"Bara" 31 m/sek

 Redan när jag tittar ut genom fönstret (det börjar faktiskt ljusna) ser jag att den gamles sten fått en nedfallen gren över sig

Till skillnad från vid Gudrun och Per så har vi i nordvästra Skåne legat MITT i vindbandet. Helsingborg omnämns på TT kl 07.00 som mest vinddrabbat med upp till 31m/sek i byarna (vi missade orkan med 2 m/sek) Mest påverkad är tydligen tågtrafiken med nedfallna ledningar och stillastående tåg.
 Det är ändå värre på Sjælland…
VARFÖR
jag går in på DMI:s hjemmeside. Då visar det sig att det på öarna i Storebält på Sjællans nordvästsida blåst 38 m/sek!
När jag går runt huset verkar det ha klarat sig bättre den här gången…
MEN
När jag efter att ha hämtat tidningen ser 
de här vasstråna
får jag en reminiscens och börjar spana uppåt halmtaket:
Det var så här det började förra gången….

Lugnet före stormen

Vi har haft plus-grader nu i drygt tre veckor, det är barmark och även snöhögarna som bildats av snön som kastat ner från takskottningen sjunger på sista versen. Redan förra söndagen dristade jag att göra en utflykt med bil till ”byarna breve´”- 
Igår när de lovade regn under eftermiddagen och utfärdade en stormvarning grad 2 framåt natten tyckte jag åter det var dags att se något annat och ställde kosan till Kulla Gunnarstorpsstranden.

Dimman låg våt, mistluren gick…
MEN
Talgoxen har börjat tita, nötväckan visslar – och det märks – inte minst på fotograferandet – att inte bara har dagen blivit längre 
UTAN ÄVEN
ljuset intensivare.
Dagar med dimma och dis saknar jag att inte kunna spela in LJUDET från HAVET på bloggen.
Det gäller att passa på att njuta av värmen – till helgen blir det kallt igen!

Kärt återseende

20100414
En aprildag i fjor observerade jag vid min sedvanliga uppfriskningspromenad en person som gick och samlade upp diverse skräp längs parkstigen. Hon visade sig vara en glad danska, mångårig Vikenbo. 
20100531

Café Ida  sex veckor senare möttes vi igen.

 20110205

Nästa gång jag ser en person gå och samla upp skräp var i lördags i stormen. 
Alla var vi väl påbyltade mot västan
Vid närmare inspektion visade det sig vara samma glada Annie som var i farten!
När skräpet vederbörligen deponerats kunde vandringen fortsätta.
Vågorna sköljde långt upp på stranden. 100-tals måsar hade ansamlat sig, flög lågt längs vågkammarna.
Fanns det mat att hämta tro?

Axel Munthe 5: Åter i selen

Efter ett års exil på Capri finner AM för gott att återuppta sin yrkesverksamhet som praktiserande läkare, denna gång, efter moget övervägande, i Rom.
För honom gällde ju bara 0 eller 100%!
Så han sätter igång att etablera sig på stor fot, klär upp sig, skaffar visitkort och droska och hyr bostad och mottagningslokaler.

 Det rosa huset till höger är  Piazza di Spagna 26, på Keats tid ett pensionat.
Sedan 1909 museum

Munthe skriver den 3 januari 1890 till en engelsk vän:

Sedan jag sist skrev Er har jag återvänt till det aktiva livet, jag har varit i Paris och hämtat mina saker och är nu installerad som doktor i Rom i samma våning som den där Keats och Severn bodde och stackars Keats dog. Jag behåller emellertid mitt lilla hus på Capri där jag ärnar tillbringa somrarna.

Första säsongen har AM otur: Han drabbas själv av influensa med åtföljande blodstörtning så han kan inte arbeta så mycket. Men det tar sig. Via  Lord Dufferin, som ju är engelsk ambassadör blir han introducerad i societeten i Rom, bl.a. presenterad för det italienska kungaparet och får så småningom  fler och fler patienter.

 Munthe blev ju som societetsläkare i Rom en celebritet.

När han i mitten av maj 1891 åker till Capri för rekreation bor kronprinsessan Victoria av Sverige och Norge redan där, på hemväg från Egypten. Hon är angelägen att få kontakt med Munthe och han bjuds på ”frukost” (troligen = lunch) den 17 maj. Kronprinsessan har egen läkare, dr Vincent Lundberg, med på sin resa, men är ändå angelägen att  få konsultera Munthe  (troligen inspirerad av prins Eugen).

I början av juni reser Axel till London för att köpa kläder och linne (som han anser vara uselt i Rom), men också för att behandla en patient en mr Watkins. Denne har lockat med en månads seglats med sin båt. De seglar längs Englands västkust upp mot Skottland, beser Loch Lomond och Isle of Skye gästar Lord Mc Donald och Macleod of Macleod.

