Kategoriarkiv: En man i min smak

Högtidsstund

Publicerat av
Svara

 Genom att det i veckan spelats Champions League var det ju ingen Premier League i helgen. Vädret var litet ruggigt varför jag valde att titta på musikprogrammet på TV2 om Valery Gergiev

även Valerij Abisalovitj Gergijev (Валерий Абисалович Гергиев)

 What a guy!


<iframe title=”YouTube video player” width=”640″ height=”390″ src=”http://www.youtube.com/embed/r71xgacQ3jI” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>
eller
http://www.youtube.com/watch?v=r71xgacQ3jI

PS: Det verkar inte som det går att ”embed” detta 1 1/2 timme långa program – men jag hoppas Ni, genom koden, kan ta fram det på era  egnadatorer! DS

Das Lesen XIV: Jolo

Publicerat av
4

Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet…

Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.

Den gavs ursprungligen ut 1960-67. Sedan dog ju Jolo 1974 – och på bokrean följande år hade Svenska Bokhandlarföreningen tryckt upp en ny upplaga – som vi då köpte.

MEN

1974 dog också mamma Eva och vårt hembiträdes mor*, samtidigt som vår yngste fyllde 10.

1975 var det år då BÅDA föräldrarna  började jobba heltid.

Vi beslöt att avstå från ny hemhjälp – grabbarna fick klara sig själva några timmar efter skoltid.

MEN

Det innebar ju också att marktjänsterna tog så mycket tid och kraft i anspråk – särskilt sedan vi börjat orientera 1977 – att  ingen tid till Das Lesen  kunde disponeras förrän den siste sonen lämnat föräldratjället 1981!

* Vårt hembiträde ”fru Lindberg” bestämde sig för att säga upp sig eftersom hon måste sköta sin gamle far i Landskrona…

Men nu dök de ju lägligt upp!
Jag trodde det var den här boken av Jolo som stod näst i tur!
Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och
som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!

Mina unga år

Publicerat av
2
F ör ett år sedan fick jag låna två volymer av Arthur Rubinsteins memoarer=900 sidor.
Böckerna har legat uppfordrande på ”the coffeetable” i stora rummet.
MEN
När jag började lägga Turnerpusslet var jag tvungen att flytta dem 
och

Aktuellt pusselstatus

Nu har jag läst första delen:
MINA UNGA ÅR

Most people ask for happiness on condition. Happiness can only be felt if you don’t set any condition.
Arthur Rubinstein 

* 28/1 1886 i Łódź  †20/12 1882 i Geneve
In 1900 at age thirteen, he made his debut with the Berlin Philharmonic, followed by appearances in Germany and Poland and further study with Karl Heinrich Barth (an associate of Liszt, von Bülow, Joachim and Brahms; Barth also taught Wilhelm Kempff). As a student of Barth, Rubinstein inherited a renowned pedagogical lineage: Barth was himself a pupil of Liszt, who had been taught by Czerny, who had in turn been a pupil of Beethoven.

Klick på bilden för att läsa texten
Recension följer i kommande Das LESEN XIV!

Access till Axess!

Publicerat av
Svara

Jag har tidigare hänfört berättat om njutningar som AxessTV består sina prenumeranter.
Emellanåt när vädret är föga inbjudande brukar jag zappa in och blir ofta rikligt belönad:
Så till exempel häromveckan

Joyce i Trieste
En TV-föreläsning av Joyce-specialisten professor Renzo Crivelli. 1904 kommer James Joyce från Dublin till österrikiska Trieste. Med sig har han Nora, en servitris han just träffat, som inte ens vet målet för resan när de ger sig av. Det är i Trieste han skriver Dublinbor och Ulysses.

OCH IGÅR

Schmidt en rastlös pensionär

När Helmuth Schmidt var förbundskansler 1974-1982 var jag helt fokuserad på barn, yrkesarbete, trädgård och orientering – gick således direkt från Adenauer till Kohl ….
SÅ
Nu kan ni som inte har access till Axess-TV  också se programmen på Axessplay!
I sanning en renässanspersonlighet!

Karln röker som en skorsten – men har lyckats bli 92 år!

Det kommer två avsnitt till…

Axess-godis

Publicerat av
3
Axess-TV högtidlighåller Placido Domingos 70-årsdag genom att sända en dokumentär om honom .
Jag har alltid beundrat hans sjungande, men blir nu helt betagen av honom som människa. Bara det att han gifte sig 21-årig 1962 med en sopran Marta, som han mötte när de båda utbildade sig på Musikkonservatoriet i Mexico
OCH
att de fortfarande lever lyckliga ever after!
Jag jämför med min gamle idol från 60-talet Tom Jones – också en kvinnokarl som varit trogen….

