Allhelgonadag

Jag beslöt mig för att besöka mina föräldrars grav.
När jag nu kostat på mig resan passade jag på att stavgå på slingan i Pålsjö skog.
Krematoriedammen var det ”vattendrag” som frös först, så att vi kunde åka skridskor. Under krigsvintrarna var det ju inte aktuellt med sådan service som  att spola….
Å andra sidan var den lättillgänglig, vi skolungdomarna kunde åka spårvagn nästan ända fram. Bilbron till höger
OCH
”dekorations”-ön var ännu ej byggda.
Min far var ofta med och åkte, och han påpekade oupphörligen att det var Ragnar Östberg som var arkitekten. När min far 1960 begravdes här hade inte  (den ganska fula tycker jag) tillbyggnaden  kommit till än.
Bland de gravsatta hittade jag både min gamle sånglärare på Magnus Stenbocksskolan
(han var inkallad på min fars cykelbataljon, förlagd på Landskrona citadell under andra världskriget)
OCH

Vår saga:3

Nu äntligen, när det värsta trädgårdsarbetet för året är avklarat, liksom Istanbulresan, blir det tid att fortsätta berättelsen om hur de tu blevo ett. Bilden ovan är från Dessau 1954, vilket står att läsa i ett av de 48 blogginlägg som den gamle hann producera…

UPPDATERING 
Simmaren Per får  ny amanuens september 1954. Det är en kvinna. Han bjuder upp henne på Hälsningsgillet 4 oktober.

 Duggandet skedde var och varannan vecka under hela terminen.
MEN
När det var dags att redovisa sinnesorganens anatomi (=ögon och öron) kunde han fögahan hade inte läst på, – han hade varit i Östtyskland och summit!
Den stränga amanuensen underkände honom: Det blir till att dugga om!
Efter någon vecka var det då dags för denna enskilda övning: Det gick ju mycket bättre.

 (Intensivstudierna kanske bidrog till att han blev ÖRON-läkare?)
När vi sedan skulle hem visade det sig att vi skulle samma väg 
(En sanning med modifikation dock, men det var vad den gamle påstod…)  
Han hade cyklat till Asis, gick och ledde sin cykel och berättade om sitt simmarliv.
informerade jag skrytsamt om att jag minsann var distriktsmästare i frisim 25 m Flickor 12! (=12 år)
Jag slutade träna simning  som fjortis, var för fåfäng för att alltid gå med blött hår…
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?
Läs den spännande fotsättningen….

Vår saga:2

Den fjärde oktober är ”vår dag”.
Jag har ju berättat om vårt första möte september 1954.
Nästa steg i vår kärlekssaga togs den 4 oktober samma år.

Det var ett danssteg!
Som så småningom kommer att framgå,
och som jag nu skapar en etikett för, 
är att detta inte blev det sista.
Vi återgår till min recension av Carl Fehrmans ”Lärdomens Lund” där man kan läsa:

”Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh. 
En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:
den 4 oktober
1799.

Det är heller ingen tillfällighet att jag noggrant citerat omständigheterna kring instiftandet av hälsningsgillet:
Tre år senare firades för första gången Tegnérfest den 4 oktober, på dagen för Tegnérs inskrivning vid akademin, med sång vid statyn och ett leve för hans minne. Till festen knöts – som tidigare nämnts – från 1868 ett hälsningsgille för de nyinskrivna studenterna med sång och tal.  
Under femtiotalet var hälsningsgillet ett av de stora evenemangen i Lund. Till skillnad mot i Uppsala skilde man inte på nationerna utan ALLA samlades i Akademiska föreningens nyrenoverande stora sal, Rector Magnificus hälsade de nyinskrivna ”novitierna”, välkomna. Sedan hade man en studentafton med inbjuden talare.

SLUTLIGEN
vidtog dans med levande musik.
På den tiden var det sedvanligt att man blev tillfrågad av en kavaljer på förhand och man gick dit som par.hade skett för mig. I en paus satt vi och pustade längs väggen.
lösgjorde sig min nyblivne elev ur mängden, gick artigt fram till min kavaljer, bugade sig och frågade om det var möjligt att få dansa med Gunilla.

Och på den vägen blev det…
Att sedan den fjärde oktober blev utnämnd till Kanelbullens dag tyckte vi bara var i sin ordning.