Som avskedsgåva får AM:

En stor och oväntad lycka har händt mig, jag har ehållit en present, en liten cutter rymlig nog att bo uti – det är min värd och patient som gett mig den. Sedan 10 år har jag önskat mig en dylik på Capri.

Min ställning är god konstaterar Axel i ett brev julen 1892.
MEN
Nu inträffar något som ställer Axels tillvaro på ända.:

Det svenska hovet gör en hänvändelse till Sveriges ambassadör i Rom Carl Bildt:

…hafva tankarna riktats mot Doktor Munthe och får jag på nådig befallning bedja herr Envoyén godhetsfullt säga, huruvida Doktor Munthe kan anses lämplig att anställa som läkare hos H.K.H. och härvid icke allenast fästa afseende vid hans egenskaper såsom läkare utan äfven såsom enskild person och sällskpsmänniska. 

H.K.H = Kronprinsessan Victoria som förbereder en tremånaders vistelse i Italien våren 1893.

 Carl Bildt svarar:
Doktor Munthe är både gentleman och verldsman och jag har all anledning tro att H.K.H. Kronprinsessan kommer att blifva mycket belåten med honom. Han anses vara en mycket skicklig läkare och har af alla utländska läkare i Rom utan fråga den bästa klientelen. För Hennes Kungl. Höghet kan det möjligen vara av intresse att han är en god fotograf och duktig ”yachtman”.

Läs den spännande fortsättningen

Trent´anni fa

dvs 1982
Gick det ju åt en del mat…
Vi yrkesarbetade båda så det gällde att varje kväll få fram snabblagad, prisvärd och närande mat.
Det otroliga utbud av allsköns recept som nu omger oss hade vi inte tillgång till
MEN
 1982 utdelades detta lilla häfte.
Trots att  här fanns 55 recept har jag bara lagat ett
om och om igen…
Jag tog i regel torsk i stället för kolja .
Det var ju några år då torsken var svartlistad
MEN
nu är det fritt fram igen!

SM:3= Hjalmar Hammarskjöld

Pansarbåten Sverige började byggas våren 1913 och sjösttes 15 maj 1915

Biografen Mats Svegfors inleder redogörelsen för Hjalmar Hammarskjölds statsministertid 1914-1917 så här:
Hjalmar Hammarskjöld är en av giganterna i svensk 1900-talshistoria:professor i juridik vid blott 29 års ålder, justitieminister, hovrättspresident, svenskt sändebud i Köpenhamn, landshövding, internationell skiljedomare. Allt detta innan han blev statsminister 1914 vid 52 års ålder…

Sonen Dag Hammarskjöld beskrev Hjalmar Hammarskjölds familjebakgrund i ett amerikanskt radiotal 1953: 
”från generationer av krigare, ämbetsmän på min fars sida ärvde jag tron, att ingen tillvaro var mer meningsfull än den som ägnades åt osjälvisk tjänst åt sitt land – eller åt mänskligheten.”

Uppdatering:
Andrakammarvalet 1911 hade inneburit ett stort nederlag för högern under Arvid Lindman som varit statsminister sedan 1906 då han efterträdde Karl Staaff.

Flera politiska konfliktfrågor betingade tillsammans den starka motsättningen mellan högern och vänstern. Rösträttsfrågan var en, parlamentarismen en annan. Likväl var det försvarsfrågan som kom att tilldra sig den allra största uppmärksamheten och vålla de starkaste konflikterna under dessa år.

När vi sentida skall förstå vad som egentligen hände måste vi först och främst inse att parlamentarismen INTE var införd. Regeringen utsågs inte via riksdagen, utan var Konungens rådgivare. Gustav V, understödd av tyskfödda drottning Victoria, var angelägen om ett starkt svenskt försvar. En bundsförvant till kungaparet var Sven Hedin. Man samlade in pengar för att bygga en svensk pansarbåt.
Ministären Staaf stoppade det första nya fartyget redan december 1911
 En proteststorm utbröt. F-båts – insamlingen startade och man fick på kort tid in över 15 miljoner kronor – en oerhörd summa för den tiden. Det räckte mer än väl till att bygga den första pansarbåten

När jag skriver dessa rader står det och väger i Egypten.
Situationen i Sverige i början på februari var inte helt olik, fast tvärtom!:

Den 6 februari (1914) var över 32 000 personer från borgerliga partier samlade i Stockholm. Bönderna tågade landskapsvis, många i nationaldräkt, under standar och fanor, genom flaggprydda gator, upp till slottets borggård. Där förklarade ledaren Uno Nyberg inför kungen och kungahusets medlemmar som för tillfället tagit plats på en uppförd estrad, att de i en farlig tid liksom i tidig historia samlat sig omkring kungen. Anledningen var att de ansåg att tidens allvar krävde av dem att ge pengar till såväl här som flotta, och att de önskade försvarsfrågans lösning i dess helhet detta år.