Det finns ju hur mycket som helst med Placido Domingo att ladda hem på Youtube.
Jag väljer av nostalgiska skäl Sången till livet ur Tosca, som var den första skiva  den gamle köpte till vår 1958 införskaffade första radiogrammofon. Tenoren då var Guiseppe di Stefano
Redan när jag 1953 ffg reste ut i Europa med start till Italien blev det rutin att göra ett operabesök.
SÅ
Första gången den gamle upplevde Tosca var ju på rätt ställe…

Nyhetsmorgon

Publicerat av
2

Alltsedan den gamle gick i pension 1994, och jag samtidigt skaffade mig lediga fredagar, har vi njutit av TV4:s program Nyhetsmorgon.

Det är ju 17 år sedan och mycket har hänt – mest till det sämre…

Ja, jag har ju blivit 17 år äldre, den gamle har dött, men även programkvaliteten har sjunkit, eller snarare ”spätts ut” – tycker jag, i takt med att antalet timmar som programidén utnyttjas  ökat.
Nu kan man ju sitta större delen av förmiddagarna i stället för ge sig ut i verkligheten. 

MEN
Igår, lördag, var en HÖJDARE

 Tommy Körberg var gäst och sjöng bl.a. ”Fattig bonddräng”

 och intervju med IngaBritt Ahlenius i samband med boken mr Chance:
IBA har ju alltsedan ”Ringholmaffären” varit husgudinna, klicka på länken ovan

Efter fem år som chef för FN:s internrevision avslutade Inga-Britt Ahlenius i juli 2010 sitt uppdrag. Efter sig lämnade hon en rapport med uppseendeväckande och svidande kritik av generalsekreterare Ban Ki-moon. Det är första gången som en så högt uppsatt FN-tjänsteman tar bladet från munnen.
Visst har Ban Ki-moon fått kritik tidigare för sina svaga ledaregenskaper, brist på karisma och felaktiga prioriteringar, men Ahlenius är betydligt tuffare. Hon menar att han allvarligt hotar FN:s framtid och att denne »Mr Chance» snarast måste bort från sin post.

Mr Chance är en högaktuell, unik och avslöjande inside-berättelse från FN:s toppskikt.

Inga-Britt Ahlenius har arbetat på Finansdepartementet och varit generaldirektör för Riksrevisionsverket. År 2005 utnämndes hon till undergeneralsekreterare för FN:s internrevision. I korridorerna kallade medarbetarna henne beundrande för Ms Fearless, för sin oräddhet.
Niklas Ekdal är journalist och författare. Han har varit politisk redaktör på Dagens Nyheter och ledarskribent på Expressen. Han har även tjänstgjort som FN-officer.

Man har aldrig roligare än man gör sig! 
Levnadsregel ärvd från pappa Calle….

Axel Munthe 2: Parisåren

Publicerat av
2
”Här börjar historien om Axel Munthe, en bröstklen yngling som den 30 oktober 1876 – dagen före sin nittonårsdag – steg på morgonsnälltåget på Stockholms Centralstation för att anträda resan söderut.
Återresan skulle ta sextiosjuår.”

Ju mer man fördjupar sig i AM:s livsöde desto mera fascinerad blir åtminstone jag!
Flera saker frapperar:

  •   Det djupa intryck som hans personlighet gör på omgivningen
  •  Hans företagsamhet och förmåga när det gäller projekt, både intellektuella, konstnärliga men även idrottsliga!
  •  Hur hans bosättning först i Paris, sedan i Rom och inte minst på Capri  leder till att han blir bekant med hela Europas jetset från 1880-talet och framåt

    •  

och då har jag inte nämnt hans djupa musikalitet som liksom ”bara fanns där” och utgjorde  del i den framgång han hade i de borgerliga salongerna…

    Genom att klicka TVÅ ggr förstoras bilden till läsbarhet.

    Han startar med att på rekordtid och rekordung avlägga fransk läkarexamen 1879 och framlägger 1880 sin doktorsavhandlign i Paris. Han hamnar mitt i det svenska konstnärskollektiv som valde att förkovra sig därstädes såsom:

    Carl Fredrik Hill
    Severin Nilsson
    Gustaf Cederstöm
    Albert Edelfelt
    Geor Pauli
    Carl Larsson
    Carl Skånberg
    Hugo Birger
    Nils Forsberg
    Ville Vallgren
    Søren Krøyer
    Richard Bergh
    De flesta är samtidigt hans patienter. Han är mycket populär, inte bara beroende av att han inte tar betalt!
    Ernst Josephson, som AM vårdade för syfilis, målade hans porträtt.
    Ernst Josephsons porträtt av Munthe målat 1981 eller -82, inköpt av prins Eugen 1917.
    August Strindberg var ju också vid den här tiden i Paris, och fick 1884 ett friskintyg av AM för att teckna en livförsäkring.
    En stor anledning till Munthes sociala framgång är hans relation till Excellensen Sibbern:
    Georg Sibbern (1816-1901) var en av Norges främsta statsmän och diplomater. Han tjänstgjorde bl.a. i S:t Petersburg, Köpenhamn, London, Washington och Konstantinopel innan han 1958 blev norsk statsminister i Stockholm, en post som han stannade på till 1871. Hans sista tjänstgöring var som minister i Paris från 1978.
    Axel blev läkare vid den Svenska legationen och fick den sjukliga fru Sibbern som patient. Paret var barnlöst. Mellan Georg S  och Axel uppstod en stark vänskap, närmast av far-sonförhållande som fortgick till Sibberns bortgång.  Sibbern var mycket kulturellt inriktad, skrev själv dikter bl.a. denna om Axel: 
    Saa har Vor Herre skabt ham
    Med hele sin rige Haand,
    Og nedlagt Skatter och fylde
    I denne glødende Aand.

