Lättnadens suckPå AHS hemsida kan man varje vecka få sig en aktuell vers av AH
Denna veckas:
Anrop
Fikonalund, o fikonalund,
varsnar du våren än?
Spelar min källa, sjunger min gök,
gråter min lille vän?
Långt långt nordan i Nifelhem
susar den risiga gran.
Där nöp oss frosten i tusen år,
och dock blir jag aldrig van.
Fikonalund, o fikonalund,
låt upp din famn för min trånad!
Rocken tynger och yllet sticks,
det är januari månad.
För en gång skull är detta inte en metafor utan fakta:
Bilden är tagen 8.42, vilket är det klockslag solen går upp på vår breddgrad.
Martin Frohm bjöd Veteranerna på julgransplundring :
Det blev en riktigt skön dag i skogen!
Det fanns t.o.m. ett litet snötäcke i Pålsjö skog.
Strax i mål.
Säsongen lämpar sig ej för
Med en enkel tulipan….
utan fastmera en dubbel Amaryllis!
När vi först presenterade DFB = Dagens FödelsedagsBarn var hon en gåtfull fjortis.
Idag fyller hon 17 år och är en målvedveten studiosus.
När hon senast gästade oss i Viken var det studier som gällde:
Vi önskar henne lycka till i sina föresatser och ett trevligt år som Sjuttonåring!
För deschiffrering av LLL klicka på länken.
Bristen på Rikstidningsprenumeration upplevdes de första åren som uthärdlig.
Vår lokalblaska Hälsingborgs Dagblad (Helsingborg stavades vid denna tid med Ä) är en av de bättre.
Dessutom hade vi fullt sjå med inflyttningen i vårt hus 1971, öppnandet av den gamles privatpraktik, skötandet av de tre barnen samtidigt som även jag började arbeta heltid.
Svenska Dagbladet var vid denna tid inget alternativ – en tråkig konservativ tidning.
MEN
De hade en ovärderlig medarbetare: Bertil Geijer.
När jag googlar på honom är det märkvärdigt litet som finns att få fram.
Arnes tankar är dock en blogg som beskriver det på pricken:
Det var flera decennier sedan jag började uppleva korsordslösning som en intellektuell stimulans, som bidrog till mitt välbefinnande. Till en början var det korsorden i dagstidningarna. En av anledningarna till, att jag under en period prenumererade på Svenska Dagbladet var just den tidningens kluriga söndagskorsord. En av konstruktörerna av deras korsord var den legendariske Bertil Geijer, vars korsord nästan var omöjliga att helt lösa. Men min ambition var att någon gång i livet helt klara av hans korsord.
Så när vi fått litet andrum som föräldrar och husägare hände det sig att jag gick och köpte fredagslösnummer av Sv D för att roa mig med Bertil Geijers bildkorsord eller Kryss.
T.o.m. min strikt socialdemokratiske svärfar ansåg sig nödd att smyga sig iväg och köpa lösnummer av SvD på de legendariska fredagarna!
När jag väl hade kostat på mig ett lösnummer föll det sig ju naturligt att bläddra igenom resten av materialet.
OCH
Sedan Gustav von Platen 1974 blev chefredaktör blev det en helt annan tidning.
Ur Wikipeda:
Tack vare honom – och hans ofta djärva men lyhörda val av medarbetare – räddades tidningen inte bara från nedläggning, utan upplevde ett lyft ekonomiskt, upplagemässigt och kvalitativt
Så någon gång under senare hälften av 70-talet började vi prenumerera på denna tidning, som numera är en omistlig del av vår vardag.
Bertil Geijer har fått en värdig efterträdare i HCN= Hans Christian Nygaard.
Till jul (och till midsommar) erbjuder han oss ett stort kryss, som nästan varar till påska.
Vi klistrar för säkerhetsskull upp det på kartong. Med gemensamma krafter lyckas vi successivt som oftast knäcka det.
När vi häromdagen företog vår provianteringsresa över Sundet var det verkligen stiltje – både när det gäller resandeströmmen och på havet. Eftersom det inte var särskilt upphetsande att spana ut i den grå dimman upptäckte jag plötsligt att det blivit Rökning förbjuden på färjorna!:
Sedan urminnestider – dvs 1946 då resandet startade efter kriget– har det varit en plåga att sitta i allmänna utrymmen – vi som velat undvika rök har fått tränga ihop oss i små dåligt städade och illa ventilerade utrymmen. Nu är det således annorledes:
Endast i sådana här sparsamt utplacerade kabysser är det Rökning tillåten!
Det var stor diskussion kring namngivningen av denna färja. Sjöfolk är ju skrockfulla och tydligen skall fartyg helst ha kvinnliga namn. Sedan är det ju djärvt att välja namnet på den man som mest av alla förknippas med olycksdagar. Mycket riktigt, när de tre nya datorstyrda färjorna, de två andra heter Aurora och Hamlet, var det just Tycho Brahe som rände in i kajer och annat elände!
Från Språkrådets hemsida:
Tykobrahedagar (ibland kallat egyptiska dagar eller förkastade dagar) är 33 otursdagar under året. Dagarna förtecknades i Bondepraktikan. I januari var t.ex. dagarna 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 förkastade. Värst av alla dagar under året ansågs den 11 januari vara.
