Nu väller det!

Det första jag gjorde när vi flyttade in i den torra, sandiga och magra trädgården för snart 40 år sedan var att sätta narcisser- De har därefter troget återkommit och snarast förökat sig.

Liksom Chionodoxan som nu ockuperat snart varje ledig plats!
Det gäller att njuta för den blommar över på en vecka!
Eldtulpan Tulipa fosteriana är också troget återkommande…

Vernissage

I lördags var det vernissage på Höganäs museum.
Det var makarna Ann Jansson med monumentala svart/vitt/grå keramikvaser och Gerry Johansson, svartvitt foto, som ställde ut.
Jag blev mest intresserad av GJ. Han ställde ut tre olika uppsättningar av foton:

FRÅN
1. Ulan Bator
Ja, fotona var trista och gråa men den glada vårgrönskan i Höganäs ville annat…
2. Tokyo
OCH
3. Prästamarken i Kvidinge!
Det var nog den senare serien
som ju påminner väldigt om mina foton från veteranorienteringarna runtom i Nordväst Skåne
och Hjärupsonens fotointresse som påverkade mitt seende!!

Innan vi gick hem passade vi på att ta del av tidigare, ännu kvarvarande expos:
Ingegerd Råmans glas och MOTORCYKLAR – en skulpturutställning

Bildningsresa 3

Efter lunch fick vi oss en uppfriskande promenad till Nationalmuseum där vi skulle kolla in deras utställning om Rubens och van Dyck

När vi passerade Grand Hotel såg vi en massa poliser
OCH
demonstrerande glada kineser!
Då erinrade vi oss att just idag skrevs ju Geelys kontrakt att köpa Volvo under!
Vi undrade om Xi Jinping skulle komma till Grand Hotel
MEN
Det kanske inte VAR kineser?
MEN
Det gällde att hasta vidare så vi hann se litet av utställningen innan stängningsdags kl 17.00

Anthonis van Dyck: Familjeporträtt.

Denna tavla har Rubens gjort efter en förlaga av Tizian. Den senares ursprungliga version fanns också utställd.

Överraskningsväxt

Här en bild från den 16/8 med änglatrumpeten mellan pelargonen och tomatplantor.

Jag är nu ivrigt sysselsatt med att förbereda mina vinterförvarade växter för sommartillvaron.

Eftersom vintern har varit så kall har jag måst ha alla krukplanterade ”balkongväxter” inomhus. Det så kallade ”lekrummet”, som har en perfekt temperatur på ca 10° och österfönster, har varit belamrat.
Den änglatrumpet jag köpte våren 2009 blev ju föga tillsedd på grund av att sommaren ju präglades av bortgång, begravning och gravsättning.

MEN

I oktobers sista skälvande minut blev den ju månadens växt!
Nu när jag plckar fram den för omvårdnad inför utesäsongen är den om möjligt ännu mera skabbig – det finns bara en liten krans med blad högst upp. Den får stå med fikusen i köket fär vitalisering..

OCH
Så en morgon när jag kommer ner i köket
…och jag som trodde den var färdig för komposten!
Jag går in på Google och lär mig att det inte är ovanligt att änglatrumpeter har tappat nästan alla blad under vintern
OCH
att de ibland överraskar med en blomma så här års.
MEN
Nästa morgon har den gula blomman plötsligt blivit RÖD:
Made my week!

Läsfröjd!

När jag nu äntligen unnat mig att angripa den för snart åtta år sedan inköpta Europas ungtid av Sture Linnér, så visar det sig att den innehåller MYCKET mer än förväntat. Det är bara fyra dagar sedan jag började läsa och jag har redan tillgodogjort mig 200 av drygt 600 sidor.

Det som fick mig att köpa boken var understreckaren i SvD där den anmäldes. Jag mindes mest den dråpliga historien om omröstningen i godtemplarlogen Skärgårdsblomman. Däremot hade jag slarvat över resten av Ronny Ambjörnssons beskrivning: ”ungtiden” skulle handla om vår västerländska kulturs gryning med start med sumererna och den första skriften

OCH

Visst handlar den om det.

