Kulturutflyktsförberedelse

Det drar ihop sig till Kulturutflykt, även denna gång i österled – men mera sydvart. den gamle och jag rekade redan i fjor…

För att vara en fullgod ciceron har jag passat på att läsa om Piratens debutverk:

Bombi Bitt och jag
Vilken läsglädje!

Såsom varande född 1935, i Skåne, anhörig till en bokhandelsmedhjälpare och sedermera själv lundensare var jag hela tiden omgiven av skrönor om Fritiof Nilsson.

Bombi Bitt och jag läste jag tidigt – den gjorde i tonåren inget större intryck – själva ”storyn” var ju välkänd – många gånger tidigare muntligen berättad i familjen.
Sedan kom ju inspelningen av TV-filmen 1967 – då var den stora sensationen att Helsingborgspojken Stellan Skarsgård fick rollen som Bombi Bitt.

MEN NU!
Nu förstår jag att uppskatta stilen i detta mästerverk!

Den legendariska inledningen:

” Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Min föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son.”

På en barsk korthuggen prosa skildras fyra händelser:

– Fiskafänget
– Kyrksilvret
– Rävjakten och
– Kiviks marknad.

Av dem minns jag sämst kapitlet Rävjakten, som inleds så här:

foto Eric Elgebrandt

”Det var i vårens tid. Senkommen snö låg ännu fläckvis kvar på nordsluttningarn, men sälgen stod i knopp och under slånbuskarna på fäladen var det blått av sippor. Tjälen var ur jorden.”

Vi orienterare känner igen det…..

Mina universitet II

Det fanns ju från början även första delen – men den har tyvärr förkommit

Jag är ju hopplöst efter skrev jag mars 2007.

OCH
hade inte kommit längre januari 2010.
MEN

Nu börjar det så sakta ljusna – jag har äntligen tagit itu med projektet som skissades genom att läsa Kiplings Djungelbok.

Det är den första bok av en Nobelpristagare som jag minns att jag läste och även minns som en stor upplevelse.Det bör ha varit cirka 1943. Som jag i dessa spalter ofta påpekat fanns ju inga barnbibliotek och föga litteratur för barn. Pippi Långstrump gavs ut först 1945 och blev väl mera spridd långt senare och då tyckte jag mig ha växt ur ”barnböckerna”, hade avancerat till Greven av Monte Christo och De tre musketörerna etc.
Min lycka var att det hemma fanns ett rikhaltigt bibliotek – boken ovan är fortfarande i min ägo
Den är tryckt 1911 och bör då vara den bok som min far läste. Han berättade med glänsande ögon om Rikki-Tikki-Tavi men även Kim´s bok.
Till saken hör också att det, särskilt under kriget, fortfarande var normalt att alla gossar var scouter – började i vargungarna som ju, långt innan Walt Disneys filmatisering, har lånat mycket från The Jungle books.

Baden-Powell asked his friend Rudyard Kipling for the use of his The Jungle Book history and universe as a motivational frame in cub scouting. Baden-Powell wrote a new book The Wolf Cub’s Handbook for junior members. In 1917, junior members became known as Wolf Cubs.

Vi töser var ju avundsjuka att höra om Akela med mera, vi fick vackert vara små blåvingar…

Men nu!
Finally!

Snart tre år efter BESLUTET, och ett halvt år efter det boken införskaffades kan jag nu recensera omläsningen av originalversionen av Rudyard Kiplings verk.

Vilket återupplevande!

Walt Disneys kitsch har länge skymt denna storartade litteratur.
Djungelboken är ju så mycket mer än berättelsen om Mowgli´S Brothers.
Första djungelboken – den enda som jag läst om så långt – består av 7 olika berättelser. Av 138 sidor utgör berättelsen om Mowgli bara de första 19!

Här kan man läsa boken på nätet.
Just genom att den består av korta berättelser och däremellan poem lämpar den sig väl för att läsa på detta sätt!

Det jag glömt bort är hur stor betydelse poemen, sångerna har. Här

Night Song in the Jungle
som inleder

Now Chil the Kite brings home the night
That Mang the Bat sets free –
The herds are shut in byre and hut,
For loosed till dawn are we.
This is the hour of pride and power,
Talon and tush and claw.
Oh, hear the call! – Good hunting all
That keep the Jungle Law!

Även prosatexten är poetiskt rytmisk. Även om jag ju minns handlingen går det inte att läsa den fort, varje ord behöver sugas på.

