Det är inte bara Österling som diktat om dessa:
Ett klipp ur HD 31 augusti 2013:
Det har varit en varm sommar, en sommar för lätta, ljusa plagg. Jag har grävt fram t-shirt efter t-shirt ur garderoben och tog för någon vecka sedan på mig en ljusgrå sådan med de Internationella poesidagarnas emblem på bröstet. På ryggen stod, i svart tryck, en av de många dikter som gästande poeter under poesidagarnas tjugoåriga existens skrev om Ales stenar. Dit gick bussutflykten med alla de internationella storheterna varje år, och medan vi rullade in mot Kåseberga brukade det vara min uppgift att i mikrofonen berätta lite om stensättningen – som ju vilar osynlig på kullens topp till dess att man kommit på femtio meters avstånd – och att inbjuda alla att i konkurrens med Anders Österling skriva en dikt om Ales sista skepp.
Bara en av dessa dikter kom att pryda någon av de likaledes årliga poesidagströjorna, just den som jag nyss tog på mig. Det är en haiku, kärv och karg som de grå stenarna men med ett mildare inslag av fågelmusik. Jag kan den utantill och får nu improvisera en översättning:
I majsolskenet
är stenbåten still.
Lärkor sjunger vid masten.
Här är originalet, som visar engelskans avundsvärda rikedom på enstaviga ord Jag hade hellre haft ”ligger” än ”är” i andra raden, men då hade stavelseschemat spruckit. En fantastisk miniatyr är dikten under alla omständigheter. (Jonas Ellerström)
