Läst

NU

har jag läst ut den sista av Sven Stolpes memoarserie.

Det startade i november 1914 med en repris av Lasse Holmbergs

Här har du ditt liv

Alltsedan den gamle,unge, kom in i mitt liv 1954 har jag blivit underrättad om SS:s existens. Den gamle hade honom som extralärare i litteratur på gymnasiet. När så SS på 1970-talet började publicera både humoristiska och seriösa minnesskrifter inköptes dessa  och den gamle läste och högläste, särskilt de kåserande delarna.

Ex: Låt mig berätta mera

Memoardelarna I och II har ju varit intressanta

MEN

den tredje och sista delen är helt fantastisk.

Den innefattar perioden från andra världskrigets slut fram till dess publicering 1976. Han berättar färdigt om sin ”kamp med Gud”. Inte så att han ifrågasätter  existensen, han har ju varit djupt religiös  alltsedan han drabbades av sin livshotande tuberkulos, utan i valet mellan trosinriktning, konverterade till katolicismen 1947.

Efter publiceringen av ”Den kristna falangen”:

I föreliggande bok presenterar Sven Stolpe de franska författarna Ernst Psichari, Jaques Rivière, Jaques d’Arnoux, Paul Claudel, Henri Bremond och Charles de Foucauld. De båda samlingarna Den kristna falangen I och II utkom första gången 1934 respektive 1936.

 ”Den kristna falangen är fortfarande lika aktuell som när den första gången publicerades och den räknas nu som något av en klassiker. Många anser att det här är det bästa som Sven Stolpe har skrivit.”

 ”För egen del vill jag bekänna, att jag – som ung och osäker kritiker – snart nog märkte, att jag stod inför en högre intellektuell kultur än den hemma i Sverige men framförallt inför andliga upplevelser och öden som jag tidigare aldrig hade snuddat vid”
÷

...blev han ett villebråd för den svenska litteraturkritiken, han var FEL,FEL, FEL; bekylldes för att vara nazist mm  En av hans bittraste fiender var Eyvind Johsson.

Efter att ha varit ”dödssjuk” sedan  1927 i sin tbc, påspätt med följderna av en allvarlig trafikolycka, överlevde han de flesta av sina jämnåriga och dog först 91-årig!

De sista 25 åren slog han igenom som en hejdundrande TV-stjärna, där han roade oss alla med sin  humor och slagfärdighet – den ende som på 70-talet vågade och framför allt genom sin genomtänkta livsåskådning och stora beläsenhet kunde, utmana vänstermaffian !

Nu är jag så tänd på SS att jag beställt Svante Nordins biografi :

Blåsten av ett temperament

Författarafton

Häromtisdag

var det Författarafton på Tivolihuset i Höganäs.

ur HD:

HORACE KOMMER TILL HÖGANÄS!
Boka den 17:e maj i era almanackor, då kommer Horace Engdahl till Höganäs

 för en författarafton! I vår är han högaktuell med en ny bok, Den siste grisen,

 På Tivolihuset kommer Ulf Dahlström att leda samtalet. 

Jag skyndade mig till biblioteket för att köpa biljetter,

det var bara 5 kvar den 12 maj!

När änkegrannen och jag anlände, i god tid, var det redan fullt med folk, och blev så småningom mer än fullsatt! 

Det blev ett intressant och underhållande, drygt timmelångt, samtal mellan Ulf  Horace.

Jag köpte och fick signerat hans senaste bok.

Se även

Återbesök

Efter gråstarroperationen 2013

går jag på kontroll en gång om året på ögonkliniken i Ängelholm.

Igår var det så dags.

DOCK

 har det ju under tidernas lopp inträffat en hel del  förändringar:

1. Mottagningen är inte längre på Lasarettet

2. Jag har ingen bil

VARFÖR

Det var nödvändigt att åka buss, vilket inte är det enklaste :Viken-Ängelholm, Det blir att byta buss vid  Berga trafikplats E4, som är belägen vid en rondell. Jag stiger av i en riktning och måste sedan korsa över till motsatta körbanan… Jag hade via GPS spanat in att den nya mottagningen låg vid Lärkgatan i det inre av staden, lämpligaste avstigning var vid Stortorget i Ä. Jag hade svårt att kolla riktningen- gick hela tiden åt fel håll. Jag rådfrågade de flesta förbipasserande, även de var något osäkra på var Lärkgatan egentligen låg…

Skam den som ger sig:

Efter 15 minuters kringirrande var jag äntligen där!

(Jag hade räknat med denna osäkerhet, varför jag var ute i god tid!)

Mottagningen var väldigt spatiös och behaglig

Väntrummet var som Pantheon i Rom!