Innehållsförteckning:
Ch.1: Mowgli’s Brothers
Ch. 2: Hunting-Song of the Seeonee Pack
Ch. 3: Kaa’s Hunting
Ch. 4: ”Tiger! Tiger!”
Ch. 5: Mowgli’s Song
Ch. 6: The White Seal
Ch. 7: Lukannon
Ch. 8: ”Rikki-Tikki-Tavi”
Ch. 9: Darzee’s Chant
Ch. 10: Toomai of the Elephants
Ch. 11: Shiv and the Grasshopper
Ch. 12: Her Majesty’s Servants
Ch. 13: Parade Song of the Camp Animals

Rikki-Tikki-Tavi var min fars favorit – men men jag vill också framhålla The White Seal 0ch Toomai of the Elephants :

I will remember what I was, I am sick of rope and chain–
I will remember my old strength and all my forest affairs.
I will not sell my back to man for a bundle of sugar-cane:
I will go out to my own kind, and the wood-folk in their lairs.
I will go out until the day, until the morning break–
Out to the wind’s untainted kiss, the water’s clean caress;
I will forget my ankle-ring and snap my picket stake.
I will revisit my lost loves, and playmates masterless!

Lycka till!

Seal morning

Redan i februari skickade jag efter denna bok:

Sedan levde vi ju ett lyckligt aktivt liv fram till och med den 1 juli.
Inte förrän i mitten av oktober har det blivit någon reda med läsandet.

MEN

Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning. Jag har till och med dammat av mitt läsprojekt från 2007 som innebär att jag skall läsa om en del av min barn- och ungdoms favoritböcker för att kunna placera in dem på min 10-topplista.
Jag trodde att jag skulle finna ett exemplar av Djungelboken i mina gamla ärvda bibliotek – men fann endast The second:
Så nu har jag äntligen blivit färdig att skicka efter den från amazon.com
(Det är lika bra att läsa originalversionen för att bedöma den litterära kvaliteten)

När jag fågelskådade vid Vegeå och såg prutgäss erinrade jag mig Sälmorgon , mindes , felaktigt som det visade sig, att där omnämndes dessa fåglar och i mitt sorterande av alla gamla bokhögar dök den slutligen upp

OCH
När så jag vid en strandvandring i ett välsignat väder
den 30 oktober 2009 kl 17.24 (sommartid!)

siktat denna säl
blev Seal morning den första av mina gamla legendariska läsupplevelser som jag stiftat NY bekantskap med.

Resultatet? Jo:

Som sagt några prutgäss fanns inte röken av. Boken var betydligt mera matter of fact, jag mindes den som romantiskt magisk. RF kommer som 10-åring att bo tillsammans med en faster som beslutat sig för att leva på ett torp i Sutherland, i norra Scotland. Där bor de långt från ära och redlighet i 7 år.
To get medical aid entailed a journey on foot or by trap to the nearest clachan, or village, some nine miles away, to put through a call to a township, for no doctor or nurse lived in the clachan.
(1 mile =1609 m dvs 9 miles ~15 km)

Telefon, elektricitet etc var det bara inte tal om.
De har bara två grannar inom räckhåll: en äldre fårfarmare Mr Mc Nairn 4 miles away, och som i sin tur har ytterligare 2 miles to mrs and mr Frazer. Den senare visar sig vara någon form av ”wise man”.
Det sällskap de hade bestod av djur: ett ekorrpar, 2 uttrar (en present från mr Mc Nairn…), en vanlig råtta ”Rodney”.
The first winter in our new home was a particularly exhausting one. For days at a time we were unable to leave the croft because of the heavy falls of snow.

Slutligen kompletteras hushållet med en säl LORA, som visar sig vara mycket musikalisk. Det upptäcktes på grund av det piano som aunt Miriam tagit med till torpet. När hon spelade på det lyssnade Lora som trance . Rowena fick en sångbok och ett munspel i present. När hon övade började Lora högljutt sjunga, lärde sig spela på munspelet och fick en omfattande repertoir.
De blev inbjudna till en ceilidh i Aberdeen, där Loras talanger skulle demonstreras innan huvudgästen, en sångare skulle uppträda. Det var bara det att när Lora kom igång vägrade hon sluta…
Även om det berättas mycket om djuren, inte bara de i hushållet utan alla tillfälliga gäster som de tar hand om, skadade fåglar mm, är det framför allt landskapet, naturen som är huvudperson
Ex
Clouds unfurled in the silvery sky as they were blown to the south. Walking against the wind, I tucked my chin into my collar and attempted to gain headway. Whenever I reached the shelter of a rock I would rest in the lee a moment in order to gain breath before battling onwards. For several miles the only trees in view were a few scatterede birches which bowed and rose at the touch of the wind like swimmers breasting huge waves. These supple trees are seldom much damaged by even the fiercest gales. Exept for the boulders, everything was appeared to be in motion; clouds, birches, even the hills which rolled away to the four horizons did not convey immobility but a smooth movement forwards and outwards. The fascination of this barren scenary I find hard to describe but much of its fascination lies in this very barrenness which impells continous awareness of the sky as well as the earth. Here one senses a great freedom of the spirit. One does not yearn for a variety of scene where there is space.

Efter snart 50 år är det fortfarande en fascinerande läsupplevelse, men helt annorlunda än jag mindes den!