Benämning tykobrahedag (Tycho Brahe-dag) är känd sedan början av 1800-talet. Den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe sägs ha fått i uppdrag av den astrologiskt intresserade kejsaren Rudolf II i Prag att fastställa vilka dagar på året som var mest otursamma. Brahe ansågs dessutom själv ha varit otursförföljd. Det är dock oklart huruvida tykobrahedag går tillbaka på något av detta eller mer allmänt syftar på Brahes verksamhet som astrolog och att vissa dagar brukar utpekas som olycksbådande i astrologin.
Föreställningarna kring tykobrahedagarna var förr många. Var man född på en tykobrahedag levde man inte länge, och gjorde man det var det i armod, flyttade man eller bytte arbete var man alltid bedrövad och reste man utomlands kom man sällan hem igen och fick mycket ont utstå.
Numera avses med tykobrahedag en dag då ”allting går snett” för någon.
Tykobrahedagar enligt Bondepraktikan:
januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17, 18
mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.
Jag konstaterar med tillfredsställelse att ingen av våra listade 25 födelsedagsbarn har prickat en tychobrahedag!
I mitt föräldrahem hade vi på 50-talet en prenumeration på Dagens Nyheter. Därför, när den gamle och jag slog ihop våra påsar 1957, var det första vi kostade på oss utöfver lifvets nödtorft, en prenumeration på nämnda tidning.
Vi läste ledarsidan med Herbert Tingsten och Kurt Samuelsson och även med förtjusning just AH, Bang, Torsten Ehrenmark, RedTop ,Salon Gahlin och JOLO!
MEN
Under 60-talet blev vi alltmer förbryllade och oförstående inför tidningens ställningstaganden.
Chefredaktören Olof Lagercrantz åkte till Kina och kom hem i full Mao-mundering och berättade entusiastiskt i TV om en fotbollsmatch han sett:
När det ena laget gjort ett mål spelade det andra laget på halvfart – för det skulle sluta rättvist med ett oavgjort resultat.
Att man kunde läsa sådant här:
”Det kommunistiska partiet har skapat ofantligt mycket som är värdefullt och framtidsdugligt. Det har bland annat – och det är en stor sak – befriat det ryska folket från påträngande materiell nöd, medan samtidigt miljoner svälter i Förenta Staterna”
Olof Lagercrantz om Sovjetunionens kommunistiska parti. Dagens Nyheter, 11/7 1968.
blev man ju van vid
MEN
När jag tyckte mig märka att JOLOS tidigare så muntra kåserier blev livströtta och vemodiga, uppenbart i otakt med den sk ”tjejmaffian”med Kerstin Vinterhed i spetsen,
sa vi 1969 upp prenumerationen.
Sedan var vi utan rikstidning i flera år!
I Dagens Nyheter den 2:a maj 1974, dagen efter att Jolo dött, kunde man läsa
en dikt av Alf Henriksson:
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Och ibland blir den aldrig densamma mer
Del 2 i morgon!!
den gamle passade igår på att göra ett besök hos sin
Vi sitter här i mellandagarna och frossar i TV-tittande.
Bland annat har vi sett den gamla nyårsreprisen av Ivanhoe.
Mitt första möte med honom var när jag i tidiga tonår läste Walter Scotts roman.
Sedan såg vi ju på riktiga bion filmatiseringen med de båda Taylors: Elisabeth och Robert.
Jag minns att när vi 1957 bodde på Kobjär i Lund brukade skolpojkarna springa omkring med träsvärd i sommarkvällarna och utstöta IvanHOE.
Vid vår första resa till Scotland passade vi på att passera Scotts Abbotsford House
Den djefla mannen passade som alltid på att ta en löprunda
Men efter genomläsningen av The Templars är jag ju numera väl insatt i den historiska bakgrunden….
Första gången jag använde detta uttryck för en av våra begivenheter var i inbjudan till firandet av vår 40-åriga bröllopsdag 1997. Det var först menat som en skämtsam vinkling på våra i HUVUDSAK himmelska 40 år tillsammans i det äkta ståndet.
Men det blev plötsligt allvar:
Således, med huset fullt av barnbarn och resten av släkten på ingång,
får vi 3 dagar innan den stora banketten reda på att den gamle har blåscancer!
2 veckor senare är han opererad!Det Himmelska är, utöver äktenskapets kvalitet, att han botades!
I det perspektivet är ju 2008 – års erfarenheter futtiga:
Andra gången det rann upp i sinnet visar sig nämligen vara i samband med brevlådeattentatet 2 augusti 2008.
Lottens julkalenders- DRT visade sig vara Himmel och Helvete
Orsaken till att begreppet idag fått förnyad aktualitet är detta:
När vi kom ut på nyårsdagen för att ta en snabb promenad före utsändningen från Nyårskoncerten i Wien upptäckte vi att den nya brevlådan sprängts under natten.
På stranden var det vindstilla och klar himmel. Rikligt med rester av fyrverkeripjäser påminde dock om Helvetets existens!
