Läsfröjd!

När jag nu äntligen unnat mig att angripa den för snart åtta år sedan inköpta Europas ungtid av Sture Linnér, så visar det sig att den innehåller MYCKET mer än förväntat. Det är bara fyra dagar sedan jag började läsa och jag har redan tillgodogjort mig 200 av drygt 600 sidor.

Det som fick mig att köpa boken var understreckaren i SvD där den anmäldes. Jag mindes mest den dråpliga historien om omröstningen i godtemplarlogen Skärgårdsblomman. Däremot hade jag slarvat över resten av Ronny Ambjörnssons beskrivning: ”ungtiden” skulle handla om vår västerländska kulturs gryning med start med sumererna och den första skriften

OCH

Visst handlar den om det.

MEN

Med start på sidan 100 och i en dityramb betitlad Ikaros flykt på sidorna 178-199 utbrister han i en hänförd kavalkad med hänvisningar (i den ordning de göres) till

Sofokles, Euripides, Kallimachos, Horatius, Vergilius, Goethe, Byron, Baudelaire, Stefan Zweig, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, James Joyce, Stefan George, Artur Lundkvist, Arthur Rimbaud, André Gide, W.H. Auden, Gunnar Ekelöf, Anders Palm, Johannes Edfelt, Peter Weiss, Kellgren, Thorild, Fröding, Viljo Kajava, Verner Aspenström och Åke Hodell!

Först får man dock en noggrann genomgång av de arkeologiska fynden och dess tolkning
avseende
Främre Orienten:
Förhistorik tid
Sumererna
Akkaderna
Sumerisk renässans
Babylonierna
Assyrierna
Det nybabyloniska eller kaldeiska väldet
Mesopotamierna i modern litteratur och konst. Europeérnas syn på Orienten.

Han går särskilt in på skrivkonstens tillblivelse och Gilgamesheposet.

Han fortsätter:
Myter om Kretas storhetstid
Minoerna
Minoisk konst
Tidigkykladisk konst
Ikaros flykt.


La parisienne

Arhur Evans var den som från 1900 utgrävde palatset Knossos på Kreta. Sture Linnér diskuterar fynden och de tolkningar som Evans gjorde, i det kritiska ljus som nu faller över dem sedan man dels lyckats tolka skriften Linear B, dels har betydligt mera avancerad vetenskap att stödja sig på.
Sture Linnér hänvisar också till Göran Schildts iakttagelser i I Odyssevs farvatten.

Fortsättning följer!

Pindaros

Maj månad är hektisk – det gäller att krama musten ur undret som sker mellan hägg och syren.
MEN
De allt ljusare kvällarna och det gudomliga vädret gör ju att det finns KRAFT att även LLL.
Häromkvällen läste jag så understreckaren i SvD som publicerades 14 april:

Den var skriven av Sture Linnér. Jag blev inspirerad att fördjupa mig – hur var det nu hade jag inte….

Jo visst! Denna bok fick jag för en femtan år sedan*. Efter en inledning om ”Det lyriska landskapet i äldsta tid”, behandlas i ordning: Archiologos, Sapfo och Pindaros. Jag läste bara till och med om A.

Nu har jag läst om Pindaros – återkommer om Sapfo.

Pindaros levde mellan 518 och 438 f.Kr.
Han står som den siste, hängivne besjungaren av de doriska adelstraditionerna och deras gudomliga ursprung. Av en slump har de 38 segerdikterna bevarats i nära nog fullständigt skick. Det är mer än någon annan grekisk lyriker lämnat efter sig till våra dagar.

Ett smakprov: Den fjortonde olympiska segersången.

Ni som bor vid Kefisos vatten i de ädla hästarnas ängd,
ni som beskyddar Orchomenos´ blommande dal,
hägnar Minyas´urgamla folk,
mångbesjungna Chariter, hör min bön!
Allt som gör livet ljust för de dödliga
skänks ju av er: visdom, fägring och segerglans.
Även gudarnas dans och fest
råder ni över, höga Chariter,
allt som i himlen sker.
Tronande bredvid Apollon, gyllene bågens gud
hyllar ni Zeus´evigt flödande makt.