    Rør ei, hvad Herren skabte,
    Det er Hans Eget Værk!
    Og see icke hen till Skyggen,
    hvor Lysningen er saa stærk.

    Han gaar paa egne Baner,
    Og kan du ej følje dem
    Var vis, at Herren dem kjender,
    Og Selv vill føre han frem.

    Via Sibbern introducerades Axel för den den diplomatiska kåren och fick även ekonomiskt understöd. Han hade ju svårt att ta betalt – så länge råkade han ut för tillfälliga ekonomiska svackor.

    Han upprättade sin läkarpraktik i Paris i ett ”fint” område i Paris under 1881. Adressen är Avenue de Villiers 90 (Bengt Jangfeldt påpekar att Alexander Dumas den yngre bodde i 98!)

    MEN

    Han tar ofta långa sommarferier, hälsar på släkten i Sverige eller turistar. Han är väldigt naturintresserad och gör långa fotvandringar. 
    Så t.ex dyker han upp i en engelsk familjs, Balfour, reseminnen från 1885. De möter honom på båtresan mellan Bergen och Trondhjem. I det 14 personer stora sällskapet finns en blivande operasångerska, en skådespelare och en författare, alla kvinnor. När de på kvällarna musicerar, sjunger folksånger från Europas alla hörn, lägger de så småningom om märke till den stillsamt lyssnande unge mannen. I Trondhjem skiljs deras vägar – Munthe skall vandra upp ”till lapparna”. Själva har de hyrt ett hus i Jämtland, men man kommer överens att ta kontakt.
    Efter fjällvandringen dyker  han så upp i Jämtland. Han har ju redan  varit i Neapel i samband med koleraepidemin där,  september-oktober 1884 och rapporterat om det i stockholmstidningarna och så småningom i en bok ”Bref från Napoli” skildrat sina upplevelser, så han har mycket spännande att berätta för överklassdamerna om ”verkligheten”.

    En av de engelska damerna Maude Valérie White skulle sedermera översätta boken till engelska.

    Överhuvudtaget blev kontakten med denna familj avgörande för Munthes gradvisa övergång till att känna sig mest befryndad med den anglosaxiska kulturen, satsade från och med nu att att förkovra sig i det engelska språket.

    Men inte nog med denna kontakt. Under samma fotvandring fortsatte han till Rättvik där han träffade Carl Snoilsky. Tillsammans med denne reste (fotvandrade!?) han så till den norska staden Molde där Snoilsky skulle sammanträffa med Ibsen. I Molde kontaktade Munthe även Bjørnstjerne Bjørnson som han kände tidigare från Paris….

    Sommaren 1986 var AM i Schweiz. Han hade ofta ärende dit för att beledsaga patienter.  Alpluften ansågs ju nyttig för lungsiktiga, vilket ju AM själv ju också var. När han då ändå var i ”trakterna” passade han på att bestiga Matterhorn Det höll på att sluta med förskräckelse, gjorde det faktiskt för en annan deltagare, en engelsman, som tragiskt omkom. Vad man förstår av diskussionen efteråt och Munthes resebrev ”Snöstorm” i Aftonbladet berodde dennes olycka delvis på att han var dåligt utrustad och förberedd för ett sådant äventyr.

    MEN
    det avskräckte inte Axel. De mest flagranta exemplet på hur han ständigt drogs till att söka faran, sökte dödsskuggans dal, för att hantera sin depressivitet, är när han, trots dåligt väder och trots att det är för sent på året ändå bestiger Mont Blanc i slutet av september.

     FÖRST
    vandrar han 25 km på 2000 m höjd över tre bergskammar, för att mot all ”beprövad erfarenhet” fortsätta upp mot Mont Blanc trots att den första snön fallit. Han hade svårt att övertala guiderna att medfölja. Mont Blanc uppnås OK, men på nervägen fångas de av en lavin, och det är ett underverk att de lyckades ta sig ur med livet i behåll. Axel förfryser flera tår, en skada som han får besvär av resten av livet. Det var med nöd och näppe han undkom en amputation som var läkarnas första strategi.
    MEN
    han får ju stoff till sina tidningsartiklar
    OCH
    till Boken om San Michele*

     Efteråt citerar Axel Heinrich Heine:
    Der Tod ist nicht, aber das Sterben ist eine schändliche Erfindung!

    * Händelserna ovan finns beskrivna i boken:
    Kapitel 7 LAPPLAND
    Kapitel 8 NAPOLI  och
    Kapitel 17 DOKTORER 
    där efter inledande reflexioner över olika läkares praxis han beskriver sin bestigning av Mont Blanc.