Kategoriarkiv: filosofi

Schopenhauer

Publicerat av
Svara

Såhär FREDAGEN den trettonde kan följande redovisning vara på sin plats…:

Jag minns från min gymnasietid hur jag blev undervisad om Kants stilla inrutade liv i fjärran Königsberg, men aldrig något om Schopenhauer. Han fanns i bakgrunden som en allmänt oförståelig dysterkvist.

Sedan träffade jag den gamle som visste berätta om sin fars farbröder Axel och Nisse.
De var ungkarlar som tillsammans drev ett litet småbruk vid Stråbergsmyren vid Linnebäck utanför Karlskoga. Deras tidsfördriv bestod i att studera Schopenhauer och Nietzsche. Vi uppfttade detta mest som en lustig anekdot.

Nu äntligen, först genom Bryan Magees bok, men framför allt genom hans samtal i AxessTV är jag upplyst.

Arthur Schopenhauer (1788-1860) föddes i Danzig, son till en rik bankir. Hans mor Johanna var författarinna.
Familjeförmögenheten gjorde att S. aldrig behövde försörja sig.
Hans viktigaste verk Die Welt als Wille und Vorstellung kom ut 1818 då han blott var trettio år. Han ansåg att han hade förklarat allt i detta.
Det visade sig dock att ingen egentligen förstod skriften, så han fick fortsätta hela livet med att publicera förtydliganden. 1844 utkom andra delen av Die Welt als Wille und Vorstellung, som egentligen är en enda lång, längre än huvudverket, kommentar till den första.

Schopenhauers filosofi bygger vidare på Kants, som S. ansåg i huvudsak var på rätt spår:

”den verkan hans ord gör på det medvetande som de verkligen talar till är som effekten av en starroperation på en blind.”

S. skrifter innehåller därför i första hand de områden där han ifrågasätter Kants filosofi.
Det väsentligaste är att i den noumenella världen, utanför tid och rum, inte kan finnas ting i pluralis.
”All denna fenomenella energi, kraft och fart i en så oerhörd skala att vi inte kan fatta det, har ingenting som helst att göra med själ och medvetande. Det är ett helt själlöst fenomen, blint, utan personlighet eller intelligens, och därför utan avsikter och syften eller mål, en fullständigt opersonlig kraft. Denna kraft är manifestationen i den fenomenella världen av vad det nu än är som är noumenellt, som är ting i sig”

För denna energi sökte Schopenhauer ett ord, funderade på Kraft, men tyckte det redan var anammat av vetenskapen, så han hamnade, olyckligtvis (?) på ordet Wille, vilket lär har förorsakat många missförstånd, eftersom människor finner det svårt att tänka sig en en vilja ”som inte har någon personlighet, inget medvetande, ingen intelligens, inga syften eller mål.”

Bryan Magee i samtalssoffan

När man läser Schopenhauer har man lätt för att bli dyster:

”Den empiriska världen är utan mening eller ändamål, ja, i grunden, i sig själv, ingenting alls.— Han ansåg att vi skulle ta avstånd från den. Han kallade detta att vända människans vilja från världen, och han såg det som den filosofiska insiktens slutmål.”
Hur har han då kunnat påverka sin samtids stora kulturpersonligheter som han gjorde?

Han var tydligen en lysande stilist:
” S. skriver ofta så sprudlande kvickt att många av hans meningar har plockats ut och publicerats i små samlingar som om de vore aforismer. Detta ger dock en helt felaktig bild av honom som tänkare, därför att han jämte Kant är en av de största av alla filosofins systembyggare.”

Sedan bidrar nog att han, för att finna en utväg ur intigheten, hyllade Konsten i alla dess former. Han betraktade musiken som en sorts superkonst, som överträffar alla andra i metafysisk bemärkelse.
Konstnärer som han haft ett stort inflytande på är Wagner, Tolstoj, Turgenjev, Maupassant, Zola, Proust, Hardy, Conrad, och Thomas Mann.

