TINTIN

den gamles och min livsstil HIP har ju bl.a. inneburit att vi sparat kilovis med gamla Bamse, Kalle Anka och andra seriemagasin, som från sjuttiotalet och framåt ackumulerades (här får intet förfaras..) på andra våningen.
De har varit mycket populära som godnattlitteratur för barnbarnen vid besök hos Farmor och Farfar.

Steven Spielburgs inspelning av TINTIN-filmen, som vi besåg under novemberlovet måndagen 31 oktober på Höganäs bio, har också inneburit att de sparade häftena

(inalles 9 med alla sidorna i behåll)
  plockats fram och rönt stor uppskattning.

Mest intakt är det överst, på FRANSKA, som är föga angripet av tidens tand. 
Det köptes 1974 i Paris!
1974 
(mellansonen bakom kameran)
Här står vi i begrepp att äntra Eiffeltornet.
När jag under1990-talet och framåt återvänt till Paris, Florens, Rom etc , och även sett foton och hört  om andras erfarenheter, och ser våra kort från 50-70-talen slår det mig hur mycket ÅTKOMLIGARE sevärdheterna var på den tiden. Nu är det ju timlångt köande som gäller….

Äntligen!

Den här diktsamlingen bör jag ha fått i gåva någon gång strax efter den gavs ut 2001. 
Inte har den blivit mycket läst….
 MEN
Tack vare att han nu får Nobelpriset har det ju skrivits mycket om honom, recensenter citerar favoritdikter, vilket föranlett att den lilla pocketvolymen plockats fram på nattduksbordet!

 Ur understreckare i SvD 7/10-11:

I praktiken visade sig 50-talets poetiska identitetskris bland annat i att många av dem som då framträdde behövde lång tid på sig för att finna sin identitet, i förkärleken för utstuderat litterära hållningar i både text och liv och i en känsla hos de unga av att befinna sig i skuggan av det hastigt avsomnade 40-talet.
För Tomas Tranströmer, som debuterade 1954, gällde inget av detta. Inte nog med att han med sin första bok var en färdig poet, med en egen stämma, så originell som det alls är möjligt att tänka sig i litterära sammanhang. Han demonstrerade också ända från början en egen hållning, en livsinställning och ett förhållningssätt till konsten som i ett slag gjorde honom fri från den avantgardistiska baksmällan. 

 Tack Nobelkommittén för att ni inspirerat mig att utforska denna härliga värld:
Redan i den först utgivna 17 dikter hittar man:
I den forsande stäven är vila
En vintermorgon förnimmes hur denna jord
vältrar sig fram. Mot husets väggar
smattrar ett luftdrag
ur det fördolda.

Omflutet av rörelse: stillhetens tält.
Och det hemliga rodret i flyttfågelsflocken.
Ur vinterdunklet
stiger tremulo

från dolda instrument. Det är som att stå

under sommarens höga lind, med tiotuen
insektsvingars
dån över sitt huvud.

Statsminister 14: Pehrsson- Bramstorp

Axel Pehrsson 1883-1954

Blir statsminister i juni 1936 och avgår i september efter 101 dagar vid makten. Ingår i koalitionsregering med socialdemokraterna i oktober och blir jordbruksminister.

Vår siste statsminister som var född på 1800-talet! Även om jag inte hade klart för mig hans betydelse för svensk politik, var han tillsammans med Per Albin Hansson den första inrikespolitiker som jag personligen minns omnämnas i de vuxnas samtal.
Två rediga skånska mannar:
HÄR KOMMER MANNA
Här kommer manna
skånska manna det ser ni väl
freda ´granna
å´riga min liv å´själ
.

