Häromdagen var det dags för årets proviantering på vårt köpcentrum Väla. Det mest angelägna inköpet var ett nytt vädringsställ – det gamla hade dignat under min från vinden nedtagna avlagda garderob.

Det är det tredje vädringsstället sedan äktenskapets ingående. Det första köpte den gamle av en kringresande man från Gnosjö , som en dag 1961 –  när den gamle var hemma och tentamensläste samtidigt som han var barnvakt – ringde på dörren och offererade ett stabilt, i trä.
Det höll så så vitt jag minns så länge att det skattade åt förgängelsen (kunde förmodligen eldas upp), sedan vi 1971 flyttat in i huset i Viken.

Tvåan, som nu dignat ner och förpassats till deponin, inköpte den gamle – troligen hos Clas Ohlsson, varför jag begav mig dit. Jag gick långsamt runt bland alla märkliga förnödenheter – men inga vädringsställ.

Jag fick fråga en tjänsvillig ung man som upplyste mig om att jag skulle vända mig till Servicedisken.