och vi därstädes förlova oss propsade den blivande fästmannen, i Strindbergs efterföljd, att vi skulle dricka absinth – vilket då innebar just denna produkt. Sedan har vi någon gång under 80-90-talet köpt en flaska för att påminna om gamla tider. Men nu är den utsupen!

 I Paris 1955

Efterlämnat

Publicerat av
3

När jag rymde upp efter övernattarna vid sommarfesten,

dök den här boken upp.

Sven Aurén – Pompidou

Jag förflyttades i andanom fyrtiofem år tillbaka i tiden,,,

I Paris våren 1974

…då vi under våra strövtåg ofta passerade den här byggarbetsplatsen

SOM

så småningom fick namnet

CENTRE POMPIDOU

 När jag sedan slog upp den…

 VAR?

har den här boken varit alla dessa år? 

Jag minns SVEN AURÈN som en oerhört duglig utrikeskorrespondent i Paris  under efterkrigsåren varför jag börjar läsa – och slutar inte förrän den är utläst kl 23! Det är en fröjd att återknyta kontakten med denna kvalitetsjournalistik, en sorg att den, liksom Pompidou för länge sedan är borta!

SA berättar först om Pompidous uppväxt i en småbrukarfamilj i Auvergne – kapitlet heter  ”En fransk smålänning”!– hur han sedan genom sin utomordentliga begåvning avancerar genom utbildningssystemet och blir utexaminerad från Ecole Normale Superieure som ETTA.

Han var ju inte särskilt politiskt intresserad – ” 1935 sökte han en tjänst vid Saint Charles-läroverket i Marseille där han undervisade i franska grekiska och latin.”

Han rekryterades så småningom, via en skolkamrat på ENS ,av de Gaulle för att vara en kvalificerad rådgivare i den blivande presidentens kontakter med undervisningsministeriet.:

”Skicka till mig en agrégé som också kan skriva!

Pompidou visade sig ha samma naturbegåvning och totala  mentala utrustning för att leda en stat som  Thomas Cromwell som är huvudpersonen i WOLF HALL

En underbar läsupplevelse är kapitlet ”Förbjudet att förbjuda” som ingående  skildrar ”La grande nuit de Paris”  1968 och vad som sedan följde :

A bas de Gaulle!

La revolution insaissable

Oui aux reformes, non à chienlit

När det gäller detta exempel på journalistik

var det bättre förr!

Boken kommer att vara obligatorisk läsning för barnbarnen

 för att kvalificera sig för fortsatta förmåner!

NK-köp

Publicerat av
2

Redan de gamla grekerna…

Nja ,

Fullt så långt behöver vi inte gå tillbaka

MEN

Väl till vårt första och enda besök i  Grekland 1983.

Bilderna är tagna i Delfi

På den tiden sålde flygvärdinnorna taxfree diverse varor, så på hemvägen köpte jag en parfymflaska. Jag hade alltsedan mitt Parisbesök 1955 använt YvesSaintLaurents Rive Gauge men  inköpte då samme mans  PARIS

Redan 1986 fick jag första barnbarnet. Barnläkare som jag är, är jag  väl medveten om att det första sinne som en nyfödd ”minns med” är lukten. Tiden gick. Under nittiotalet tumlade alltfler barnbarn till världen. Jag började bli nervös för att PARIS inte skulle räcka min tid ut…

SÅ

Jag återgick till vardags  till RIVE GAUGE, som är lättare att få tag på på ”landet”, använde de återstående dropparna av PARIS endast vid barnbarnsbesök.

Fylld av julstämning

kunde jag inte gå förbi det goa,goa smörgåsbordet…

(lundahumor!)

Vår saga:9 Mera Paris

Publicerat av
1
Nu är det hög tid att fortsätta rapporteringen från den gamles och mina 55 år tillsammans! Hittills har jag på två år (Sic!) bara hunnit berätta om de första 9 månaderna… Under de sex år jag bloggat om vårt liv och leverne har dock många episoder tidigare belysts.
EX 1
EX 2
Vi lämnade det unga paret där de månadsskiftet maj/juni 1955 under två veckor vandrade omkring i Paris!
 

Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.
Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris,
 men senaste gången (2001) fick man inte komma dit!
 Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar, 
så allmänheten släpps inte upp.

 Vi hade ju gott om tid att beta av alla ”måsten”
 – dessutom var vi nästan ensamma som turister – 
till skillnad från augusti 2001 då vi på grund av km-långa köer
 avstod från att gå in i Notre Dame!
 den gamle provade på som mästerfotograf!
Även här på trappan till Sacre Coeur ser man hur sparsamt med turister det är… 
…liksom i Versailles

Det var fram till jag blev med digitalkamera 2005 som regel –
 och framför allt de första femtan åren –  den gamle som stod för fotograferandet
Vi har bara ett kort på honom  i Paris 1955:
där han sitter i Luxembourgparken
Se även länken EX 2
Sedan var det dags att ta tåget till Tarbes för att eklatera förlovning.

Vår saga 8: Paris

Publicerat av
2

Under våren 2011 var jag ju flitig  med att berätta Vår saga. Avsnitt 7 publicerades 26 augusti och utfäste:

Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.
Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!
 MEN
Sedan blev jag ju inviterad att följa med till Oxford – och så gick hösten i ett enda schwisch!
Först nu när jag fick anledning länka till avsnitt 7 mindes jag
OCH
upptäcker att jag nästan har ett färdigt inlägg som utkast:

Under vårterminen 1955 hade vi successivt blivit alltmera förvissade om att vårt öde var gemensamt.
Den gamle hade vid åtskilliga helgbesök i Helsingborg lärt känna mina föräldrar (och vice versa)

MEN
Hans familj bodde ju i Frankrike, närmare bestämt i Tarbes.
SÅ
Det bestämdes att vi skulle åka ner till dem och förlova oss när vårterminen var över.