Ytterligare en viktig kunskap om S. är hans introduktion av den Österländska filosofin i Europa. Efter att han formulerat sin filosofi, började han studera hinduiska och buddhistiska skrifter,översatta av Friedrich Majer, och fann att de hade kommit till samma resultat!

Ur Encyklopædia Britannica:

The following winter (1813–14) he spent in Weimar, in intimate association with Goethe, with whom he discussed various philosophical topics. In that same winter the Orientalist Friedrich Majer, a disciple of Johann Gottfried Herder, introduced him to the teachings of Indian antiquity—the philosophy of Vedānta and the mysticism of the Vedas (Hindu scriptures).

Schopenhauers kulturella inflytande fortsatte långt in på 1900-talet:

Somerset Maugham, Borges, Tjechov, Bernhard Shaw, Luigi Pirandello, Samuel Beckett, Rilke och TS Eliot har alla intygat hans inflytande.

Tankens vindlar

Publicerat av
Svara


För något å sedan skickade jag efter denna bok. Den har sedan smugit sig undan i de olästa högarna.

Det är möjligt att jag, om jag hade läst den meddetsamma jag köpte den, tyckt att den var intressant och upplysande.
MEN
Redan som barnhälsovårds- och skolläkare har jag intresserat mig mycket för språkutvecklingen – både i tal och skrift.

Det jag sedan läst både om språk och filosofi gör att jag inte tycker att den tillför mig något nytt.
I alla recensioner betonas hur lättläst den är. Det kan jag hålla med om.
Den är säkert en utmärkt introduktion för dem som inte tidigare funderat över dessa ting.

ELLER
Das Ding an sich

Axess

Publicerat av
3

När jag först kom i kontakt med Axess var det ”bara” en tidskrift.
Nu har den gamle spanat in att de också sänder TV-program.
Vi rattade in för första gången i förmiddags och snubblade in på ett helt underbart program om Medeltidens filosofi – särskilt Thomas av Aquino:

Lär känna tidernas största filosofer
BBC-produktion om västerlandets filosofer.

Tredje delen handlar om medeltidens filosofer.
Professor Bryan Magee diskuterar filosoferna och deras verk.
St Augustinus, Thomas av Aquino, Abelard, Roger Bacon, Duns Scotus och William av Ockham. Programmet gästas av professor Anthony Kenny, rektor för Balliol College, Oxford. De stora filosoferna – Medeltidens filosofi Programmet leds av författaren, professorn och filosofiexperten Bryan Magee som ackompanjeras av kända experter.

Eftersom vi kommer in en bit i programmet har vi ingen aning om vilka som samtalar, bara att särskilt den som visar sig vara Anthony Kenny talar en underbar, kristallklar, knivskarp och nyanserad engelska. Min förtjusning blir total när jag förstår att han som leder programmet är Bryan Magee – samme man som författat:

Det finns 15 program till i den här serien!

Ett gyllene sekel för tysk filosofi

Publicerat av
2

Jag kämpar vidare i min filosofibok. Jag har faktiskt nu kommit till sidan 200/231.
MEN
Stoffet är så svårgenomträngligt att man måste gå tillbaka och läsa om flera gånger. Det gäller i högsta grad när jag ska redovisa mina förvärvade insikter.

