Gästbloggare

Igår meddelade jag de nära och kära att det var 40 år sedan

 min kära moder EVA avled,

och

kompletterade med nedanstående fotografi

Det inspirerade  barnbarnet DDM till följande betraktelse:

Forty years ago, my grandmother died

by Olle Bergman on 15 juni, 2014

As a mother, my maternal Grandmother felt obliged to maintain a certain degree of dignity in front of her acquaintances in the urban middle class of Helsingborg – a mid-sized Swedish market town which faces Hamlet’s Helsingør across the Öresund. As a grandmother, however, she threw all these inhibiting ambitions aside and adopted her role as a family senior whole-heartedly. I remember her as a fun and intelligent person who always granted our wishes for Christmas and birthdays.

Eva Huldt, as she was called, was born into another Sweden – a somewhat stiff but extremely tidy and reliable Sweden, and she never had to see it wither into what we see before us today. She would have been very confused by the ignorance of the media, the indifference among people and the cynical and exhibitionistic sides of our internet based culture. She would also be worried that the world disasters of her early life are in the process of being neglected or reinterpreted by the young.

Look into her beautiful eyes – there is an innocence and trustworthiness there which may teach us something.

Hälsning från Pär Lagerkvist

Påverkad av läsningen av  Stolpe nappar jag åt mig en sparad, oläst, SvD – understreckare från 2007. Det är Knut Ahnlund (1923-2012) som recencerat en utgivning av diverse brev från och till Pär Lagerkvist.

MEN

Det som gör att jag bloggar om den är KA:s suck inledningsvis

 som knyter an till SS:s synpunkter i boken om Olof Lagercrantz

”Under den kompakta bullermatta som dagens trender lagt över vår tillvaro hörs då och då signaler från ett landskap som för inte så lång tid sedan var fyllt av klara röster. Jag tänker på de riken av ord och tankar som för varje år blir alltmer okända för unga som växer in till vuxenhet och delade erfarenheter. Och på de mänskor som byggde dessa riken. Snart finns de bara som aktörer i en underjordisk motståndsrörelse, bortsmusslad i demokratins namn, hemlös i en navelbeskådande kultur fixerad kring sig själv och sitt eget nu, och försjunken i dyrkan av sina fetischer: mat, vin, kroppskult, kläder, ålder, sexvarianter, bantning och avgudade kändisar.


Från denna försvunna värld kommer en hälsning från Pär Lagerkvist, en samling brev från och till honom. Den får mig att läsa hans verk på nytt. Några böcker av ­honom saknar jag. Jag prövar i den lokala bokaffären. Man har där ingenting av honom. Inte heller i den Akademibokhandeln lite längre bort. På ett tredje ställe känner man inte hans namn. Men där finns en mataffär där kvällspressens två drakar står skyltvakter som inkastare. Instinktivt oroad av skrämseln från stora rubriker går jag närmare löpsedlarna. Den ena av dem lovar att det går att få större bröst på en kvart, utan operation, den andra förkunnar att Skrällsonja fått en nervkollaps. Jag handlar och i betalkön hör jag att folk diskuterar frågan om detta sammanbrott. Somliga håller på att det verkligen ägt rum, andra menar att det varit fingerat eller obefintligt. Intresset är livligt.—-”

 

”Den får mig att läsa hans verk på nytt”

Jag har skrivit en del om hans poesi

MEN

inte läst någon av hans prosaböcker de senaste

60 åren! 

Liksom Ahnlund inspekterar jag hyllorna

OCH

 HITTAR EN

men en baddare

  från 1950

Han fick inte Nobelpriset förrän 1951 

Nu har jag en bok till att lägga i läsa snart högarna…

Turist i Malmö:4

När jag nu ändå  kostat på mig resan… 

passade jag på att fortsätta min sightseeing av Malmö

Därför GICK jag, rullandes min väska,

längs Östra Förstadsgatan. 

Jag hade ett minne av att det var här Anita Ekberg föddes

MEN

litet googlande avslöjade att hon bodde på

Östra FÄLADsgatan..

DOCK

Förstadsgatan duger länge…

Där finns än idag butiker,

 sådana som fanns på Kullagatan i Helsingborg på 30-40-talet!

 Vad sägs om den här hattaffären?:

…med ett fönster för damer

OCH

ett för herrar.

