prunkar med
Magnolia
Maskrosor
OCH
Förgätmigej!
Valborgsmässoafton
Svara
månadsarkiv: april 2017
Torsdagskonsert
Vid introduktionen fick vi möta dagens solist,
som var ingen mindre än Hälsingborgssonen Hans Pålsson,
SOM
berättade om hur han 14-årig debuterade i Konserthuset
med Mozarts 25 Pianokonsert nr 25 i C-dur
Ikväll, nästan exakt 50 år senare, skulle han spela samma komposition!
Det gjorde han med stor ömhet, finess och bravur!
Det var också härligt att slappna av med litet ”gammaldags” kompositioner av Mendelssohn och Beethoven!
Maritim skönhet
Det har ju hittills inte varit något vårväder alls.
Vyer som den här har lyst med sin frånvaro.
3 april 2012
MEN
Det har ju varit grant ändå!
12 april 2017
14 april
Frülings-Sonate
spelades det vid Lunchkonserten i tisdags
Solist var Peter Filiptsev
Vädret f.n. i Viken har ännu inte hunnit ifatt Beethoven…
En sommar med Proust
Jag har ju tidigt valt bort att läsa alla Prousts 7 band….
På spaning efter den tid som flytt
”Romansviten räknas till den litterära modernismens centrala prosaverk, tillsammans med Robert Musils Mannen utan egenskaper och James Joyces Odysseus.”
MEN
har nu fått en chans att genom 9 essäer av dessa författare:
Laura El Makki
Antoine Compagnon
Raphaël Enthoven
Michael Erman
Adrien Goetz
Nicolas Grimaldi
Julia kristeva
Jerome Prieur
Jean-Yves Tadie
som ju avslutas:
Till sist: kan ”En sommar med Proust” ersätta en läsning av verket?
Plockar de åtta ut russinen ur kakan åt oss så att vi inte behöver hela bakverket?
Nej,
”En sommar med Proust” är tvärtom en uppmuntran att gå från ord till handling och läsa Proust, om inte i sommar, så nästa. De lätta och ändå så innehållsrika essäerna väcker inte mättnad utan mersmak, rentav hunger.
Mja, jag är tveksam…
Har jag klarat mig ifrån det i 70 år så får det va´så!
Födelsedagsbarn 7
är ju min käre avlidne make!
När jag letade efter bildbevis fastnade jag,
apropos det franska presidentvalet!, för denna bild:
Sedan återupplevde jag våra glada dagar i Kairo 1988.
Praktikertjänst hade förlagt ett utbildningsmöte därstädes och jag var ”medföljande hustru” Nu när jag retroaktivt ser tillbaka på vårt liv slår det mig vilken tur vi haft. 1988 var det åtminstone för oss turister lugnt och välkomnande i Kairo med omnejd.!
Utöver det välkända området med pyramiderna
besåg vi
Djosers trappstegspyramid,
den äldsta pyramiden i Egypten och världens äldsta monumentalbyggnation av bearbetad sten. Pyramiden uppfördes på 2600-talet f.Kr. på order av faraonen Djoser i Sakkara vid Nilen cirka 20 kilometer söder om Kairo.
Dagens födelsedagsbarn blev grundligt fotograferad!
Vi hade turen att vara i Egypten när det var relativt ”liberalt” för västerlänningar…
Vid hemkomsten tänkte jag att vi skulle åka till Jerusalem, ”när det lugnat ner sig”
MEN
Det det har det ju inte gjort så vare sig ”den gamle” eller jag har fått tillfälle!
”Mässa i vår tid”
Som ett led i Vikens kyrkas serie
MUSIK
i Uppståndelsens tid
åtnjöt jag, tillsammans med tillreste äldste sonen,
på lördagskvällen en härlig timme i en fullsatt kyrka.
Framskridande
Trots att det är segt med våren – det är kyligt och blåsigt och har sedan ett år tillbaka kommit väldigt litet nederbörd – i Halland har de vattningsförbud !
SÅ
kämpar buskarna envist på:
Forsytian var ju först
NU
är det krikonets tur!
Geisha – Ett yrke och dess historia
Så här kring påsk är det ett intensivt kulturellt liv, varför jag ligger efter med rapporteringen!
Tisdagen i Stilla veckan hade föreläsningsföreningen sitt sista möte för säsongen.
På programmet stod ”Geisha – Ett yrke och dess historia”
Föredrog gjorde
Docenten i historia vid Lunds Universitets Asiencenter
Ingemar Ottosson
Han var mycket kunnig och hann med att informera oss inte bara om Geishatraditionen
utan även om den japanska kulturella och sociala miljön de senaste 500 åren!
Johan Ahlbom
hette Pers morfar.
(Här sitter han i sin trädgård Degerfors till vänster närmast kameran,
i mitten sitter jag och maken Per, troligen 1957)
Han var född i Göteborg och var, när jag första gången träffade honom 1956, nästan 90 år.
Jag minns tydligt att han dog 1962 – vi fick dödsbudet just som jag i februari hade anlänt, höggravid tillsammans med första barnet Karl 1 1/2årig , till Jönköping.
Under de 6 år som jag hade förmånen att träffa honom tog jag del av hans ivriga berättande om sina erfarenheter som en av de första banvakterna längs Norra Stambanan. Aspiranterna på anställningarna var tydligen inte uppdelade. De fick stå i mörklagda godsfinkor på det första tåget som gick sträckan efter rallarna. De stod på spisar. Tåget stannade vid varje banvaktsstuga, av släpptes för varje stopp en banvaktsaspirant + en spis. Banvaktsstugorna, som skulle utrustas med spisen, var inte färdigbyggda.
Morfar Johan hade förmånen att stå så han kunde kika ut genom en ventil. han såg en stor sjö skymta i fjärran. När det då blev tid för stopp, ropade han högt, här kliver jag av!
(Han berättade att han kalkylerade med att det måste finnas bofast folk kring sjön!)
OCH
Däri hade han rätt. Vid sjön, som heter Holmträsk, fanns en skogsbonde som hette Holmström och som hade en trevlig dotter som så småningom blev Pers mormor
Mormor Karolina hade dött i bröstcancer innan jag introducerades i familjen
