Majkandidat 1Medan norra Sverige har haft högsommar med 28-29 grader har vi här i Skåne fortsatt med marsvädret! Kulmen nåddes ju på vår ”vårutflykt” den 12 maj med + (man får ju ändå vara tacksam..) 3-6°.
Därför kändes vädret Kristi Himmelsfärdsdagen med uppehåll och 10-12° som en klar förbättring.
Jag tog ledigt från trädgårdsskötseln och samlade lite kandidater till Månadens sten
Majkandidat 2
Majkandidat 3
Den här boken fick jag på min 60-årsdag 1995. Den är utgiven1993 och blev ett rättesnöre för den gamle och mig när vi efter hans pensionering 1994 fick tid och kraft att ägna oss åt vår trädgårds skötsel. Nu står den yngre generationen på samma tröskel och jag har lovat bort den – boken alltså – och tänkte att det är lika så gott att läsa den en gång till…
Ur författaren Lotte Möllers förord:
”En av de klassiska frågorna inom trädgårdsvärlden är om trädgården är ett ställe där man odlar växter eller om växterna är det material som man använder för att skapa en trädgård. Själv hör jag till dem som håller på det senare alternativet. Jag ringaktar inte det praktiska kunnandet – tvärtom önskar jag att jag hade mer av det – men jag är föga road av växtsamling och jag delar den amerikanske författaren Michael Pollans uppfattning att trädgården lika mycket är en moralisk och filosofisk angelägenhet som en praktisk uppgift.”
Det var spännande att återknyta kontakten med dessa funderingar, tacksam för att jag fick ta del av dem i rättan tid, och hoppas att de även faller i god jord på Bjärehalvön.
Utöver filosofin om Trädgårdens natur finns också redogörelser för Gertrud Jekylls, Edward Lutyens och Emma Lundbergs livsverk.
Efter besök i Kivik och Södra Mellby – för brödinköp! – var det dags för lunch i Christinehofs slottspark. Vi förunnades uppehållsväder!
Kl 14.00 var det visning av slottet under guidning av Eva Ditlevsen
Hon berättade kunnigt och livfullt om makarna Carl och Christina Piper och tillkomsten av alunbruket och produktionen där av alun.
Det jag minns bäst är uppgiften att i slutet av 1700-talet – samtidigt som Malmö stad hade 2000 invånare – hade Andrarum och bruket 1000!
I slottet finns många gamla klenoder.
Det har just kommit ut en bok om makarna Piper – den har jag beställt – recension följer!
Sedan for vi hem via Piratenmuseet i Vollsjö!
Efter ett stopp på Ravlunda kyrkogård med Fritiof Nilssons berömda epitaf var det så dags för Haväng. Det dåliga vädret kunde inte förminska platsens magiska skönhet, odödliggjord i Anders Österlings dikt:
I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.
En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.
Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan rullar.
I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.
Anders Österling
1884 – 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933
Se även
20090519
som t.ex antalet sittplatser på rastplatsen i Brösarp
– och tidsutdräkten för en lustvandring i backarna.
Homo proponit, sed Deus disponit.
Människan spår, men gud rår. (Thomas Kempis)
SÅ
var det dags för den stora dagen
Det blev liksom inte som vi tänkt oss.
Tappra 31 veteraner infann sig med bilarna fyllda med picknickutustning.
Vi väntade en kvart, vi väntade 45 minuter…
Regnet bara tilltog, så småningom började det åska och slutligen hagla…
MEN
Skam den som ger sig
Följ den spännande fortsättningen!
Det har varit en hård vinter för oss alla, men ännu tuffare för somliga!
Här står födelsedagsbarn 8 dock hoppfull på sitt kära torg den 1ste april redo att fira påsk, med liljorna i kassen.
Här står Födelsedagsbarn 9 för knappt ett år sedan och tänker på….
Om man skulle skaffa sig ett hus vid havet….
Ni och alla vi andra tillönskas en underbar sommar!
I mitten på mars var jag jublande glad:
Jag hade äntligen, efter 5 år, läst ut Gregorius, och fått en rivstart när det gäller Europas ungtid.
Jag har dessutom blivit färdig att börja mitt omläsningsprojekt.
Det är ju ganska dåliga program på TV – de spar väl pengar för att finansiera fotbolls VM…– så det blir en hel del läst!
Så råkade jag läsa en recension av Bengt Jangfeldts ”Språket är GUD” och gjorde ett spontaninköp av denna, och blev då inspirerad att köpa även
Innan de hade hade hunnit anlända, hade ju Sture Linnér just dött och jag började bläddra i
som stått i min bokhylla i flera år.
Både Språket är Gud och boken OM det grekiska språket är jätteintressanta. De är sådana framställningar som man läser i mindre portioner, utmärkt som insomningsläsande efter en eftermiddag med trädgårdsskötsel.
Det är en häftad, delvis ouppsprättad, bok tryckt 1923 (pris3.75), som innehåller
Sten Selander skrev dessa dikter 1920-21 efter besök i nedanstående städer:
Med start 1955 har jag besökt sex av demSå, inräknat en deckare av Håkan Nesser läser jag just nu parallellt och snuttavis 8 böcker….
Recensioner inflyter successivt
Följ den spännande fortsättningen!
Den här bilden är från 20 april 2008.
Den här från samma skog igår!
De nyutslagna lärkträden, matchar harsyregrönskan på marken
Sista kontrollen kan ju dessutom platsa som deltagare i korandet av Månades STEN för maj månad:
Än idag finns den av Piraten beskrivna vägen och vägskälet mot alunbruket kvar,1. Dagen innan
Dagen före fjärde tisdagen i juli lågo Bombi Bitt och jag i det djupa landsvägsdiket vid Alunbruket – just där vägen tar av till Eljaröd och Kivik – och väntade på Nils Galilé. För den som inte är skåning är det så gott att tala om att fjärde tisdagen i juli månad är Kiviks marknad och alltså den förnämsta tisdagen för att inte säga dagen på året. Ty den dagen är – eller kanske rättare var – för sydostskåningarna förmer än både Mårten och midsommar och Kristi Himmelfärd.
Vi hade väntat sedan soluppgången eftersom Nils inte sagt hur dags han skulle komma; men komma skulle han och hade själv bestämt mötesplatsen till vägskälet vid Alunbruket. Från vår bädd av gräs sågo vi himmeln lysa blå genom ett nätverk av hundkäx och björnbärsrankor, där fjärilar fladdrade och humlor surrade. Tätt intill oss kröp en ström av svarta myror från ett hål i dikesrenen och strömmen följde lydigt en sträng nyplockad körvel, som Bombi Bitt lagt ut för att avleda denna fara för vår bekvämlighet.
Vi reagerade för varje ljud från landsvägen och kontrollerade trafiken omsorgsfullt. Vi sågo gästgivaren från Tosterup komma åkande i spetsen för en karavan av vagnar lastade med öl på fat och buteljtappad porter i lådor.Långväga göingar skramlade fram, uppflugna på sina långa lass med stegar. Kopparslagare hade dragit förbi med foror fullastade med med mörkblanka kittlar och pannor, glänsande formar och krus. krukomakarnas fjädervagnar, pyramider av lerkärl med hö emellan, hade passert. Zigenares tältvagnar, fulla med svarta ungar som ormbon med yngel, rullade långsamt vägen fram. De svartmuskiga körkarlarna svängde sina piskor. Barfota, brokigt klädda kvinnor traskade mellan vagnarna.
—–
Så kom dagens trafiksensation, världens största menageri från Köpenhamn. Bur efter bur på tunga vagnar, spända efter hästar, åsnor eller qvaggor. Där fingo vi se kvidande tigrar, lejon, som glömt att ryta, ormar, vilka lågo orörliga och livlösa som fantastiska korvar av landsvägsdamm, jättegamar med nakna halsar, apor som knäckte löss med tänderna och övade allsköns odygd, en dromedar med puckel och en utan puckel. Mellan två av vagnrana hoppade en babian med onskefull uppsyn. Det hela var hänförande.
Ja! Det är hänförande.
Jag har hört en vinkännare säga (i positiv mening!):
Ett vin att tugga!