Återställande


eller snarare
Det är fortfarande deranged but on a higher level…

Vi får gå tillbaka i tiden till bergvärmeinstallationen februari 2006.

I snö och regn, mörker och kyla grävde de ner ledningarna


När de var färdiga såg det ut så här:

Visserligen kom det ju lite snälla Chinodoxor från underjorden
och lättade upp det hela

men ännu exakt ett år efter såg det ut så här:

Men NU!

Inspirerad av tillsänd trädgårdsbroschyr har jag planterat:

1 Fjärilsbuske Buddleia davidii
1 Rosa mundi och
1 Ghislande de Filigonde….

Nu återstår bara att vänta….

Blomsterprakt

Igår var det orkidéutställningSofiero

Eftersom vi både har årskort och numera är lyckliga orkideägare passade vi på!

Rhododendronparken står snart i sitt fulla flor. Azaleornas doft låg tung över nejden.


När det började regna litet mera skyndade vi in bland orkidéerna.

Vem mötte vi väl där om inte min gamla skolkamrat från folk-och realskolan : PYTTE!


Vi pratade om gamla tider –
vilket föranlett mig att leta fram ett gammalt skolfoto från åk 6 på St Jörgenskolan i Helsingborg. (det är nog taget vt-48)
Läraren – en strålande pedagog – hette Tage Kollberg
Jag står på översta raden i vitt hårband
Pytte eg Inger-Britt Andersson numera Hansson i tredje raden nerifrån längst ut till höger

Mors dag


Det här är min mamma och hennes storasyster Elsa.
Strax efter att det här fotot togs splittrades familjen .

(se även blogg 28/12 2006 på mamma Evas 100-årsdag och 25/9 Min morfar)

Klicka på etikett släktträd!

Mormor Augusta och morfar Johannes



Eva och Elsa tillbringade åren efter skilsmässan hos mormor och morfar på deras skomakartorp i Småland.
Under minst ett års tid gick de i Håå folkskola.
Den kör vi förbi varje gång på väg till Skogslund


Folkskolan i Haaaa (dansk! stavning – se hemsideadress nedan) idag.

Vår son Gustav gick i slutet av 70-talet i skola i Köpenhamn. En dag kom han förvånad hem med en broschyr från Skandinavisk yoga og Meditationsskole
som delats ut på Hovedbangården.

Som framgår av hemsidan har ju verksamheten efter en blygsam början 1972 vuxit.

De har till och med inkorporerat mammas morbror Hjalmars lilla hemman Knapsholm
som såldes efter hans död på 80-talet!

Hjalmar var född 16/3 1895.
Han gifte sig först med Alice Lind * 5/9 1898
Hon dog i tuberkulos 1927 efter att ha gett livet till 3 pojkar:

Agard * 13/1 -22
Sven * 19/12 -24
David * 20/1 -27

Bilden på den nyblivne änklingen

Kuriositet:
När jag skulle kolla stavningen på Hovedbangarden snubblade jag över denna tidningsartikel.

Mma Ramotswe

Jag har sedan flera år tillbaka haft
Alexander Mc Call Smith s
The No 1 L adies´Detektive Agency på min läslista.
Jag gav bort den i julklapp 2005!

Sedan dök Alexander MCS upp i Nyhetsmorgon och visade sig vara en verkligt charmerande bekantskap.


Jag passade på att vid besöket den 5/5 låna den tillbaka!

När jag nu läser den, är den inte riktigt vad jag väntade mig.

Den är mindre en detektivroman, mer en förälskad skildring av livet och människorna i Botswana

Man lär sig mycket om Botswana

  • att det är en av Afrikas få demokratier
  • att från ha varit fattiga från självständighetsdagen 30 septemer 1966, landet nu har en god tillväxt på grund av diamant- och andra fyndigheter.
  • att den stora Kalahariöknen ligger i södra delen av landet, som för övrigt också är torrt och dammigt.
  • att många män åker till SydAfrikas gruvor för att finna försörjning.
  • att även i B.många män har en hänsynslös inställning till kvinnor.

MEN ÄVEN

att det finns mycket vänlighet, hederlighet och lojalitet
Sammanhållningen mellan människor av den senare sorten är stor.

Mma Ramotswe är bokens huvudperson.
Hon sätter upp sin detektivbyrå på de pengar som hon ärvt efter sin far, som efter tjänstgöring i gruvorna placerat sina förtjänster i boskap.
De “fall” som hon åtar sig avspeglar också en afrikansk verklighet
– “falska” släktingar, giftasvuxna döttrars vandel, witchcraft, stulna bilar och dubbelgångare. Även i Afrika får en privatdetektiv syssla med otrohet – mest männens, men en speciell ”afrikansk” variant.

