månadsarkiv: januari 2012

Födelsedagsbarn 2

Publicerat av
1
Än får du äta upp en julgröt!
(som Farfar sa´, det hade han lärt sig av sin Far!)
i.e.
Innan du blir tonåring!
Vi hukar oss i bänkerá
Skämt åsido:
Våran Moa är en stillsam eftertänksam livsnjutare med en visuell filosofisk skärpa.
Här sitter hon i mitten av april bland de brede bøge  på väg till Louisiana. under vår Danmarksresa.

 Det blev ju ännu en resa i fjor – till Berlin!

Farmor hoppas  att vi i år kan ge oss ut på ännu ett spännande kulturäventyr tillsammans!

Kryddig smulpaj

Publicerat av
Svara
Nu är glada julen slut
julematen äten upp.
Dags för nya tag!
 Dags att gräva bland äpple – recepten och dito infrusna  klyftorna:
4-6 personer
4 äpplen
1/2 dl strösocker
1 tsk mald kanel
1 tsk mald ingefära
1 krm muskotnöt
Smuldeg:
150 g kallt smör
1 dl hasselnötter eller solroskärnor
3 dl vetemjöl
1/2 dl strösocker
Sätt ugnen på 225°. Grovhacka nötterna till smuldegen*. Dela smöret i bitar. Lägg alla ingredienserna i en bunke och arbeta till en smulig deg. Kärna ur och riv äpplena grovt.** Blanda med socker och kryddor. Lägg blandningen i en smord ugnssäker form ca 22 cm i diameter. Fördela smuldegen över. 
Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter
 * Jag tar solroskärnor av flera skäl: ex  slipper hacka, mindre kalorier och färre som är allergiska…
** Jag kör de halvtinade klyftorna i matberedare

Et voilà 
 Väl bekomme!

USA-souvenir

Publicerat av
Svara

Jag upplever nu verkliga ”mellandagar”. Både almanackan och väderleken gör att det blivit en paus för externa aktiviteter. Jag varvar läsning och TV-tittning med städning och inventariegenomgång.

Den lilla julservetten fann jag i en ficka i en kostym som den gamle knappast använt under de senaste ”femtan” åren.
I december 1987 var vi för första och enda gången i USA. Vi passade på att hälsa på äldste sonen som färdigställde sin doktorsavhandling tillsammans med en amerikan, och därför bodde ett halvår i New Jersey. När vi ändå kostat på oss resan  tog vi tillfället i akt att besöka Stig Hagström med familj i Palo Alto dit vi anlände 16 december. Det var ju full fart på alla julpartyn bland Stanforduniversitetets  personal och vi fick hänga med.
Bl.a. kom vi till ett glöggparty hos en läkarfamilj där hustrun var svenska och hade fyllt huset – tip top modernt med jakuzzi etc – med TOMTAR.
Vid hemkomsten upptäckte vi att den gamle hade stoppat en utdelad servett, se ovan, i fickan som sedan fått vistas på denna sida Atlanten….

 Här en bild från vår bilfärd söderut mot Carmel. 
Både byxorna och pullovern hänger kvar i garderoben…
När jag nu tänker tillbaka minns jag, att det väldiga illuminerandet med elektriska, ofta kolorerade ljusslingor,  som nu blivit vanligt här hemma, redan då var fullt utvecklat i Amerikat!

Födelsedagsbarn 1

Publicerat av
2
…också rullar vi på kuttingen igen!
i.e.
Nytt år – nytt varv med våra/MINA 25 födelsedagsbarn.
FFG i Great Britain 2003

 2003 fick man fortfarande mata duvorna i London…
 Dessförinnan hade vi dock genomtravat British Museum!

För ett år sedan kunde jag stolt meddela att våran Stina, numera KRISTINA, blivit antagen vid Pembroke College i Oxford för att studera medicin. I början av oktober  2011 var det så dags.

Nu har hon efter decemberferier i hemlandet åkt tillbaka till sitt college. Terminen inleds med de första tentamina. Hon har utöver flitiga studier också börjat ro och sjunger i kör !

We wish you all the best !
 med både det ena och det andra och det tredje och det fjärde etcetera

Emil

Publicerat av
Svara

Vi läser på SMHI:s hemsida:
Årets första storm, Emil, har dragit bort från Sverige. Även om den orsakade en hel del skador i Sverige så har det på de flesta håll varit kraftigare vindbyar under någon av de övriga stormarna denna vinter.

Det är inte bara vindstyrkan och styrkan i byarna 
som spelar roll utan även VARIFRÅN det blåser 
och vattenståndet som påverkar vilka materiella skador det blir. 
Emil var för oss här vid Öresund inte särskilt oroväckande,
även om det blåste LÄNGE,mer än 24 timmar med 20 sek/m i byarna

Emil är bara en i raden av stormar över Sverige sedan i slutet av november och inte den kraftigaste. Som framgår av tabellen så registrerades vid de flesta stationer kraftigare vindbyar under adventsstormen den 27-28 november eller stormen Dagmar 25-26 december.

I allmänhet var det ännu värre under stormarna Gudrun 8-9 januari 2005 och Per 14 januari 2007. Det som ställer Gudrun i en viss klass för sig är att det då förekom orkanbyar även i inlandet, vilket var en bidragande orsak till den enorma trädfällningen vid det tillfället.

Några bilder från Gudrun har jag inte, eftersom orkanstyrkan blåste nattetid, 
men här från Per 14/1 vid 13-tiden

Bänkar

Publicerat av
1

I ur och skur, i stiltje eller storm – erbjuder oss stranden spännande upplevelser. Den här bilden är tagen i december 2005. Just denna bunker står så placerad att den läar för den vintertid förhärskande nordvästen och ligger endast ca 800 m från bostaden, varför vi ofta haft den som rastplats.

 Den 25/1 2011 såg det ut så här. Då som nu sköljer ju vågorna långt upp på land vid storm, här gäller att rädda vad som räddas kan!
 10/7 2011
 Sedan hände det sig att Höganäs kommun, i sin strävan att göra strandpromenaderna mer attraktiva, inte bara anlade en promenad och löpväg utan även satte ut ny tjusiga bänkar successivt längs kusten.
VISSERLIGEN
har vägen delvis runnit ut i havet
27/10-11
och trävirket förlorat sin fräschör 
30/12-2011
MEN
Snart kommer det ljusare tider!
Dagsljuset har redan ökat 14 minuter sedan vintersolståndet!

Först ut!

Publicerat av
Svara

Så har jag avverkat årets första bok! Jag fick den i julklapp av en svärdotter. Det är en väldigt ”trivsam”, lättläst bok – men svårbeskriven. På Google har jag hittat en amerikansk recension, som kräver åtskilliga rader för att återge innehållet!

 Bl.a:
These two characters provide the double narrative of The Elegance of the Hedgehog, and you will — this is going to sound corny — fall in love with both. In Europe, where Muriel Barbery’s book became a huge bestseller in 2007, it has inspired the kind of affection and enthusiasm American readers bestow on the works of Alexander McCall Smith.
”Still, this is a very French novel”

Vi får möta innevånarna i ett exklusivt bostadsrättshus i Paris. Huvudpersonerna är den 54-åriga portvaktsfrun och yngsta dottern (12) till en av de förmögna familjerna – ”salongsbolsjeviker” – fadern är politiker på vänsterkanten. Det huvudpersonerna har gemensamt är att de är exceptionellt intelligenta, men desillusionerade – saknar ”bekräftelse”, och döljer sitt rätta jag för omvärlden (som en igelkott!)
 Portvakten, som är änka, har förskansat sig bakom en skickligt uppbyggd roll som banal och vulgär – har ständigt TV:n på och svarar korthugget och enfaldigt – samtidigt som hon i ett inre rum, dolt för allmänheten, sitter och läser Tolstoj, Marx och Husserl.
12- åringen för journal över hur hon upplever tillvaron och sin omvärld – är besviken, finner fortsatt liv meningslöst, och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin 13-årsdag.
Det som ruskar om denna värld är att det plötsligt flyttar in en äldre förmögen japan, som genast genomskådar bägge två – portsvaktsfrun när hon reagerar på ett grammatiskt fel som säges:
”Med forskande blick.
Och samtidigt vänder han sig till mig.
 – Kände ni familjen Arthens? Det lär ha varit en mycket speciell familj, säger han.
 – Nej, svarar jag avvaktande,  jag kände dem inte särskilt väl, det var en helt vanlig familj. 
 – Ja, en lycklig familj, säger madame Rosen, som har svårt att dölja sin otålighet.
 – Alla lyckliga familjer liknar ju varandra, mumlar jag för att dra mig ur samtalet, det är inte mer med det.
 – Men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis, replikerar han och tittar konstigt på mig, och plötsligt ryser jag till för andra gången. ”
Till yttermera visso kommer hennes katt förbi och japanen,som visar sig heta Kakuro Ozu frågar vad han heter.
Katten heter Leo …
Det slutar med att Monsieur Ozu bjuder hem både Renée (54) och Paloma (12)på te, de blir vänner osv
Det nöjsamma är att ta del av bådas reflekterande över tillvaron, med de andra familjernas beteende som relief.
Som läsare känner man sig bildad när man t.ex. kan identifiera  citatet ovan. 
Man får  också en förklaring till VARFÖR Renée blivit så bitter och mån om att förespegla obetydlighet.
Genom Kakuros invit till gemensamhet tänker båda om och vågar tro på att det goda existerar!

En riktig Feel Good-roman

Premiär!

Publicerat av
Svara
Nyårsdagen tog jag en bild för att fastställa bryggornas status efter stormarna.
Jag tyckte mig se en fiskare längst bort på stenpiren.
Mycket riktigt:
Med min nya fina zoom kunde jag konstatera att så var fallet.
När jag igår, den 2/1, gick en tur ner till hamnen för att inspektera piren där
fann jag ännu en, fiskare i.e.
Och ännu en ….
Klicka på bilderna för viss förstoring!
Han var på väg upp ur vattnet …
SÅ 
Jag frågade honom vad det var de fiskade.
Det visade sig att Havsöringen blev lovlig 1/1 och  att
han och hans kompis hade tagit ledigt i två dagar för detsamma.
De hade dock ännu inte fått något napp.

PS När jag bläddrade bland mina foton fann jag att det ju var inte första gången
jag/vi träffat på fiskare på nyårsdagen! DS

Peredvizjniki

Publicerat av
Svara
 I förgrunden: Vasilij Surikov Snöfästningen stormas
Förväntningarna kom inte på skam! Det  är  verkligen en fantastisk utställning.
Repins Pråmdragare skall jag berätta mer om i samband med recensionen av Tito Collianders biografi.

 Urklipp från bloggen  Kulturdelen:
se länken under Läs mera nederst
”Trånga stugor och barn i slitna kläder, fattigbönder tvångsrekryterade till tunga arbeten, hjärtslitande avsked när soldater skall ut i farliga krig och trötta, hungriga människor var vad Peredvizjniki målade av. Ingenting är förskönat, om än en del motiv är komprimerade och komponerade för att förklara delar i ett händelseförlopp. Respekten för de svaga som avbildas syns i omsorgen om detaljerna. Framför allt visade målningarna ofta på orättvisor: berusade präster som göder sig av sin fattiga församling, rika slynglar som låter en utblottad handlare dansa för några slantar. ”

Ett underbart exempel är Nikolaj Bogdanov-Belskijs målning  I skoldörren.

Det växande borgerskapet beställde porträtt,
här ett av Peter Tjajkovski

Det fanns bland all socialrealism också naturromantiska motiv

MEN
BÄST var förstås Ilja…

  Ilja Repin Den oväntade återkomsten
 
Läs mera

Das Lesen XIX : Nyårsföresatser

Publicerat av
2

Efter en hektisk höst har jag änteligen fått litet läsero. När jag så här i det nya årets gryning summerar det gångna årets resultat hamnar jag på  18+14=32 lästa böcker. De 14 är statsministerbiografier.
I min faders efterföljd roar det mig att slå REKORRRD!

Så min nyårsföresatsär således att jag nästa år skall kunna summera en läslista  som omfattar FLER än trettiotvå!

Jag är i full färd med att läsa min julklappsbok  Igelkottens elegans:
OCH
Via P.J.Anders Linders ledare i SvD   på nyårsafton, där han bl.a. skriver:

(Klickar man på länken ovan kan man läsa hela ledaren)

—
Hela fenomenet Axess är för övrigt ett av de stora glädjeämnena i svensk offentlighet. Inte nog med att man ger ut en ständigt läsvärd tidskrift, ordnar kvalificerade seminarier och förser tv-publiken med privat public service av hög kvalitet. Man har också bidragit till att kulturkonservatismen numera finns företrädd i debatten på ett sätt som är konstruktivt, glatt och stridslystet i stället för tillbakablickande och förgrämt.
—
Jag har inte på långt när utforskat denna kontinent i samma utsträckning som Tigerstedt eller Engdahl, men jag känner igen svindelkänslan från den plötsliga dubbla insikten om hur väldigt och lockande det humanistiska vetandet är och hur lite man känner till och förstår sig på det. I mitt fall var det när jag någon gång under gymnasietiden läste Sven Fagerbergs Bronshästarna. Jag begrep inte mycket – mer än att detta ville jag begripa mer av.

—-

har jag dammat av vårt exemplar av

som den gamle införskaffade, och läste på -70-talet
MEN
skam till sägandes  ej jag.

Nu ska det bli av!