Ovanstående rubrik inleder ett kapitel, och fortsätter:
Mellan 1780 – talet och 1880-talet upplevde den tyska filosofin sin blomstringperiod. Den började med Kant. Hans verk utvecklades och byggdes ut av Schopenhauer. Även Fichte och Schelling utgick från Kant. Hegel skapade den renodlade idealismens filosofi. Marx övertog hans systematik och vokabulär men ersatte idealismen med materialism. Nietzsche iscensatte ett angrepp på hela den vedertagna moralen. Rikedomen på idéer bland dessa filosofer har gett näring åt några av filosofins senaste riktningar.
När jag letade efter en bild på Kant (1724-1804) hittade jag även den här introduktionen:

Kant was born in 1724 Königsburg, Prussia, the son of a devout saddler. A very small, fragile man, he never left his home town, even when he reached the high post of Professor of Philosophy and was in demand throughout Europe. If there is one thing which characterizes him and his philosophy, it is precision. Such precision that his works are, to say the least, somewhat difficult reads. His daily life was no different, he never married, and, it is said, people would set their watches by when he left his house for his afternoon walk, at precisely 3.30. The street where he lived is now called ”Philosopher’s Walk”

Kant var den första stora filosofen sedan medeltiden som var professionell akademiker. Han publicerade sig sent – vid 57 års ålder gav han 1781 ut en av filosofins verkligt stora böcker: Kritik der reinen Vernunft. Han fortsatte sedan idogt publicera det ena viktiga verket efter det andra till sin död vid 80 års ålder.
”Denna hans sena tankeskörd var så djupt originell till sitt innehåll t den inte alls var lätt att förstå”
Liksom senare Schopenhauer fann han för gott att redan efter den första boken publicera en
”klarare och lättfattligare presentation av den längre bokens huvudresonemang”, = Prolegomena

Kant klargör skillnaden mellan vad som finns och vad vi kan uppfatta.

Det finns säkert många ting som är Das Ding an sich, men det är bara tingen som de framstår för oss – fenomenens värld – som är den möjliga kunskapens värld för oss.
Världen av ting i sig kallar han den nouminella världen och den har vi ingen tillgång till, den är transcendental.

I den fenomenella världen existerar rum och tid: materiella föremål i ett rum-tidsligt system, vilka rör sig i ett kausalt samordnande sätt.

MEN
När det gäller människor, som är materiella ting som existerar i rummet och rör sig i rum och tid uppstår ett dilemma:

Har vi en fri vilja?Kant besvarar denna fråga med JA. Det var inte för att han kunde visa det, utan för att vi finner det omöjligt att tro att vi INTE har det. Det är ett empiriskt faktum att vi har moraliska begrepp som god och böra och rätt.

Om nu dessa begrepp skall ha något innehåll alls måste det vara så, menar Kant, att vi ibland kan välja mellan att göra eller inte göra något. Hela den så kallade moralen vore annars en tom illusion. Hela vokabulären för beröm och klander, gillande och ogillande, beundran och fördömande skulle behöva suddas ut om vi inte hade ett val att handla si eller så.

Alltså, säger Kant, tror vi faktiskt att det inte bara är den empiriska världen som finns.

Om Gud existens:
Kants lära att vi aldrig med säkerhet kan veta att något existerar, som vår kroppsliga apparat inte kan ge oss någon uppfattning om, utesluter kunskap om Guds och en odödlig själs existens.
Det är viktigt att inse att den inte utesluter Guds existens, endast kunskap om Guds existens.

Så var vi tillbaka hos Platon eller som Schopenhauer inleder sin första bok:

Platon den gudomlige och den förbluffande Kant
Läs den spännande fortsättningen!

Tiden och Varat

Publicerat av
4

Ja, Heidegger tog det ju omvänt : Sein und Zeit.

När jag nu kämpar vidare i Filosofiboken menar jag att de äldre filosoferna funderade FÖRST om tiden, Zeit, månens, solens och planeternas rörelser INNAN de började intressera sig för varat Sein.

Då jag idag gjorde årets första arbetspass i trädgården,dök dessa tankar upp med anledning av det kinesiska nyåret.

