Denna bild är tagen för precis ett år sedan.
Den är ett resultat av min genomgång av gamla lådor inför 40-årsfirandet. Just den här innehöll baddräkter jag sparat för att ha i reserv om eventuella gäster ”glömt” ta med egen. Dessa badplagg är 40 år gamla – den bruna till vänster var min mors – och hon dog 1974!
Det har ju inte varit något vidare badväder, vare sig resten av sommaren 2011 – eller hittills 2012.
(Det var sommarsolståndet igår)
MEN
Nu randas 41-årsfest så kanske…
Jag läser och sprättar, sprättar och läser!
Göran Schildts bok om det Gyllene skinnet var ju vid återfinnandet ouppsprättad.Som väl är är det inte bara biblioteket som jag sparat utan även dess utensilier. Jag använder nu en papperskniv som fanns i min fars affär. Den är av läder och har Slazengers logotype på handtaget. Den hade han fått i reklam av dess representant strax efter kriget och använde i sin affär.
Inledningsvisfinns en karta över Daphnes väg och alla de vägar som Argo i olika versioner av myten sades ha tagit. De är ju präglade av att resan gjordes för tusentals år sedan, då man ju inte heller hade någon klar uppfattning om geografin….
Resan företog Göran Schildt med Daphne 1963. Han försökte i görligaste mån besöka samma farvatten som Jason. Det var ju inte helt lätt:
– dels finns det många versioner vilken väg Argo tog
– dels var ju Svarta havet genom ”järnridån” i stort sett ett sovjetiskt innanhav!
En sak alla skildringar om Gyllene skinnet är överens om är att utgångspunkten är Iolkos och att skinnet hämtades i Kolkis
Att besöka Kolkis var ju uteslutet av politiska skäl.
Utanför Bosporen skildes argonauternas och våra vägar.Enligt Apollonius, som vi följt i föregående kapitel, seglade de österut längs Mindre Asiens kust för att finna sitt Gyllene skinn vid Poti i nuvarande Georgien, medan vi seglade västerut längs den europeiska kusten till Bulgarien. Sedan möttes vi igen i nordturkiska hamnar och på Donau , som jag i sinom tid skall berätta.
Jag har nu läst halva boken. GS har valt att varva kapitlen, vartannat berättar om Argos färd med långa avsnitt av de ursprungliga texterna, huvudsakligen Apollonius´version, vartannat om GS upplevelser längs Bulgariens och Rumäniens kuster med en avstickar in i Donaudeltat.
Läs den spännande fortsättningen!
VI vann!
OCH
Så delades Skandinaviska bankens vandringspris ut till kårens under föregående år bäste idrottsman ut
OCH
Det var den gamle!
Simmaren PER
Bonusbild
För att uppmärksamma den gamles födelsedag tjuvstartar jag på berättelsen om vår Spaniensejour juni 1955.Väl förlovade satte vi oss på tåget till Barcelona. Den gamle hade varit där under julhelgen med sin morbror Gottfrid. De flesta bevarade foton på den gamle och Barcelona är från detta tillfälle
Denna musik ” El gato montes” köpte vi på EP-skiva
Det finns en skröna om att den gamle, via sin morfar Johan Edvin, härstammar från en spansk sjökapten som i Göteborg…
Med tanke på hans musiksmak är det ju inte osannolikt!
SOM
Vi sedan spelade till fördrink varje gång vi gav oss ut på galej fram till och med 1959
Sedan blev vi ju sedesamma föräldrar!
Efter mer än två veckor i Paris åkte hela familjen tåg till Tarbes där den gamles föräldrar under Frankrikesejouren hade sin bopäl.
Den enda bild från Tarbes som jag kan hitta är en som morbror Gottfrid tog när han och den gamle firade jul därstädes december 1954. Här sitter han i vad som troligen är stadens centrum tillsammans med mor, syster Karin och bror Björn. När han i januari återkom till mig i Lund medförde han en julgåva som jag fortfarande har stor glädje av, nämligen en sjal från Bagnères de Bigorre!
Dagen för det officiella 50-årskalaset randades. Det firades i Lund och jag tog mig dit per tåg. Redan utanför stationen förstod jag att det var Dies Toddyum Magna och inköpte ett exemplar av Toddybladet.
Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.
Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris,
men senaste gången (2001) fick man inte komma dit!
Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar,
så allmänheten släpps inte upp.
Det var fram till jag blev med digitalkamera 2005 som regel –
och framför allt de första femtan åren – den gamle som stod för fotograferandet
Vi har bara ett kort på honom i Paris 1955:
där han sitter i Luxembourgparken
Se även länken EX 2
Sedan var det dags att ta tåget till Tarbes för att eklatera förlovning.
