Kategoriarkiv: Resor

Födelsedagsbarn 7

Publicerat av
Svara

April 2009 byggdes vår stenmur

Denna sten som var för stor för muren, skänktes av stenläggaren…

…till den gamle

SOM

här poserar med densamma två dagar före sin  77de födelsedag 23/4 -09.

Det visade sig bli den sista.

 Yngsta barnbarnet Sigge såg till att omvandla stenen till ett minnesmonument över farfar.

När vi 1991 var på den judiska kyrkogården i Prag

blev vi väldigt berörda av seden att vid besök lägga bönestenar på monumenten.

SÅ

Det har inspirerat oss att dekorera den med 11st, som varje barnbarn valt ut själv.

 Nedan en aktuell bild på den 83 födelsedagen

NU

har vitsipporna hunnit i kapp,

ytterligare dekoration onödig!

Sacred Concert

Publicerat av
1

Skälet till att jag tillbringade weekenden 13-15/2 i Stockholm var att jag skulle åhöra äldste sonens kör, Kammarkören Musikaliska, när de framförde Duke Ellingtonss Sacred Concert tillsammans med Basic Big band. Lokalen var Matteus kyrka, vars kör  också deltog.

Basic Big Band är ett storband i Stockholm med den klas­siska uppsättningen 5 saxar, 4 trum­peter, 4 tromboner, piano, bas, gitarr, trummor och sång. Cecilia Franzén är sånga­re och Magnus Bohman är band­le­dare.

 Big band infann sig först
SEDAN
kördeltagarna

DÄR

Jag ju zoomade in sonen bland tenorerna…
SLUTLIGEN

”Solist är Margareta Bengtson. Kanske är hon den som kommer närmast den sångerska som var Ellingtons förebild när han skrev musiken, nämligen Alice Babs. ”
OCH
Det blev en fantasisk upplevelse!
Väl värt resan!

Stockholmsfinal

Publicerat av
1

Sista dagen var en söndag.

Jag hade stämt möte med en Stockholmsväninna, med vilken jag skulle äta lunch på NK.

Jag var i god tid och tog en sväng ner i Kungsträdgården där det åktes skridskor.

MEN

Kulturutflykten för dagen var

Liljevalchs

Liljevalchs tillhör Stockholms stad och invigdes 1916 som den första självständiga och offentliga konsthallen för samtidskonst i Sverige. Byggnaden är ritad av arkitekten Carl Bergsten och ligger på natursköna Djurgården i Stockholm.

 Ankomsthallen, tillika cafeteria

Det var mycket folk,

i alla åldrar.

Konst i alla upptänkliga stilar

Intarsia

Plast

Textil

dvs en matta

Slutligen

Sniderier

Efter 2 1/2 timme blev vi trötta

OCH

beslöt oss och för att uppsöka Vanadisvägen där

kvällens föreställning skulle gå av stapeln

Följ den spännande fortsättningen !

”Stockholmsresa” dag 2-3

Publicerat av
1

tillbringade jag i ESKILSTUNA!

Vädret hade ju varit vintrigt –

mängder med snö låg fortfarande kvar även om det börjat vara åtskilliga plusgrader på dagarna.  Följden var att det , genom minusgraderna på nätterna, var synnerligen halt på stigarna.

Jag gav mig optimistiskt ut på min sedvanliga motionsrunda, utrustad med stavar.

OCH

Det gick ju bra.

Det var bara det att jag, när jag gått mina två km och skulle återvända,

på grund av svårigheerna att orientera mig bland snövidderna, gick vilse.

När jag kom på att jag kunde använda mobilen GPS upptäckte jag att jag inte gått tillbaka österut, utan fortsatt ytterligare 2 km västerut

SÅ

Det blev en”redig genomkörare ” på 8 km.

För att fira februari”barnen”

gick vi på indisk restaurant

 Vi valde med omsorg…

Det som rekommenderades mig

som jag inte minns namnet på

var

SYNNERLIGEN

gott

Stockholmsresa 1

Publicerat av
2

Jag har varit en tur till Mälardalen.

Yngste sonen kom på att min ankomstdag innebar möjlighet att följa med honom

 till

Svenska akademin

och höra

 Horace Engdahl tala över ”Fragment”

 Han inledde med att ”beklaga sig” över att vi var så många anmälda

att vi måste hålla till i Börssalen.

Inte mig emot

Det är ju här Svenska akademin har sina sammanträden!

Så här många var vi inte – bilden är ifrån ett tillkännagivande av Nobelpriset i litteratur

SKÄLET:

Hans ämne ”Fragment”  ansåg han lämpa sig bättre för en intimare atmosfär,

men det gick bra ändå tyckte jag…

 

Genren grundades tydligen av den hittills för mig okände

Nicolas Chamfort

Horace har tydligen sysslat mycket med Fragment

och benämnes i en vänbok, som publicerades när han avgick som ständig sekreterare,

Fragmentmannen!

Utsupet sa´ Wadman!

Publicerat av
1

sa´s det ofta i mitt barndomhsem vilket betydde att det mest fanns tomglas i skafferiet.