”Eftersom det kinesiska månåret är något kortare än vårt solår, är det mycket sällan som det kinesiska nyåret sammanfaller med vårt. — Inte heller för muslimer, buddhister, hinduer eller judar. Allt som allt är det kanske två sjättedelar av jordens befolkning som har den västerländska tideräkningen, även om fler använder sig av den vid sidan av den egna, av bekvämlighetsskäl.
ss 102 -146 (Det går inte fort!)
5. De stora empiristerna : Locke, Berkeley, Hume och Burke;
6. Revolutionerrande Franska tänkare : Voltaire, Diderot, Rousseau;
7. Ett gyllene sekel för tysk filosofi : Kant och Schopenauer;

Övergången till att syssla mera med Sein sker genom Lockes huvudverk:
Essay Concerning Human Understanding.

Citat ur boken:
Före honom (Locke) hade man varit benägen att anta att gränserna för vad som kan vetas bestäms av gränserna för vad som finns …
…Om vi kunde analysera våra egna själsgåvor, menade han, och ta reda på vad de kan och inte kan handskas med, skulle vi ha upptäckt gränserna vad som är vetbart för oss, oavsett vad som råkar finnas utanför oss själva.
—
Därigenom inleder han en undersökning som efter honom togs upp av några av filosofins främsta gestalter – Hume och Kant på 1700-talet, Schopenhauer på 1800-talet och Russel, Wittgenstein och Popper på 1900-talet.

Lockes nya tankeväg, dvs skillnaden mellan föremåls och företeelsers primära(objektivt mätbara ex längd och vikt) och sekundära (subjektivt bedömda som lukt, smak och färg) egenskaper och vår oförmåga att uppfatta föremåls icke observerbara egenskaper leder så småningom fram till att jag plötsligt, vid läsningen av avsnittet om Kant inser vad som menas med Das Ding an sich!
Följ den spännande fortsättningen!

Läsförhoppningar VT 2009

Publicerat av
1

När jag läser inlägget från januari 2008 blir jag litet beklämd
Inte en enda av de planerade läsprojekten har genomförts.

I stället för att gräma mig över ej genomförda planer, får man glädja sig åt det som faktiskt blir av.*
7 oktober 2007 satte jag denna bok på akutlistan:
Sedan en vecka, julbestyren avklarade, har jag, äntligen efter 15 månader, kommit igång.
Jag valde boken i samband med att jag gick med i en av Bonniers Bokklubbar för ett 10-tal år sedan. Den stod, eller snarare låg, sedan och samlade damm tills min käre kusin Hans rekommenderade den. Den plockades då fram och sattes på läslistan se ovan.

Nu när julhelgen är överstökad har jag så sakteliga kommit igång. Det är en väldigt stimulerande och tänkvärd bok.
Den är skriven av Bryan Magee .

Efter en allmän introduktion om filosofins väsen går han i tur och ordning igenom :
1. Grekerna och deras värld: Thales, Anaximander, Herakleitos, Pythagoras, Xenofanes, Protagoras, Sokrates, Platon, Aristoteles, Kynikerna, Skeptikerna, Epikureerna och Stoikerna.

2. Kristendomen och filosofin: Augustinus, Boethius, Roger Bacon, Thomas av Aquino, Vilhelm av Ockham.

3 Den moderna vetenskapens början: Kopernikus, Galilei, Isaac Newton; Machiavelli, Francis Bacon, Hobbes;

Boken är modernt pedagogisk, ungefär som en tidskriftsartikel i sin uppläggning, med citat, illustrationer och faktarutor. Visst har jag, som smickrar mig med att vara bildad, hört talas om de flesta av ovanstående – men har hittills inte haft någon reell uppfattning vad var och en haft att bidraga med för att föra filosofin framåt.

Riktigt intressant börjar det bli när jag kommer till
4. De stora rationalisterna: Descartes, Spinoza och Leibniz
Descartes har jag haft ganska god kläm på visar det sig, så icke med Spinoza och Leibniz .
Särskilt Spinoza fängslar – sefardisk jude som växte upp i Holland, uteslöts ur den mosaiska församlingen vid 24 års ålder – kallades till en professur vid universitetet i Heidelberg, men tackade nej. Han försörjde sig genom att slipa linser till astronomiska instrument och dog troligen i silikos!
Om honom skrev Bertrand Russell: ”… den ädlaste och mest vinnande av de stora filosoferna.”