Lärdomens Lund

Denna bok, publicerad 1985, har väl sedan dess, i 25 år, funnits i vår ägo, och placerats bland böcker som jag skall läsa när jag får tid!
Sedan hände det sig att Födelsedagsbarn 6 när han gick sista året på gymnasiet, började uttala alltmera intresse för en studietid i LUND så jag tog fram den : en lämplig födelsedagspresent!

2008-08-07
LUND verkar vara en spännande plats!

MEN
Jag tänkte:”Det är nog bäst att jag läser den själv först!”
OCH

Den visade sig vara väldigt intressant; samtidigt som den är detaljrik och faktaspäckad – inget man läser ut i en handvändning precis.
Den 12 juli d.å. når mig från den stolte fadren denna

Kungörelse: Erik har blivit antagen till civilingenjörsutbildning i bioteknik vid Lunds tekniska högskola.

Sjungen o. spelen o. jublen o. klappen i händer!

Han är sedan igår på plats!

Jag planerar att överräcka boken den 4 oktober:

”Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh. En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:
den 4 oktober 1799.”


Erik, överst på Akademiska föreningens trappa 2007.

Akademiska föreningen invigdes 14 maj 1851.

Det nybyggda tegelhuset blev centralpunkten för nya decenniers, för ett helt århundrades studentliv. Nu startades på allvar lördagssoaréerna med sång och föredrag, tidiga föregångare till nutidens studentaftnar. I stora salen spelades studentfarser liksom andra sceniska framställningar. Samma sal blev lokalen för de festarrangemang som avlöste vardagarnas studiemöda – vi närmar oss den epok som Strindberg kallade jubelfesternas tidevarv. Inom Akademiska föreningens ram återupptogs den nordiska fest för fädrens minne med tungt fornnordiskt ceremoniel, som första gången firats 1845. År 1853 infördes på förslag av Gustaf Ljunggren en fest till Karl XII:s minne med tal, sång och fackeltåg. Tre år senare firades för första gången Tegnérfest den 4 oktober, på dagen för Tegnérs inskrivning vid akademin, med sång vid statyn och ett leve för hans minne. Till festen knöts – som tidigare nämnts – från 1868 ett hälsningsgille för de nyinskrivna studenterna med sång och tal. Redan på det första hälsningsgillet sjöngs den av Fredrik Andersson författade novischvisan, välkänd för många generationer av Lundastudenter.”

Novischvisan:
Melodi: Fredmans sång nr 27 (”Ur vägen för gamle Schmidtens bår)

:/: Novitier, novitier! I dag är dagen glad! :/:
Jag hälsar er alla, kamrater och bröder,
som kommit från öster, från norr och från söder
:/: och väster, och väster, välkomna i vårt lag! :/:

:/: På många, på många slags banor vandren I. :/:
I skolen bli präster, magistrar, jurister,
ocgh läkare, bergsmän – men kameralister
:/: det kunnen, det kunnen I nu ej längre bli. :/:

:/. Till Kuggis, till Kuggis, ett fast förskräckligt hus, :/:
I bören så flinkt på lektionerna löpa
ty I ären talgen, varav man skall stöpa
:/: med tiden, med tiden de klara lärdomsljus. :/:

:/: Men aldrig, men aldrig lektioner – hören I – :/:
och inga kompendier nånsin Er säga,
hurledes man skall rationellt gå till väga
:/: för att man, för att man en god student skall bli. :/:

:/: Den läran, den läran, som ganska viktig är, :/:
hur sången och glädjen och skämtet och gamman
med visdomen trivas förträffligt tillsamman,
:/: den kunnen, den kunnen I endast hämta här. :/:

:/: Här glömmas, här glömmas förtreter och besvär. :/:
När dagen igenom man ärligt har pluggat,
och visdomens frön noga skalat och tuggat,
:/: och svalt dem, och svalt dem, man sköljer ner dem här. :/:

:/: Välkomna, välkomna, novitier än en gång. :/:
På Kuggis stå visdomens skatter att vinna,
men här bland kamraterna skolen I finna
:/: studentliv, studentliv med allvar, skämt och sång. :/:

Text: Fredrik Andersson. Sjöngs första gången vid det allra första Hälsningsgillet på AF 1868. Kuggis = öknamn på Nya Akademin, den byggnad där man tidigare avlade inträdesprov till universitetet.

