Vi tar det från början:
2005
Moa och Sigge anländer till Viken
Det var inget större behov av att hitta på lekar.
Större delen av tiden tillbringades i den inbyggda
”klätterställningen”
8 år senare
Klätterställningen har inte förlorat sin attraktion!
Vikeningarna funderar
Haha, den där trappan har varit ett konstant nöje för alla anländande barnbarn i årtionden! Hade den tidigare generationen lika mycket glädje av den?
Nja. Vi flyttade in 1971, då sönerna var 11,9 och 7 år. Första sommaren reparerades huset – bl.a. barrikaderades köksingången så grabbarna steg ut från andra våningen via stege!
SÅ det blev klättrande nog.
De gillade också, särskilt när de hade besök av kompisar, att springa runt, runt via även den andra trappan – ofta till tonerna av Griegs ” I Bergakungens sal”.
Så nog har huset inbjudit till kroppsövningar.
En melankolisk milstolpe i min uppväxt var när jag inte längre kunde slingra mig mellan spjälorna.