Det var inte bättre förr…

…tänkte jag igår, söndag, när jag hängde tvätt:

När jag på fyrtiotalet bodde i hyreshus i sta´n

var det helt OTÄNKBART att hänga ut tvätt på balkongen

EN SÖNDAG!

Vi tvättade ju underkläder och dylikt även på söndagar,

men fick vackert finna oss i att hänga upp dem i badrummet, med LÅÅÅnga torktider som följd

De sista två veckorna i mars månad 2014 har ju här i nordvästra Skåne

 bjudit på ett helt makalöst väder!

Back to normal…

Vi i har  ju den gångna veckan haft närmast majväder…

I fredags hittade jag utslagna blåsippor.

När jag igår efter Operaäventyret vacklade ut för litet motion längs stranden…

… hade det återgått till ett mera normalt marsväder =

= +5°, upphörande regn , ~ 10 sek/m

Inte fel det heller!

Skrattmåsarna hade anlagt svart huvud!

Bayeux-tapeten II

Edvard Bekännaren(1003-66) var mest intresserad av det religiösa.

”Edvards samhörighet med normandiska gunstlingar frustrerade både den saxiska och danska adeln, vilket eldade på det växande antinormandiska åsikterna framförda av Godwin, Earl of Wessex som blivit kungens svärfar 1045. Godwin utvisades i september 1051, men han återvände med en armé följande år för att tvinga kungen att ge honom hans titel tillbaka. Godwin dog 1053, men hans son Harald erövrade ännu större områden och intog tronen i januari 1066 vid Edvards död.


”Edvard hade gift sig med Edith av Wessex 23 januari 1045, men han vägrade dock att fullborda äktenskapet av religiösa skäl och blev därför barnlös. Hans släkting Vilhelm av Normandie, som hade besökt England under Godwins exil, yrkade på att den barnlöse Edvard hade lovat honom tronen”

 —-

Vid Edvard Bekännarens död 6 januari 1066 hävdade Harald  Godwinsson att Edvard på sin dödsbädd lovat honom kronan och fick Witenagemot (rådet av rikets betydande män) att godkänna honom för kröning, något som ägde rum följande dag.

 HIC VENIT NUNTIUS AD WILGELMUM DUCEM

HIC WIDO (=Guy) ADDUXIT HAROLDUM AD WILGELMUM NORMANNORUM DUCEM 

Åren före Edward B:s död var det ett väldigt kringseglande över engelska kanalen där de framtida rivalerna om engelska kronan umgås mer eller mindre fredligt. En viktig deltagare i dessa förvecklingar är greve GUY av Ponthieu; 1064  strandade Harald utanför Guy:s kust, räddades av Guy, men skickades därefter till hovet i Normandi

HIC NAVIS ANGLICA VENIT IN TERRAM WILLEMI DUCUS

dvs Wihelm får bud om att Edward dött och Harald krönts som efterträdare.

HIC WILLEM DUX IUSSIT NAVES EDIFICARE

Det finns en hävdatecknare, Guillaume de Poitiers, som citerar Wilhelm :” Ej heller vil mangel på skibe hindre os, for vi skal meget snart nyde synet av en flåde… Krig vindes ikke ved antal, men ved mod.”

Berättelsen av invasionsföretaget är minst lika spännande och chansartat som D-Day!
Redan den 12 augusti  1066 ligger flottan klar –
MEN
Vinden är ogynnsam.
Dessutom utbryter efter en månad ut en storm så de måste  styra österut in i en vik för skydd.
Maten börjar ta slut – både till män och hästar
DOCK
Den 27 september blir de plötsligt sydlig vind och man tog omedelbart chansen.
Det uppskattas att det var 450 skepp med  7000 män, adelsmän, riddare meniga, hantverkare, förplägningsfolk, präster, hästskötare och ca 2000 stridshingstar…
 
Den engelske militærhistoriker, oberstløjtnant Charles H.Lemmon, der har beskftigt sig ingående med den normanniske invasion og slaget ved Hastings, har bl.a. foretaget en nøje analyse af tidspunktene i forbindelse med inskibningen, overfarten, og landgangen ved Pevensey. Han meddeler, at solen på afsejlingsdagen gik ned kl 17.34, og att en seks dage gammel halvmåne forsvandt 21.15. Af hensyn til tidvandet har det varit nødvändigt at være i rum sø kl 18.30. Kl 6.04 næste morgon stod solen op. Vind och vejrforhold synes at have været ideale og flåden nåede den engelske kyst vid Pevensy kl 8.30.
 
Inte har jag förstått att de korsade Kanalen på NATTEN! 
 
De hade ju betydligt mera tur med vädret än Napoleon 1812! 

MILITIS FESTINAVERUNT HESTINGAM UT CIBUM RAPERANTUR.
Soldaterna skyndar sig genast till Hastings för att proviantera…
Kun to skibe gik tabt under vejs…

Följ den spännande fortsättningen!

Omslag

Först var det ju ”höst”

ända fram till mitten av januari.

blev det plötsligt väldigt kallt (ca -10°) och blåsigt (10-15 sek/m)

i en dryg vecka

BRRR!

Det är först veckan som gått som vi haft litet snö

Med en Grand Finale fredagen 31 januari:

 Skottningen jag utfört 2 dagar tidigare var ej att skönja…

20 timmar senare – efter stigande temperatur från -2 till + 2 under natten

hade tärt ordentligt på snötäcket

OCH

ytterligare ett dygn senare finns nästan inget kvar!

Talgoxen jublar!

Äntligen uppskattad

 

Femte januari började jag utfodra fåglarna

Då brydde de sig ej, det var ju fortfarande milt höstväder och gott om bär på buskarna.

Så sent som den gångna weekenden, när det var dags för räkning vid fågelborden, hade visserligen vintern infunnit sig med åtskilliga minusgrader,

MEN

Det var barmark och svepte en iskall ostan kring knuten så INGA fåglar fanns att räkna

Plötsligt i förrgår

när snön började bli heltäckande

dök de upp i stora mängder

En stor flock bergfinkar har parkerat sig och äter tillsammans med domherrar, blåmesar, koltrastar , duvor, kråkor och vår bofasta lilla  rödhake så mycket de hinner så länge det är dagsljus.

Egendomligt nog har jag ej sett till några talgoxar 

Det är snart dags att köpa nya frön, jag får fylla på flera ggr dagligen…

Så var det dags…

…att klättra upp på taket och skotta.

Det snöar inte mycket

MEN

det småsnöar hela tiden

OCH

värre ska det bli enligt SMHI

Dessutom blåser det en kraftig ostan som gör att snön packas in mot stråtaket. Det ska bli någon plusgrad framåt helgen, vilket ju innebär att snön blir tyngre…

DÄRFÖR

beslöt jag

inte att smida medan järnet är varmt

UTAN

SKOTTA

medan snön är kall  = lätt

Klippanutflykt

En tapper skara på 36 personer dristade sig ut i det ”obehagliga*” vintervädret!
* -3-4, 6-8/sek/m, halt på de tillfrusna vägbanorna;

Inne i skogen var det ”gyttjigt”
dvs utan tjäle efter höstens regnande, sjönk man ner 2-3 dm för varje steg .
MEN

EFTERÅT
var vi som vanligt uppmuntrade av strapatsen
OCH
njöt av sällskapet