MEN

Med start på sidan 100 och i en dityramb betitlad Ikaros flykt på sidorna 178-199 utbrister han i en hänförd kavalkad med hänvisningar (i den ordning de göres) till

Sofokles, Euripides, Kallimachos, Horatius, Vergilius, Goethe, Byron, Baudelaire, Stefan Zweig, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, James Joyce, Stefan George, Artur Lundkvist, Arthur Rimbaud, André Gide, W.H. Auden, Gunnar Ekelöf, Anders Palm, Johannes Edfelt, Peter Weiss, Kellgren, Thorild, Fröding, Viljo Kajava, Verner Aspenström och Åke Hodell!

Först får man dock en noggrann genomgång av de arkeologiska fynden och dess tolkning
avseende
Främre Orienten:
Förhistorik tid
Sumererna
Akkaderna
Sumerisk renässans
Babylonierna
Assyrierna
Det nybabyloniska eller kaldeiska väldet
Mesopotamierna i modern litteratur och konst. Europeérnas syn på Orienten.

Han går särskilt in på skrivkonstens tillblivelse och Gilgamesheposet.

Han fortsätter:
Myter om Kretas storhetstid
Minoerna
Minoisk konst
Tidigkykladisk konst
Ikaros flykt.


La parisienne

Arhur Evans var den som från 1900 utgrävde palatset Knossos på Kreta. Sture Linnér diskuterar fynden och de tolkningar som Evans gjorde, i det kritiska ljus som nu faller över dem sedan man dels lyckats tolka skriften Linear B, dels har betydligt mera avancerad vetenskap att stödja sig på.
Sture Linnér hänvisar också till Göran Schildts iakttagelser i I Odyssevs farvatten.

Fortsättning följer!

And Time that gave doth now his gift confound.

Just som jag kommit hem från fredagens besök vid en disig strand
med denna bild i kameran:
där ju saknas LJUDET från bränningen med rasslet från ”the pebbles”
MÖTS jag
då jag går in på Minervas blogg
av Shakespeares sonnet nr 60!
How appropriate:

Like as the waves make towards the pebbled shore,
So do our minutes hasten to their end;
Each changing place with that which goes before,

In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown’d,
Crooked elipses ’gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty’s brow,
Feeds on the rarities of nature’s truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand.

Som våg mot strandens stenar slå
vårt livs minuter ila mot sitt slut
i ständig ström de tränga häftigt på
och maka undan dem som gå förut
Födelsens stjärna i sin fulla sfär
till mognad hunnen når sitt krön och dör,
krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,
och Tiden själv sin gåva grymt förstör.
Så mejar Tiden vårens blomsterfång,
i unga pannor ristar han sitt spår,
förstör det liv som spirar blott en gång,
och intet upprätt för hans lie står.
Och ändå skall min dikt stå orörd kvar
och vittna om hur värd dess pris du var

Översättning: Erik Blomberg

Trädgårdsskötsel

Jag har funnit för gott att ta fram krattan

Så här ser det verkligen INTE ut i rabatterna nu! Bilden är från 2009.
UTAN
så här:
Visserligen är blomstringen blygsam jämfört med ifjor
MEN
Prydligheten är överväldigande !
Så här såg det nämligen ut den 16 mars 2009 – här gör jag vid för att stenläggaren inte skall skada mina rosor!
I brist på blomster kan man njuta av snösmältningens skönhet….

Föreläsningsföreninga´

Vi bänkade oss förväntansfullt. Vikens Föreläsningsförening hade inbjudit
Christina Högardh-Ihr som skulle berätta om Karin Larsson och blommorna på Sundborn
C.H-I. har också skildrat Karin Larssons liv i en bok, som jag inköpte – och fick signerad. Hon berättade att hon 2009 hade en utställning på Sofiero – som gick mig förbi:

I was otherwise occupied
Nu håller hon på med en bok om rosor.
Alltigenom förtjusande – som moster Ebba skulle ha sagt!
Samtidigt som ordförande Stig Ewaldsson avtackade föredragshållaren kunde han informera om att den prekära situation som skildrats i HD tydligen upplösts, sponsorer har tillskyndat!

Ännu en dag

Idag är det Tulpanens dag.

Det blev jag påmind om av Nyhetsmorgon på morgonen den 12 januari. Jag hade redan på eftermiddagen den elfte införskaffat ovanstående bukett, att medtagas i samband med lunchinvitation. Jag blev särskilt glad för att höra att ÅRETS färg är ROSA!

Vid överräckandet informerade jag värdfolket om bonusvärdet och tog ovanstående foto i bukettens nya residens!