Våraning

Även när det var -15 grader hördes talgoxens uppmuntrande vårprat!
Nu när all snön, åtminstone på land,regnat bort och solen åter skiner har jag fått dessa bilder från mellansonen
FOTOGRAFEN

I väntan på bättre tider…

 Klicka gärna på bilderna för viss förstoring !

Efter en artikel i SvD som redovisade att man kommit underfund med att fysiskt aktiva åldringar har en 50-årings pigghet i immunsystemet, är jag mån om daglig motion. För närvarande är det dock litet knepigt att hitta tidpunkten för denna verksamhet:

 –  det är ju bara sex timmars äkta dagsljus
 –  det regnar 
 –  det blåser minst kuling, var och varannan dag stormbyar.
 MEN
Mina bekymmer är ju negligerbara jämfört med fåglarnas
De har flytt in i den lilla vik som finns att tillgå
 när revet står under vatten.
Frågan är om det var så mycket bättre ifjor?
Det blåste ju föga
OCH
En hel  del fåglar hade funnit för gott att i god tid uppsöka kontinenten 

Fågelfritt

Fågelskådargänget har ju åtskilliga gånger försökt hitta spännande skådning vid Sandön.
Denna ojämna onsdag skulle det istället göras ett försök vid Farhultsbaden
MEN

 Inte var där några fåglar!
Varje strand har dock sin egenart:
Visst liknar den bortre vänstra stenen ett falkhuvud!(?)
Finns det inga fåglar så kanske man i stället hittar FISK

Snäckorna är helt andra arter än i Öresund

Det undrades om denna knivmussla i HD för något år sedan:

Snäckan” är som redan nämnts en knivmussla och härstammar ursprungligen från Amerika. Till utseendet kan den gåtfulla musslan med lite fantasi faktiskt påminna mer om långa naglar (!) än kniveggar. De är sköra och går lätt sönder.
Den lever i dyiga sandbottnar och trivs utmärkt i bl a Skälderviken där den lättast kan iakttas på stranden mellan Sibirien-Farhult, men även på Hallands Väderö. Ibland spolar havet upp dem i stora mängder på stränderna.
 —-

Arten har med människans hjälp invandrat från Nordamerika till Europa.
Den kom till Sverige omkring 1982.
 Även blåmusslorna ser litet annorlunda ut, bemängda med havstulpaner som de är…
Klicka gärna på bilden för förstoring:
DÅ kan man se spännande spår  av HÄST, fågeltramp!, och människa(STAVgången);

Men fikastunden ”etterpå” är ju den största behållningen!

Fågelskådning UTAN fåglar

Vi har ju varit med om Örnrunda utan örnar!

Det blåste rejält så de flesta fåglarna hade flytt fältet, eller snarare Skälderviken.
MEN
Vi har ju så trevligt på våra möten.

 vilket visas på denna bild som är hämtad från Erics fotoblogg

Lena Nordahl övergick till att plocka blommor, bl.a. rölleka vilket fick mig att berätta om mitt förflutna som brännvinskryddare. Boken ovan införskaffades till hushållet 1972. När jag nu läser förordet är det så ljufligt skrivet att jag förmedlar det in extenso:
År 1920 satt en halländsk bonde, född på 1830-talet, och berättade för mig hur han brukade krydda brännvin förr i världen. Det gav mig en tankeställare, och jag började fråga ut gammalt folk inte allenast hur man levde, vad man åt, utan även hur man kryddade sitt brännvin. Snart började jag experimentera för att få en personlig uppfattning om resultatet av kryddningen. Till sist sände Nordiska Museet och Lunds Universitets folkminnesarkiv på mitt förslag ut  frågelistor om hur man kryddade brännvin förr, och sen fick jag del av materialet. Så läsaren förstår att det ligger mycket gammal lärdom – inte min, men andras – bakom denna bok, mycken örtakunskap, läkekunnighet och trolldom. De gamles hälsodrycker och kärleks- och trolldomsdrycker skola uppenbaras för den vetgirige läsaren.
Under årens lopp ha många vänner från Sverige, från grannländerna och från fjärran länder i världen suttit bänkade vid mitt bord uppe på den gamla borgen och prövat resultatet av mina mödosamt hopsamlade recept. Smak och färg och doft ha stannat i minnet, och det har hänt att jag åratal efteråt fått brev från allvarlige lärde män, som bett mig skriva en bok om hur man ska krydda brännvin. När jag nu gör det, vill jag hoppas att läsaren ska studera ämnet ordentligt, så han får samma nöje av denna vetenskap som mina vänner och jag haft. Han kommer att få gott och hälsosamt brännvin, förnämligt doftande brännvin och sällsamt vackert brännvin.  Körvelns blad, johannesörtens blomma, enens bär – allt ger smak, doft och färg. 
Och så lär man sig snart  att brännvinet blir ofantligt mycket bättre om det lagras i många år. Det ska man också göra. 
Det är nyttigt för karaktären.
Tack till —
Varbergs slott i oktober 1947

