Poveldiggarna

Jag kan icke räkna dem alla…
dvs
Alla dessa sällskap.
Nu har jag blivit medlem i något om heter Poveldiggare – inspirerad av änkegrannen och att de förlade ett av sina möten till Vikens hemgård.
Jag är ju en av dem som diggat Povel längst!
Andra favoriter är
Måste vägen till Curacao gynga så?
som vi såg på förspel på bio 1959.
(Fram till äldste sonen födelse sprang ju den gamle och jag på bio under tentamensläsandet mest varje kväll…) 
och senare grammonfonskivan  
Vid pianot P. Ramel

En paus i förhandlingarna
Nästa möte blir i februari i HURVA

Digitalt

Den 6 maj 2005 blev jag med digitalkamera!
Det blev ju ett PARADIGMskifte i mitt liv
MEN
De gamla var ju robustare!
Ovan ses de tre jag ”avverkat” hittills….
2011-11-01 hände det sig så att, mitt under brinnande utflykt, när jag skulle ”plåta” besöket på Louisiana, elektroniken pajade, zoomen fladdrade och  så småningom annonserades SYSTEMFEL!

Sista bilden blev denna från Rungsted Kro.
Som väl är är man ju numera med iPhone så besöket på Louisiana blev ändå dokumenterat…
MEN
I Lund slank vi in på en fotoaffär på Klostergatan
OCH
det var EXTRAPRIS….

På två år har den här modellen blivit hälften så dyr och det som varit akilleshälen, ZOOM,
mycket bättre
Redan dagen efter gick jag ut för att prova

Vad är det jag ser på bryggan därborta?
Zoomen kopplas in
OCH

Mirabili dictu

Teknikens under

Den 31/3 hade jag besök av ”den lille” (= den djefla mannen kallades så av vårt hembiträde ”fru Lindberg”)

Om detta kan man läsa här
Vad som inte då  förtaldes var, att hans viktigaste värv vid detta besök, var att handleda den dyra moderns inköp av en iPhone och en iPad!

 Här är bara bilder från inköpet av iPhonen, Ipaden fick köpas i en annan butik….

När jag nu haft min iPhone i drygt sex månader och börjar få litet kläm på dess funktioner är det dags för litet APPAR

T.ex har jag fått hjälp av SON II att ladda ner

Punting 2011:1

Efter bokhandelsbesöket var vi redo för lunch. Vädret inbjöd verkligen till att återuppleva båtlivet på Isis och Cherwell. Vi uppsökte därför en mataffär och provianterade för en picnic. Vi var inte de enda som hade denna målsättning…. Vi köade vid Magdalen  Bridge Boathouse närmre en timme innan vi fick en ledig båt.
Men till slut var vi med båt!
Vi styrde strax mot Magdalen College Sportinggrounds där vi dukade upp…
vår Champagnelunch!
Champagne made in England!
Vi höll emellanåt koll på vår punt:
On Ends
You may have heard quite a lot about which is the correct “end” to punt from, which tends to be closely accompanied by “Of course, Cambridge do it from the wrong end”. This curious statement would seem to suggest that Cambridge punt from the front; an impossible situation, since you can’t use the pole to steer, resulting in slalom-style zigzagging from one side of the river to the other. In fact, Cambridge punts have a different (and, obviously, wrong) design to Oxford ones- where we have a gently sloping prow, ideal as a punting platform, they have a sharply vertical one. Cambridge punters are forced to stand on the high platform, whereas Oxford punters have the choice of either.
Sedan var det dags att utforska vattenleden…
Läs den spännande fortsättningen!
 

Vår dag

 Dagen till ära har minnesstenen blivit litet extra prydd

Den fjärde oktober har alltid varit ”Vår dag”. Det började ju med Hälsningsgillet – fortsatte som ”Kanelbullens dag” och är nu årsdagen då den gamles aska ströddes i havet!
Så här i brittsommarvärmen firar vi med bilder från 2007, då han provade sin, från morbror Gottfrid ärvda, aldrig nyttjade SJ- utstyrse!

2007-10-04
G&T perfect till kanelbulle!

Trevligt misstag

I förrgår återsamlades Antikrundan för höstsäsongen. Det var vid Klöva hallar, Söderåsens mest kuperade avsnitt. Eftersom jag inte hade varit så aktiv med jogging etc valde jag korta banan…

Det var ju rejäla höjdskillnader, skälet till att korta banan bara var 2.0 km!
Efter fyran skulle ju vi kortisar springa till 10an. Vilket jag gjorde. TRODDE jag. 
Jag stämplade i tionde rutan
MEN
När jag sedan skulle läsa in mig på väg till 11an, stämde ingenting. 
Jag upptäckte omsider att jag ju sprungit till, och stämplat vid, femman!
Jag fortsatte helt sonika springa HELA långa benan.
En redig genomkörare
(litet kantareller skördade jag också…)