Höga Aglaia, du som gläds åt sången,
Eufrosyne, döttrar till himlens kung – hör mig!
Lyssna till mig Thalia, du som har sången kär,
se med behag hur vår festliga trupp
rör sig med lätta steg i segerfröjd.
Jag bringar en sång till Asopikhos,
i lydiska toner och sinnrika ord.
Du har skänt Minyas´ stad Olympias segerkrans.
Till Persefones dystra hem gå nu Eko, med ärebud
åt Kledamos ynglingens far. Säg att hans unge son
i Pisas berömda dal fått sina lockar krönta
med ädel tävlans bevingade krans.

en femtan år sedan* Detta är s.k. ”family shorthand”, förklaras i kommande blogg!

På resa med Tukydides


skulle man också kunna, för att travestera Kapuscinski, kalla Sture Linnérs lilla memoarbok
Ingen människa är en ö, för.

Det är en liten skrift på 167 sidor där SL 2007 berättar om ”Människor jag mött”
Inledningsvis verkar den rätt så banal. Hans litet sirliga gammaldags stil med en myckenhet av citat verkar först litet”tråkig”.
MEN allteftersom läsningen pågår blir man alltmer fascinerad av vilket rikt och spännande liv han har levt – mitt uppe i världshändelserna samtidigt alltid med Iliaden och Tukydides i fickan.
Titeln är från 1600-talspoeten John Donnes:
Ingen människa är en ö, fullständig i sig själv utan en del av det stora hela.
In English :
No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. If a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend’s or of thine own were: any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.
De personer han berättar om:
Albert Einstein
Gösta Törngren, generalen på Gotland
Motståndsgruppen i München Vita rosen med syskonen Scholl
Eugenios, grekisk chaufför åt SL som Röda Korsdelegat 1943-5;
“Flickan i Kambodja”,som han mötte då han var FN-sändebud 1979 för att förhandla om matleveranser till de båda sidorna i kriget.
Dag Hammarskjöld
Albert Schweitzer
Giorgios Seferis
Max Hayward, språkgeni, väktare av rysk kultur i en järntid.,,
Barbro Alving
Allan Edwall
Pramoedya Ananta Toer, indonesisk författare och frihetskämpe.
Carl-Ivar Ståhle

Vid varje möte diskuterar han “de gamla grekerna”.
Så till exempel med Hammarskjöld vid dennes fritidsställe i USA:
Jag citerar:
Till ägorna hörde en liten insjö och i den låg vi båda och plaskade när han plötsligt frågade:”Vilken bok i världslitteraturen som du tror att jag inte läst skulle du vilja rekommendera åt mig?”. Jag svarade Aiskylos Perserna.” – “Varför?”
Jag påminde honom om att en liten skara greker vid Salamis lyckats slå tillbaka persernas väldiga invasionsstyrkor.Över denna närmast mirakulösa bragd reser Aiskylos med sitt drama ett segermonument utan motstycke, präglat av ädel besinning, vidsynthet och varmhjärtat medlidande – därtill på ett svindlande skönt språk.

I det långa kapitlet Isranunkeln om Dag H omnämner SL, utöver DH:s eget författarskap
Saint John Le Perse, Ibsen, Mats Svegfors, Mäster Eckehart, Thomas a Kempis,, Johannes av Korset, Martin Buber, Stendahl, Evelyn Waugh, Kai Hammerich, John Moorhead, Carina Burman och slutligen
Caj Lundgren: Kajenn som citeras:

Vad tiden är i själva grunden
och all sin innersta natur
kan ingen rätt förstå i själva stunden.
Den är en ström och samtidigt en bur,
ett osynligt och ändlöst spår i sanden,
ett slutet rum som ingen tar sig ur.