Detta s.k. bondetåg med uppvaktning av konung Gustav V, som höll sitt berömda borggårdstal resulterade i att ministären Staaff avgick och en konservativ ämbetsmannaregering tillsattes av kungen.

 Prins Wilhelm av Sverige, hertig av Södermanland med hustrun Maria och sonen Lennart,
fotograferade 1911.

 Hjalmar Hammarskjöld hade, vad känt är, ingen egen roll i förspelet till bondetåget. Däremot kom han att bli ett slags passiv deltagare till hela händelseförloppet. Han hade återvänt morgonen den 6 februari, alltså dagen för bondetåget och borggårdstalet, med båt från S:t Petersburg. Där hade han på det svenska hovets uppdrag förhandlat om prins Wilhelms skilsmässa från den ryska prinsessan Maria. Kungen kallade upp Hjalmar Hammarskjöld till  slottet direkt efter det han anlänt till Stockholm. Väl uppe på slottet fick Hjalmar Hammarskjöld läsa det tal som kungen senare skulle hålla och som några dagar senare skulle göra Hjalmar Hammarskjöld till statsminister.

Det var ju inte så att budet gick till honom direkt. Kungen vände sig först till den ”moderatliberale” landshövdingen Louis de Geer, som dock snabbt insåg att han inte skulle kunna få någon slagkraftig majoritet i riksdagen. De Geer föreslog kungen att vända sig till HH. men denne tackade först nej.
Det skulle bli val till hösten, och högerns ledare Arvid Lindman var också ovillig att redan nu få uppdraget med alla de komplicerade frågorna som låg på bordet. Båda menade att ämbetsmannaregeringen skulle bli kortvarig och positionerade sig för  en valseger.

 Svegfors diskuterar vad det var som fick HH att ändra sig. Under sina funderingar berättar han om en dikt som HH skrev när han var på sin uppdragsresa i Ryssland:

De redlige dannemän alla,
De slå på skölden med gny:
Här gäller att stå eller falla, så vilja vi offer ej sky.
Ur farorna Sverige skall stiga
Mer starkt, mer äradt och stort.
Åt Sverige vår kraft vi må viga, 
Som fäderna våra det gjort!

Möjligen kan det te sig besynnerligt, till och med aningen överspänt, av en hög ämbetsman, tillika juridikprofessor och internationellt ledan folkrättsexpert, att vid 52 års ålder ägna sig åt dylikt rimsmide. Men de olika fasetterna i Hjalmar Hammarskjölds personlighet bör inte förglömmas. Han var ämbetsman och jurist. Bakom den konservative ämbetsmannens imposant yttre fanns en oförlöst humanist

Jag har tagit med denna passus eftersom sonen Dag ju lät sin humanism slå ut i full blom.

Nåväl: 
Människan spår men Gud rår
Den 18 februari 1914 läste HH upp sin regeringsförklaring i andra kammaren.
Den 28 juni föll skotten i Sarajevo. 
Det som skulle ha blivit ett kort intermezzo inför andrakammarvlet på hösten kom att vara till 1917!

När andrakammarvalet på hösten 1914 inte resulterade i en klar majoritet, blev det, på grund av krigsutbrottet naturligt att ämbetmannaregeringen, som innehöll utomordentlig kompetens, satt kvar.

Det gick bra ända tills våren 1917.


När riksdagen samlades i januari var stämningen i landet en helt annan än vid den föregående
remissdebatten i januari 1916. Nu hade försörjningssvårigheterna blivit en realitet. Ransonering av mjöl och bröd hade införts. Inte minst de med tungt kroppsarbete klagade sin nöd: ransonerna var otillräckliga. Samtidigt skapade krigshushållningen rum för jobberi och spekulationsvinster. Handelsförhandlingarna med Storbrittanien förblev resultatlösa. Och 1917 års ordinarie val till riksdagen ryckte närmare.

Eländet berodde på att, mot förmodan i Sverige, krigslyckan hade vänt – nu började det stå klart att det var Tyskland som skulle förlora och Storbrittanien vinna. Visserligen hade Sverige föklarat sig neutralt, men betraktades av Storbrittannien som passiv bundförvant till tyskarna – varför de inte tvekade att även Sverige fick lida för den sjöfartsblockad man genomförde.

De som till äventyrs minns att Sverige haft en statsminister vid namn Hammarskjöld, minns honom som
Hungerskjöld!

Ur Wikipeda hämtar vi:
Hammarskjöld var principfast och inte särskilt smidig i sina tolkningar av folkrätten mitt under brinnande krig. Det var nu begreppet ”Hungerskjöld” myntades, eftersom hans omedgörlighet förvärrade försörjningsläget. Han uppfattades som tyskvänlig när han förkastade det förslag till allmänt handelsavtal med britterna som Marcus Wallenberg, bror till utrikesminister Knut Wallenberg, hemfört från London 1917.

Regeringen Hammarskjöld föll slutligen den 27 mars 1917
HH återvände till landshövdingeposten i Uppsala
1918 blev han invald i Svenska akademin, på stol nr 17, som senare övertogs av hans son DAG!
Pappa hann också 1953 uppleva att Dag blev vald till  FN:s generalsekreterare, innan han några månader senare avled den 12 oktober.
Läs även

Det knallar…

Status den 27/1
Nu är julsakerna åter på vinden, eftermiddagsljuset har blivit en timme längre. Nu sitter jag här och njuter om eftermiddagarna. Jag har lyssnat färdigt på Jussi tillsvidare – nu är det
Kindertotenlieder med Kathleen Ferrier som gäller.

Oft denk’ ich, sie sind nur ausgegangen,
Bald werden sie wieder nach Hause gelangen,
Der Tag ist schön, o sei nicht bang,
Sie machen nur einen weiten Gang.

Ja wohl, sie sind nur ausgegangen,
Und werden jetzt nach Hause gelangen,
O, sei nicht bang, der Tag ist schön,
Sie machen nur den Gang zu jenen Höh’n.

Sie sind uns nur voraus gegangen,
Und werden nicht wieder nach Haus´verlangen,
Wir holen sie ein auf jenen Höh’n
Im Sonnenschein, der Tag ist schön auf jenen Höh’n.

Födelsedagsbarn 3

För sex månader sedan…
…and now to something completely different:
NÄMLIGEN
Födelsedagspresenten!
Det har ju inte undgått någon som är bekant med Dagens födelsedagsbarn att hon är intresserad av Uppslagsverk. I mitt idoga sorterande av morbror Rulles efterlämnade bokbestånd finns ett antal årgångar av NÄR VAR HUR. Jag har ju tidigare berättat om mitt arvegods Nordisk Familjebok.

När så WW2 äntligen led mot sitt slut droppade den nya tiden in på bred front:
Tidningen Expressen grundades 16 november 1944
”Bokens tryckning började 5 september och slutade 10 oktober 1944”
Klicka för läsning av företalet
”Den vill vara en förnyelse av de vanliga almanackorna och kalendrarna”
Boken kostade 5:-. Jag minns att när jag 1946 gick i femte klass införskaffades den till klassbiblioteket.  ”När Var Hur 2008, som utkom den 30 oktober 2007, var den sista som gavs ut.”

Ännu en Istanbuldetektiv

Jag har ju tidigare berättat om Barbara Nadels deckare Çetin Ikmen  Nu har jag läst om ännu en.Den är skriven av författaren till Horisontens härskare, Jason Goodwin.Jag tror att för att verkligen kunna uppskatta Eunuckens gåta bör man  ha läst Horisontens härskare, och varit i Istanbul.Vilket ju jag har.

OCH DÅ
gillar man boken!
Huvudpersonen, detektiven är Yashim, en trettioårig eunuck. Intrigen utspelar sig 1830.
Mahmud II (1808-1839) lyckades dock upplösa janitsjarerna i vad som kom att kallas ”den lyckliga händelsen”. Ett reorganisationsförslag, enligt vilket bland annat europeisk exercis infördes, medförde att janitsjarerna satte sig till motvärn (16 juni 1826). Sultanen lyckades med trogna trupper och kanoner nedgöra och i kasernerna i Istanbul innebränna en stor del av dem dem, de som överlevde avrättades på öppen gata. Kåren förklarades upplöst 17 juni, och försök till motstånd av janitsjarerna i provinserna kvävdes. Antalet dödade har uppskattats till 15 000 och antalet förvisade till mer än 20 000.

Yashim får i uppdrag att utreda  mordet på fyra gardesofficerare i den  franskutbildade  och franskutrustade nya armén. Samtidigt har en sultanens mor, validen, blivit bestulen på sina smycken – även det en uppgift för Yashim att utreda. Som eunuck är han en man som ju har tillträde till haremet…

Medan jag läser om stämningarna, intrigerna och maktkampen i 1830-talets Istanbul pågår samtidigt resningarna mot presidenterna i Tunisien och Egypten och jag ser likheter. 
Turkarna fick vänta till 1923 på sin Atatürk

MEN
Som kriminalroman är det spännande och romantiskt. Jag har beställt de två övriga med Yashim: