månadsarkiv: februari 2011

Berlin 1922

Publicerat av
1

Föreläsningen om Berlin fick mig att minnas min faders berättelse om sin tid därstädes 1920-23.
Han tjänstgjorde ju som ingenjör (han brukade skämta när det skulle stavas = Ingentinggör…) på Siemens und Halske

MEN
Det han var mest stolt över var  sin sportkarriär. Han tävlade i Berlin för Sportsclub Charlottenburg. Han var ju mycket mångsidig – sprang och hoppade  det mesta.Det oftast  berättade minnet var när han fick åka till Budapest och tävla mot Europamästaren på 400 m häck.
Min fader längst till höger – jag tror han vann…
Jag har ingen bild där han hoppar häck med klubbdräkten för
MEN

väl ett foto från Berlin 1922 där han är i boxningstagen!

The Brown Bomber

1946-49 var  ju  Joe Louis väldigt omtalad och i samband med dennes matcher
brukade pappa Calle stolt berätta att han hade haft tillfälle att tjänstgöra som sparringpartner åt Samson-Körner:

En afton i Föreläsningsföreninga´

Publicerat av
2

 I tisdags var det dags för säsongstart i Föreläsningsföreninga´. I god tid hade en förväntansfull församling infunnit sig.

MEN
 Gruppen där framme tycktes ha problem…
Föredragshållaren Folke Schimansky hade medfört ett kit med dator och enhet med digitala bilder
MEN
Trots all framkallad expertis (på PC varför jag passade) kunde man inte få enheten att kommunicera med Hemgårdens elektronikanläggning…
Vi väntade tåligt i närmre 20 minuter.
Slutligen gav man upp
OCH
Vi erhöll en riktigt gammaldags muntlig framställning om Berlin från 1237 till dags dato
Genom min faders nostalgiska berättelser om sin tid i Berlin 1920-23

 har jag ju en svag punkt för denna stad.
VARFÖR
jag inköpte boken. Det visade sig vid närmre samtal med författaren att även hans fader hade arbetat för Siemens und Halske!

Access till Axess!

Publicerat av
Svara

Jag har tidigare hänfört berättat om njutningar som AxessTV består sina prenumeranter.
Emellanåt när vädret är föga inbjudande brukar jag zappa in och blir ofta rikligt belönad:
Så till exempel häromveckan

Joyce i Trieste
En TV-föreläsning av Joyce-specialisten professor Renzo Crivelli. 1904 kommer James Joyce från Dublin till österrikiska Trieste. Med sig har han Nora, en servitris han just träffat, som inte ens vet målet för resan när de ger sig av. Det är i Trieste han skriver Dublinbor och Ulysses.

OCH IGÅR

Schmidt en rastlös pensionär

När Helmuth Schmidt var förbundskansler 1974-1982 var jag helt fokuserad på barn, yrkesarbete, trädgård och orientering – gick således direkt från Adenauer till Kohl ….
SÅ
Nu kan ni som inte har access till Axess-TV  också se programmen på Axessplay!
I sanning en renässanspersonlighet!

Karln röker som en skorsten – men har lyckats bli 92 år!

Det kommer två avsnitt till…

Vattenståndsminimum

Publicerat av
Svara
I morse (14/2) i sjörapporten varnade de för lågt vattenstånd i Norra Öresund.
Jag kunde inte motstå – även om det blåste 12 sek/m och var -3 – att inspektera.
Jämfört med den 5/2 var det ju rejäl skillnad!
Framför allt märktes det på stenarna.
2011 blir det ju inte någon ”Månadens sten”
UTAN
Jag har valt ut tre stenar som jag kommer att bevaka särskilt
SOM
1. ÅRTAstenen som den 14/2 kunde studeras i hela sin volym
JFR
22/11 2010

Alla hjärtans dag

Publicerat av
1
Så här på  Alla hjärtans dag  kan kan vi njuta av ännu en love-song av Robert Burns!


The Lea-Rig
1.
When o’er the hill the eastern star
Tells bughtin time is near, my jo,
And owsen frae the furrow’d field
Return sae dowf and weary, O,
Down by the burn, where scented birks
Wi’ dew are hangin clear, my jo,
I’ll meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.
2.
At midnight hour in mirkest glen
I’d rove, and ne’er be eerie, O,
If thro’ that glen I gaed to thee,
My ain kind dearie, O!
Altho’ the night were ne’er sae wild,
And I were ne’er sae weary, O,
I’ll meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.
3.
The hunter lo’es the morning sun
To rouse the mountain deer, my jo;
At noon the fisher takes the glen
Adown the burn to steer, my jo:
Gie me the hour o’ gloamin grey –
It maks my heart sae cheery, O,
To meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.

Kilroy was there!

Publicerat av
4
Nu är ju glädjen stor – inte bara på Tahrirtorget utan i hela världen!
MEN
Vi som har varit med ett tag bävar:
Det får inte bli som i Ryssland där februarirevolutionen avlöstes av oktoberrevolution, eller i Iran där mullorna tog över….
SvD idag:

Men i värsta fall, tror skeptikerna, kan det sluta med en ren militärkupp, liknande kuppen 1952 när officerare som Naguib och Gamal Abdel Nasser störtade kung Farouk utan att bana väg för demokrati.

 Den här mannen har alltsedan januari 1955 från väggen övervakat vårt liv!

Jag tjatade på den gamle att han skulle på sin blogg berätta om sina äventyr under den spännande resa i östra Medelhavet han gjorde med simklubben Lugi sommaren 1953. Det var ju året innan vi sedan träffades i september 1954 ochjag har sedan i 50 år underhållits med alla spännande äventyr i Wien, Jugoslavien, Grekland, Egypten, Libanon och Italien!

Det blev bara ett avsnitt – men från Kairo!

Kompisarna gav sig i väg på sightseeing tillsammans med våra värdar = den officersklubb som dagarna innan avsatt kung Farouks son Fuad II och utropat republik. Farouk hade sedan ett år tidigare avsatts och flytt till Italien.

Per berättade livfullt hur de en kväll blev inbjudna till en societetsfest där de fick träffa officersjuntans chef Msk Naguib Major General Cairo, 5/7/53 som texten ovan lyder.

Fotografiet är ju glasinramat och därför svårt att scanna!

Egentligen var simmarna ”underhållning”:medan gästerna minglade fick de tävla i en swimmingpool i anslutning till festlokalen.

MEN
Per berättade också hur det viskades att EGENTLIGEN var det inte Naguib som bestämde utan en överste Nasser…

As Naguib wrote later in his book, Egypt’s Fate,

”at the age of 36, Abdel-Nasser felt that we could ignore Egyptian public opinion until we had reached our goals, but with the caution of a 53-year-old, I believed that we needed grassroots support for our policies, even if it meant postponing some of our goals. I differed with the younger officers on the means by which to reach our goals, never on the principles.”
 
Nasser, by contrast, thought that any talk of democracy, or of a multi-party system, or of the withdrawal of the army from politics, would allow the Wafd, the Muslim Brotherhood and the other political parties to regain the ground they had lost in 1952. In addition, although on paper Naguib appeared to wield a lot of power, being simultaneously president and prime minister, his authority was curtailed by the fact that he needed a majority vote of the RCC for any decision to be taken, and his opinion was often ignored. The offices he occupied meant that Naguib was responsible for the government’s decisions, even though he rarely sanctioned or supported them, and this meant that he was increasingly becoming merely the puppet of others. Eventually, Naguib presented Nasser, by now the real power in the RCC, with an ultimatum: either he was given real power, or he would resign.
In late 1954, however, Nasser accused Naguib of supporting the recently outlawed Muslim Brotherhood and of harbouring dictatorial ambitions. A brief power struggle broke out between Naguib and Nasser for control of the military and of Egypt. Nasser ultimately won the struggle and managed to force Naguib to resign from the presidency of Egypt in November 1954.
 Vi håller tummarna för Egypten denna gång!!

Födelsedagsbarn 4:2011

Publicerat av
2

Eftersom detta är den 6te upplagan av Födelsedagsbarn 4, gör jag först en koll på vad som tidigare förtalts.

DÅ
visar det sig 
– att den första versionen är den bästa introduktionen till dagens tillbakablick:

Februarivädret är gynnsamt för djupdykning bland bråten på vinden
DÄR
dessa gamla souvenirer påträffas.

Nu får du börja förbereda dig för H50-karriären!

Med tillönskan om ännu många lyckliga stunder i skogen.

SM:4 Parallell

Publicerat av
2
Carl Swartz  (= CS) var stadsminister 30 mars-19 okt 1917
”Han satt bara i ett halvår.
MEN
det var det kanske mest dramatiska halvåret i svensk 1900-talshistoria.”
 Efter att ha läst om detta och tittar på TV om situationen

i Tunisien och Egypten 

slås jag av 
likheten mellan de båda skeendena! 

CS tog över regeringsansvaret i en ödesdiger stund:
1. I Ryssland hade revolutionen redan inletts  
2. Folket här hemma svalt. 

”Arbetarklassen levde på potatis och på våren 1917 fördubblades priset.”
1. Den ryska s.k. februarirevolutionen tilldrog sig enligt svensk tidräkning 8-15 april.1917

När Hjalmar Branting i februari 1917 öppnade partiets tionde kongress slog han fast att kongressen fick lov att ”bli en uppgörelsens dag”. Utgången var tämligen given. Vänsteroppositionen i partiet hade länge förberett brytningen. Metodiskt hade man kritiserat och angripit partiledningen under en lång tid. I bakgrunden fanns den gamla taktikfrågan: Skulle arbetarrörelsen gå den ”parlamentariska vägen” eller välja revolutionära och ”utomparlamentariska metoder”?
Zeth Höglund var den främsta av ledarna i partiets vänsterfalang som tillsammans med Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) lämnade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), som skulle komma att bli Sveriges första kommunistiska parti, och medlem av Kommunistiska Internationalen för en tid. Höglund, en god vän till Lenin, var det nya partiets första partiledare 1917–1924.

”Lenin fick tillstånd  att resa genom det krigförande Tyskland i ett plomberat tåg, och fortsatte sedan genom det neutrala Sverige. Plomberingen bestod i att två tyska soldater följde med i en egen kupé och vakade över att resenärerna inte kunde kontakta någon på vägen genom landet. Lenin hade själv krävt att han vid ankomsten till hemlandet skulle kunna visa upp detta eftersom han annars skulle kunna uppfattas som tysk agent. 
—-
Klockan 09.23 den 13 april anlände Lenin till Stockholm och togs emot av borgmästare Carl Lindhagen, redaktör Ture Nerman och riksdagsman Fredrik Ström. Han avreste 18.37 samma dag. Det rapporterades även att han hade köpt en kostym på varuhuset PUB i Stockholm.

Läs även

Ute i landet ledde bristen på mat till hungerdemonstrationer. Det började 11 april med kvinnor i Söderhamns skärgård, fortsatte med likaledes  fabriksarbeterskor i Karlstad,  sedan på likartat sätt i Halmstad, Malmö och Söderköpinge.
Den 14 april var det dags för Västervik, Kalmar och Skara.
Kvinnorna i Borlänge anslöt sig till Västerviksresolutionen och avslutade sitt anförande:
Skall hungerpiskan länge vina över oss och våra barn kunna vi inte i längden svara för de åtgärder, som kunna komma att vidtagas.Exempel finnes från vår granne i öster att genom kraftiga åtgärder livsmedelsbristen kan avskaffas. Det måste bli helt slut med systemet Hammarskjöld
Lördagen den 21 april diskuterades livsmedelsfrågan i riksdagen, där CS höll sitt första längre framförande som stadsminister.

Under riksdagsdebatten om livsmedelsfrågan när stadsministern redogjorde för situationen, samlades ett par tusen personer på Gustav Adolfs torg och började röra sig i riktning mot riksdagshuset. Därinne fortsatte dock debatten, men Per Albin Hansson, Hjalmar Branting och Carl Lindhagen ropades fram av folkmassan för att från riksdagshustrappan säga några ord om livsmedelssituationen

—
Efter ett par timmar upplöstes skarorna, utan att missnöjet eskalerat till våld.  Social-Demokratens reporter Nils Horney uppfattade dagen som den då Sverige stod på randen till revolution.


Men det tog inte slut härmed. I maj tog potatisen på öppna marknaden slut i Stockholm och det ledde till nya oroligheter. Även i Norrköping och Göteborg var det kravaller:

J.A. Anderssons charkuteriaffär på Husargatan plundrades av ett hundratal personer, som kastade sten och krossade glas mot de poliser som tillkallades. Ropen skallade om att storma affären och ta allt. Folkmassan ville inte skingras trots polisens tillsägelser och därför spärrade polisen av stora delar av Haga. Andelen unga män ökade märkbart under kvällen och efterhand blev stämningen så hotfull att polisen kallade på militär förstärkning från Göta Artilleriregemente.

Hungerkravallerna 1917 Bytet fördelas
Monument på Järntorget i Göteborg

Nästa kapitel är rubricerat : Swartz våndas.

Den 27 april, när läget var som mest spänt i samband med hungerkravallera hade Branting lämnat in en interpellation om rösträtten, som skulle besvaras den 5 juni.
Inför första maj hade

” …många inom högern övergått från att se Hjalmar Branting som ett hot mot det bestående samhället till att se honom som en bundsförvant för det. Carl Swartz och andra i regeringen tog kontakt med Branting för at få honom och andra inom arbetarrörelsen att lugna ner stämningarna inför första maj….


Och Branting levererade
MEN
lämnade ju samtidigt in en interpellation om rösträttens utvidgande!
Hela maj månad tröttade CS ut sina regerings-och partikollegor med ideliga rådslag om interpellationssvaret som skulle levereras den 5/6.
Swartz hade fortlöpande kontakt med Branting under de segdragna diskussionerna, och informerade också den socialdemokratiske ledaren om innehållet i svaret innan det offentliggjordes. Denne hade förklarat att svaret borde vara ”i någon mån tillfredsställande”. Branting hade också bett stadsministern att dröja med svaret, vilket kan ha berott på att Branting själv behövde tid för diskussioner med partibröderna inför mötena om arbetarekommittén och den eventuella storstrejken.
Svaret innebar i princip att rösträttsfrågan inte borde ligga på den nuvarande regeringens bord, utan hänsköts till en fråga för det ordinarie andrakammarvalet till hösten,
ELLER
med Erik Palmstiernas ord: Det innebar likväl ett steg från borggården till valurnan!

Höstens andrakammarval gav vänstern segern och en liberal-demokratisk regering bildades under Nils Edéns ledning i oktober.
Maktskiftet brukar betecknas som parlamentarismens slutliga genombrott i Sverige, och har uppfattats som en av de mest centrala händelserna i svensk politisk historia
Egyptierna på Tahrirtorget kan uppenbarligen inte räkna med lika dugligt folk bland sina politiker…
Världen håller andan!

En gnutta vår

Publicerat av
Svara

Efter storm och elände begåvades vi vid veteranorienteringen igår utav ett bedårande, snudd på vårväder.

 Även stubbarna var vackra
På Erics fotoblogg kan man den 9/2 hitta den här företeelsen:
OCH
även ett fylligt reportage från eftersitsen.
Jag gladdes åt denna nya bekantskap:

En katt bland hermelinerna!(?)


dvs en  representant för orienterarfamiljen Hermansson modell yngre har efter en mångårig odyssé återvänt till fosterjorden.

Vår saga: 6 I dansens virvlar

Publicerat av
4
 Jag hade förberett mig minutiöst – jag började med att vara elev i Anna Skousgaards dansskola!
Det är jag längst till höger på bilden.

Vi lämnade det nyförälskade paret i december 1954, då de måste skiljas för att var på sitt håll fira jul med sin familjer. När vårterminen startade januari 1955 var jag först på plats, den gamle (ännu unge) skulle ju ta sig ända från Barcelona!

MEN
Äntligen kunde jag gå ned till stationen och ta emot honom. Han bodde inackorderad i sista huset på Vegagatan som då var i utkanten av Lund, jag hade just fått ett rum på Studentskegården centralt. Jag gick fjärde terminen vilket innebar att jag läste Fysiologi i  en nybyggd institution i trakten av det gamla vattentornet. Per skulle börja läsa medicinsk kemi.
Vi hade ju bråda dagar – studierna krävde ju både tid och ansträngning och Pelle  (som han kallades i kamratkretsen) var ju fortfarande i träning som simmare.

Poseidons lag som i början på 50-talet ”sopade bassängen” gentemot stockholmslagen och blev svenska mästare i alla typer av lagkapp  i flera år.

Jan Andsberg till vänster bodde också inackorderad hos deras lagledare. Det föll sig naturligt att vi också tillbringade fritiden tillsammans.
När lördagen kom blev jag inviterad till Grand Hotell på supé med dans. Det var Ronnie Hartleys orkester som spelade vecka efter vecka. Och som vi dansade.  Vi blev stamgäster och orkestern spelade våra favoriter på begäran, vi stannade till de släckte ner för natten…

Den gamle betalade för oss båda trots mina protester.
Allt efter som veckorna gick blev vi ju mer och mer övertygade om att vi skulle leva livet tillsammans.
den gamle krävde dock skriftligt
MEN
Fram i april visade det sig att den gamle var PANK!
Han hade satsat hela  studielånet på sus och dus med Ronnie Hartley….

Så jag fick försörja honom resten av terminen
Det gjorde jag gärna!