Malmö är ju även den en kanalernas stad

 Gatan fortsatte, men bytte namn till Östergatan…

och där bl.a. en gammal fin herrekipering

Motljus och reflexer visar inte bara skjortor

 utan även fotografen och bebyggelsen på andra sidan gatan.

Jag släntrade i godan ro, kom fram till stationen 12.15,

 köpte biljett till återresan på mitt JoJokort

Tåget avgick i tid, 12.23

När Tågvärden kom en kvart senare tjöt den elektroniska kontrollen

MEN

Biljetten jag köpte på morgonen i Viken visade sig var giltig till 12.29

OCH

i och med att jag stigit på tåget 12.23

blev hela färden 

GRATIS!

Den kostade 0 kronor!

Det var inte bättre förr…

…tänkte jag igår, söndag, när jag hängde tvätt:

När jag på fyrtiotalet bodde i hyreshus i sta´n

var det helt OTÄNKBART att hänga ut tvätt på balkongen

EN SÖNDAG!

Vi tvättade ju underkläder och dylikt även på söndagar,

men fick vackert finna oss i att hänga upp dem i badrummet, med LÅÅÅnga torktider som följd

De sista två veckorna i mars månad 2014 har ju här i nordvästra Skåne

 bjudit på ett helt makalöst väder!

BBB: Deckare Anno Dazumal

Efter februaris hektiska minglande ägnar jag mig nu, i det underbara vårvädret åt

Blommor, Bin och Böcker

Det senare är hög tid, hittills har jag bara helläst sex sedan årsskiftet

MEN

kämpar med ytterligare fyra

För att ”vila” mig från kvalitetsläsande som Moby Dick och En bok om Balkan

har jag stuckit  emellan med :

Denna häftade, tilltufsade kriminalroman utan omslag, upphittades i en gammal låda på vinden. Det är ”Sextonde tusendet” från 1949 – då jag var 14 år. Jag minns att mamma, faster Stina och mostrarna ivrigt läste Trenters romaner, stod i kö på ”Boklådan” för att läsa dem nyutkomna. På den tiden kunde man inte låna sådan ”skräplitteratur” på Stadsbiblioteket…

Min dyra moder bestämde därför att hennes fjortonåring skulle ta skada i sin själ – så jag förbjöds läsa Trenter,,,

MEN

Nu fick jag min chans!

Så här drygt 60 år senare är det riktigt nöjsamt att läsa denna deckargåta. Det märks att ST tagit intryck både av Agatha Christie och Raynond Chandler! Dialogen mellan de berörda är ganska omständlig och ”konstgjord”. Det är en kombination av att konversationen i den övre medelklassen ju var fylld av konventioner på denna tid, och oförmåga att få en naturlig samtalston

(Jfr filmdialogen vid samma tid – därvidlag lär Ingrid Bergman ha varit en frisk fläkt när hon sent 30-tal blev filmskådespelare)

Den stora behållningen är ju Stockholmsskildringen!

Den omständlighet som är kännetecknande för Trenters stil, firar här triumfer: Jag kom till Stockholm först 1958, och då på ett kort besök, för att få vänta nästa gång till 70-talet – kan ju i detalj följa livet, se framför mig  – människorna,  byggnaderna, gatulivet, trafiken, konditorikulturen…

Det var nog inte fel av min dyra moder att skjuta upp läsningen….

Vecka 8

Vi tar det från början:

2005

Moa och Sigge anländer till Viken

Det var inget större behov av att hitta på lekar.

Större delen av tiden tillbringades i  den inbyggda

”klätterställningen”

8 år senare

Klätterställningen har inte förlorat sin attraktion!

Che gelida manina

Häromveckan när jag skulle orientera (dvs hantera karta och kompass)

 och det var -7°, och blåste 10 sek/m kom jag på att jag var kall om händerna!

Varför jag dök ner i gömmorna:

och plockade fram ett par gamla fingervantar som den gamles farmor Matilda stickat.

(Hon dog drygt 90-årig 1972!)

De var ju stickade i gammalt hederligt ullgarn.

Jag kom på att de behövde litet lagning

men hade inte tid att leta fram rätt färg så

det blev ju inte så snyggt

Helt annorlunda var ju hennes gamla lagning –

som jag aldrig sett förrän min kom intill…

Det var bättre förr…