*
” Med en psykologisk insikt som på ett slående sätt förebådar Freud hävdar Spinoza att vår vanliga känsla av att vara fritt handlande varelser är en illusion som bygger på att vi för det mesta inte är medvetna om de verkliga orsakerna till våra handlingar. Genom att vi på reflektionens väg skaffar oss denna medvetenhet kan vi vinna frihet, inte i den meningen att vi bokstavligen kan handla fritt utan genom att vi får en förståelse och insikt som gör att vi kan acceptera saker och ting sådana de är.

Han är den förste i Europa som framförde denna tanke. Men i motsats till Freud hävdade han samtidigt att det var befängt av människor att ständigt vara upptagna av personliga problem som bara är futtiga småsaker: vi bör försöka se våra problem i den stora helhetens perspektiv, och då inser vi att de är obetydliga – och det hjälper oss i hög grad att uthärda dem.
Han använder den minnesvärda bilden att vi bör se på vårt liv ur evighetens synvinkel: det latinska uttryck han använder, sub specie æternitatis citeras fortfarande ofta.”

I skrivande stund har jag kommit till kapitel
5. De stora empiristerna som inleds med Locke. (sid 108/231)


Jag kommer då plötsligt ihåg en bok jag läste år 2000 och som jag recenserade så här:
Författare : Iain Pears
Titel : Den fjärde sanningen
Lånad på Vikens bibliotek – läst under juli 2000
Historia vero testis temporum, lux veritatis, vita memorae, magistra vitae.
Cicero : Historien är i sanning tidernas vittne,sanningens ljus, minnets liv, livets lärare.

IP, som är journalist och konsthistoriker, skriver i detektivromanens form en krönika från händelser i Oxford 1663.
Fyra olika versioner ges av samma händelseförlopp:
Först av en uppdiktad italienare Marco da Cola
Sedan av en likaså uppdiktad person, son till en av Karl den II:s män
Så av John Wallis, professor i geometri, ansedd som den störste matematikern i Oxford före Newton.
Och slutligen av Anthony Wood. antikvarisk forskare och historiker.
Personregistret omfattar 27 personager inklusive da Cola varav endast denne och ytterligare 2 är uppdiktade.
Bland de historiska personerna finns sådana som Robert Boyle, John Locke och Christopher Wren!
Boken omfattar 709 sidor och ger en mycket detaljrik skildring av det politiska och vetenskapliga läget i England vid denna tid samtidigt som Pears lyckas med att berätta en spännande skröna.

Jag minns den som synnerligen läsvärd, Boyle hade jag ju insikter om på grund av Boyle´s lag men dåligt Locke.

I am now still confused but on a higher level
Följ med mig den spännande fortsättningen!

Kristerapi

Publicerat av
Svara

Finanskris, Miljöförstöring etc

Ja det är ingen gräns för eländes elände som basuneras ut.
Och nu har de stulit Jesusbarnet IGEN!

Vi som har varit med ett tag, upplevt efterdyningarna till Kreugerkrasch, Hitler och Stalin, atombomber och oljekriser får inte bara perspektiv på olyckornas relativitet utan har också samlat på oss litet visdom när det gäller hanteringen.

Det var något elektroniskt som gjorde att det var omöjligt att se siffrorna tydligt.
Här de saknade!
Ett slutligt förtydligande.

Härmed inledes en rådgivningsserie i krishanteringens ädla konst.

1. Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Ta vara på de glädjeämnen som yppar sig:

som t.ex att bensinpriset nu är nere UNDER 10.00kr!

…och Jesusbarnet är tillbaka igen

Filosoferande

Publicerat av
Svara

Första julefridsdagen (se gårdagens blogg!) hade SvD denna understreckare:

Hegel utförde en andens psykoanalys
Min målsättning att förkovra mig avseende filosofiinsikter har svårligen kommit på skam.

Nu har jag emellertid begrundat detta:
—-
För liksom vår alldagliga varseblivning rör sig det positiva vetandet på ett oreflexivt sätt inom ramen för ett meningssammanhang som just opererar i skymundan, och på så vis skänker det positiva kunskapssökandet en föregiven sfär av objekt som det till synes ”stöter på”, men som på ett fördolt sätt alltså är strukturerad och formerad redan innan det explicita kunskapssökandet tar sin början. Vad som därför på det mest grundläggande planet kännetecknar det positiva och världsligt inriktade vetandet är att det bara har kunskap och sanning om objekten, men ingen kunskap och sanning om kunskapen och sanningen om objekten.
—–
och detta:
—
Anden som verklighetens meningsdimension är inget frikopplat och självständigt existerande väsen, utan den finns bara i kraft av att den förkroppsligar sig i tänkande och erfarande subjekt som alltid befinner sig i en öppenhet gentemot världen och som uttrycker och materialiserar anden i till exempel språk, konst, vetenskap, samhälliga institutioner, kulturell och religiös praxis. Anden, det vill säga inbegreppet av alla de former som håller verkligheten samman, förnuftets ordning och enhet, tillhör alltså inte en objektiv värld som befinner sig i motsatsställning till ett erfarande subjekt; men inte heller tillhör den uteslutande ett erfarande subjekt som befinner sig i motsatsställning till en objektiv värld. Med sitt begrepp om anden rör sig Hegel snarare bortom denna traditionella dikotomi och ritar i stället upp konturerna av ett slags subjekt/värld-enhet genomsyrad av en inneboende och allmän förnuftsstruktur. Därmed har Hegel också befriat sig från en naiv och ogenomtänkt föreställning om en verklighet som existerar oberoende av subjektiviteten. För faktum är: även världens ”i-sig” är en meningsmässig eller begreppslig formation som inte skulle existera om det inte fanns bärare av förnuft och ande, det vill säga subjekt.
—
Vidare:
—
Denna reflexiva rörelse är just vad Hegel iscensätter i ”Andens fenomenologi”, ett verk som följaktligen utgör själva inledningen eller initiationen till Hegels filosofiska system och, skulle man kunna säga, tillika utgör Hegels variant av Kants kopernikanska vändning.
Slutligen:
”Andens fenomenologi” formar sig på så vis till en andens psykoanalys i vilken vi får följa ett utvecklingsförlopp av medvetandegestalter som avlöser och införlivar varandra fram till vad Hegel alltså kallar för det absoluta vetandet, ett vetande i vilket medvetandet hämtat in alla sina fixerade projektioner till yttervärlden och till slut inser att det självt utgör all realitet – vilket förstås är detsamma som att medvetandet till slut inser att det inte är någonting annat än förkroppsligad ande.

= I am still confused but on a higher level….

Apropos finanskrisen

Publicerat av
Svara


Litet till mans har vi ju undrat över den plötsliga oredan i världens finanser.

Saxat:
There are 10^11 stars in the galaxy. That used to be a huge number. But it’s only a hundred billion. It’s less than the national deficit! We used to call them astronomical numbers. Now we should call them economical numbers. –Richard Feynman, physicist, Nobel laureate (1918-1988)

Detta skrevs således före 1988!

Spin off effekt:
10^11!
Tack för det :
Jag har länge undrat hur man med tangentbordet skriver ”upphöjt till”.

En annan reflexion jag begåvats med är skillnaden i mentalitet mellan danskar och svenskar.
Samtidigt som jag läser i tidningen om det oroande i att råvarupriserna sjunker, hörs på de danska nyhetssändningarna glädjerop över samma företeelse:

Nu blir det fart på både affärer och samfärdsel!