Hårvård: Frisyrer I

Vi fortsätter att rensa i generationers hopsamlade ”saker som är bra att ha”.
Ovan ses tre locktänger. De användes för att locka håret. De lades i elden på vedspisen eller i mitt föräldrahem på gasspisen. Sedan tog man en bit tidningspapper och klämde till, tills det inte längre osade bränt. Sedan gick man loss på håret. Man kunde ondulera sig själv, men det blev bättre om man fick hjälp.

Jag började gå igenom mina fotoalbum för att visa resultat – och kom på att det vore idé att dokumentera hårmodet under min livstid.

Här ett Polyfoto från troligen 1941. Jag är 6 år – det syns tydligt att man retuscherat dit framtänder… – min syster är två år. Då var det högsta mode att ha en rulle på hjässan. Vår moder har troligen ännu inte insett vilka hopplösa fall våra hårmanar är. Jag har ett tunt, mjukt, aningen självlockigt hår. Jag svettas mycket i hårbotten, så all försök att bygga en frisyr är dömda att misslyckas. Min syster har god kvalitet på hårstråna, men hennes är i gengäld spikrakt.

Även hon fick vid besök hos fotografen en liten toupering på skulten!

Vi var iförda likadana ljusblå organdiklänningar med smock som vår moder broderat själv.

Winterreise

Vi passade på, mellan snöstormarna, att göra en inspektionstur till torpet.
I Nordvästskåne har vi bara en liten rimfrostskorpa, även om nattemperaturerna är nere på -6°.
I höjd med Eket fanns det ett sammanhängande snötäcke.
Vid vårt sedvanliga besök hos Morgan märkte vi att det är sportlovsinledning – godissugna resenärer strömmade till. Ingen egentlig ökning av snötäcket dock.
Väl framme vid torpet noterade vi 10 cm snötäcke. Kylan gör ju att om det hade varit ”the old days” vi visst hade kunnat skejta på skaren….

Men visst var det bättre förr…

Mellan 1977 fram till slutet av 80-talet kunde vi lugnt räkna med en riktig skidsemester vecka 8.

Månadens växt

Även om vintergäcken börjar skymta, liksom de förra säsongen nyplanterade julrosorna är detta huvudkandidaterna för februari:
Orkidén fick vi till guldbröllopsdagen i mars 2007. Nu har den åter vaknat till liv, ännu en stängel med knoppar växer fram . Forsytian tog jag in 6/2 och nu har den redan slagit ut!
Även om vinterkölden smyger kring knuten, har vi fått 2 1/2 timmas dagsljus sedan vintersplståndet.

Axess

När jag först kom i kontakt med Axess var det ”bara” en tidskrift.
Nu har den gamle spanat in att de också sänder TV-program.
Vi rattade in för första gången i förmiddags och snubblade in på ett helt underbart program om Medeltidens filosofi – särskilt Thomas av Aquino:

Lär känna tidernas största filosofer
BBC-produktion om västerlandets filosofer.

Tredje delen handlar om medeltidens filosofer.
Professor Bryan Magee diskuterar filosoferna och deras verk.
St Augustinus, Thomas av Aquino, Abelard, Roger Bacon, Duns Scotus och William av Ockham. Programmet gästas av
professor Anthony Kenny, rektor för Balliol College, Oxford.
De stora filosoferna – Medeltidens filosofi Programmet leds av författaren, professorn och filosofiexperten Bryan Magee som ackompanjeras av kända experter.

Eftersom vi kommer in en bit i programmet har vi ingen aning om vilka som samtalar, bara att särskilt den som visar sig vara Anthony Kenny talar en underbar, kristallklar, knivskarp och nyanserad engelska. Min förtjusning blir total när jag förstår att han som leder programmet är Bryan Magee – samme man som författat:

Det finns 15 program till i den här serien!

The Sheepman

När vi var flitiga medicine kandidater i Lund 1955-59 kopplade vi av med att på kvällarna springa på medelmåttiga, även usla westerns. En som jag erinrar mig med stort nöje var The sheepman med Glenn Ford och som det visar sig nu, även med Shirley MacLaine.
Jag mindes det som synnerligen roande detta med fåren efter alla miljoner kossor vi sett drivas över prärien.Dessutom fanns det ungefär samtidigt en reklamfilm, med ett litet helgonliktt får som åt sig rälstuggande ut till höger, och efter en stund återkom ätandes det andra spåret. Hans fortfarande oskuldsfulla, opåverkade, uppsyn tilltalade mitt skämtlynne liksom fårhjorden ovan.

När vi nu gick på hemmamatiné och såg om den var den klart sevärd – gjord med ironi och distans. Här en bild från vårt septemberbesök i Lund, då vi återknöt bekanskapen med våra biograflokaler. Samma plats – different names.

En konkurrent

En konkurrent har dukit upp – eller vid närmare eftertanke en medhjälpare!

Jag har ju tidigare i två avsnitt berättat om mitt förhållande till Svenska Dagbladet.
Då har jag ändå inte berört det här med understreckare.

Långt innan internet, Google och bloggosfären var påtänkta har jag läst, begrundat och SPARAT!
Jag har åtskilliga högar med urklippta UNDERSTRECKARE som ju nu kan kastas. De har också blivit betydligt enklare att referera till eftersom de nu läggs ut på nätet.

Som den här t.ex. där man kan läsa:

År 2009 har av Unesco utsetts till Internationella astronomiåret, för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileos observationer. En rad aktiviteter med anledning av detta planeras. Museer, vetenskapscentrum, skolor, universitet, kulturinstitutioner och föreningar över hela landet ger sammantaget en mångsidig bild av hur vår världsbild har förändrats under 400 år och berättar om de ibland häpnadsväckande upptäckter som gjorts av olika och ibland extrema miljöer som finns i universum
Se
Det blir ju litet skillnad mot 2008

Fast å andra sidan :
I större delen av Europa ses numera bara de ljusaste stjärnorna på grund av ljusföroreningar från städer. Den 28 mars släcks lampor över hela världen som en demonstration mot den pågående globala uppvärmningen. Men sparsamhet med stadsljus är en angelägenhet också för att bevara vår utsikt från jorden.
Få människor följer i dag planeternas och stjärnornas gång på himlen och kan hitta bland stjärnbilderna. Den allmänna kunskapen om stjärnhimlen är inte längre levande
.
En tanke med astronomiåret är att väcka till liv den upplevelse och glädje som finns i stjärnskådande, och den 2–5 april organiseras globalt ”100 timmar astronomi”, då tanken är att så många människor som möjligt jorden runt skall få en chans att se genom teleskop.

Vi som var barn under 40-talet då det var mörkläggning på grund av kriget kunde fortfarande förundras.
Stjärnhimlen vid torpet är dock fortfarande imponerande. När det är mulet och månen är i nedan är det så kippmörkt att man inte kan följa vägen genom skogen utan ficklampa. Först när ett stadbarn kommer upp dit kan de förstå formuleringen i sagorna:
Men plötsligt gick månen upp!