Stig Hagström
Stanford’s Stig Hagstrom, emeritus professor of engineering, dies at 78
Stig Hagstrom was a central figure in the Stanford School of Engineering in the ’70s and ’80s for his understanding of electron spectroscopy and his role founding the Stanford Synchrotron Radiation Lightsource. In his life he aided a Nobel Prize winner, helped found a Swedish university and established the Stanford Center for Innovations in Learning.
Idag begravs vår käre svågers berömde bror med stor pompa borta i Amerikat….
Vi var väldigt stolta över att vara ”släkt till släkten”
MEN
mest tacksamma över att ha lärt känna denne underbare man som vän.
Här är lillebror Görans minnesord:
.
Det skiljer ju några år mellan Stig och mig. Trots det hade vi alltid en djup och god kontakt med varandra. Ju äldre vi blev desto intensivare var kontakterna, det långa avståndet till trots.
Stig betydde så mycket för vår familj. Hans ansvarstagande i stort och smått var allmänt känt. Det var Stig som såg till att veden blev huggen och hemforslad. Han var flitig i bärmarkerna och på torvmossen. Han var lika flitig vid skrivbordet och kom alltid väl förberedd till skolan. Det var inte bara det att han hade det ”lätt för sig” som gjorde honom så framgångsrik. Det var lika mycket hans energi, hans nyfikenhet och starka vilja.
Vi syskon minns hans handskrivna devis ovanför ottomanen
”Was Du Heute tun kannst, verschiebe nicht auf Morgen”, det var ett ordspråk han lärde sig på sitt första främmande språk, vilket var tyskan på den tiden.
Vi kan lätt konstatera att vår barndom inte präglades av stor munterhet och många nöjen. Det var först en fråga om att överleva, inte behöva frysa alltför mycket och att inte behöva vara hungrig jämt.
Det vore dock orättvist att säga att barna- och ungdomsåren endast var mörka och allvarliga.
Mamma och vi syskon hjälptes åt för att att göra livet lite omväxlande och trevligt. Utflykter, läger och annat bidrog till att vi inte blev alltför isolerade i lilla Äng.
Ofta kunde vi uppleva stor hemtrevnad hemma. Minns med glädje och tacksamhet när Stig översatte direkt och läste ur den bok han fått från sin tyske brevvän. Vi yngre syskon trodde att den hette ”Filibaba och de förti rövarna” och det var ju ganska likt orginalets titel. Det var högtidsstunder och vi kröp varandra närmare också för att hålla värmen bättre.
Minns Stigs tid i Jönköping vid A6 då jag gick på gymnasiet i samma stad.
Vi fann tröst i varandra på kvällarna.
En dag fick Mamma i Nässjö en flygbiljett till Californien. Hon ringde mig och frågade hur hon skulle ställa sig till en ev. resa. ”Åk Mamma det ångrar Du aldrig.” Hon lydde rådet och kom hem solbränd och med många ljusa minnen från B-S, Stig och Er alla.
Om Stigs stora insatser runt omkring i världen är det många som kan vittna om.
Vi förstår nog inte fullt hans betydelse men gläds åt den mitt i sorgen.
Till sist vill jag erinra om Stigs stöd för mig redan från barna- och ungdomsåren. Det var alltid tryggt att vara i hans sällskap och han var ett föredöme.
Han framhöll ofta att det var en stor fördel om man var ”steget före” både i skolan och även annars.
Det var ett bra råd även om det inte alltid var så lätt att följa.
Jag vill skicka med det som en vänlig hälsning till Er alla. Det hjälper i alla situationer.
Ett uttryck på det klassiska språket passar bra som avslutning:
Optimus es, amice. Tu me servavisti.
Det betyder ungefär Du är min bäste vän. Du har räddat mig.
Nu borde latinet ändras från ä r till v a r men det vore bara en formsak.
Andemeningen ändras aldrig.
Göran