Fågelskådning

Det har ju varit glest mellan fågelskådningarna 2011. Med fjorårets septemberskådning i minne blev det så bestämt att vi skulle samlas vid Sandön.

Jag uppfordrade de förväntansfulla att ställa upp sig för ett gruppfoto
 Det var dock inte alla som hörsammade uppmaningen…
OCH
När vi skulle vandra ut till Sandön…
 Annat var det i fjor!
Bild från 200901
Vi retirerade till stugan i  Norra Häljaröd
Där hade man ställt upp nya bord och bänkar

MEN
Det hade vi inte stor glädje av – det regnade och var så disigt att man strax bara kunde se något diffust grått i kikaren. Men till slut hittade vi fåglarna kurande för vinden inne i viken. Utöver ”de vanliga” måsarna, storspov mm såg vi drillsnäppa, kärrsnäppa och  och myrsnäppa.

Örnen hade landat på sin vanliga sten!
(bilden från 2010)

Höstkänning

En blogg med ovanstående  rubrik förberedde jag i mitten på augusti
 
 bild från 11-0813

Det märks i trädgården att hösten står för dörren. Kaprifolen som jag inplanterat från Kullaberg blommar för fullt.

bild från 11-08 13
Visserligen är det varmt i vattnet men sekundmetrarna ökar, tången tornar upp sig
bild från 11-08-13
På badplatsen har de kört ihop den i högar!
Baden så här på höstkanten är de bästa! 
MEN
Innan det blivit aktuellt med publicering har det blivit
SEPTEMBER

11-09-01
Stormarna gny
OCH

Fåglarna fly
Klicka på bilderna så ser ni fågelsträcket på väg söderut!
11-09-01

Födelsedagsarn 16

 = blogginnehavaren själv!
I min aktuella ålder är ju en fotografering alltid ett vågspel…
Ovanstående är jag faktiskt ganska nöjd med!
Det är från en fågelskådning vid Hasslarps dammar.

 Alltsedan barnen cirka 1980 flyttade hemifrån, och i än högre grad allteftersom barnbarnen trillat in, har det varit vanligt med litet festligheter på denna min högtidsdag mitt i fruntimmersveckan.
MEN
Efter pensioneringen 1999 har det varit mer flexibelt – vi har satsat på ETT stort kalas under sommaren, inte just den 24 juli. I år var det ju 40-årsjubileet den 3 juli. Det utmynnade i den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått – denna video:

Äntligen!

Det har varit klent med fågelskådning i vinter..
MEN
Det vackra vädret har stimulerat både veteranerna och fåglarna
I morse styrde 15 av oss kosan till Hasslarps dammar
Där skådade vi bland alla di gamla vanlie:
brun kärrhök
sävsparv
järnsparv
skedand
vigg
årta
brushane (fast den blåste inte upp sig, se nedan)
grönbena
vitkindad gås
tornfalk
tofsvipa
storspov