Efter stormen 1

På måndagsförmiddagen var det ett riktigt angenämt väder. Vinden hade bedarrat högst avsevärt , 8° varmt i solens sken. Väl nere på stranden såg man hur vågorna sköljt upp 30-50 meter och lämnat en tångkransad sjö.

Stenarna på stranden hade förflyttats 20-30 meter upp på backen
Den nya bryggan var helt demolerad
Här från andra hållet ser man hur strandkanten sopats ren från sten…
En av finansiärerna till den nya, nu sönderslagna, bryggan stod och betraktade de sorgliga resterna
Av fyra bryggor var det bara den längst i norr, som man av bitter erfarenhet förr om åren lärt sig att demontera inför höst och vinter, som stått sig. Den lilla, näst sydliga syntes över huvud inte till,
medan  stenbryggan längst i söder fortfarande var nästan helt under vatten…
Jag fortsatte min promenad längs Strandlyckevägen:
Vad hittar jag väl där?

Förste-Adventstormen

Icke att förväxlas med BERIT!
En mild höst med mycket sydvästliga vindar höjde långsamt vattenståndet över det normala i Nordsjön och Östersjön. Berits framfart 26 november höjde nivåerna temporärt till drygt +80 cm över medelvattenstånd i Västerhavet. När adventstormen drog in under eftermiddagen 28 november steg vattenståndet snabbt när den kraftiga västvinden, med orkanstyrka i byarna, pressade upp vattenståndet till extrema nivåer längs med västkusten. På flera mätplatser steg vattenståndet till 120 cm över medelvattenstånd 

Vi var ju denna gång ordentligt förvarnade. 
Jag var redan kl 10.09 nere och fotograferade, här är det 12 sek/m 18 i byarna
13.19 blåser det 19 sek/m, 25 i byarna

16.09 var det ju redan mörkt, vinden hade stigit till ca 20 m/sek

OCH 
där stod det och vägde för att kulminera kl 21-22 med 25 sek/m varav 31 i byarna.
Jag kunde ju inte se bara känna…
Jag låg och tittade på TV på andra våningen, något strömavbrott blev det inte den här gången. När det var som värst (Jag tittade på Morden i Midsummer kl 20-22) gungade hela huset till vid de ganska hårda stötiga vindbyarna. Jag släckte kl 23 då det lugnat sig betydligt, framförallt de hårda körarna. Innan jag somnade tände jag ytterbelysningen och konstterade att allt i närområdet verkade OK, tänkte
Det gick ju bra den här gången…
MEN 
När jag hämtade tidningen på morgonen den 28de

visade det sig att stråtaket fått sig en bredsida även denna gång

Se även Gudrun och Per
OCH 
Jämfört med andra här i Viken  hade jag kommit lindrigt undan
LÄS den spännande fortsättningen

Adventsfirande med bloggförhinder

Sedvanlig adventslunch gick av stapeln i förrgår. Jag lagade och serverade medan fotografsonen dokumenterade.
MEN
När han skulle förmedla resultatet för publicering på bloggen, så vägrade
 The LOCAL module :
Rapporterade
account is full (quota exceeded)
Så jag tog som bildbevis ett kort på uppvaktningen:
Foton från Italienresan under novemberlovet samt Vin från Montepulciano
OCH
Högkvalitetschoklad från Frankrike

MEN
Strax innan det var publiceringsdax funkade det igen:

Husfotografen kommer ju sällan med
VARFÖR

Jag kompletterar med en bild från 1 advent 2005!

Bokbörsen!

Jag har ju vid upprepade tillfällen beättat om vårt väldiga förråd av ärvda böcker och mina strävanden att läsa åtminstone dem jag ”borde”. Sedan kan jag ju inte låta bli att köpa nya. Det har ju genom bokus och adlibris blivit lätt som en plätt – och BILLIGT.
Nu när jag kommit igång med att OMLÄSA böcker, det gapar tomt i bokhyllan (vem har jag skänkt den boken till),  den visar sig vara utgången på förlaget, har jag lärt mig att anlita Bokbörsen 
Det är särskilt trevligt att skicka efter böcker från privatpersoner. Brevet ovan kom med en bok om kostade 29 kr – betydligt mindre än portot…

Det var på den tiden

Boken om Södergatan har tydligen planerats i tre år. 
Genom att min orienterarkompis Kurt Pålsson är medlem i Släktforskarföreningen och samtidigt läste i min blogg om Huldts Sportaffär, fick jag erbjudande om att deltaga.

OCH
Nu är boken färdig!
Vi medverkande inbjöds till ett samkväm på Stadsarkivet

Bokens huvudförfattare  Gunilla Persson Aretoft berättade om det inspirerande men mödosamma arbetet att sammanställa allt material

Kurt har skrivit om Gustaf Adolfs torg

Vi blev bjudna på tårta, jag passade på att ta rosen i mitten (hm)
Jag har redan vid den första genombläddringen förstått att det är en väldigt intressant bok.

Recension inflyter vad det lider

Annorlunda

Så här såg det ut för ett år sedan….
Jag fick klättra upp på taket och skotta redan den 29 november!
…och den här bilden tog jag med min iPhone igår.
Det är 9° varmt, och när jag äntrar trappan vid köksingången får jag kliva över Prins Gustafs öga,
MEN
det är inte den enda  växten som novemberblommar!
Elräkningen blir ju behagligt reducerad
DET 
kan ju behövas nu när vi här i södra Sverige kommit i strykklass!

Poveldiggarna

Jag kan icke räkna dem alla…
dvs
Alla dessa sällskap.
Nu har jag blivit medlem i något om heter Poveldiggare – inspirerad av änkegrannen och att de förlade ett av sina möten till Vikens hemgård.
Jag är ju en av dem som diggat Povel längst!
Andra favoriter är
Måste vägen till Curacao gynga så?
som vi såg på förspel på bio 1959.
(Fram till äldste sonen födelse sprang ju den gamle och jag på bio under tentamensläsandet mest varje kväll…) 
och senare grammonfonskivan  
Vid pianot P. Ramel

En paus i förhandlingarna
Nästa möte blir i februari i HURVA

VVV=FFF

2011-10-24
Efter en bedrövlig sensommar med regn och rusk har vi nu i två månader haft
VVVV
= Vänligt, Varmt. Vindstilla Väder
2011-11-15
Det har inneburit att det verkligen funnits tid att invintra trädgården
DOCK
har det  efter att sommartiden upphört blivit alltför mörka eftermiddagar för några större insatser.
Hanna Lindmark 1860-1941
Frälst
Förmögen
Förskingrad
Jag har kommit igång med Das Lesen!
Boken ovan fick jag låna av änkegrannen för flera månader sedan – en kväll när de inte var något på TV tog jag tag i den och schwisch läste jag den. Det är en förbluffande framgångssaga:
Berättelsen om hur Hanna Olofsson född 1860 bygger upp sitt företagsimperium Margaretaskolorna börjar med att hon 40-årig kommer till Östersund för att bli hushållerska  på Kristliga föreningen för unga män:KFUM. Vad som hände henne de första 40 åren får man bara antydningsvis veta men på sid 20 står plötsligt:

Hanna hade varit nio år då fattigvården i Arnäs bjudit ut henne till lägstbjudande.(Jfr Harry M. i Nässlorna blomma…) Först av alla som skulle auktioneras ut den dagen hade hon lyfts upp på den stora stenen framför sockenstugan. Framför henne på kyrkbacken var sockenstämmans ledamöter samlade, en bit bort stod hennes far med tvååriga Albertina på armen och tioåriga Brita Carolina och fyraåriga Per bredvid sig. Än idag kunde hon hör sockenstämmans ordförande ropa ut henne:”Detta är Sara Johanna Nilsdotter. Hon är nio år, kallas för Hanna, är rask vid spisen och i ladugården. Hennes mor har just dött, fadern Nils Olofsson har ytterligare tre minderåriga barn att försörja. Vem vill taga detta barn att föda, kläda och kristeligt uppfostra.?”

Hon gick aldrig i skola, lärde sig läsa hos en av sina många fostermödrar, men kunde dåligt skriva. Hon skrev ogärna brev. Bristen på personlig skriftlig dokumentation har inneburit att man dåligt lär känna Hanna som person. Däremot staplas de företagsmässiga och ekonomiska framgångarna på varandra: Hon blir omåttligt rik och kan  1922 kontant köpa Steninge slott med inventarier!

Hanna hade ursprungligen hoppats bli missionär och hade när hon kom till Östersund just gått ett år som elev på Elsa Borgs bibelkvinnohem i Vitabergen i Stockholm .
Där hade hon lärt sig två saker:
1. Hon hade för dålig skolunderbyggnad för att bli missionär
MEN
2. Med Elsa Borg som modell insåg hon att även kvinnor kunde bli framgångrika företagare.
SÅ i Östersund hade hon strax hon organiserat upp matlaget för KFUM, också startat en matservering.

I trakten kring Stortorget fanns flera utskänkningsställen, caféer som serverade sprit och mat, brännvinsmagasin och vinhandel. Det som saknades var en matservering dit familjer kunde ta med sina barn utan att riskera att möta druckna gäster. Framför allt tyckte Hanna att maten ej var tillräckligt vällagad, hon var säker på att hon kunde bättre.

1902 var det dags:
Fyrtiotvå år gammal tog Hanna en stor ekonomisk risk och gav sig in på en verksamhet som hon egentligen inte behärskade. Hon skulle bli egen företagare och förutom  matserveringen utbilda unga flickor i matlaning. Beslutet kändes ofattbart stort, hon bävade under sömnlösa nätter och bad till Gud om kraft.

Hanna var klar över hur hon skulle rekrytera arbetskraft. Hennes far, torparen Nils Olofsson hade varit gift tre gånger och hade tjugotvå barn  (SIC!). De nio av hennes syskon som uppnått vuxen ålder hade stora barnaskaror, så det saknades inte arbetsvilliga unga släktingar att locka ner till Östersund.

Sedan hade hon tur att få en kompetent och trogen kompanjon:
En av de många gästerna var nivellören Axel Lindmark. Hans arbete på Generalstabens avdelning för Sveriges kartverk innebar att han reste runt i landet en stor del av året. Med tre unga pojkar som assistenter mätte han upp det svenska landskapet med hjälp av modern teknisk utrustning, som bara fanns hos Generalstaben. Vintertid satt han vid skrivbordet och analyserade resultatet.


Axel L. hade ett tungt år bakom sig. Hans unga hustru Clary hade dött i tuberkulos trettioett år gammal och han stod ensam med tre barn, det yngsta av dem tvåårige Roert, hade tuberkulos liksom sin mor…..

Våren 1903 stiger han in med sina tre barn på Hannas matservering, 4 mars 1904 gifter de sig. Efter att det blivit någon schism i KFUM:s (hyresvärden) ledning finner de för gott att flytta till Norrköping, där den första Margaretaskolan ser dagens ljus!

 Klicka gärna på bilden för viss förstoring
Först jag hörde talas om Margaretaskolan var när jag bläddrade i mina föräldrars gamla fotoalbum.
Min mamma bör ha gått där 1928, således en av de första kullarna, startåret anges till 1927!
På den översta bilden står hon längst till höger, på den undre knäböjer hon längst till vänster
Sammanlagt öppnade 12 Margaretaskolor. Diverse Internetkällor informerar om etableringar i Norrköping, Stockholm (där den första av fyra etableringar startade lagom till olympiska sommarspelen 1912), Göteborg (Dicksonska palatset), Helsingborg, Linköping (servering vid stora torget, butik på Bokhållaregatan), Örebro, Borås, Västerås, Lund, Malmö, Jönköping.
Det var maken Axel som skötte bokföring och ekonomi, efter ett tag sa han upp sig från Generalstaben. Pengarna bara rullade in. De var båda djupt troende  och skänkte minst en tiondel till kristen verksamhet. Storhetstiden var under Ekmans tid som statminister då de gratis upplät sitt hem Steninge för konferenser, seminarier och annan verksamhet med kristeliga förtecken.
Till skillnad från Ekman lyckades de kryssa förbi alla blindskär som depression, Kreugerkrasch etc.
Axel dör 26 juli 1935, Hanna senhösten 1941. De hade skrivit ett gemensamt testamente, som dock Hanna ändrade flera gånger efter Axels död, hon klarade inte av att inte ha fri disposition till hela förmögenheten själv.
MEN
att det var fyra kristna sällskap som var huvudarvtagare var fortfarande en självklarhet.
HUR

…och försvann i Kristianias mörker….

När jag nu läst ännu en deckare som tilldrar sig i Konstantinopel och skall skriva en recension kommer jag osökt att tänka på pappa Calles uttalande: ”Sade Tomas Burs och försvann i Kristianias mörker”
Han informerade om att det var ett citat från detektivromaner  från Oslo (dåvarande Kristiania) som han läste som ung pojke. Han mindes namnet på författaren Stein Riverton

”den norske stjärnjournalisten som 1903 för första gången gav ut en detektivroman i Kristiania miljö under pseudonymen Riverton. Boken innebar ett omedelbart genombrott, inte minst i Sverige där böckerna om den Sherlock Holmes inspirerade problemlösaren Asbjørn Krog blev en stor publikframgång för Olof Dahlbergs bokförlag. Bara 1905–15 utkom över sextio Rivertonböcker.

När så den gamle och jag träffades 1954 dröjde det inte länge förrän han började dra en lång historia (på norsk) om Tomas Burs som fångats av Asbjørn Krag men lyckades att smita undan denne genom att utbe sig få gå in i en ” forrettning før att købe sig några tyttebær”.

NÅVÄL

Nu är det inte Kristiania utan Konstantinopel som gäller! Jag får varje vecka mejl med erbjudanden från adlibris och härom månaden ett med extrapriserbjudande om ytterligare  Barbara Nadel-pockets som utspelar sig i Konstantinopel. Jag skickade efter tre stycken!

Nu har jag läst den första: Djupa vatten som är den den fjärde i en serie på hittills fjorton deckare med kommissarie Çetin Ikmen. Jag har inte läst dem i ordning, häromåret läste jag den sjätte HAREM där jag rapporterade:

Jag har fått blodad tand när det gäller Barbara Nadels deckare från Istanbul.
Nu måste jag rekvirera dem på engelska – översättningen går tydligen trögt!.
Men det blir ju förstås billigare…
Jag har tydligen missat en : Deep Waters.

Vi möter dem alla,  i List of characters, igen, men det har gått ett antal år.

Jag repeterar:
Inspektor Çetin Ikmen är gift med en turkisk djupt troende muslims kvinna, men härstammar själv på mödernet från Albanien. De har tillsammans 9 barn.
Hans unge medarbetare kommissarie Suleyman är gammal osmansk ”adel”. Rättmedicinaren Arto Sarkassian är armenier. Tidigare hade Ikmen en medarbetare Balthasar Cohen, jude, men denna har, efter att ha blivit skadad i 1999 års jordbävning, dragit sig tillbaka från polisarbetet, driver en juvelerarbutik. Där arbetar hans son Berekiah C. som Ikmens tonåriga dotter är förälskad i.
Den vars liv förändrats mest är Mehmet Suleymans. Han har avancerat till inspektor. Sist, i Arabesk, levde han i ett olyckligt äktenskap, påtvingat av sociala skäl (se ovan angående härstamning). Han har tydligen i Deep Waters brutit upp och är nu gift med rättspsykiatern Zelfa Halman. Hon är visserligen 100 % turkiska, men uppvuxen och utbildad på Irland och mycket emanciperad. Hon är i denna roman höggravid och föder vid 48 års ålder en liten prins Yusuf Izzedin till sin 12 år yngre make.

”Jag har tydligen missat en : Deep Waters.
Det är ju den jag har läst nu:
 För varje del får man en ytterligare in inblick i Istanbuls kosmopolitiska befolkning. Denna gång är det albanerna. Det finns tydligen ett begrepp gjakmarrja, blodshämnd som i vissa släkter fortfarande praktiseras. I en sådan släkt inträffar så ett mord som Ikmen får i uppgift att utreda.
MEN
Det är ju så att hans MOR var albanska... han blir därför personligen involverad. 
Det som gör Nadels berättelser så trovärdiga är att hon samtidigt involverar aktuell brottslighet som organförsäljning och narkotikasmuggling.

Nu ser jag fram emot att läsa nästa, och nästa….