En konkurrent har dukit upp – eller vid närmare eftertanke en medhjälpare!
Jag har ju tidigare i två avsnitt berättat om mitt förhållande till Svenska Dagbladet.
Då har jag ändå inte berört det här med understreckare.
Långt innan internet, Google och bloggosfären var påtänkta har jag läst, begrundat och SPARAT!
Jag har åtskilliga högar med urklippta UNDERSTRECKARE som ju nu kan kastas. De har också blivit betydligt enklare att referera till eftersom de nu läggs ut på nätet.
Som den här t.ex. där man kan läsa:
År 2009 har av Unesco utsetts till Internationella astronomiåret, för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileos observationer. En rad aktiviteter med anledning av detta planeras. Museer, vetenskapscentrum, skolor, universitet, kulturinstitutioner och föreningar över hela landet ger sammantaget en mångsidig bild av hur vår världsbild har förändrats under 400 år och berättar om de ibland häpnadsväckande upptäckter som gjorts av olika och ibland extrema miljöer som finns i universum
Se
Det blir ju litet skillnad mot 2008
Fast å andra sidan :
I större delen av Europa ses numera bara de ljusaste stjärnorna på grund av ljusföroreningar från städer. Den 28 mars släcks lampor över hela världen som en demonstration mot den pågående globala uppvärmningen. Men sparsamhet med stadsljus är en angelägenhet också för att bevara vår utsikt från jorden.
Få människor följer i dag planeternas och stjärnornas gång på himlen och kan hitta bland stjärnbilderna. Den allmänna kunskapen om stjärnhimlen är inte längre levande.
En tanke med astronomiåret är att väcka till liv den upplevelse och glädje som finns i stjärnskådande, och den 2–5 april organiseras globalt ”100 timmar astronomi”, då tanken är att så många människor som möjligt jorden runt skall få en chans att se genom teleskop.
Vi som var barn under 40-talet då det var mörkläggning på grund av kriget kunde fortfarande förundras.
Stjärnhimlen vid torpet är dock fortfarande imponerande. När det är mulet och månen är i nedan är det så kippmörkt att man inte kan följa vägen genom skogen utan ficklampa. Först när ett stadbarn kommer upp dit kan de förstå formuleringen i sagorna:
Men plötsligt gick månen upp!
Vi fortsätter att rensa i generationers hopsamlade ”saker som är bra att ha”.
Här ett Polyfoto från troligen 1941. Jag är 6 år – det syns tydligt att man retuscherat dit framtänder… – min syster är två år. Då var det högsta mode att ha en rulle på hjässan. Vår moder har troligen ännu inte insett vilka hopplösa fall våra hårmanar är. Jag har ett tunt, mjukt, aningen självlockigt hår. Jag svettas mycket i hårbotten, så all försök att bygga en frisyr är dömda att misslyckas. Min syster har god kvalitet på hårstråna, men hennes är i gengäld spikrakt.
