Jag berättade i Mina lärare vilken utomordentlig kvalitet det var på min historieundervisning i realskolan.
När jag nu i mina försök att minska mina SvD-högar nappar åt mig ett nummer från den 14 januari 2006 får jag bekräftelse :
Västs dominans började vid Marathon
Läs om slaget härEn konkurrent har dukit upp – eller vid närmare eftertanke en medhjälpare!
Jag har ju tidigare i två avsnitt berättat om mitt förhållande till Svenska Dagbladet.
Då har jag ändå inte berört det här med understreckare.
Långt innan internet, Google och bloggosfären var påtänkta har jag läst, begrundat och SPARAT!
Jag har åtskilliga högar med urklippta UNDERSTRECKARE som ju nu kan kastas. De har också blivit betydligt enklare att referera till eftersom de nu läggs ut på nätet.
Som den här t.ex. där man kan läsa:
År 2009 har av Unesco utsetts till Internationella astronomiåret, för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileos observationer. En rad aktiviteter med anledning av detta planeras. Museer, vetenskapscentrum, skolor, universitet, kulturinstitutioner och föreningar över hela landet ger sammantaget en mångsidig bild av hur vår världsbild har förändrats under 400 år och berättar om de ibland häpnadsväckande upptäckter som gjorts av olika och ibland extrema miljöer som finns i universum
Se
Det blir ju litet skillnad mot 2008
Fast å andra sidan :
I större delen av Europa ses numera bara de ljusaste stjärnorna på grund av ljusföroreningar från städer. Den 28 mars släcks lampor över hela världen som en demonstration mot den pågående globala uppvärmningen. Men sparsamhet med stadsljus är en angelägenhet också för att bevara vår utsikt från jorden.
Få människor följer i dag planeternas och stjärnornas gång på himlen och kan hitta bland stjärnbilderna. Den allmänna kunskapen om stjärnhimlen är inte längre levande.
En tanke med astronomiåret är att väcka till liv den upplevelse och glädje som finns i stjärnskådande, och den 2–5 april organiseras globalt ”100 timmar astronomi”, då tanken är att så många människor som möjligt jorden runt skall få en chans att se genom teleskop.
Vi som var barn under 40-talet då det var mörkläggning på grund av kriget kunde fortfarande förundras.
Stjärnhimlen vid torpet är dock fortfarande imponerande. När det är mulet och månen är i nedan är det så kippmörkt att man inte kan följa vägen genom skogen utan ficklampa. Först när ett stadbarn kommer upp dit kan de förstå formuleringen i sagorna:
Men plötsligt gick månen upp!
Nu när julgästerna åkt hem är det dags att åter börja sträva med SvD:s understreckare.
Denna från den 20 december är något mera fattbar än den om Hegel.
Tillsammans med en Dry Martini och till anblicken av aktuella Amaryllis är det riktigt njutbart.
Första julefridsdagen (se gårdagens blogg!) hade SvD denna understreckare:
Min målsättning att förkovra mig avseende filosofiinsikter har svårligen kommit på skam.
den unge GoetheJag strävar vidare med mina gamla SvD:
I kulturbilagan den 27 september 2008 finns denna understreckare:
Goethe vilse i kontexten
Den inleds: Goethe´s Wilhelm Meisters läroår är förmodligen det sena 1700-talets viktigaste roman.
Den avslutas med en hänvisning till understreckaren den 16 juni d.å.:
”Den gamle Goethes lidanden”
Efter att ha tagit del av dessa kan jag nu lugnad kasta tidningen.
Samtidigt kommer jag att tänka på en annan av svåger Görans historier:
Pojken läser: GOO-E-te var en stor poet.
Rättas: OE uttalas som ö!
Varvid gossen försöker igen : Göthe var en stor pöt!
Förvisso:
Bei einem seiner insgesamt 28 Aufenthalte in Ilmenau übernachtete Goethe, nach einer Wanderung durch die Ilmenauer Berge, allein in der kleinen Schutzhütte auf dem Gipfel des Kickelhahns. Fasziniert vom anbrechenden Abend und der absoluten Stille schrieb er mit einem Stift an die Holzplanken der Hütte:
Jahre später, am 27. August 1831 ist Goethe wieder in Ilmenau.
Es ist der Vorabend seines 82. Geburtstages. Ihm wird ein besonderer Wunsch erfüllt, als er mit dem Berginspektor Mahr auf den Kickelhahn fährt. Jede Hilfe abwehrend erklimmt er die steilen Stufen zum Obergeschoss der Schutzhütte und sucht das kleine Gedicht. Johann Christian Mahr schilderte die Szene wie folgt: ”Goethe überlas diese wenigen Verse, und Tränen flossen über seine Wangen. Ganz langsam zog er sein schneeweißes Taschentuch aus seinem dunkelbraunen Tuchrock , trocknete sich die Tränen und sprach in einem sanften, wehmütigen Ton:
’Ja, warte nur, bald ruhest du auch!’ , schwieg eine halbe Minute, sah nochmals durch das Fenster in den düstern Fichtenwald und wendete sich darauf zu mir, mit den Worten:
Nun wollen wir wieder gehen!”.
Just som vi njöt semester med LLL ( fast nu på sommaren är det mer läsa, löpa, luka…)
läste jag den djefla mannens blogg den 15 juli: Hundra kanoner skjuter salut.
Ur högarna med olästa SvD råkade jag slå upp söndagen den 4 november 2007 där Understreckaren behandlar Giotto vände på människans seende.
Så han MÅSTE ju vara med!
Se även En människas dagar
Ingen rast – ingen ro.
Jag försöker nu hinna ifatt mitt SvD-läsande som försummats under förra veckans Mälardalssejour.
Gårdagens väder i kombination med understreckaren 29 september Den sanne Heidegger väcker djupa tankar.
Hör här:
Ett grundläggande och oundvikligt problem är att den filosofiska metoden måste erövras i själva studiet av ”sakerna själva” om fenomenologins krav på förutsättningslöshet skall kunna tillfredställas. Och för att göra det hela ännu värre: livet själv har en tendens att locka oss bort från den filosofiska attityden, vi ”förfaller” till världen dit våra bestyr och vardagliga bekymmer ständigt driver oss, och måste alltså kämpa mot denna kraft om vi skall lyckas artikulera filosofiska sanningar. En återkommande metafor som Eriksson (med utgångspunkt i Heidegger) använder sig av här är filosofisk ”vakenhet” – en slags förhöjd uppmärksamhet som är nödvändig för den som filosoferar – man skulle vilja lägga till vaksamhet, eftersom förfallet ständigt ligger på lur. När fenomenologin lever och artikulerar den ”ontologiska differensen” (skillnaden mellan varat och det varande) är, enligt Heidegger, en återkommande svårighet att det språk som den måste använda sig av är infekterat av en historia som konsekvent bortsett från denna transcendentala differens. Samtidigt finns det inget annat språk att tillgå.
Senare
Frågan är dock om inte Aristoteles skulle varit en ännu mer träffande och naturlig utgångspunkt för förståelsen av Heideggers idé om en särskild filosofisk metod och insikt här.
Jomenvisst!
Nu får jag sätta denna bok på akutlistan!
Under tiden:
Med stigande ålder får man mera tid att registrera varat.
Härommånaden förstod jag plötsligt att Pär Lagerkvist inte bara talat om vädret när han skrev följande dikt.
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist
Tänk att det skall vara så optimalt precis innan det tar slut…
