Jag har ju börjat storstädningen, vilket bl.a. medfört att jag f.n SAMTIDIGT läser 5 böcker!
Kategoriarkiv: En man i min smak
Alla Hjärtans dag
Födelsedagsbarn 4
Min väg till Berlin
Ännu en bok ur min morbror Rulles bibliotek utgiven 1960Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm 18 december 1913 i Lübeck, Schleswig-Holstein, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn), Landkreis Neuwied, Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och Västtysklands förbundskansler1969–1974.
Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Berlins regerande borgmästare under en period av spänningar under Kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler, han avgick 1974
Brandt skriver denna bok i jagform. Han inleder med en skildring av sin triumfatoriska infart i New York längs Broadway :
Långsamt for min bil längs Broadway mitt på dagen den 10 februari 1959.Jag stod i den öppna bilen utan att märka kylan och regnet. Färg och form blandades och mina ögon fästes vid vissa färgklickar: flaggorna på gatmaster och lyktstolpar – stjärnbanerets blått, vitt, rött, Västtysklands svart, rött, guld, Berlins rött, vitt. Mängdens bifall var som havets bränning. Spridda rop hördes genom bruset: Hej, Willy…Lycka till Willy! — Detta var mitt tredje besök i Amerika.
År 1954 var jag där för första gången – som riksdagsman – och upplevde hela vidden och de väldiga möjligheterna hos denna kontinent, en gäst som vid sitt studium av landet och allt vad det har att erbjuda knappast förmådde smälta de med sådan generositet uppdukade håvorna . —– ”Jag kom nu som särskild budbärare, av omständigheterna tvingad att framträda för Berlins och frihetens sak på Washingtons världsbehärskande scen.
I lika hög grad som Karl XIV JohN skulle WB kunna utbrista:
Ingen har fyllt en bana, liknande min
Vårstart
Alf Martin 2
= forts.
Del 2 Journalist och radioreporter modell ä
är en kapitelrubrik på sidan 195/329 där AM tar upp sin relation till läsekretsen.
”… och sen skulle ni tjudras vid den lyktstolpe där Churchills hund lyfter bakbenet.”
…Som utrikesreporter i radions ungdom mottog jag många brev, de flesta vänliga och uppmuntrande.Jag hade inte tid att tacka för de vackra orden och minns dem inte längre,för jag lade dem inte till handlingarna. Större uppmärksamhet ägnade jag åt de verkligt starka skällbreven….
40 sidor ägnas åt ”Några glimta av Churchill”
Avsnitt 4: ”Där uppe och därnere” skildrar det engelska klassamhället som ju förändrades en hel del från 20-talet till 70-talet…
Avsnitt 5 :”Efterkrigsmödor”
AM förutsätter att de stora dragen och händelserna i princip är kända och förmedlar genom diverse upplevda anekdoter det engelska samhällets egenart. Boken avslutas med en ingående skildring av Suezkrisen 1956.:
Suezkrisen är en benämning på den väpnade konflikt som uppstod 1956 efter att Egyptens president Nasser lät nationalisera Suezkanalen. Storbritannien, Frankrike och Israel gick omedelbart till angrepp, men tvingades dra sig tillbaka efter påtryckningar från de båda supermakterna USA Sovjetunionen.
Då får han anledning att skildra Anthony Edens (adlad viscount Avon) uppgång och fall!
Normanderna…
…har ju blivit en följetång i mitt liv!
Dessa böcker köpte jag på Nationalmuseum i København när vi var där vecka 8 2014:
redovisade jag ju sedan i fem avsnitt
inför sitt statsbesök i GB har ställt i utsikt ,
att den kommer att ställas ut därstädes!
Den så kallade Bayeuxtapeten är på väg att lämna Frankrike för första gången på 950 år sedan regeringarna i Frankrike och Storbritannien har nått en överenskommelse om utlåning. Konstverket, uppfört kring år 1077, är närmare 70 meter brett och 50 centimeter högt och föreställer normandernas erövring av England efter slaget vid Hastings år 1066.
Alf Martin, London
Jag har nu läst hälften av den första boken för 2018. Det är ovanstående, en av de biografier som den gamle samlade på sig av nyhetsankare 1940-2009.
Även jag minns Alf Martin, hans karakteristiska röst i radion rapporterande från London under de händelserika åren efter andra världskriget
Alf Martin, född 2 maj 1897 i Bunge, Gotland, död 16 februari 1985 i Brighton, England, var en svensk journalist. Han var verksam inom den brittiska handelsflottan1924–1932 och bosatte sig sedan i London.
Från 1936 var han utlandskorrespondent för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Under åren 1940–1945 medverkade han i BBC:s svenska radiosändningar och åren 1945–1973 var han frilansmedarbetare åt Sveriges Radio
Avsnitt 1 Gotland, Stockholm, England; Han började på en bondgård på Gotland.
Avsnitt 2 …gick till sjöss
Avsnitt 3 … gick i land som obetald journalist på Götebogs Handelstidning
Avsnitt 4 … blev erbjuden jobbet som utrikeskorrespondent i London 1931, bosatte sig i London, blev staden trogen till pensioneringen.
Med hänvisning till allmänt kända politiska fakta berättar han om vardagliga trivialiteter i dess spår som blir särskilt intressanta när vi närmar oss andra världskriget. Jag har nu kommit till:
22 juni 1941
”Till de svartaste dagarna räknar jag 22 juni 1941, den dag då Hitler-Tyskland anföll Sovjetunionen. Jag minns hur vi satt där, en skara jounalister, och liksom hukade oss under varje nytt telegram om den förkrossande övermakten. För en gångs skull trodde vi på Hitler: detta var nog historiens största attack.Segerrapporter strömmade in varenda timme. Under denna dag och halva natten hade Londonpressens militära experter tid till överblickar på den breda fronten. Jag hörde dem säg: ”Hitler har attackerat i rätta ögonblicket, det ryska förvaret åt väster befinner sig i en ytterst riskabel skalömsningsperiod,överallt måste det uppstå brutna kommunikationer och total villervalla. Ryssarna har bara gammalmodiga och ineffektiva vapen”
FÖLJ DEN SPÄNNANDE FORTSÄTTNINGEN!
Adeste Fidelis!
Lånebok
Bland alla de ur diverse sterbhus hoprafsade ärvda böckerna
är denna en av de intressantaste.
Den är tryckt 1929 och är bok nr 810 i Göta Lifgardes centrala bibliotek.
Vicomte de Bragelonne
The Vicomte of Bragelonne: Ten Years Later is a novel by Alexandre Dumas. It is the third and last of The d’Artagnan Romances, following The Three Musketeers and Twenty Years After. It appeared first in serial form between 1847 and 1850.Jag råkar känna till att min fars yngre bror ,min ”farbror Hugo” faktiskt gjorde sin värnplikt på Lifgardet. Han var, trots att han var en av Sveriges främsta idrottsmän frikallad på grund ”allmän svaghet”.Troligen var det hans närsynthet som låg bakom
På Lifgardet var han placerad på kontoret och sprang ärenden, vässade pennor m.m.
Min far växlar över till sin bror Hugo.
Min far ”Storebror” tränade och förkovrade sig i allehande idrotter. Lillebror Hugo tränade aldrig… Min far sa ofta ”Om Hugo hade tränat hade han blivit världsmästare…”