Sista lovdagen:2

Det blev så småningom alltför svalt nere vid havet
Vi avancerade inåt land, till fadrens och brödernas smultronställe
Sandkullen
Vi började med att klättra i träden

 Sedan kom vi på att vi kunde gunga …
MEN

BRAAK!
Sigge kom undan med blotta förskräckelsen!

Moas sida var ju den tjocka och hon slapp att dimpa;

vi övergick till att bygga hydda.
Sedan gick vi hem och vilade middag.

I solnedgången gick vi tillbaka och fikade i vår nya hydda

I väntan på bättre tider…

 Klicka gärna på bilderna för viss förstoring !

Efter en artikel i SvD som redovisade att man kommit underfund med att fysiskt aktiva åldringar har en 50-årings pigghet i immunsystemet, är jag mån om daglig motion. För närvarande är det dock litet knepigt att hitta tidpunkten för denna verksamhet:

 –  det är ju bara sex timmars äkta dagsljus
 –  det regnar 
 –  det blåser minst kuling, var och varannan dag stormbyar.
 MEN
Mina bekymmer är ju negligerbara jämfört med fåglarnas
De har flytt in i den lilla vik som finns att tillgå
 när revet står under vatten.
Frågan är om det var så mycket bättre ifjor?
Det blåste ju föga
OCH
En hel  del fåglar hade funnit för gott att i god tid uppsöka kontinenten 

Adventsmingel

Storm och fastighetsskötsel har inverkat menligt på bloggrapporteringen. Men här gäller det att ta nya tag: Bilden ovan är från adventslunchen, som avslutades med ett besök på Galleri Hamnen. Där föll en tavla Lundagänget i smaken, varför den inköptes. På grund av att utställningen varade till den 4 december kunde den inte avhämtas förrän detta datum.

Tavlan ifråga är utförd av Peter Engberg och kan ses överst till höger.
Vi var många som stod i kö vid utlämningen.
SEDAN
När jag kom ut visade det sig att grannen, Sjöfartsmuseet, på grund av att det var Julskyltningssöndag hade öppet. Det pågick en verkligt intressant bildvisning med foton av gamla Vikenbor. Åskå-och -hörare var själva, något yngre, men dock ”Gamla” Vikenbor och kunde berätta åtskilligt om de porträtterade och livet i hamnen för 100 år sedan….

Tak

Igår lämnade jag in bilen för att få på vinterdäcken. Jag var således tvungen att vandrande ta mig hem genom byn. Då observerade jag denna dam som hackade sönder vass.
Även hon hade råkat ut för att vasstaket under stormen hade blivit tilltufsat
(Klicka på bilden så kan man observera den vassbeströdda gräsmattan)
Utanför nästa hus stod en bil med firmanamn Skånetak
MEN
De var inte där för att laga, utan hade redan innan stormen lagt ett nytt tak
DOCK
finns det även uppmuntrande blickfång i trädgårdarna!

Old Singers

Old Singers skulle sjunga på Lekmannakårens möte i Vikens kyrkstuga igår så på änkegrannens inrådan infann jag mig. Jag fick mycket trevligt bordssällskap:

 Dessa tre personer hade i halkan och eftermiddagsmörkret åkt ända från Malmö!
Detta på grund av att en hustru, damen i mitten, som enbart är sommarboende i Kullabygden envisas med att även under vinterhalvåret fortsätta att vara medlem i Old Singers
Jag har ju tidigare vidarebefordrat min entusiasm för Leif Ahlbergs mästerliga och roande ledning av kören, som för kvällen verkligen var i form, både i den inledande mera sakrala delen och i den avslutande profana.
De var så medryckande så jag glömde plåta dem i sina tomteluvor!
Mellan framträdandena fick vi lyssna på kontraktsprost John Liljedahl, som berättade vad det innebär att vara just kontraktsprost!
En avslutande panoramabild på kören. Änkegrannen står framme intill flygeln just till höger om LA

