Fredagen den 13….
Vad passar bättre än:

Linda som i Lindamordet.

Mitt allra första blogginlägg, 9 januari 2006 var recensioner av Leif GW Perssons böcker
Mellan sommarens längtan och vinterns köld och
En annan tid ett annat liv.

Jag köpte dem som pocket på adLibris efter en recension av hans Lindamordet av Mats Gellerfeldt i SvD, där denne säger att den är bra, men inte så bra som de 2 ovan!
De kostade bara 37:- st, medan den nyutkomna Lindamordet fortfarande kostar 137, den väntar vi med tills den sjunker i pris.

Nu har således priset sjunkit till 37 kr och den är inköpt och läst:
Jag håller med Mats Gellerfelt:

Leif GW Persson är en mästerlig skildrare av svenskt polisarbete.
På 504 sidor får man följa Riksmordkommissionens utredning av ett spaningsmord, då en ung polisaspirant i Växjö, Linda, blivit sexulmördad i sin mors lägenhet.

Han har inga problem med att hålla spänningen uppe så att man sträckläser alla 504 sidorna.
Däremot blir man litet tveksam till hans nidbild av den huvudansvarige för utredningen kriminalkommissarie Bäckström. Genom att i samtal, förhör och konferenser både redogöra för den öppna kommunikationen, och Bäckströms inre monolog får man mer än klart för sig vilken usel ohederlig, manschauvenistisk fascistisk inkompetent och alkoholberoende person denne B. är.
Även på andra nivåer utdelar LGWP råsopar till diverse polisbefäl som skildras under händelsernas gång.

Att mordet till slut blir uppklarat beror dock på att det i skymundan OCKSÅ finns dugliga, gammeldags metodiskt arbetande kriminalare.

Leif GW P KAN sina saker, vilka metoder polisen har till sitt förfogande. Han är skicklig på att visa svårigheterna i samarbetet mellan olika avdelningar och yrkeskategorier, och därför är berättelsen läsvärd.
Att det finns rötägg och inkompetenta personer i alla yrkeskårer är man ju medveten om – illa är det när de är högt uppsatta polismän.
MEN
Det blir litet för mycket ÖVERTYDLIG SATIR.