VVV:2=Verkligt värdefull Vaccination

Äntligen var det dags för oss 70+ att erbjudas vaccination mot svininfluensan. Vi strömmade till i stora skaror. Jag hade tagit med mig både sudoku och bok, men ordningsmannen (den unge i gul väst – som visade sig vara elektriker!) tillhöll oss att stå snällt i kö och vänta.
Väl inne hos syster visade sig denna vara en gammal bekant från barnkliniken – vi jobbade ihop redan på Banckska sjukhusets tid, tidigt sjuttiotal!
Det erbjöds BÅDE vaccination mot svininfluensan OCH den gamla säsongsinfluensan. Jag tackade och tog emot – det blev två sprutor.
Jag hade noggrant läst igenom Råd och anvisningar, där det poängterades önskvärdheten av att ha kortärmad blus. Efter visst bryderi hade jag lyckats iföra mig en sådan!

Tisdagsmöte

När jag sist gick ut att vandra..

eller snarare fick min dagliga motion genom att raskt stavgångandes gå ner till Jollen för att posta dagens ranson av tackkort, …. höll jag nästan på att springa omkull denne man.
eller snarare : Han ställde sig på tvärs med den vita käppen framför sig, så jag var tvungen att stanna. Han upplyste mig om att han inte såg något och därför stannade när han hörde någon närma sig.

Ett samtal utspann sig:

Han är 92 år gammal och från Gantofta.
Han förhörde mig om mina kunskaper om Gantofta – eller snarare dess tidigare befolkning.
Jag kunde plötsligt stamma fram att dess mest kände invånare på sin tid var Gustaf Håkansson, allmänt benämnd Stål-farfar.
Mannen jag mött visade sig vara SON till Stålfarfar.
Denne blev 102…

En beröringspunkt var också att han gått i Katslösa skola, samma skola vår äldste son 42 år senare fick sina första lärospån i.

Han var just hemkommen från Miami där han blivit opererad för grön starr.

Man behöver inte åka till Acapulco för att uppleva något…

Läs mera

Minns även detta möte i lilla Viken!

Ännu en son

Så var det weekend och åter ett kärt besök. Ja, jobbet var ju inte färdigt – det var att ta ännu en seans framför datorn innan det var drinktajm och dags för supé. Vår Herre begåvade oss med ett gudomligt väder – vi kunde sitta ute och njuta av septemberskymningen.

ÄVEN
nästa morgon log han (Vår Herre, alltså) mot oss och möjliggjorde en morgonjogg på Svedberga kulle.

Rustad till tänderna i ny dress och superduperur med GPS och pulsometer etc

Klockan som har allt. Ger seriösa idrottare det perfekta verktyget för att hålla koll på formen. Mjukvara, PC interface (USB) och personligt konditionstest ingår. Kan användas ensam eller tillsammans med Beurers speedbox och blir då maratonlöparen bästa partner.EKG exakt pulsmätning med digital överföring via bröstband. PC kompatibel via USB. Ställbara personliga träningszoner och maxpuls. Kalori- och fettförbrukning med personligt hälsotest.Tid, datum, larmklocka & stoppur. 50 varvtider.

Jag hade ju ingen klocka, men var ju väl orienterad, så att jag på lämplig tid kunde återfinnas vid startpunkten…. Då hade jag dessutom konstaterat att det ännu ej sågs till några fjällskivlingar, men att det nog var läge för ännu en björnbärplockning.

Lervik

I ett förtjusande väder begav sig fågelskådargänget efter meditationen vid Barkåkra kyrka (se 090909) till Lervik.

Damerna var mest på konversationshumör
när de inte löste intellektuella problem
medan herrarna var mera seriösa
Vi mötte en man med en retriever vid namn Bella, som samlade skräp. Han var jägare och hade jakträtten på stranden.
Det blev litet fågelskådande också….
Dagens fågel var myrspoven (Limosa lapponica)


Tillägg (se kommentarer):

In 2007, it was shown to undertake the longest non-stop flight of any bird. Using satellite tracking, birds in New Zealand were tagged and tracked to the Yellow Sea in China. According to Dr. Clive Minton (Australasian Wader Studies Group) ”The distance between these two locations is 9,575 kilometres (5,950 mi), but the actual track flown by the bird was 11,026 kilometres (6,851 mi). This is the longest known non-stop flight of any bird. The flight took approximately nine days. At least three other Bar-tailed Godwits also appear to have reached the Yellow Sea after non-stop flights from New Zealand.”

På vernissage

När jag efter att de sista begravningsgästerna åkt hem häromveckan, sorterade min post upptäckte jag att vi som medlemmar i Höganäs museum var inbjudna till

Vernissage kl 13.00 lördagen den 8 augusti
för en utställning av skulptören mm Timo Solin.

den gamle var inte särskilt road av den sortens begivenheter – men eftersom man lockade med introduktion både av Peder Lamm och Åsa Moberg tänkte jag: Okey då.
Jag infann mig en kvart efter ett. Det var ännu inte så många besökare. Det var mycket varmt varför jag sökte mig ut på gården, till Åke Holm.
Jag försökte få en bild där jag fick med både honom och någon av Timo Solins statyer – men det var svårt.

Jag slog mig istället ned bredvid denne man *-28. Det visade sig att han var potatisodlare i Plöninge sedan flera generationer . Han visste berätta att Åke Holms familj var mycket musikalisk och drev tidigt 1900-tal ett tivoli i Tjörröd. Han berättade också mycket livfullt hur han och skolkamraterna själva anlagt en fotbollsplan i Väsby.
De enda potatissorter som farfadern godkände var Early Puritan och King Edward…

Läs mera om utställningen i nästa avsnitt…

Günter Graffenberg

Igår åhörde jag Günter Graffenbergs Sommarprogram – där han berättade om sitt liv.
Han är född i det ostpreussiska Memel, numera Klaipeda, och var 10 år när andra världskriget bröt ut. Han utnyttjade sina enochenhalvtimme i etern till en personlig exposé över vad som hände sedan:

Hans familj slogs sönder av nazisterna och han sändes som 10-åring till nazistisk militärskola när fadern skickades till koncentrationsläger. Kämpade som 16-årig barnsoldat i Berlin 1945. Kom till Sverige 1961 som Skandinavien-korrespondent. Under flera årtionden en legendarisk korrespondent som kallades Mr Skandinavien, känd för sin mörka radioröst. Var gift med en judinna och besökte som journalist koncentrationslägren i Auschwitz, Treblinka och Madanek.

Han berättade rakt upp och ned, med den mörka rösten, bl.a. om
händelserna i östra Tyskland i samband med krigsslutet ur de tyska kvinnornas perspektiv…
Allt beledsagat av synnerligen välvald musik, mycket tysk klassiskt, men även
Bing Crosbys Can you spare a dime
STARKT!

Tillägg: Jag läser på Google om YIP Harburg, som skrivit texten, inte bara till Brother can you spare a dime!

Möten

Säga vad man vill om begravningar, men de skapar möjligheter till gemenskap.
Ännu en gång samlas alla kusinerna!

Senast det skedde var ju vid guldbröllopet 2007.

Nu har de blivit två år äldre – (och kompletterats med en flickvän…)

Minnesstenen över FARFAR har tillkommit – vederbörligen dekorerad.

I Örkelljunga

Veteranorienteringen förra veckan arrangerades i Örkelljunga av Sven Falkman. När den gamle som bäst läste in sig på en inäga bevuxen med jordgubbsplantor, hörde vi en man fråga om det var orientering på gång.. Det visade sig vara jordgubbsodlaren själv.
Vi fick reda på att de bär som nu säljs längs vägarna som svenska är tunnelodlade och alls inte har samma smak som de som är på friland. Hans egna mognar om cirka tio dagar, vilket är tidigt och beror på det milda vädret. Han lyckades hitta två nästan mogna som smakprov. De var verkligen goda!

Att det i Örkelljunga inte alltid varit så pastoralt minde denna skylt om!
Kampen om Skåneland var ej slut. Men det dröjde 150 år innan Örkelljungabygden åter blev krigsskådeplats.
1 september 1657 fick emellertid
Gustaf Otto Stenbock ( Magnus´pappa!) ledningen över fälttåget i Skåne och Halland. Efter den svenska segern vid Genevad i Halland förde han sina trupper via Lagalinjen till Markaryd. För att söka ny känning med fienden valde han därefter den gamla härvägen till Skåne via Örkelljunga, dit han nådde på aftonen den 9 september. Hit förlades även högkvarteret, och i väntan på förstärkning började ett befäst läger uppföras på en höjdplatå omedelbart bakom den nuvarande skjutbanan, inte långt från den gamla stridsplatsen Fantehåla. Lägerplatsen var väl vald, skyddad av ån i söder och med möjlighet till snabb förflyttning genom vägens närbelägenhet i norr. Av lägervallarna finns ännu spår i terrängen, och man kan konstatera, att den norra och södra vallen varit ca 180 m. långa, medan västvallen, som är bäst bevarad, blott varit 25 m. lång.

Under uppförandet av denna skans anlände natten till den 11 september förstärkning med 90 man från Smålands kavalleriregemente, vilket var välbehövligt, då den svenska hären genom rymningar avsevärt hade förminskats. Stenbock företog nu ständiga rekognosceringar från lägret i Örkelljunga. Vid ett tillfälle överrumplades en svensk styrka under en rast vid Rya kyrka, varvid en löjtnant och 12 man stupade. Stenbock fick dock veta, att danskarna intagit Tranarpspasset vid Rönneå och spärrat flodövergången. Därmed var vidare frammarsch denna väg omöjlig, och villrådig stannade Stenbock därför i Örkelljunga. Under tiden företog även danskarna rekognosceringar och deras fältherre, Urup, beslöt anfalla Örkelljungaförläggningen. De danska trupperna fördes den 18 september ända fram till Rya, men då rekognosceringsstyrkorna omtalade att svenskarnas läger var omgivet av vall och grav avstod Urup från anfallsförsöket.

För Stenbock blev det allt svårare att stanna i Örkelljunga. Provianten började tryta och snapphanebanden i skogarna blev allt besvärligare. Då möjligheterna att tränga djupare in i Skåne var små beslöt han att tåga tillbaka samma väg som han kommit. Den 20 september bröt han upp från Örkelljunga och retirerade till Fagerhult och
Markaryd för att därifrån genom Lagadalen åter rycka in i Halland.”

Skolträff IV: Mingel

Efter lunchen var vi inviterade på ”Mingel” hos värdparet Jon och Annika.

Under förflyttningen till deras bostad hade vi betydligt bättre väder.

Det fanns många minnen och nyare upplevelser att dryfta. Gruppen beslöt – God willing – att träffas just i Västerås även nästa år.
Vi tackar Jon och Annika för ett – för att citera moster Ebbaförtjusande möte.