Utveckling

ELLER

Från vevgrammofon till Youtube!
Jag har ju i länken ovan berättat om mina föräldrars första möte.
Vevgrammofonen ifråga fanns under 40-talet hos min mormor på torpet.

När min mormor dog 1976 tog jag hem den – den finns nu här i Viken på vinden, med tillhörande skivor!

MEN

Redan 1957 hade den gamle och jag skaffat oss en kombinerad radio och skivspelare – Det blev 45-varv och sedan LP- skivor.

På 70-talet kunde vi kosta på oss en Hi-Fi anläggning med högtalare och en kvalitetsskivspelare.
När CD-skivorna på 80-talet tog över, kunde man hitta kg-vis med gamla fina LP- skivor med klassisk musik på diverse loppmarknader –
något som den gamle och jag utnyttjade.

Det är åtskilliga eftermiddagar vi suttit och njutit av att lyssna på Jussi Björling, Elly Ameling, Amadeuskvartetten, Henryk Szeryng, Emil Gilels, Furtwängler och von Karajan för att nämna några.När det gäller den lättare repertoaren har den ju fram till den gamles bortgång varit mera live!

Det här med YOUTUBE har för mig varit en välsignelse!
NU
har jag (förhoppningsvis!?)
lärt mig att lägga ut en musikvideo DIREKT:

Jag börjar med en visa som i Hälsingborg på fyrtiotalet sjöngs mer än Taube och Bellman!
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.

Utflykt till Kullaberg

Stärkta av Möllelunchen fortsatte vi till Kullaberg. Vi åkte upp till Fyren.
OCH
När jag såg den här klippavsatsen mindes jag…
1956 på våren tror jag visst att det var…
Vi företog en vårutflykt från Lund tillsammans med paret Håkan Westesson och Marianne Hellberg. De hade fått låna en bil och Kullaberg var det mest exotiska resmålet som stod till buds.

Fram till maj 2005 var det den gamle som stod för fotograferandet

Slottsweekend

Redan för ett år sedan blev vi bjudna till 125-årskalas på Haga slott utanför Enköping.
När dagen, den 3 juli, randades hade vi ett strålande högsommarväder.

Huvudpersonerna, 50-åringarna och tillika silverbröllopsparet
Karl och Ingrid,
står i mitten, tredje raden nerifrån

Av de inbjudna hade 95 personer i åldrarna från 10 månader till 75 år mött upp.
Vi satt till bords i 1600-talsgemaken och åt en överdådig middag.
På grund av alla spirituella tal:
och en myckenhet sång och musik bröt vi inte taffeln förrän efter drygt fem timmar!
Följ den spännande fortsättningen!

Ett år

Det är idag, ungefär kl 10 på förmiddagen, ett år sedan den gamle lämnade mig.
(Dödsbudet publicerades på bloggen först när alla närstående var underrättade)

MEN
Jag känner numera det inte som om han har LÄMNAT mig.
Vi är tillsammans dagligen i andanom.
(Klicka gärna på etiketten Sorgearbete för mer info)
Jag googlade på detta uttryck, som är ett av mina favoriter och hittade den här engelska översättningen:
In one’s mind’s eye
Appropriate!

Det var en gång en musiker

För ett år sedan gladde jag mig åt att efter detta fynd få sitta i sommarkvällen och stilla njuta av av Sven Olof Sandbergs repertoar exekverad av den gamle

MEN

Möjligheten blev ju abrupt avbruten…

Så häromdagen dyker detta, försättsbladlösa häfte upp:

JUST den sången var den första den gamle sjöng för mig – och då jag samtidigt insåg vilken underbar sångröst han hade. Vi hade redan blivit ett par – och jag undertecknat en skriftlig försäkran –
när han plötsligt en dag stämmer upp den – jag tror vi var på väg till dans på Akademiska föreningen:

I åtta timmar spela han om livets väl och ve
men se´n, ja se´n
han tog fiolen gick och sa´:
Förlåt jag går, jag har ett litet rendezvous.

Den finns inte inspelad på svenska på YouTube så ni får hålla till godo med den tyska, (ursprungliga) versionen

Här är vi i Dansens virvlar på AF

Jag vänder blad och hittar även texten till Tangokavaljeren – ytterligare en av den gamles, (liksom SOS´s) glansnummer!

Den finns bara i en inspelning med Björn Ulveus – som sjunger den alldeles för raskt!

Ulla Billquist har det rätta trettiotalstempot!
ELLER
Ännu bättre!