Kategoriarkiv: Första världskriget

Das Lesen XIV: Jolo

Publicerat av
4

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet…

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Den gavs ursprungligen ut 1960-67. Sedan dog ju Jolo 1974 – och på bokrean följande år hade Svenska Bokhandlarföreningen tryckt upp en ny upplaga – som vi då köpte.

MEN

1974 dog också mamma Eva och vårt hembiträdes mor*, samtidigt som vår yngste fyllde 10.

1975 var det år då BÅDA föräldrarna  började jobba heltid.

Vi beslöt att avstå från ny hemhjälp – grabbarna fick klara sig själva några timmar efter skoltid.

MEN

Det innebar ju också att marktjänsterna tog så mycket tid och kraft i anspråk – särskilt sedan vi börjat orientera 1977 – att  ingen tid till Das Lesen  kunde disponeras förrän den siste sonen lämnat föräldratjället 1981!

* Vårt hembiträde ”fru Lindberg” bestämde sig för att säga upp sig eftersom hon måste sköta sin gamle far i Landskrona…

Men nu dök de ju lägligt upp!
Jag trodde det var den här boken av Jolo som stod näst i tur!
Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och
som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!

Objets d´art

Publicerat av
5

2009 hade vi Månadens växt
2010 Månadens sten
 
I båda fallen utsågs vinnarna genom läsekretsens omröstning. Innevarande 2011 har jag avviserat att jag kommer att presentera s.k. objets d´art, dvs artefakter i naturen, först lanserat av DADA , som utnämnes till konst.

Till min förvåning får jag ju in första världskriget även här!:
Dada var en konstnärligt individuell protest mot det samhälle som frambringat första världskriget. Eftersom man ansåg att konsten rättfärdigade detta förljugna samhälle var det en självklarhet att man måste attackera detta samhälle.

Mest berömd är ju Duchamp´s urinoir.
Jag har emellertid tänkt koncentrera mig på NATURfenomen-föremål.
OCH
förbehåller mig rätten att enväldigt utse månadskandidaterna.
SEDAN
kan vi ju ha en omröstning till jul vilken företeelse som blir ÅRETs vinnare!
Vi är ju redan i slutet av februari.
MEN
foto Gustav Bergman
Alla de fantastiska formationer och skönhetsupplevelser som isläggningen givit oss får duga som representanter för januari och februari!

Axel Munthe 6:Victoria

Publicerat av
Svara

Jag läser och läser …
Och sedan när jag skall berätta vad jag läst – måste jag ju läsa om –
Och då upptäcker jag ju helt nya fakta i det redan lästa…
Det gäller ju i synnerhet ”En osalig ande”

MEN

Det beror inte bara på att jag läst slarvigt utan att jag genom av en tillfällighet upptäckt en av mig helt försummad EPOK:   Europa mellan 1870-1914!

Jag har ju parallellt med En osalig ande läst Sveriges stadsministrar 1905 till dags dato och nu senast
första delen av Arthur Rubinsteins memoarer och upptäcker då att det de skildrar är En förlorad värld 
nämligen det gemensamma rum som den europeiska aristokratin hade skapat åt sig och som slogs i spillror av första världskriget!

Nu när dessutom arabvärlden, åtminstone i NordAfrika, upplever paroxysmer av förändring tycker jag mig se paralleller till 1917-18 och 1989-90!

Som inledning fortsätter jag därför att redovisa nästa avsnitt i Axel Munthes biografi ss 273-302: Kronprinsessan

 Vi lämnade Axel december 1892 då det från svenska hovet gjordes en förfrågan till Sveriges ambassadör i Rom huruvida Axel Munthe kunde vara lämplig som medicinsk kompetens att övervaka kronprinsessan Victoria under en planerad vistelse i bl.a. Venedig våren 1893.
Svaret blev ju jakande och resan blev av.
Det blev också inledningen på en livslång både professionell och personlig relation. Den avslutades först 4 april 1930 då DROTTNING Victoria avled i Rom:

Jag citerar Bengt J.:


Sveriges-Norges kronprinsessa Victoria, som i december 1892 bad Axel att vara hennes läkare under Italienvistelsen var född 1862 som prinsessa av Baden. Blott nitton år gammal förenades hon 1881 med Sveriges och Norges arvfurste kronprins Gustaf i ett äktenskap som dynastiskt var var mycket fördelaktigt för Sverige. Victorias far, storhertig Friedrich av Baden (1826-1907), hade nämligen en svensk mor, Gustav IV Adolfs dotter Sophia Wilhelmina, vilket innebar att Victoria var släkt i rakt nedstigande led med en svensk kung. Tanken var att hon genom giftermålet skulle inympa litet Vasablod i den unga Bernadottedynastins ådror och därigenom skänka den större historisk legitimitet. På mödernet tillhörde Viktoria en av Europas ledande furstefamiljer: hennes mor, storhertiginnan Luise, var dotter till kejsar Wilhelm I av Tyskland och syster till kejsar Friedrich III (vars hustru Victoria Axel räddade undan hennes tyska landsmän i skissen ”Politiska agitationer på Capri.)
——
Munthe hade redan före mötet med Victoria en enastående position inom Romsocieteten, men sedan hon kommit i hans vård – och han under hennes beskydd – tog karriären ett kvalitativt språng. Redan under Victorias första Romvistelse efter kärleksförklaringen i Venedig kunde Bildt konstatera att Munthe var ”mer i smöret än någonsin.

LÄS den spännande fortsättningen!

Armistice

Publicerat av
Svara

I serien Novemberhistoria har vi nu nått fram till den 11/11 kl 11.00

The most notable armistice, and the one which is still meant when people say simply ”The Armistice”, is the armistice at the end of World War I, on November 11, 1918 at the ”eleventh hour of the eleventh day of the eleventh month.” Armistice Day is still celebrated in some places on the anniversary of that armistice; alternatively November 11, or a Sunday near to it, may still be observed as a Remembrance Day.

Första gången vi ifrån vår fredliga avkrok fick en personlig inblick i hur minnet av världskrigen fortfarande är en realitetför resten av Europa var under ett besök i Paris november 1972.

Plötsligt där vi intet ont anande stod på Champs Elysée spärrades gatan av, och det förbereddes och genomfördes en martialisk parad med Nationalgarde och kyrassiärer.


Att något var på gång förstod vi genom den fullkomligt osannolika storleken på den Trikolor som stod i mellersta valvbågen på Triumfbågen.
Klicka gärna för förstoring

Kontrasten mot när vi 2000 råkade bevittna samma ”händelse” i London var stor.
Där heter det Remembrance Day och i paraden vid the Cenotaph på Whitehall ingår veteraner från ALLA Storbritanniens krig under 1900-talet, det senaste då var Falklandskriget. Det är ett stort inslag av ”civil” personal som sjukvårdsenheter, lottor mm.
Symbolen för denna dag är ”Poppyn”

Klockorna i Westminster Abbey ringer i en timme och de sörjande ställer små träkors med vallmo och namn i fyrkanter ordnade efter förband. Jag lade märke till att t.ex döttrar och söner till längesedan stupade, som tillrest, träffade andra anhöriga och kunde utbyta minnen.


Själv träffade vi ett gäng kanadensare som åkt över för att fira!? minnet av sitt deltagande i Koreakriget.