Snö och is har ju i två månader dominerat strandbilden.
Nu känner jag äntligen igen mig!
Det finns ju en del att välja mellan.
Den avlånga svarta till höger vid Fågel Blås näbb tar priset!
Vårens berusning
Fyra dagars töväder har fått nästan all snö att smälta! Jag kunde inte hålla mig – jag åkte och köpte litet penseer…
Visserligen blir det ju ett köldrecidiv kommande vecka – men vi får hoppas det är det sista! Penseerna får stå inne på köksbordet så länge.
Vårt lilla trädgårdsbord kl 10.12 i går
Just som jag resignerat och tänkt:”Det blir ALDRIG mera vår igen” inträffar undret : Vi har haft plusgrader ett helt dygn nu!
Kl 11.58Kl 14.27
Veteranorienteringen är ju alltid jämn onsdag. Det är numera dessutom tradition att vi vecka 8, när det är vårvinterlov, disponerar Hyllinge skolas lokaler med duschar och samlingslokaler.
Det är ju si och så med ”skogen”, den krymper för varje år.
Just i år är det likaså bra nu när snömängderna slår alla rekord.
Det var rejäl motion att pulsa, skaren höll inte utan man sjönk ner för vare steg. Jag försökte springa i andras fotspår men steglängden stämde sällan…
Eric gjorde det bästa av situationen, höll sig på de upptrampade stigarna och fotograferade oss andra!
…eller åtminstone väderleken!
För precis ett år sedan blev jag av den gamle fotograferad vid Kulla Gunnarstorps strand
(bilden ovan).
I år hade vi i 7 veckor oavbrutet under 0°, i mitten på januari STRÄNG kyla.
Så i förra veckan började det kännas litet hoppfullt – vi hade tre dagars dagsmeja.
”Isbergen” som lossnade i förrgår har åter flutit iland, och med den gångna nattens -9° frusit fast igen. Morgonens snöfall har så lagt sig som en bedrägligt förmildrande hinna över eländet.
eftersom bortom lördagen det utlovas en ny köldperiod. Blåser gör det också – köldeffekten vid strandpulsningen (ja, man kan inte kallade det promenad – skaren håller bara till hälften) är avsevärd.
Vi människor har ju åtminstone hus att krypa in i …. de stackars fåglarna vet snart inte var de kan hitta mat….
Denna bild togs 20090207
Här är samma sten exakt ett år senare!
…och snön bara faller och fallerELLER
Wann jemand eine Reise tut…
Häromdagen, när jag var tvungen att gå ner till Jollen för att köpa mig en liter mjölk, gick jag på hemvägen via Vikens hamn. Den hade inte frusit till mycket mera sedan jag var där för fjorton dagar sedan. Vid en av de få kvarliggande småbåtarna fanns en man som uppenbarligen utövade någon slags tillsyn över densamma, med vilken jag startade en konversation.
Just då stävade en av de två fiskeskutor som ju dagligen ligger ute i sundet och fiskar in i hamnen.
Till ändernas belåtenhet….
När jag begav mig ut för att intervjua om fångsterna hade jag sällskap av detta par. När vi kom fram observerade jag att de hade en plasthink, som de uppenbarligen skulle ha fisk i.
När de hade lagt till frågade jag vad de fiskade: Torsk blev svaret.
All den snö som hindrade majoriteten från orientering i Lerbergsskogen, ligger nu still på marken. 29 löpsugna veteraner infann sig till dagens veteranorientering.
Denna gång fick vi en blank karta och frimärksbild av nästa kontroll.
Väl där fanns det en bild på nästa etc. Här är kontroll 3 med en kartbild på 4:an
(syns otydligt längst till höger på kartan ovan, klicka för viss förstoring)
Utöver de 29 uppgavs det 9 gående varav två ses här.
Liksom det finns örnrundor utan örnar finns det sälstenar utan sälar!
I går var det lika sällsamt magiskt väder som den 30 oktober
Likheten SYNS inte så mycket som den hörs. Det är när det är absolut vindstilla och litet disigt som det blir så där magiskt, som i Lagerkvists dikt:
Isläggningen, som nu når 25 m ut från stranden gör ju också att det blir grundare. Sälstenen som normalt, utan säl, inte syns ovan vattenytan ligger blottad. Jag gick för säkerhets skull ända fram för att fastställa (med kikare!) att det inte var en säl, utan bara stenen som syntes!
Och så fick vi en kandidat till Månadens sten i februari på köpet: