I Kullabygden säger man inte måla utan smörja. Ovan och nedan ses 2006 års smörjning av trädgårdsmöblerna.
2006 fanns fortfarande törnrosastugorna kvar…
När jag nu redigerar min iPhoto är jag väldigt rädd om de sista korten på den gamle – ALLA sparas, även om de har ”dålig” kvalitet.
Som ett exempel på hans flit och vitalitet – OCH indikation på det goda vädret – har jag denna bildserie med nybetsade trädgårdsmöbler:
Dessa stolar fick sig en polishförbättring bara 6 dagar innan…
Jag upptäcker nu att trädgårdsskötsel var minst lika prioriterad som vedsysslandet…
En överdådig blomsteruppvaktning har strömmat in tillsammans med kondoleranserna.
Även i trädgården prunkar liljor – som härmed blir kandidat till Månadens växt!
Yngste barnbarnet Sigge är mycket nöjd med att vi trots allt har en riktig minnessten, han är litet tveksam till det där med att strös i havet.
Nu är dom här IGEN
– osså saknar vi Farfar förstås.
Vi väljer idag att illustrera honom i egenskap av FARFAR genom två bilder från sommaren 2005
Bilden från utflykten till Grevie backar 6/6-2009
Nu när den gamle har färdats till de sälla jaktmarkerna är det en tröst att han lämnat en del efter sig :
Sönerna på vandring på Skåneleden
25 år senare : Utövande support till den nyblivna änkan…..Jag måste ju nu mera intensivt och målmedvetet sortera bland alla ”saker som är bra att ha” som ligger i korgar och lådor belamrande två skrivbord och en bänk.
I den första jag tar fram för sortering hittar jag den här planschen 34×24 cm:
På baksidan står:Stilla dagar vid havet.
Rubriken på mitt inlägg på bloggen den tredje juli löd: Underbara dagar….
Sant är att vi, trots info om motsatsen från SMHI har samma underbara väder.
Det positiva resultatet för mig är att det på morgonen inte är några människor att tala om på stranden.
Det gula är en brännmanet.Om det var folktomt på stranden var det desto livligare trafik på sundet – Grand Princess sågs stäva söderut.
Jag har de senaste 4-5 åren haft en förhoppning att den gamle skulle bli färdig att berätta om sina öden och äventyr som idrottsman. Det blev bara femtio inlägg, som t.ex.
Nu, när det är aktuellt att i runor skildra hans framfart i bassängerna, har jag börjat rota i efterlämningarna och bl.a. hittat det här programmet från
Militära VM i simning i Monaco 3-8 september 1952.
Vi träffades ju inte förrän 1954, men han berättade ofta livfullt om sina upplevelser från denna resa. Nu när det är vardagsmat med resor till Thailand och Acapulco – you name it – är det nog svårt för yngre generationer att föreställa sig vilken värld som öppnade sig blott 7 år efter andra världskrigets slut.
Här är bilder ur fotoalbumet:
Senare i livet fick han andra fick han andra nöjen