Precis som Per-Albin kom Axel Pehrsson från ”de djupa leder”, men från myllan i stället för staden. Han blev faderlös vid tretton års ålder genom faderns självmord. Han var duktig i skolan, men fick inte studera vidare, eftersom modern behövde honom på gården, som han fick sköta från det han var 14 år. Hsn var stor och stark och smart – och kunde vid 25 års ålder flytta in med hustru i egen gård, Bramstorp på 32 hektar åker.
Axel tog genast itu med att rusta upp gården. Han hade förstått vad som krävdes för att överleva som lantbrukare. Precis som på barndomsgården handlade hans arbete om att jorden skulle ge mer avkastning. Det innebar förstås täckdikning och moderna maskiner. Dessutom gjorde han en stor satsning på djuravel. Han började med nötkreatur men gick sedermera över till grisar.
Hemma i kommunen blev han tidigt en respekterad man. Han fick många uppdrag. 1912 blev han ordförande i fattigvårdsstyrelsen: en viktig fråga för Axel och en fråga som verkligen engagerade honom. 
 Inom kommunen fick han sä småningom alla uppdrag av betydelse. De blev så många att man skämtade lite om honom: Han är allt utom barnmorska, sades det.
Hösten 1917 blev han riksdagsman och förblev sådan tills han en sommardag 1948 drabbades av stroke i talarstolen!
Ur  Kristianstadsbladet  2004:
Efter socialdemokraternas valseger hösten 1932 inledde han ett nära samarbete med statsminister Per Albin Hansson. Samarbetet resulterade kommande år i en krisuppgörelse mellan parterna i jordbruks- och arbetslöshetsfrågor. Kompromissen, som har gått till historien under namnet ”Kohandeln”, innebar rent konkret att Per Albin Hansson nu kunde fullborda sin reformpolitik i riksdagen med hjälp av bondeförbundet som gav röstövervikt.
Det var Axel Pehrsson i Bramstorp som var den starke mannen bakom överenskommelsen, han fick ta strid med bondeförbundets ledare den mer konservativa Olof Olsson i Kullenbergstorp. Året därpå (1934) utmanövrerade han den då 75-årige ”Kullenbergstorparen” och efterträdde honom som partiordförande.

Per Albin och Bramstorp kom väldigt bra överens – den senare valde t.o.m att skriva en bok om P-A betitlad Vännen, arbetskamraten och hedersmannen.
Till skillnad från P-A var Axel P-Bramstorp  100% REALpolitiker. Han ömmade för sina gelikar, fattigt folk på landsbygden,  och såg till att skaffa sig inflytande så att han kunde förbättra deras situation.

MEN
Det innebar också att bönderna kunde producera mera, vilket i sin tur innebar att vi under WW2, 
till skillnad under WW1, 
var självförsörjande.
När Per Albin dog  1946 minskade Bramstorps inflytande
MEN
Tillsammans hade de under mer än tio år manövrerat Sverige ur ekonomisk kris och lyckats hålla oss utanför världskriget med MAT på borden.

Nu när det krisar i Grekland och Italien är det intressant att läsa hur vi svenskar har  varit lyckligt lottade – hur våra politiker kunnat samarbeta över blockgränserna för nationens gemensamma bästa!

Vi får hoppas de tillträdande Monti och Papademos kan reda ut att…

111111111111

När jag i fredags slog upp tidningen blev jag upplyst om dagens intressanta datum.
Once in a lifetime!
Jag stod med darrande hand kl 11 minuter över 11 på förmiddagen och försökte fånga en bild markerad med 11.11.11.
Se ovan
Det har ju nu under 2000-talets första decennium varit extra utbud i talmagi
OCH
För den gamle och mig signalerar den 11/11 kl 11 något helt annat…
Den 20220222 22.22 får jag nog ej uppleva misstänker jag…

Das Lesen XVIII

ELLER
NNN = Njuter Nöjt Novemberstillhet
Nu när novemberlovsfirarna åkt hem har jag tre härliga veckor utan större evenemang som skall förberedas. Det härliga ”septembervädret” vi begåvats med gör ju att jag i lugn och ro kan invintra trädgården och ändå hinna med att ”uppfånga mitt läsande”.

Av de 40 böcker jag förväntade mig ha läst per den 15/9 har jag bara lyckats med TRE(!!) *

MEN

Inspirerad av besöket i Lund 2 november har jag nu avverkat den fjärde.
Som framgår av inlägg
från  augusti 2010 satte jag igång och läsa den för ett och ett halvt år sedan år sedan,
rusade igenom de två första århundradena;
MEN
När jag hade läst färdigt 1800-talet (Från romantik till positivism) och kommit en bit in på 1900-talet (Från Autokrati över demokrati till byråkrati) upplevde jag att jag måste sakta ner,
gick tillbaka till 1851 då AF såg dagens ljus.

ÄNTLIGEN

fick jag klart på vad som dolde sig bakom de vördade namnen:
Sven Nilsson (1787-1883)
Martin Weibull (1835-1902)
Seved Ribbing (1845 -1921)
Alfred Berg (1857-1929)
Hans Larsson (1862-1944) och Ola Hansson (1860-1925) (de var nästkusiner!)
 Bengt Lidforss
OCH
DUG och DYG
(kommer i en senare blogg!)

för att inte tala om vem som skrev spexet UARDA som hade premiär 1908 …

* Jag har dock läst tre ”utanför” listan :

Brighton Rock och
Ungdomsår
Gaudy Night
+ ett antal statsministrar, hittills  13/22 (DUG och DYG kommer när jag läst ut Erlander)