Kein Häftling darf lebendig in die Hände des Feindes fallen
Himmlers ord 14 april 1945
Ja egentligen är det vägen till Ludwigslust jag färdas på eftersom Wöbbelin är så litet att det inte finns utsatt på min karta. Wöbbelin ligger fem kilometer norr om Ludwigslust och hittar jag det ena lär jag hitta det andra. Ludwigslust är en liten stadspärla har det sagts, vilket ju om inte annat antyds av namnet. I slutet av 1700-talet lät den mecklenburgsks storhertigen Christian Ludwig här bygga sig ett slott för sina jaktlustar.
Som omnämnt igår har ju även den gamle och svåger och syster ”hamnat” i Ludwigslust . Det var 1998 på vår årliga bilresa i det gamla Östtyskland. Vi hade kommit med färjan till Stralsund, kört till de gamla svenskområdena Wismar och Stettin och sneddade sedan ner mot E26 för att ta oss vidare till Potsdam och Leipzig.
passerar man Ludwigslust.
Staden och slottet var ännu inte upprustade sedan östtiden. Just den dagen vi var där var det något slags enklare ”Kiviks marknad” på platsen framför slottet.
De gamla parkanläggningar med fontäner som skulle efterlikna Versaille var helt förfallna.
Inte såg vi till några av de gravfält som berättas om i Göran Rosenbergs bok:
Ludwigslust visar sig mycket riktigt vara en liten pärla till stad. Både slott och kyrkan står kvar och området mellan dem är sedan länge en öppen allmänning kantad av hundraårslindar och välbevarade korsvrikeshus och det enda som vid närmare betraktelse stör idyllen är de 200 gravplattorna som i fyra snörräta rader om femtio plattor vardera kantar promenadvägen under lindarna två rader på ena sidan och två på den andra. Hälften av plattorna är graverade med ett kors, hälften med en Davidsstjärna.
Ur Wikipeda
The U.S. Army chaplain at the service delivered a eulogy stating that:
”The crimes here committed in the name of the German people and by their acquiescence were minor compared to those to be found in concentration camps elsewhere in Germany. Here there were no gas chambers, no crematoria; these men of Holland, Russia, Poland, Czechoslovakia, and France were simply allowed to starve to death. Within four miles of your comfortable homes 4,000 men were forced to live like animals, deprived even of the food you would give to your dogs. In three weeks 1,000 of these men were starved to death; 800 of them were buried in pits in the nearby woods. These 200 who lie before us in these graves were found piled four and five feet high in one building and lying with the sick and dying in other buildings.”
När Ludwigslust och Wöbbelin 1946 hamnar i Östtyskland är det ingen som har intresse av att bibehålla gravplatsen.
År 2000 är det tydligen en f.d. korpral i USA:s 82:a luftlandssättningsdivision, Leonard Linton, som tar initiativ till att återställa gravarna.
VILKET
ju förklarar varför det inte fanns några att se 1998!