Boken är oerhört lättläst. Detta är bara första delen av 3 i en liten box – jag kommer med stor förtjusning läsa de andra två!

‘Like her creator, Mma Ramotswe is that wisest of wise people,
one who uses her wisdom to bring happiness to others’

Guardian

Efter att ha skrivit ner denna recension läser jag på nätet AMCS´ svar på följande fråga:

Was THE NO. 1 LADIES’ DETECTIVE AGENCY your first attempt at writing a mystery?

A: The No. 1 Ladies’ Detective Agency is my first foray into this territory, although I do not think of it as a mystery. I like to think of it as a novel about a woman who happens to be a private detective. Mind you, I suppose that makes it a mystery … of a sort.

Ja, visst se ovan!

Bilar


Bilar är för mig bara ett fortskaffningsmedel.
Den svindlande lycka som vår Vespa förorsakade vid inköpet har aldrig upprepats.

Vår första gemensamma bil inköptes 1959 och var en begagnad Ford Anglia med vinklad bakruta.

Så småningom var det dags för att ”få egen” bil.

På denna svarta begagnade klassiska Volkswagenbubbla har jag dessutom lyckats hitta en bild!
Den är från 1968 då vi bodde i ett atriumhus i Rydebäck. I förgrunden den djefla mannen som just lärt sig cykla!

den gamle var dock hela tiden bekymrad för mitt fortbestånd eftersom man ju åkte med bensinen i famnen!
När året därpå en kollegas familj, mor och fem barn, tragiskt omkommit i en bilolycka genom att bilen (dock inte en VW) blivit påkörd av en långtradare och fattat eld ,
såldes den inom en månad i utbyte mot de två Citroën den gamle berättar om på sin blogg idag!

Då har jag ett personligare förhållande till den JAPAN vi köpte när vi tröttnat på Citroën Deessernas divalater.

Det var en Mazda combi BAD 047 som tjänade oss troget under vår mest aktiva tid.


Den åkte över Alperna, två gånger båt över Nordsjön för safari i Scotland och var behjälplig när vi åkte Vasaloppet!

Den hade förmodligen rullat än om inte jag lyckats kvadda den.

Så här i efterhand vet jag att missödet orsakades av sjukdom.

Jag var på väg hem från en ansträngande dag på jobbet. Jag smög ut i en korsning – men tänkte inte på att jag var… ja jag har ju aldrig varit en höjdare när det gäller höger och vänster – och dessutom gick man ju över till högertrafik 1967…
Nåväl jag kom tydligen från fel håll och ansågs skyldig, fastän han som körde på mig hade alldeles för hög hastighet etc.

Det blev bara en liten skada synligt på våran Mazda (ingen på den andra bilen) men det måste ha träffat olyckligt för det blev något fel på ramen och den blev sig aldrig själv igen…

Det måste ha varit 1985. Det året fick jag en thyreoidit (insjuknade i London – det är till att vara berest!) – under läkningsfasen har man en hypothyreos med förlängd reaktionstid – vilket måste ha bidragit till olyckan!

Vardagslivets tråk och tvång

slipper ju vi pensionärer.
Vi riskerar inte, som i Alf H:s visa:

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.

(Medan göken tiger, 1964)

Men nu har den ju det – och syrenerna sjunger på sista versen….
kunde vi konstatera vid vårt ”misslyckade”(?) besök på Skogslund.

1. Vår kära gamla självgående Klippo, som investerades i på moster Ebbas tid vägrade starta!
Vi uppdagade snart att bensinen rann ymnigt över höljet….
I bästa fall är det bara mössen som varit framme och bitit av bensinslangen….

2. Stormen Per hade härjat bland de kvarvarande lövträden i vår lilla park – och bland annat spärrat vägen till komposten.

Vi beslöt att avvakta med trädgårdsskötsel.

Trots allt ligger vår tomt som en grönskande oas i det Gudrunskövlade området.

Vi utnämnde gräsmattan till äng och picknickade till rik fåglalåt

Lövsångare, bofink, titor, gulsparv och taltrast sjöng så de ronga för oss, men framför allt trädgårdssångaren som är en trogen återkommande gäst i vårt hägg- och syrenbuskage.
Ev comments se ovan!

Efterskörd

Nu börjar vi få distans till den stora festen.

Endast ETT missöde kan rapporteras.

Vår käre David som räddades från en avflyttande grannes skräpkärra, fick skatta åt förgängelsen.

Varken barnbarnen eller kaninerna tycks bry sig …
Klicka för närmare studium!

Inte ens på plats har de originalet stående framme!