Pers far, född 1909 i Karlskoga, arbetade hela sitt  liv för Bofors. Det gjorde han även i Frankrike. Han var  under två år utlokaliserad dit för att kontrollbesiktiga de 40-mms kanoner som franska staten byggde på licens. Medan hustru och den gamles yngre syskon bodde i Tarbes åkte min blivande svärfar omkring härs och tvärs i Frankrike, inspekterade och kontrollerade. Han var en flitig gäst i Paris och hade ett stamlokus Hotel Helder vid Rue Helder!
I början av juni tog vi så Nordexpressen ner till Paris och blev installerade tillsammans med resten av familjen, som åkt upp från Tarbes, på Hotel Helder för en två veckors Parissejour.

Läs mera

Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten – vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på ”Olympia”. Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:
It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 
—-
Édith Piaf achieved great acclaim at the Olympia giving several series of recitals from January 1955 until October 1962.
I synnerhet som vi såg variteten två gånger. 
Hotellvärden på Helder hade fått gratisbiljetter av  les pompiers som han erbjöd oss.
(troligen hade Alla i Paris fått sådana…)
Eftersom vi tyckte programmet var svindlande bra såg vi det gärna en gång till:
Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.
Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau
Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!

TINTIN

Publicerat av
2

den gamles och min livsstil HIP har ju bl.a. inneburit att vi sparat kilovis med gamla Bamse, Kalle Anka och andra seriemagasin, som från sjuttiotalet och framåt ackumulerades (här får intet förfaras..) på andra våningen.
De har varit mycket populära som godnattlitteratur för barnbarnen vid besök hos Farmor och Farfar.

Steven Spielburgs inspelning av TINTIN-filmen, som vi besåg under novemberlovet måndagen 31 oktober på Höganäs bio, har också inneburit att de sparade häftena

(inalles 9 med alla sidorna i behåll)
  plockats fram och rönt stor uppskattning.

Mest intakt är det överst, på FRANSKA, som är föga angripet av tidens tand. 
Det köptes 1974 i Paris!
1974 
(mellansonen bakom kameran)
Här står vi i begrepp att äntra Eiffeltornet.
När jag under1990-talet och framåt återvänt till Paris, Florens, Rom etc , och även sett foton och hört  om andras erfarenheter, och ser våra kort från 50-70-talen slår det mig hur mycket ÅTKOMLIGARE sevärdheterna var på den tiden. Nu är det ju timlångt köande som gäller….

Läsplaner

Publicerat av
Svara

Nu haver jag läst färdigt Knut Stålberg Ett hörn av paradiset.
Liksom inledningen har fortsättningen varit utomordentligt intressant.

Dels får man en återblick av den europeiska politiken fram till 1995 ur ett fransk-svenskt perspektiv,dels mediernas utveckling under efterkrigstiden.
Jag kommer att tänka på Fänrik Ståhl:

”Jo, därom kan jag ge besked,
Om herrn så vill, ty jag var med.”

Han skriver medryckande med stora gester – precis så han uppträdde i TV när han var sommarvikarie som nyhetsuppläsare.

När jag nu bläddrar i bokhyllan hittar jag ännu en bok av Knut S. Den är skriven INNAN ovanstående och handlar om perioden 1938-46:


Nu sätter jag genast igång att läsa den!
Sedan får vi ju skaffa hans bok om de Gaulle också!

60-årsminne

Publicerat av
Svara

Jag har just börjat läsa en bok som stått och väntat:
Knut Ståhlbergs memoarbok : Ett hörn av paradiset
Den är mycket medryckande – och samtidigt synnerligen intressant för oss som genomlevde samma tid. Igår läser jag så på sid 82:

Det riktiga uppvaknandet kom med kuppen i Prag. Med Sovjets stöd tog kommunisterna den 25 februari 1948 makten i Tjeckoslovakien. Demokratin krossades och Tjeckoslovakien blev en folkrepubllik. Det var inte längre möjligt att tro att världen skulle bli som vi ville, eller som vi i alla fall hade hoppats att den skulle bli. Det var det första steget in i en osäkerhet som vi skulle få lov att leva med.

Jag var inte fyllda tretton – men minns fortfarande hur jag berördes illa av min fars tysta men uppenbara obehag inför denna nyhet.

Vi har tillbringat helgen vid torpet – därav den sena publiceringen. Jag har haft god tid att reflektera:
Det är märkvärdigt hur ofta stora konflikter startat i Prag:
30-åriga kriget och
Andra världskriget
och således även ”kalla kriget”

Ominöst datum

Publicerat av
Svara

* 1389 — Slaget vid Kosovo Polje ”Trastfältet”
* 1709 — Slaget vid Poltava
* 1914 — Skotten i Sarajevo
* 1919 — Versaillefreden undertecknas

Ja egentligen borde en fred ju inte vara ominös – men många menar att segrarmakternas krav på Tyskland sopade manegen för Hitler:

I Tyskland blev reaktionen hård på fredsvillkoren och de tyska undertecknarna kom att ses som förrädare. Fredsvillkoren innebar att Tysklands möjligheter att återhämta sig efter kriget blev dåliga, och kom indirekt att leda till Weimarrepublikens fall och det nazistiska maktövertagandet 1933 och det Andra världskrigets utbrott.