Till all lycka fick  jag denna gång träffa min ursprunglige läkare,

som opererade mig för grå starr på vänster öga för tre år sedan.

Det visade sig att det nu är dags för samma ingrepp på höger öga!

Följ den spännande fortsättningen!

Das Lesen XXXVIII

FÖRST

satte jag igång med

 Det är verkligen en bok att tugga!

Efter att ha avverkat ca halva insåg jag att jag borde gå tillbaka till GÅ=

DVS

Vilken jag nu, med stor behållning!, läst om.

”Rosens namn (italienska: Il nome della rosa), är Umberto Ecos debutroman, utgiven på italienska 1980, på svenska 1983. Rosens namn kan sägas vara på samma gång en filosofilektion, religionshistorisk genomgång, deckare och språkkurs. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom, inte minst eftersom den kan uppfattas som en allegori, men frågan är över vad. Boken ställer stora krav på läsaren, bland annat eftersom den innehåller många latinska citat.”

÷

Jag läste den första gången strax efter den svenska utgivningen 1983. Jag tyckte den var intressant, spännande och BRA, men läste den i första hand som en ”annorlunda deckare”.

Så här trettio år senare, efter att ha läst åtskilliga övriga verk av UE, förstår jag på ett helt annat sätt  att uppfatta det mångbottnade innehållet.

÷

Nu ska jag återgå till att avsluta

Vårkonsert

Jag var budad av änkegrannen till hennes körs ”Old Singers” vårkonsert i Vikens kyrka…

MEN

Det visade sig att av 16 angivna nummer  kören sjöng själva ”bara” 6.

Huvudpersonen var Erland Hagegård.

Jag minns honom ju från 70-80-talets grammonfontimmar

Mera berömd blev ju hans kusin

 Håkan Hagegård.

÷

När det efter 3 körnummer var dags för EH tog han över showen á la Kaufmann!

Han började ödmjukt med litet småprat om att det var litet osäkert med den 70-åriga rösten.

MEN

Visst fick han hushålla med kraften och legatot

men som vis- och liedsångare visade han sig vara en

ÄKTA MUSIKANT

tonerna och melodierna gick rakt in i själen via magen på oss åhörare!

÷

Vår lokale musikant, körledare Leif Ahlberg, exekverade  även som mellanspel

B Koelewijn : Alle menschen würde Brüder  på orgel 

÷

Vi slutade med TUTTI:

Kör, EH ,LA och  hela församlingen med

O. Adolphssons  Österlensvisa

OCH

T. Skogman En evig sång!

Metamorfos

Födelsedag blir dödsdagar!

Den 23 april har alltsedan 1932 varit den gamles födelsedag.

(…är fortfarande)

MEN

OCH

 i år 2016, på 400årsdagen,

får det senare ta över ”firandet”!

÷

Igår budades det utöver världen att Prince avlidit.

 Över huvud taget har det varit för mig personligen flera dödsfall i vår

främst

 ECO

och

Lars Gustafsson

MEN

Språket  (och Musiken!) är GUD! 

De äro ej borta, de finnes i sina verk ännu ibland oss!

Aprilväder II

Sista dygnet har det varit rejält blåsigt.

Fåglarna (över fyren) flyger i medvinden!

Man behöver inte gå någon längre sträcka för att få sitt lystmäte av frisk luft…

= Typisk ”innedag” med roande läsning.

Jag är ju mitt uppe i Ecos ”Foucaults pendel

SOM

jag har för avsikt att skicka vidare bland barnbarnen.

MEN

De bör ju börja från början:

Jag har skickat efter den på Bokbörsen, den kom igår.

Innan jag skickar den vidare bör jag ju läsa om den själv – 

– det är över trettio år sedan…

Karl Kraus

I mitt sorterande av olästa Understreckare har jag nu avnjutit en publicerad

14 november 2014 :

Kraus var ständigt på sin vakt mot samtiden

”Satirikern Karl Kraus hade som få andra blick för det avmänskligande som pågick i offentligheten i sekelskiftets Wien. När första världskriget bröt ut fick han ett ämne vars storlek motsvarade hans förmåga…”

Klicka på länken för att läsa Understreckaren!

  Det var när jag 1981 läste det årets Nobelpristagare Elias Canettis bok:

Facklan i örat  som jag för första gången kom i kontakt med

Karl Kraus och hans tidning.

 Elias Canetti

Åren 1890-1915 var ju Wien Europas kulturella centrum!

Karl Kraus
PS Efter genomläsande av understreckaren, förstår man hur Canetti kunde benämna sin memoarbok ”Facklan i örat!” DS