Det var bara ett talesätt

MEN

Nu kan man ju  på Google få reda på bakgrunden!

Nåväl

Häromveckan var det dags att sätta undan dessa tompavor:

1. Jelen är ett serbiskt öl som vår helnykterist DDM hade hamstrat

vid sitt besök i Belgrad i september

 OCH

 som jag kunde njuta av under Sigges födelsedagsfirande

tillsammans med

utflykter i Sörmlands natur.

Pernodflaskan har funnits i spritförrådet ”en femtan år”.  När vi våren 1955 åkte till Paris för att jag skulle träffa den gamles föräldrar och vi därstädes förlova oss propsade den blivande fästmannen, i Strindbergs efterföljd, att vi skulle dricka absinth – vilket då innebar just denna produkt. Sedan har vi någon gång under 80-90-talet köpt en flaska för att påminna om gamla tider. Men nu är den utsupen!

 I Paris 1955

Min första opera

Publicerat av
2

Jag har ju  i många sammanhang berättat om

min första resa till Italien

1953

Det var när vi slutligen , efter att under 4 veckors kringresande

Venedig-Firenze-Capri-Taormina

anlände till ROM för ytterligare två veckors vistelse

som jag första gången såg en operaföreställning.

Det var AIDA, en friluftsföreställning,

i Caracallas Termer

 Det var ju strax efter kriget

8 år efter Öppen stad spelades in

så vi var ju inte så många turister.

Jag minns ju särskilt Triumfmarschs-akten (nr2/4)

De hade levande elefanter i processionen.

Sedan har jag ju blivit bekant med

Celeste Aida mm

MEN

inser efter att ha sett några minuter av sändningen på SV2 i lördags att jag

inte sett någon föreställning av AIDA sedan denna 1953.

Den är inspelad i Verona.

och liknar dem jag och Per såg på 50-talet

t.ex Boheme i Paris

DÄR

”Protagonisterna” var i drygt 100-kilosklassen

 Radames (till höger) spelas av Fabian Sartori

Amneris av ELENA GABOURI  (även hon i imponerande viktklass )

Sartori inleder operan med att stillastående frontalt sjunga just Celeste Aida.

Han vågar sig inte på det avslutande höga C.et

(Lyssna till JK i YouTubeklippet ovan,,,

Han inte bara klarar C:et utan även diminuendot till pianissimo som lär finnas i Verdis anvisningar.)

Bredvid honom står Amneris, Faraos dotter,

och hon vill ha Radames för sig själv –

– ogillar ”slavinnan” Aida för att hon lyckats vinna R:s kärlek.

Aida är egentligen dotter till kungen Amonasro av Etiopien,

till höger.

1953 fanns ju ingen text – långt mindre ”subtitles”

SÅ

Det är först denna andra gång jag får kläm på vad som egentligen händer!

Ett ganska ”stelt”   händelseförlopp:

Inget för Jonas!

så det är förståeligt att han mest ger konsertanta versioner av denna opera!

Nr 24

Publicerat av
Svara

Wolf Hall ligger där och väntar på mig…

MEN

Så här i sensommarblåsten vill KRAFTEN inte riktigt infinna sig

SÅ

 Jag nappar till mig litet av varje som ligger ”och skräpar”.

T.ex:

Den är ju utgiven  1975 (Sic!) som en mellanbok av min favorit LG.

Han skriver på bakpärmen:

 ”Den här boken innehåller reseintryck från fyra världsdelar så som de kunde te sig vid slutet av sextio- och början av sjuttiotalet: Europa, Asien, Amerika och Australien.

För mig har den varit en övning i konsten att se. Kan den förmedla något litet av seendets glädje, något av en tidsperiod och något av mysteriet med den väldiga planeten Jorden är jag nöjd.” 

Ja i varje fall är det verkligen ett återupplevande av strömningarna i  tiden 1967- 74.

Han börjar i Australien, fortsätter via Japan

till det

Det gåtfulla Europa

Där berättar han från en vistelse i Berlin, som känns igen från första delen i pentalogin ”Sprickorna i muren”: Herr Gustafsson själv.

Via Ungern och Balkan hamnar vi slutligen i Norge.

Fångarna i Ramleh

Israel mellan två krig

Om livet i Berlin  2014 har föga gemensamt med detsamma 1969, så verkar situationen i Palestina nu vara ännu mera tröstlös än den period han skildrar!

Från Nya Världen

Funderingar kring den amerikanska livsstilen så som den utvecklats efter antagandet av konstitutionen den  17 september 1787 .

” Och därför påpekade professor C., måste sådana våldsamma handlingsalternativ som i Europa omedelbart uppfattas som revolutionära, exempelvis Carmichaels och Browns agitation om våld, här snarast framstå som en form av mycket tillspetsade demonstrationer än som en upprorsrörelse i egentlig mening. De hela är en fråga om en i systemet inbyggd brist på uttrycksmedel. 

Alexis de Toqueville förutsade denna utvecklong 1839 i ”Democratie en Amerique”:

 Det känns så egendomligt att se en teori bli verklighet – som en smak i munnen!”

Väldigt angelägen litteratur för dagens 50-åringar!

Kommer att anbefallas!