På främmande ort:2

Strax söder om husen i hamnen stötte vi på denna dam med hund. Vi spörjde om hon kunde informera oss om gränsen mellan Nyhamnsläge och Strandbaden. Det visade sig att hon väl visste besked. Hennes man var barnfödd i N. De bodde nu i hans föräldrahem medan svärföräldrarna flyttat in i samhället, huset kunde hon peka ut en bit bort. Vi fick noggranna instruktioner hur vi skulle komma till ”Gränsvägen”.
Tidigare hade gränsen legat något längre söderut.
Under tiden hade ytterligare en hundägare närmat sig. De blev snart intresserade av att utbyta erfarenheter såsom varande ägare till Jack Russelterriers
Hennes var en okastrerad hanhund som dock var för stor enligt rasnormen.
Hans var en kastrerad hynda och dito hane. Den senare var egentligen en rädd och ängslig jycke med social inkompetens.
Vi fortsatte vår vandring mot den anvisade träbron….

Tågen letter – NOT

När vi häromdagen företog vår provianteringsresa över Sundet var det verkligen stiltje – både när det gäller resandeströmmen och på havet. Eftersom det inte var särskilt upphetsande att spana ut i den grå dimman upptäckte jag plötsligt att det blivit Rökning förbjuden på färjorna!:
Sedan urminnestider – dvs 1946 då resandet startade efter kriget– har det varit en plåga att sitta i allmänna utrymmen – vi som velat undvika rök har fått tränga ihop oss i små dåligt städade och illa ventilerade utrymmen. Nu är det således annorledes:

Endast i sådana här sparsamt utplacerade kabysser är det Rökning tillåten!

Under ett ivrigt tutande i mistlurar och sakta framskridande tog oss färjan Tycho Brahe säkert åter till hemmahamn.
Det var stor diskussion kring namngivningen av denna färja. Sjöfolk är ju skrockfulla och tydligen skall fartyg helst ha kvinnliga namn. Sedan är det ju djärvt att välja namnet på den man som mest av alla förknippas med olycksdagar. Mycket riktigt, när de tre nya datorstyrda färjorna, de två andra heter Aurora och Hamlet, var det just Tycho Brahe som rände in i kajer och annat elände!

Från Språkrådets hemsida:

Tykobrahedagar (ibland kallat egyptiska dagar eller förkastade dagar) är 33 otursdagar under året. Dagarna förtecknades i Bondepraktikan. I januari var t.ex. dagarna 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 förkastade. Värst av alla dagar under året ansågs den 11 januari vara.

Benämning tykobrahedag (Tycho Brahe-dag) är känd sedan början av 1800-talet. Den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe sägs ha fått i uppdrag av den astrologiskt intresserade kejsaren Rudolf II i Prag att fastställa vilka dagar på året som var mest otursamma. Brahe ansågs dessutom själv ha varit otursförföljd. Det är dock oklart huruvida tykobrahedag går tillbaka på något av detta eller mer allmänt syftar på Brahes verksamhet som astrolog och att vissa dagar brukar utpekas som olycksbådande i astrologin.

Föreställningarna kring tykobrahedagarna var förr många. Var man född på en tykobrahedag levde man inte länge, och gjorde man det var det i armod, flyttade man eller bytte arbete var man alltid bedrövad och reste man utomlands kom man sällan hem igen och fick mycket ont utstå.

Numera avses med tykobrahedag en dag då ”allting går snett” för någon.

Tykobrahedagar enligt Bondepraktikan:
januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17, 18
mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.


Jag konstaterar med tillfredsställelse att ingen av våra listade 25 födelsedagsbarn har prickat en tychobrahedag!

Påtvungen morgonpromenad

På grund av tillfälligt (???) bortkomna nycklar kan vi inte komma in i den med vinterdäck utrustade bilen. Därför lämnar vi i all hast in den andra så att även den på måndag är ”med nödvändiga hjälpmedel försedd”.
OCH
När vi ändå kostat på oss resan passar vi på att på hemvägen ta en strandpromenad.
Det blåser så vi håller oss innanför strandvallen.

Även vildaplarna har burit rikligt i år!
Vi kom i lä när vi rundat udden – där njöt också änderna av den relativa stillheten.
De flygande och de tre i miten, en med vit spegel, är bläsänder.
Fartygen smyger fram i diset – men mistluren låter (ännu) ej.

Lördagsstrand

När vi sist gick ut att vandra sågo vi bland mycket annat:
Klicka för tydligare bild
Nätvittjande fiskare OCH måsar.
Sedvanliga skarvar, MEN inte bara gräs-, utan fastmera bläsänder

Enligt information på Google häckar de i norra Sverige och övervintrar i västra Europa..

Här i Öresund ser vi dem regelbundet under vinterhalvåret.
Således hör vi till västra Europa..

Jag har bott vid….


Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv… – sjöng Edvard Persson.
Nu när Öresund varje dag överglänser sig själv kommer jag att tänka på att JAG bott vid dess stränder i över 60 år.

Så jag hör istället Edvard P:s röst med dessa ord:

Jag har bott här vid Sundet i hela mitt liv,
och sett fartygen komma och gå,
jag sett vågorna skölja mot strändernas tång
medan strandskator pipit sin sång.

Jag sett vårarna gry,
jag hört höststormar gny,
jag sett vildgässens sträck under kvällande sky.
Jag har bott här vid Sundet i hela mitt liv,
och sett fartygen komma och gå.

Förresten bodde ju Edvard P. själv vid vattnet – närmare bestämt i Rekekroken.
Till yttermera visso möter mig denna erinring när jag slog upp HD igår.

Die graue Stadt am Meer

Ja, natten till måndagen var den första natten utan minusgrader under hela mars månad!

Men mistluren gick och jag kom osökt att tänka på Theodor Storms (1817-1888) dikt om sin hemstad Husum:

Die Stadt am Meer
Am grauen Strand, am grauen Meer
Und seitab liegt die Stadt;
Der Nebel drückt die Dächer schwer,
Und Durch die Stille braust das Meer
Eintönig um die Stadt.

Es rauscht kein Wald, es schlägt im Mai
Kein Vogel ohn’ Unterlass;
Die Wandergans mit hartem Schrei
Nur fliegt in der Herbstesnacht vorbei,
Am Strande weht das Grass.

Doch hängt mein ganzes Herz an dir,
Du graue Stadt am Meer;
Der Jugend Zauber für und für
Ruht lächelnd doch auf dir, auf dir,
Du graue Stadt am Meer.