Under ett ivrigt tutande i mistlurar och sakta framskridande tog oss färjan
Tycho Brahe säkert åter till hemmahamn.
Det var stor diskussion kring namngivningen av denna färja. Sjöfolk är ju skrockfulla och tydligen skall fartyg helst ha kvinnliga namn. Sedan är det ju djärvt att välja namnet på den man som mest av alla förknippas med olycksdagar. Mycket riktigt, när de tre nya datorstyrda färjorna, de två andra heter
Aurora och
Hamlet, var det just Tycho Brahe som rände in i kajer och annat elände!
Från Språkrådets hemsida:
Tykobrahedagar (ibland kallat egyptiska dagar eller förkastade dagar) är 33 otursdagar under året. Dagarna förtecknades i Bondepraktikan. I januari var t.ex. dagarna 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 förkastade. Värst av alla dagar under året ansågs den 11 januari vara.
Benämning tykobrahedag (Tycho Brahe-dag) är känd sedan början av 1800-talet. Den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe sägs ha fått i uppdrag av den astrologiskt intresserade kejsaren Rudolf II i Prag att fastställa vilka dagar på året som var mest otursamma. Brahe ansågs dessutom själv ha varit otursförföljd. Det är dock oklart huruvida tykobrahedag går tillbaka på något av detta eller mer allmänt syftar på Brahes verksamhet som astrolog och att vissa dagar brukar utpekas som olycksbådande i astrologin.
Föreställningarna kring tykobrahedagarna var förr många. Var man född på en tykobrahedag levde man inte länge, och gjorde man det var det i armod, flyttade man eller bytte arbete var man alltid bedrövad och reste man utomlands kom man sällan hem igen och fick mycket ont utstå.
Numera avses med tykobrahedag en dag då ”allting går snett” för någon.
Tykobrahedagar enligt Bondepraktikan:
januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17, 18
mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.
Strax söder om husen i hamnen stötte vi på denna dam med hund. Vi spörjde om hon kunde informera oss om gränsen mellan Nyhamnsläge och Strandbaden. Det visade sig att hon väl visste besked. Hennes man var barnfödd i N. De bodde nu i hans föräldrahem medan svärföräldrarna flyttat in i samhället, huset kunde hon peka ut en bit bort. Vi fick noggranna instruktioner hur vi skulle komma till ”Gränsvägen”.
Under tiden hade ytterligare en hundägare närmat sig. De blev snart intresserade av att utbyta erfarenheter såsom varande ägare till Jack Russelterriers
Hennes var en okastrerad hanhund som dock var för stor enligt rasnormen.