Julmarknad på Pål Jönska gården

Änkegrannen Märta sålde lotter – Jag köpte 10 sycken – dragningen blir efter avslutad marknad
Efter två månaders VVVV  har vi hamnat i en period med riktigt busväder. Storm och regn förtog mycket av trivseln.
 Marknaden pågick mellan 13-15. Jag hade hos SMHI spanat in att det skulle regna mindre efter kl 14. I fjor när jag kom mot slutet var alla kransarna sålda – men inte i år…
Mysigast var det i glöggstugan
Där serverade hembakta kakor
Struvorna var godast!

Efter stormen 2

De som for mest illa av de väldiga vattenmassorna var villorna längs Strandridarevägen.
Under kulmen kring midnatt hade vågorna trängt upp 30-40 meter, fyllt garage och demolerat stenläggningar.
MEN
Under samtal med personer som liksom jag var ute och rekognoserade fick jag höra om den verkliga sensationen:
Hamnpiren, som invigts av Oscar II i två omgångar 1894 och 1903
 hade raserats på en 30 m lång sträcka
 Värt att föreviga !

Efter stormen 1

På måndagsförmiddagen var det ett riktigt angenämt väder. Vinden hade bedarrat högst avsevärt , 8° varmt i solens sken. Väl nere på stranden såg man hur vågorna sköljt upp 30-50 meter och lämnat en tångkransad sjö.

Stenarna på stranden hade förflyttats 20-30 meter upp på backen
Den nya bryggan var helt demolerad
Här från andra hållet ser man hur strandkanten sopats ren från sten…
En av finansiärerna till den nya, nu sönderslagna, bryggan stod och betraktade de sorgliga resterna
Av fyra bryggor var det bara den längst i norr, som man av bitter erfarenhet förr om åren lärt sig att demontera inför höst och vinter, som stått sig. Den lilla, näst sydliga syntes över huvud inte till,
medan  stenbryggan längst i söder fortfarande var nästan helt under vatten…
Jag fortsatte min promenad längs Strandlyckevägen:
Vad hittar jag väl där?

Förste-Adventstormen

Icke att förväxlas med BERIT!
En mild höst med mycket sydvästliga vindar höjde långsamt vattenståndet över det normala i Nordsjön och Östersjön. Berits framfart 26 november höjde nivåerna temporärt till drygt +80 cm över medelvattenstånd i Västerhavet. När adventstormen drog in under eftermiddagen 28 november steg vattenståndet snabbt när den kraftiga västvinden, med orkanstyrka i byarna, pressade upp vattenståndet till extrema nivåer längs med västkusten. På flera mätplatser steg vattenståndet till 120 cm över medelvattenstånd 

Vi var ju denna gång ordentligt förvarnade. 
Jag var redan kl 10.09 nere och fotograferade, här är det 12 sek/m 18 i byarna
13.19 blåser det 19 sek/m, 25 i byarna

16.09 var det ju redan mörkt, vinden hade stigit till ca 20 m/sek

OCH 
där stod det och vägde för att kulminera kl 21-22 med 25 sek/m varav 31 i byarna.
Jag kunde ju inte se bara känna…
Jag låg och tittade på TV på andra våningen, något strömavbrott blev det inte den här gången. När det var som värst (Jag tittade på Morden i Midsummer kl 20-22) gungade hela huset till vid de ganska hårda stötiga vindbyarna. Jag släckte kl 23 då det lugnat sig betydligt, framförallt de hårda körarna. Innan jag somnade tände jag ytterbelysningen och konstterade att allt i närområdet verkade OK, tänkte
Det gick ju bra den här gången…
MEN 
När jag hämtade tidningen på morgonen den 28de

visade det sig att stråtaket fått sig en bredsida även denna gång

Se även Gudrun och Per
OCH 
Jämfört med andra här i Viken  hade jag kommit lindrigt undan
LÄS den spännande fortsättningen