skulle man också kunna, för att travestera Kapuscinski, kalla Sture Linnérs lilla memoarbok
Ingen människa är en ö, för.

Det är en liten skrift på 167 sidor där SL 2007 berättar om ”Människor jag mött”
Inledningsvis verkar den rätt så banal. Hans litet sirliga gammaldags stil med en myckenhet av citat verkar först litet”tråkig”.
MEN allteftersom läsningen pågår blir man alltmer fascinerad av vilket rikt och spännande liv han har levt – mitt uppe i världshändelserna samtidigt alltid med Iliaden och Tukydides i fickan.
Titeln är från 1600-talspoeten John Donnes:
Ingen människa är en ö, fullständig i sig själv utan en del av det stora hela.
In English :
No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. If a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend’s or of thine own were: any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.
De personer han berättar om:
Albert Einstein
Gösta Törngren, generalen på Gotland
Motståndsgruppen i München Vita rosen med syskonen Scholl
Eugenios, grekisk chaufför åt SL som Röda Korsdelegat 1943-5;
“Flickan i Kambodja”,som han mötte då han var FN-sändebud 1979 för att förhandla om matleveranser till de båda sidorna i kriget.
Dag Hammarskjöld
Albert Schweitzer
Giorgios Seferis
Max Hayward, språkgeni, väktare av rysk kultur i en järntid.,,
Barbro Alving
Allan Edwall
Pramoedya Ananta Toer, indonesisk författare och frihetskämpe.
Carl-Ivar Ståhle

Vid varje möte diskuterar han “de gamla grekerna”.
Så till exempel med Hammarskjöld vid dennes fritidsställe i USA:
Jag citerar:
Till ägorna hörde en liten insjö och i den låg vi båda och plaskade när han plötsligt frågade:”Vilken bok i världslitteraturen som du tror att jag inte läst skulle du vilja rekommendera åt mig?”. Jag svarade Aiskylos Perserna.” – “Varför?”
Jag påminde honom om att en liten skara greker vid Salamis lyckats slå tillbaka persernas väldiga invasionsstyrkor.Över denna närmast mirakulösa bragd reser Aiskylos med sitt drama ett segermonument utan motstycke, präglat av ädel besinning, vidsynthet och varmhjärtat medlidande – därtill på ett svindlande skönt språk.

I det långa kapitlet Isranunkeln om Dag H omnämner SL, utöver DH:s eget författarskap
Saint John Le Perse, Ibsen, Mats Svegfors, Mäster Eckehart, Thomas a Kempis,, Johannes av Korset, Martin Buber, Stendahl, Evelyn Waugh, Kai Hammerich, John Moorhead, Carina Burman och slutligen
Caj Lundgren: Kajenn som citeras:

Vad tiden är i själva grunden
och all sin innersta natur
kan ingen rätt förstå i själva stunden.
Den är en ström och samtidigt en bur,
ett osynligt och ändlöst spår i sanden,
ett slutet rum som ingen tar sig ur.