Trots allt

Trots allt är våren här:

Det är fortfarande bara enstaka dagar man kan sitta ute i solen, och det är regelbundet minusgrader på nätterna. Det blåser mestadels kuling och in-emellan kommer det nederbörd av blandad karaktär…

MEN
Nere vid stranden har isen totalt försvunnit – 
– blåst ut till havs och smält!?
OCH
Fåglarna har återvänt. När iskanten är borta har tången kunnat komma in vid strandbrinken och där finns det nu gott om mat. Det är inte bara våra vanliga vintergäster fiskmås, gräsänder, kråkor och kajor utan rikligt med gravänder och bläsänder och bland måsarna finns det skrattmåsar – alla har dock ännu inte fått sin svarta hätta.
Strandpiparna står på rad och väntar på bättre tider….
Jag ser dem alla tydligt i min kikare, men tyvärr har jag inte kamerapower att förstora dem.
(men ni kan försöka klicka en gång på bilden så blir den kanske litet större)

Här får ni en tydlig titt på strandskatan.

Stor och liten ljusglimt!

Den stora ljusglimten är att SOLEN sken igår, efter att vi haft dimma i åtskilliga dagar,
MEN
de ynka plusgraderna har knappast gjort någon skillnad.
Den sydvästliga vinden, som ju dessutom var frisk, har ju fört över ismassorna till den skånska kusten. Nu vallar det sig igen!
 Den lilla, eller snarare de små, är att snödropparna i solskenet segar sig upp!

VÅR! (???)

Statistiskt sett, och enligt den meteorologiska vetenskapens postuleringar,
börjar våren i Skåne den 1 mars.
MEN INTE
har vi sett till den.
Jo kanske litet:
I kikaren, kunde jag bestämt se att bland de vårväntande änderna, befinner sig en gravand!
Annars är det mest dystert
Den enda sångsvan jag sett till är ju död…
MEN
Hemma hos Eric vid Skälderviken är de piggare!
(Bilder från den 1 mars)

I väntan

Klicka på bilderna för lätt förstoring!
Även om vi nu har en rejäl köldperiod med -10° nattetid, så märks det att våren är på väg.
Om inte annat när det gäller LJUSET!
Även änderna börjar se hoppfulla ut!
De formerar sig par om par…
OCH
hanarna börjar kråma sig

Fixat

Nu har vi riktigt tradig vinter. Dag efter dag är det minusgrader, mulet och kuling. Töperioden i januari gjorde ju att det skyddande snötäcket för vegetationen har smält – sämsta tänkbara februariväder således!

MEN
För att tänka positivt kan jag meddela att taket reparerats.
Med hjälp av medförd nek har vår käre takläggare fyllt i mistorna
I blåsten slog resterna ut i en vacker blomma:
Dessutom fick jag stålband för att förhindra fortsatt nerrasning nästa orkan!

Vattenståndsminimum

I morse (14/2) i sjörapporten varnade de för lågt vattenstånd i Norra Öresund.
Jag kunde inte motstå – även om det blåste 12 sek/m och var -3 – att inspektera.
Jämfört med den 5/2 var det ju rejäl skillnad!
Framför allt märktes det på stenarna.
2011 blir det ju inte någon ”Månadens sten”
UTAN
Jag har valt ut tre stenar som jag kommer att bevaka särskilt
SOM
1. ÅRTAstenen som den 14/2 kunde studeras i hela sin volym
JFR
22/11 2010

"Bara" 31 m/sek

 Redan när jag tittar ut genom fönstret (det börjar faktiskt ljusna) ser jag att den gamles sten fått en nedfallen gren över sig

Till skillnad från vid Gudrun och Per så har vi i nordvästra Skåne legat MITT i vindbandet. Helsingborg omnämns på TT kl 07.00 som mest vinddrabbat med upp till 31m/sek i byarna (vi missade orkan med 2 m/sek) Mest påverkad är tydligen tågtrafiken med nedfallna ledningar och stillastående tåg.
 Det är ändå värre på Sjælland…
VARFÖR
jag går in på DMI:s hjemmeside. Då visar det sig att det på öarna i Storebält på Sjællans nordvästsida blåst 38 m/sek!
När jag går runt huset verkar det ha klarat sig bättre den här gången…
MEN
När jag efter att ha hämtat tidningen ser 
de här vasstråna
får jag en reminiscens och börjar spana uppåt halmtaket:
Det var så här det började förra gången….