25-årsjubileum

Vi firade inflyttningen första gången 1996 då det var 25-årsjubileum
Huvudattraktionen var
BRÖDERNA
DÖNICK

i en halsbrytande UppVISNINGI DE HÖGRE SFÄRERNASAKROBATIK

– Program –

1. Dödens uppvärmning
2. Dödens knäkonst
3. Dödens balanskonst
4. Dödens spänning el. magpirr
5. De två dödskallarna

FÖRESTÄLLNING ENDAST DENNA EFTERMIDDAG
FRITT INTRÄDE
Introduktion :
Mina damer och herrar – får jag be om den djupaste koncentration. Från detta ögonblick kan varje distraktion vara rent livsfarlig!
Jag har den stora äran att presentera, för första gångeni Europa!

Farornas okrönta prinsar!
De unga män som satsar allt i ett spel på liv och död – och sedan ökar insatsen!
De unga män som dansar genom livet på eggen av ett rakblad

De unga män som strör nubb på sin frukostgröt, som har kaustik soda i gottisskålen, som läskar sig på Klorin efter varje träningspass.
De unga män som ser Liemannen i vitögat, som skrattar honom i ansiktet, som står honom upp i halsen!
Är de helt från vettet? frågar ni er, ärade publik. Det finns inget annat svar på den frågan än ett rungande JAA!
 Damer och herrar:

De våghalsiga!
De halsbrytande!
De halsstarriga!
De halvtokiga!
Bröderna Dönick!!!!
Det var en relativt gles skara som bevittnade detta världsevenemang.Visserligen kunde vi räkna in 19 gäster, men medelåldern var låg – flera missade uppvisningen genom att sova middag…
Jag vill minnas att den 3 juli det året var en onsdag – många återbud hade inkommit på grund av förvärvsarbete.. I år är det en söndag och vi har noterat att skaran blir betydligt större och den yngste är åtta år!

Erinring

Det var ju inte mycket till trädgård vi fick överta från den tidigare ägaren.
MEN
Alltsedan inflyttningen har jag vid den här tiden påmints av den gula fetknoppen som då, som det enda, blommade rikligt.
Lampan var dock i sin krafts dagar
Vändplatsen framför huset var de första åren inte asfalterad
Lekmöjligheterna voro därmed legio!
Det är bara fetknoppen som är sig lik!
Kulplatsen upptas just nu av betydligt dyrbarare leksaker…

En dag på stranden

Nu rustar jag mig  för vårt 40-årsjubileum den 3 juli.
hittar jag det här fotoalbumet med bilder från inflyttningssommaren som gossarne själva arrangerat och kommenterat!
Texten vid översta bilden ”Ska jag kasta på dej va?”
Vid nedersta bilden står ”Sand är skönt, eller hur gode bror”
Vid den övre: STRANDPANORAMA
Samma strandpanorama 40 år senare.
Det är sig likt – och ändå inte:
 UTAN
som den engelska väderleken, ständigt skiftande!
Bild från ifjor!

Vad som ganska snart efter vår inflyttning blev annorlunda var, att strandhytterna längst norrut blev offer för en pyroman, och sedan fick ägarna inte bygga nytt – det satte strandlagen stopp för. Det protesterades ända upp i Högsta domstplen eller motsvarande och TJI!

Minnesdokumentation HUSET:1

Den 3dje juli i år är det fyrtio år sedan vi flyttade in i vårt hus på Kalvlyckevägen i Viken. 

Det var den gamle som kom på att! Han fann att det var trångt och otrivsamt att komma hem till vårt hus i Rydebäck efter en stressig dag  på akuten. Hustrun hade i avsaknad av fritidshem omvandlat vårt vardagsrum till pingishall. Han sysselsatte sig därför med att om eftermiddagarna innan kvinnan kommit hem läsa fastighetsannonser och hittade mars 1971 en om:”Annorlunda hus i Viken”.

Redan följande weekend åkte vi dit och kollade – och det sa Klick direkt mellan den gamle och huset. All expertis inklusive en gammal skolkamrat som var byggnadsinjenjör avrådde:

Ge mig 300 000 (den ung. köpesumman) så ska jag bygga dig ett mycket bättre hus!
MEN
Förälskelsen var ohjälplig
 den 3 juli 1971 flyttade vi således in. 
Inför jubileumsfestligheterna har jag bläddrat i gamla fotoalbum. Vid denna tid var det ofta äldste sonen som fotodokumenterade. Vi börjar med vår första utflykt till Bjäre:
Torekovs hamn
Sedan åkte vi till Hovs hallar och badade
Det var ju inte mycket till plage…
Vid närmare inspektion är det den blyga och mormor som solar
Men det var skönt i vattnet!

Årets shoppingresa

Häromdagen var det dags för årets proviantering på vårt köpcentrum Väla. Det mest angelägna inköpet var ett nytt vädringsställ – det gamla hade dignat under min från vinden nedtagna avlagda garderob.

Det är det tredje vädringsstället sedan äktenskapets ingående. Det första köpte den gamle av en kringresande man från Gnosjö , som en dag 1961 –  när den gamle var hemma och tentamensläste samtidigt som han var barnvakt – ringde på dörren och offererade ett stabilt, i trä.
Det höll så så vitt jag minns så länge att det skattade åt förgängelsen (kunde förmodligen eldas upp), sedan vi 1971 flyttat in i huset i Viken.

Tvåan, som nu dignat ner och förpassats till deponin, inköpte den gamle – troligen hos Clas Ohlsson, varför jag begav mig dit. Jag gick långsamt runt bland alla märkliga förnödenheter – men inga vädringsställ.

Jag fick fråga en tjänsvillig ung man som upplyste mig om att jag skulle vända mig till Servicedisken.

Den låg vid ingången, så det var att återgå till utgångspunkten.
Damen vid disken bläddrade i katalogen, tog hissen ned till lagret, et Voilà,:
Det fick plats i bilen…
När jag ändå kostat på mig resan köpte jag även:
 – mascara
 – nya Eccoskor (de först inköpta ”sportiga varianten” led sotdöden i somras!)
 Nu
är jag rustad för påskutflykt!

Kilroy was there!

Nu är ju glädjen stor – inte bara på Tahrirtorget utan i hela världen!
MEN
Vi som har varit med ett tag bävar:
Det får inte bli som i Ryssland där februarirevolutionen avlöstes av oktoberrevolution, eller i Iran där mullorna tog över….
SvD idag:

Men i värsta fall, tror skeptikerna, kan det sluta med en ren militärkupp, liknande kuppen 1952 när officerare som Naguib och Gamal Abdel Nasser störtade kung Farouk utan att bana väg för demokrati.

 Den här mannen har alltsedan januari 1955 från väggen övervakat vårt liv!

Jag tjatade på den gamle att han skulle på sin blogg berätta om sina äventyr under den spännande resa i östra Medelhavet han gjorde med simklubben Lugi sommaren 1953. Det var ju året innan vi sedan träffades i september 1954 ochjag har sedan i 50 år underhållits med alla spännande äventyr i Wien, Jugoslavien, Grekland, Egypten, Libanon och Italien!

Det blev bara ett avsnitt – men från Kairo!

Kompisarna gav sig i väg på sightseeing tillsammans med våra värdar = den officersklubb som dagarna innan avsatt kung Farouks son Fuad II och utropat republik. Farouk hade sedan ett år tidigare avsatts och flytt till Italien.

Per berättade livfullt hur de en kväll blev inbjudna till en societetsfest där de fick träffa officersjuntans chef Msk Naguib Major General Cairo, 5/7/53 som texten ovan lyder.

Fotografiet är ju glasinramat och därför svårt att scanna!

Egentligen var simmarna ”underhållning”:medan gästerna minglade fick de tävla i en swimmingpool i anslutning till festlokalen.

MEN
Per berättade också hur det viskades att EGENTLIGEN var det inte Naguib som bestämde utan en överste Nasser…

As Naguib wrote later in his book, Egypt’s Fate,

”at the age of 36, Abdel-Nasser felt that we could ignore Egyptian public opinion until we had reached our goals, but with the caution of a 53-year-old, I believed that we needed grassroots support for our policies, even if it meant postponing some of our goals. I differed with the younger officers on the means by which to reach our goals, never on the principles.”
 
Nasser, by contrast, thought that any talk of democracy, or of a multi-party system, or of the withdrawal of the army from politics, would allow the Wafd, the Muslim Brotherhood and the other political parties to regain the ground they had lost in 1952. In addition, although on paper Naguib appeared to wield a lot of power, being simultaneously president and prime minister, his authority was curtailed by the fact that he needed a majority vote of the RCC for any decision to be taken, and his opinion was often ignored. The offices he occupied meant that Naguib was responsible for the government’s decisions, even though he rarely sanctioned or supported them, and this meant that he was increasingly becoming merely the puppet of others. Eventually, Naguib presented Nasser, by now the real power in the RCC, with an ultimatum: either he was given real power, or he would resign.
In late 1954, however, Nasser accused Naguib of supporting the recently outlawed Muslim Brotherhood and of harbouring dictatorial ambitions. A brief power struggle broke out between Naguib and Nasser for control of the military and of Egypt. Nasser ultimately won the struggle and managed to force Naguib to resign from the presidency of Egypt in November 1954.
 Vi håller tummarna för Egypten denna gång!!

Vår saga: 6 I dansens virvlar

 Jag hade förberett mig minutiöst – jag började med att vara elev i Anna Skousgaards dansskola!
Det är jag längst till höger på bilden.

Vi lämnade det nyförälskade paret i december 1954, då de måste skiljas för att var på sitt håll fira jul med sin familjer. När vårterminen startade januari 1955 var jag först på plats, den gamle (ännu unge) skulle ju ta sig ända från Barcelona!

MEN
Äntligen kunde jag gå ned till stationen och ta emot honom. Han bodde inackorderad i sista huset på Vegagatan som då var i utkanten av Lund, jag hade just fått ett rum på Studentskegården centralt. Jag gick fjärde terminen vilket innebar att jag läste Fysiologi i  en nybyggd institution i trakten av det gamla vattentornet. Per skulle börja läsa medicinsk kemi.
Vi hade ju bråda dagar – studierna krävde ju både tid och ansträngning och Pelle  (som han kallades i kamratkretsen) var ju fortfarande i träning som simmare.

Poseidons lag som i början på 50-talet ”sopade bassängen” gentemot stockholmslagen och blev svenska mästare i alla typer av lagkapp  i flera år.

Jan Andsberg till vänster bodde också inackorderad hos deras lagledare. Det föll sig naturligt att vi också tillbringade fritiden tillsammans.
När lördagen kom blev jag inviterad till Grand Hotell på supé med dans. Det var Ronnie Hartleys orkester som spelade vecka efter vecka. Och som vi dansade.  Vi blev stamgäster och orkestern spelade våra favoriter på begäran, vi stannade till de släckte ner för natten…

Den gamle betalade för oss båda trots mina protester.
Allt efter som veckorna gick blev vi ju mer och mer övertygade om att vi skulle leva livet tillsammans.
den gamle krävde dock skriftligt
MEN
Fram i april visade det sig att den gamle var PANK!
Han hade satsat hela  studielånet på sus och dus med Ronnie Hartley….

Så jag fick försörja honom resten av terminen
Det gjorde jag gärna!